Kategoriarkiv: Debatt
Vem tjänar på att jag tycker sämre om mig själv?
För ett tag sedan så ramlade jag in på bloggen Underbara Clara och den är ju ärligt talat rätt skön. Jag följer den inte, men alltså, hon verkar vara en reko tjej 
Iaf, i kommentarsfältet till ett inlägg som jag har glömt vad det handlade om så hittade jag en kommentar gjord av Ida där hon länkar till en film på Youtube som heter Killing us softly. Det är en filmsnutt som handlar om reklam. Filmsnutten handlar också om varför reklam jobbar hårt på att sänka vår självkänsla, varför de vill få oss att må sämre och vara mindre nöjda med oss själva och vilka som tjänar på att få oss att tycka att vi är dåliga, fula, tjocka, har fel form, är fel. Om vi tycker att vi är dåliga så konsumerar vi nämligen mer. Konstigt va? Ändå så verkar det vara så. Av den anledningen blir vi matade med edeal som många gånger är helt omöjliga att nå. Det är nämligen så att nästan alla bilder runtomkring oss på smala lyckade vackra människor har blivit manipulerade. Det är också så att väldigt många bilder av kvinnor avbildar oss på ett sätt som får oss att verka mindre och objektifierade. Vi ska vara tysta, snälla, söta och små. Barnsliga. Det kvinnliga idealet enligt reklamen är trådsmal med stora ögon som blickar uppåt som att vi är mycket mindre än vad vi är, mjuka läppar gärna med ett finger framför som visar att vi ska vara tysta, vi är bräckliga och står ofta med tår och knän riktade inåt. Det är verkligen inte någon jag vill vara.
Den här filmen belyser allt detta och mer! Efter att ha sett den så är jag mer kritisk till bilder uppslängda på reklampelare. Den där tjejen i bikini som man inte ser ansiktet på som finns överallt just nu till exempel. Satan vilken kropp hon har, men hur ser hon ut i verkligheten?? Dessutom, varför får vi inte se hennes ansikte?
Orkar du inte se hela, se iaf den här! Här belyser Jean verkligen skillnaden mellan reklam riktad till män och kvinnor. Och dessutom är det underhållande 
Om att vara självkritisk. Och om att inte vara det.
Jag försöker att tänka igenom vad jag gör och hur jag framställer mig själv ganska ofta. Jag hamnar lätt i diskussioner och även om det kanske inte alltid märks så rannsakar jag mig själv efteråt om inte kanske tillräckligt ofta mitt i ”stridens hetta”. Jag tänker igenom vilka strider jag i framtiden ska undvika och vilka som faktiskt bör tas. Det är inte helt enkelt. I många fall så är det omöjligt att tänka att man ska ändra andras åsikter, om man till exempel tycker att belöningsträning är uselt och inte fungerar så är det nästan omöjligt att övertyga denne om motsatsen. Då är det lätt att tänka att det är meningslöst att diskutera. Å andra sidan så är det väldigt viktigt att vi vid företeelser som vi tycker är moraliskt förkastliga, märkliga eller bara fel markerar detta. Om alla tillåts uttrycka åsikter som är är våldsamma, rasistiska eller fördomsfulla utan att någon reagerar så tror jag att det vore väldigt negativt för vårt samhälle.
Vi har yttrandefrihet, men med det följer också ett ansvar. Ett ansvar, inte bara mot oss själva utan också mot alla i vår omgivning. Ett ansvar att inte mobba, inte skada varandra, ett ansvar att hålla en god ton. Å andra sidan är yttrandefriheten ett av de viktigaste instrumenten i en demokrati. Man MÅSTE få uttrycka kritik mot samhället, mot regimen, mot företeelser utan att straffas för det. Det här är en svår balansgång som är väldigt aktuell i dessa dagar med rättegången mot Breivik i full gång. Hur gör man för att tillåta regimkritiska åsikter, men samtidigt inte tolerera att främlingfientliga åsikter, hets mot folkgrupp, uttrycks? Och vem avgör vilka åsikter som är okej att uttrycka? Eller, i ett lite mindre perspektiv, hur uttrycker man sig själv på Facebook och i bloggar för att kritisera företeelser som man inte gillar utan att samtidigt peka ut människor som kan tänkas ta det personligt? Det är inte helt lätt, men jag tycker att det här är viktigt. Om jag till exempel skriver ett inlägg om att jag tycker att det är fel att föda upp djur under industriella omständigheter så betyder inte det att jag kritiserar eller tycker illa om alla som äter kött. Om jag tycker att skönhetsidealet är fel och att jag tycker att det är trevligt med butiker som använder kurviga, normalviktiga skyltdockor så är det ingen kritik av smala människor. Om jag uttrycker att jag tycker att kvinnlig omskärelse är fel så betyder det inte att jag tycker att alla muslimer i afrikanska länder där omskärelse förekommer är dåliga människor.
Vart vill jag då komma med detta? Jo, att vi alla har ett ansvar för hur vi uttrycker oss och att vi har ett kollektivt ansvar för att se till att våra moraliska riktlinjer följs. Om man inte tycker att det är rätt att propagera för våld, varken mot djur eller människor så tycker jag att vi har ett gemensamt ansvar att säga det. Om man inte tycker att det är okej att grannen utrycker sig på ett nedvärderande sätt om invandrare, protestera!
Och, samtidigt, om vi INTE får uttrycka oss som vi vill i de fall som våra åsikter är obekväma så måste vi också protestera! Om jag vill säga att något är fel (inom rimliga gränser då förstås, så att ni inte missförstår) så ska jag få uttrycka det utan att straffas!
Länder eller organisationer som inte tillåter sina invånare eller medlemmar att uttrycka sina åsikter är ute på hal is ur demokratisk synvinkel. Blir man utsatt för hot om uteslutning ur en förening, eller utsatt för påtryckningar om hur man ska utrycka sig eller rösta, då har man passerat en tröskel.
Självkritik är bra, inom rimliga gränser. Är man en organisation, land eller rörelse så tycker jag att man ska använda sig av just det. Ofta. När jag satt som ordförande i Linköpings BK så använde vi oss av just det för att se hur vi kan få våra medlemmar att stanna längre, hur ska vi få dem att trivas bättre. Hur kunde just vår förening bli en bättre plats att vara på? Om väldigt många invånare i ett land är missnöjda med hur landet styrs, tänk igenom det och ändra på det! Om många medlemmar lämnar en organsition, tänk över varför! Om massor av till exempel agilityaktiva vill lämna SBK så är det kanske dags för SBK att tänka över varför det är så, istället för att värna om sina egna intressen.
Annars så reagerar vi precis så som alla tänkande varelser reagerar mot tvång och våld. Och det slutar sällan bra i längden för den som tvingar andra att foga sig mot sin vilja.
Uppföljning
Det blev till slut ganska många besök här igår. Kul och jag hoppas att ni kommer tillbaka Idag funderar jag på allt som man kan fortsätta skriva i detta ämne. Mija skrev att SBK kanske har svårt för demokrati eftersom det är en förening med militärt ursprung och det är möjligt. Även jag har på sätt och vis militärt ursprung på det sättet att min pappa är löjtnant och har jobbat inom det militära så länge jag kan minnas. Jag var dessutom med i flygvapenungdom i några veckor sommaren när jag var 17 år. Jag fortsatte med det ett tag inpå hösten och sen kände jag att det var nog. Det min samvaro med det militära har lärt mig är att jag INTE vill vara en del av det. Detta med att lyda order utan att ifrågasätta, kollektiva bestraffningar, en vuxen man som inför hela gruppen frågar om han ska leta efter kroppsvätskor i min säng efter att min pojkvän varit där på åhörardag, samma man som instruerar en 14-årig flicka att hon ska krama avtryckaren på sitt Mausergevär ”lika mjukt som man kramar en kvinnas bröstvårta”.. Jag vill faktiskt tro att det inte är så det går till generellt, men jag lovar, det var tillräckligt för att få mig att känna avsmak för all militärisk verksamhet för resten av livet.
I vilket fall så finns det bara en organisation om man vill vara aktiv med sin hund idag och det är SKK. Jag tycker verkligen att det är extremt viktigt att SKK ÄR politiskt och religöst obundet då det faktiskt inte finns något att välja på. Tänk er ett politiskt parti som ni gillar. Om de ändrar sin politik eller börjar skicka ut rasistiska budksap så har ni ju ett val att rösta på ett annat parti. Men med SKK så måste vi isf välja bort att tävla med våra hundar och det är nog väldigt få av oss tävlingstokar som skulle välja bort SKK helt på grund av att de för fram budskap som vi inte står för. Det ger SKK en enorm makt, en makt som jag inte är särdeles förtjust i att de har.
Så vad kan vi rimligtvis göra? Jag tror att det skulle vara mycket mycket svårt att skuffa undan SKK som den organisation med mest makt i hund-Sverige. Vi får nog istället jobba med det vi har, och vad har vi? Vi har makten att prata, låta och vara besvärliga. Vi har makten att tränga oss in i våra lokala klubbstyrelser och påverka på lokal nivå. Vi kan maila, vara besvärliga, ifrågasätta. Vi kan visa att vi är många många och att vi inte nöjer oss. Och vi kan visa att vi inte tycker att det är okej att en person straffas för att hon är besvärlig.
Så maila, maila, ring och VAR besvärlig. Kom igen nu.
Peter Rimsby, SBK: peter.rimsby@brukshundsklubben.se
Ulf Uddman, SKK: ulud@skk.se
SBK och den förlorade demokratin
Ett mycket viktigt inslag i demokrati är yttrandefrihet. Yttrandefriheten är inte obegränsad, vi får till exempel inte sprida rasistiska budskap eller statshemligheter och yttrandefriheten är heller inte självklar, runtomkring oss i världen så finns många många platser där den inte existerar.
Men vi bor i Sverige och här är det förbjudet att bestraffa någon för att man framför sina åsikter. Ändå vill jag påstå att det är precis vad som hänt när det gäller Mija och FS avslag på hennes ansökan om att få examineras som internationell agilitydomare. Mija själv skriver om det här.
Ett annat problem är korrfelet i texten om certen inom agilityn. Ni som läser agilitylistan vet vad det handlar om. För er andra så handlar det om att fram tills 2012 så kunde certen vandra som längst till placering 5 och det skulle ändras till att certen kan vandra till 10% av startfältet ELLER ner till placering 5. Det skulle göra det lättare att ta cert i stora klasser. Men på vägen föll en del av texten bort och resultatet är att det blivit SVÅRARE att ta cert i klasser med färre än 41 hundar, något som inte är ovanligt framför allt i norra Sverige. Detta är också ett demokratiproblem som jag ser det. Om något blir fel och väldigt många agilityaktiva protesterar så måste man väl ändå kunna ändra det? Det är ju 5 (FEM!!) år till nästa regelrevidering! Läs mer om detta här. Redan innan var många missnöjda med att ha SBK som huvudman för agilityn, detta haveri har säkerligen inte förbättrat SBKs status bland agilityaktiva!
Nu är det ju inte så att SBK eller SKK för den delen är så bra på det här med demokrati. SKK är till exempel ena riktiga hejare på att uttrycka vargfientliga åsikter och många insändare, notiser och artiklar handlade om detta i Hundsport på den tiden när jag var medlem. Precis som att jag köper hela konceptet med att vara emot varg i Sverige bara för att jag äger en hund? Av den anledningen valde jag att svsluta mitt medlemsskap där. Tyvärr så ligger ju både SBK och HU under SKK och vill man ägna sig åt att tävla med hund så har man inget val än att vara medlem, direkt eller indirekt, i SKK och då stödjer man ju deras vargfientliga budskap vare sig man vill eller inte. En förening som handlar om hundar ska handla om hundar och absolut inte om andra politiskt heta frågor, framför allt inte när man säger sig vara religiöst och politiskt obundet!
Hursomhaver så spelar det ju ingen roll om vi gnäller inför varandra eller på mailinglistor om inte budskapet når de berörda. Av den anledningen skickade jag ett mail till Peter Rimsby, generalsekreterare i SBK. Mailet skickades den 1/3 men än har jag inte fått något svar. Är det någon som är förvånad? Trots det så tror jag att vi behöver höras och synas. Vi behöver visa Rimsby & co att vi är många som vill att agilityn ska prioriteras högre, att vi vill att ett korrigeringsfel ska kunna rättas till och att vi tycker att det är fel att straffa en medlem för att hon framför sina åsikter.
Vill du skicka ett mail till Peter Rimsby så kan man göra det här.
Här kommer mitt brev till Rimsby, det är skrivet från hjärtat men knappt korrläst, håll tillgodo :
Hej!
Jag har tränat och tävlat agility sedan -98 och har varit aktiv i min lokalklubb sedan flera år, bl a som ordförande under 2011. I min klubb har vi ett bra samarbete över gränserna, agilityn tar plats och får ta plats även om vissa gamla bruksgubbar kan gnälla lite ibland. Jag tycker om SBK och jag vill tävla för min klubb.
Dock så börjar jag tappa tålamodet på riktigt. Den systematiska snedfördelningen i hur SBK fördelar sina resurser, hur hela Sverige nu utbildas i SBKtävling medan agilitysverige fick klara sig på egen hand osv. Nu senast har det hänt två saker som verkligen har fått mig att fundera på att gå ut ur SBK och bara betala lokal avgift till min egen klubb. Dels handlar det om cert-regeln som handlar om en text som fallit bort och som SBK centralt vägrar att korrigera! Dels handlar det om att inte låta Mija Jansson utbilda sig till internationell domare. Jag tror säkert att du redan hört en massa argument för varför regeln om certen är viktig för oss så jag tänker inte dra dem igen. Jag nöjer mig med att skriva att det är fullkomligt odemokratiskt att köra över så många protesterande människor och det passar verkligen inte i en förening.
Gällande Mija Jansson så vill jag börja med att säga att jag inte känner henne personligen. Jag är inte nära vän med henne, det är inte därför jag skriver det här. Att Mija Jansson är en person som gärna sticker ut hakan är allmänt känt i agilitykretsar, men vi BEHÖVER sådana personer! De behövs för att påtala orättvisor och för att driva saker framåt! Hon berättar öppet om saker som väldigt många står bakom och hon tar ensam skiten som kommer efter. Detta har inget att göra med hennes kompetens som domare! Att neka henne att bli internationell domare är, vad jag kan se, ren mobbing. Hon är besvärlig, alltså ska hon straffas som en 3-åring som hamnar i skamvrån. Det är ett omoget, gräsligt beteende som är fullkomligt vansinnigt från er sida.
Jag är inte ensam om att tycka såhär och det är inte alls konstigt att agilityfolket vill bryta sig ut ur SBK. Jag tror att ni tyvärr kommer att se resultat från detta även i scenariot att det inte bli en egen agilityklubb, folk kommer helt enkelt sluta betala central avgift till SBK och tävla för HU eller lokala kennelklubbar istället.
Jag hoppas att du tar mina åsikter i beaktande, jag är inte ensam.
Mvh
Hedvig Boreson
Vem har sponsrat forskningen?
När man läser saker som känns lätt kontroversiellt men som plötsligt räknas som en ”sanning” så undrar jag 1) hur kom man fram till resultaten (det står väldigt sällan i t ex dagspress), 2) vad var hypotesen egentligen 3) vad ville man ha till svar (det ska ju naturligtvis inte spela någon roll i en vetenskaplig studie, men det kan ju göra det ändå) och 4) vem har betalat studien?
Ett exempel på det är de dieter som är väldigt poppis idag och som innebär att man ska äta mycket animaliska produkter och väldigt lite kolhydrater. En granskning av SR Ekot visar att LCHF-dieten ger en dubbelt så stor muljöpåverkan än om man följer Livsmedelsverkets råd. Potatis och andra rotsaker kan odlas i Sverige (korta transporter) med relativt liten miljöpåberkan men den sortens mat är bannlysta enligt LCHF. Är det någon som blir förvånad över att köttindustrin har sponsrat många av de studier som dieten bygger på?
Jag ställer den här frågan idag på grund av den här artikeln. Den är inte ny och jag har sett den förut men en liten fb-diskussion igår styrde min fokus ditåt. Jag har inte läst originalartikeln så jag vet faktiskt inte hypotesen och dagspressen är som sagt rätt dåliga på att skriva något annat än en sammanfattning av resultatet, MEN jag tycker att artikeln framkallar en hel rad med frågor. Till exempel, hur stort ekologiskt fotavtryck en genomsnittlig människa har? Och vad har man har räknat på vad hunden ätit? Har man verkligen tagit med ALLT när det gäller bilen, även vad som kommer göras med bilen när den skrotas? Och vem 17 har sponsrat artikeln? Toyota???
Jag vet inte. Men jag känner mig faktiskt tveksam både till dieter som framhåller att man bara ska äta animaliskt protein och forskningsresultat som hävdar att stadsjeepar och flygresor är att föredra framför en promenad i skogen med din hund.
Som alltid..
.. när jag läser Djurens rätts medlemstidning så känner jag mig aktivistisk. För det första så borde jag verkligen sluta äta ost och utforska dagens veganostar istället. Det ska ju finnas smältbara ostar numera, förutom osten så lever jag ju nästan veganskt. Jag väljer havremjölk och grädden iMat från Oatley eller sojamjölk och margarin från Carlshamns, ägg låter jag bli. Men det var ju osten då..
Men det var inte den aspekten jag tänkte skriva om utan hur vi blir grundlurade hela tiden av media, reklam, lärare, you name it. Till exempel, vem har inte hört att mjölk ger starka barn? Vi har en stark tradition att dricka mjölk här i Sverige och jag tror det är Valios reklam som säger att en av de djupaste, mest grundläggande mänskliga rättigheterna är just ett glas god mjölk. Jag tycker det är lite märkligt eftersom jag naivt nog trodde att det var kalvens, inte människans, grundläggande rättighet att få kons mjölk, att det liksom var därför kon har mjölk från första början. Men så är det tydligen inte.
Tillbaka till det där att mjölk ger starka barn. Det är ett påstående som jag tycker är lite skumt. Vi dricker väldigt mycket
mjölk i Sverige. Samtidigt så är Sverige ett av de hårdast drabbade länderna i världen när det gäller benskörhet. Till och med så hårt drabbat att det är en fråga som tagits upp som motion av Alf Svensson. Hur går det ihop sig liksom? Borde vi inte, när vi dricker så mycket mjölk, vara förskonade mot just benskörhet? Ett av råden för att undvika benskörhet är att äta mycket mejeriprdukter, samtidigt så finns det tydligen mindre benskörhet i utomnordiska länder där man dricker mindre mjölk? Hur går det ihop sig egentligen? Det finns faktiskt en bok som behandlar ämnet. Den heter Whitewash – the disturbing truth about cow’s milk and your health och är skriven av Joseph Keon. Det verkar faktiskt vara så att vi är lurade. Mjölk ger inte alls starka barn, eller ben för den delen. Iaf inte i kombination med en massa animaliskt protein (aminosyror) som liksom följer med mjölken (och allt kött vi äter) på köpet och som försurar våra kroppar. För att buffra drar då kroppen kalcium från skelettet och vi drabbas av benskörhet. Vill man ha starka ben så ska man alltså, förutom att motionera, äta en mer vegetabilisk föda, inte dricka mer mjölk. Alltså, grundlurade svenskar.
En annan aspekt är vårt djurskydd i Sverige. Det som oantastligt är bäst, för även om det dyker upp utredningar och avslöjanden om att det brister i djurhållningen så står ändå faktum kvar; det svenska djurskyddet är bäst i världen. Det är till och med så att Citygross har gjort en reklam om en gris som rymmer från något hemskt okänt land någonstans ända till Sverige för att bli dödad och uppäten av svenskar, bara för att vår djurhållning är så bra. Överlever gör grisen självklart inte (fast det visar förstås inte filmen), men det är ändå värt att springa många många mil för att bli dödad i ett svenskt slakteri och såld på Citygross vill reklamen få oss att tro.
Alltså för att förtydliga, jag tycker att det är bra att Citygross bara säljer svenskt kött och att de betalar mer till grisuppfödarna. Men att grisarna har det så som det visas i filmen är ju inte sant! Djurens rätt anmälde reklamen och om det går det att läsa här. Om vi hela tiden hävdar att svenskt är bäst så kan vi ju utan dåligt samvete äta kött, utan tanke på vad just vår egen köttkonsumtion gör för miljön eller för just den grisen. Grisar i Sverige mår faktiskt inte bra (även om det säkert finns grisar som har det bättre än andra). De får inte, som reklamen visar, ligga på halm eller springa över gröna ängar. Djurrättsalliansen fejkade inte filmerna som spreds och som de nu står åtalade för (medan de som ägde grisarna som kalasade på sina artfränder befriades från åtal), det hände och händer och kommer att förekomma så länge pengar är viktigare än djurens behov. Många många djur har magsår när de kommer till slakterierna för att dö en död som inte är så barmhärtig som medierna vill få den till. Hur kul kan det liksom vara på en skala att kvävas till döds av koldioxid? Tror ni inte att de känner panik när de inte får luft?
Nej, det farligt att hela tiden hävda att man är bäst för det invaggar oss konsumenter, men även producenterna, i en falsk trygghet. Vi går där och tror och tänker att hur illa det än är så är det bättre än någon annanstans och då tappar vi motivet och motivationen att bättra oss. Varför ska vi ändra oss, när det är alla andra som borde komma ifatt?
Det här kan egentligen bli hur långt som helst men jag väljer att stoppa nu. Dels för att det är trevligare att läsa flera lite kortare texter än en jättelång, dels för att mina sötnosar behöver gå ut. Mina sötnosar, som skyddas rätt så bra av lagen ändå, de har minimimått på de burar som de inte får sitta i mer än begränsad tid och de får inte lämnas ensamma mer än 6 timmar i sträck. De som har helt andra livsbetingelser och villkor än till exempel grisar trots att de är ungefär lika smarta. Trots att de förmodligen har ungefär samma förmåga att både känna smärta om de kanske skulle bli bitna eller glädje om de får springa fort fort över en sommaräng. Det är väl märkligt, eller hur?
Vad ska man välja?
Ni som läser min blogg har säkert inte missat att jag är vegetarian och har varit vegan? Jag väljer fortfarande gärna vegan-produkter i fom av yoghurt och margarin. MEN jag gillar också ekologiskt och produkter med så kort innehållsförteckning som möjligt. Tyvärr krockar de här båda alldeles för ofta. Om man vill ha en kort innehållsförteckning så är det oftast bättre att välja mjölkprodukter, men det tar emot eftersom jag inte är så förtjust i att 50 % av kornas kalvar (som ju är nödvändiga för mjölkproduktionen) säljs till köttproduktion, inte alltid under trevliga förhållanden. De kossor som (tack och lov färre och färre) står uppbundna i 9 månader om året har inte heller ett så kul liv, bättre är det ju om de får gå i lösdrift. Men man kan inte välja om man vill köpa mjölk från kor som gått i lösdrift, inte ens KRAV säger något om det.
Innehållsförteckningarna på vegan-produkter är ofta ganska långa och innehåller fortjockningsmedel och allt möjligt som jag inte vet vad det är. Samma ämnen kan man hitta i till exempel vanlig smaksatt yoghurt, men om man vill slippa dem så får man välja naturell yoghurt. Det känns ju lite konstigt att en produkt som ändå är ”naturlig” och har funnits länge ska behöva ha tillsatser som jag inte vet vad det är?
Vissa märken är ändå riktigt bra när det gäller mer ”köttiga” produkter. Vegideli har massor med supergoda grejer (korv, skinka, schnitzel mm) OCH det är en kort innehållsförteckning (finns på Coop Ladan i Linkan!!)! Men de är ganska dyra.. Förhoppningsvis kanske de kan bli billigare om fler äter dem så att butikerna kan köpa in större partier?
Jag har enkel ingen lösning på det här problemet tyvärr. Jag vill äta mycket veganskt, men jag har svårt att tolerera tillsatserna. Just nu väljer jag som jag känner för just då så det kan variera vad jag får med mig hem. Jag drömmer om vegan-produkter med få tillsatser och där alla tillsatser är helt naturliga, om än djurfria, till ett riktigt bra pris…
Ibland är barn smartare än många vuxna
Läs om vad Olle, 12 har att säga!
Tyvärr så fick björnungarna avlivas ändå. Tydligen var de i så dåligt skick 
Att vara rättslös.
Rätten att försvara sig
Häromdagen åkte några pojkar skidor rakt över en björn. Björnen blev lätt upprörd och försvarade sig genom att bita en av pojkarna. Det slutade med att pojkarna skrämde bort björnen och att den bitna pojken fick föras till sjukhus, dock inte med livshotande skador. Nu ska björnen skjutas. Jag undrar varför?
Det är inte björnen på bilden som är med i artikeln
Min fråga är om ett djur aldrig får försvara sig? Om någon åker rakt in i ett björnide, är det då björnens fel, är det ett så fruktansvärt brott att försvara sig mot en människa som åkt skidor rakt på en när man ligger där i allsköns ro i sitt bo och sover så att man har förverkat sin rätt att leva?
Det är samma sak med ”farliga” hundar som kanske bitit bara för att försvara sig. Vad vi än gör mot djur, vilda som tama tydligen, så ska de finna sig i det. Om en hund säger ifrån till ett barn som skadat hunden på något sätt, då är det hundens fel och då ska den kanske avlivas? Vad är det för magisk sekt som vi ingår i som ger oss alla rättigheter att skada och som dessutom ger oss rätten att döda allt som skadar oss oavsett om vi har skuld i det eller inte?
Rätten att inte bli utnyttjad sexuellt
Min syster hade en diskussion om tidelag på sin fb häromdagen. Själva diskussionen är rätt så intressant för det finns många aspekter i det hela. En aspekt är att det är svårt att dra gränsen för sexuellt utnyttjande av djur. Är det till exempel okej att inseminera djur? Då för man ju in en kroppsdel (hand, arm, hjälpmedel) i ett djurs könsöppning, men inte i ett sexuellt syfte. Är det okej att ta spermaprov på hund trots att det innebär att man runkar av hunden, bokstavligt talat? Är det okej att sätta språnglinor på ett sto för att hon inte ska sparka hingsten, trots att sparkandet i sig indikerar att hon inte vill? Att hålla fast en tik som inte vill para sig? Det finns ju faktiskt ganska många gråzoner för vad som är okej eller inte. Om man ska ha en lag mot tidelag så kanske det måste finnas någon form av uppsåt med? Att det är syftet med handlingen som avgör brottet, är syftet veterinärt (eg för djurets skull i någon mening) så är det ok, är det sexuellt (eg för människans personliga lust) så är det inte ok.
En annan aspekt är att trots att det vänder sig väldigt mycket i mig att djur används för att tillfredställa (enligt mig sjuka) människors lustar, så kan man ju hävda att så länge djuret inte skadas eller far illa av behandlingen så utnyttjar vi ju djuren till så många andra saker så frågan är om detta egentligen är värre? Är det till exempel moraliskt försvarbart av en person att propagera för att det ska vara förbjudet för en bonde att förlusta sig med sin brunstiga ko, när samma person utan betänkligheter köper kött från djur som aldrig sett dagsljus och är födda av en sugga som stått fixerad (=suttit fast utan att kunna röra sig)? Är det värre om en person låter en hund slicka på sina könsdelar än att låta djur leva hela sina liv fastbundna eller i trånga boxar där de bli hackade på eller ätna på av sina boxkompisar? Vi dödar redan djuren i förtid för att äta dom och medan de lever så lever de dessutom ett högst otillfredställande liv. Vilken handling är värst att utsätta djuren för egentligen?
De som inte vill ha en lag mot tidelag hävdar att djurskyddslagen redan täcker utnyttjande av djur. Det man kan hävda om man är för en lag mot tidelag är att det är svårt att täcka in djurets psykiska skador eller smärtor som kanske inte går att påvisa. Att få en snopp i sig kan ju förstås göra ont även om det kanske inte syns några tydliga skador? Om man dessutom har en husse eller matte som gör obehagliga saker med en så tappar man förmodligen förtroendet före sin ägare, uppvisar ängslighet eller kanske aggressioner mot omgivningen. Jag hittade en bra artikel som reder ut begreppen.
Jag tycker att det är viktigt att vi får en lag som säger att djur inte ska utnyttjas för vår egen sexuella vinning. Relationen mellan ett djur och dess ägare ska präglas av respekt och kärlek och att genuint vilja sina djur väl! Djur har integritet och kan många gånger välja vem dom vill para sig med och det ska vi respektera genom att inte tvinga djur till sexuella handlingar! Genom att lagstadga mot tidelag så gör vi en tydlig markering att djur inte är till för att utnyttjas sexuellt och jag tror att det faktiskt behövs.
Rätten att få bete sig naturligt
I vår djurskyddslag så står det att alla djur ska få möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. För en gris är det till exempel att böka och bygga bo
Gladare höns
innan grisning, för en mink är det att få jaga, simma och klättra i träd, för en häst att få springa och röra sig och att äta grovt foder under lång tid. Det säger sig självt att djur i fångenskap faktiskt ganska sällan får göra det som de faktiskt har behov av. Minkar sitter i minimala burar i sina egna bajshögar, kor står uppbundna 9 månader som året, trots att det säkert är helt okej att vara ko de tre månader om året som de får vara ute (då Bregottreklamerna spelas in f ö..), grisar har inget annat att roa sig med förutom sina kompisars svansar. Hästar som inte får gå ut och umgås med andra hästar börjar väva eller krubbita (för det är ju inte bara lantbrukets djur som inte får utöva sina naturliga beteenden). ¨
Kan de här utföra sina naturliga beteenden?
Trots att det står i lagen så efterlevs den tydligen väldigt dåligt. Trots att det gång på gång berättas om grisar som äter på sina döda kompisar, grisar som skållas levande, kycklingar med missbildade fötter osv osv osv så händer ingenting. Det som framför allt händer är att de som berättar om hur djuren har det blir stämda! Vad är de de vill säga, grisuppfödarna? Berättar ni hur det är så stämmer vi skiten ur er?
Det är alltså inte bara så att vi har en lag som inte efterlevs. Det är dessutom så att de som berättar om hur verkligenheten ser ut, de blir stämda samtidigt som de som faktiskt brutit mot lagen inte får något straff alls. För det är ju bara djur som drabbats.
Sammanfattningsvis så får vi alltså ha sex med djuren när vi vill så länge vi inte gör dem så illa så att det syns, vi får behandla djuren hur vi vill eftersom de lagar som finns ändå inte efterlevs. Eftersom de flesta konsumenter låter plånboken styra när de köper kött så är det absolut mer lönsamt att inte bry sig om hur djuren egentligen har det och satsa på att föda upp storskaligt billigt kött. Vi får dessutom döda djuren när vi vill, om det är ett husdjur ska de inte lida, men om det är en gris så gör det ingenting ifall de lider för det blir bara ett par rubriker om någon upptäcker det men folk köper ju ändå köttet. Vi får också göra experiment på djuren, spruta saker i ögonen och utsätta dem för kemikalier och gifter med motiveringen att de kanske kan rädda människor. Många djurs är tydligen ett litet pris för att räda några människor.
Om nu något djur faktiskt säger ifrån och blir arg om någon misshandlar det eller kanske kör in i ens bo med skidor då ska de dö. Eller om det är köttdjur man föder upp, då ska de dö. Eller om det är rovdjur som tar våra husdjur, då ska de dö.
Djuren är i sanning rättslösa i vårt samhälle.
Rött och blått
I förra veckan skrev en tjej på fb att hon skulle köpa halsband till sin hund. Hon höll i ett rött halsband när expediten frågade om hon hade en hane eller en tik. När hon svarar hane så tar expediten fram ett blått halsband och skrattar lite förundrat när han inser att hon faktiskt ville köpa ett rött halsband till sin hanhund.
Enbart till bedårande tikar?
En förebild för coola killar?
Jag hade inte en aning om att det var så utbrett med kill- och tjejfärger även på hundsidan, men tydligen är man lite underlig om man bryter mot normen även här. Tikar ska ha rött och rosa och hanarna blått.. Snart har vi väl uppdelade zooaffärer där man kan välja om man gå in på den rosa avdelningen med ljusrosa glittriga täcken o material som inte håller till sin tik eller om man vill ha ett tuffare blått regntätt täcke till sin coola hanhund. Med Fantomens varg Devil på. Såklart.
Och jag som har en rött halsband och koppel till Troll 
Det finns ju bara ett alternativ.
Troll måste byta kön.
