Kategoriarkiv: Familj

Min mormor har varit död i 9 år tror jag det blir snart, men i mitt hjärta lever hon ännu. Jag saknar henne så att det gör ont vissa dagar, hennes vassa kommentarer, hennes humor, hennes alltid varma famn. Känslan när jag var liten och hon och morfar sov över hos oss och jag på morgonen kunde krypa ner i hennes säng. Alla uttryck hon slängde sig med och som jag skulle vilja fånga upp och skriva ner innan jag glömmer bort dem. Berättelserna om upplevelserna av att vara sommarbarn, den stora vita hästen som var så snäll.

Hon fick Alzheimers när jag var i tonåren och jag tänker ofta att det är så tråkigt att vi inte fick känna varandra som vuxna. Jag skulle vilja ha känt henne nu, skulle vilja kunna prata med henne på telefon eller åka dit och dricka te (hon skulle ju dricka kaffe såklart) vid det runda bordet i köket på Albrektsvägen. Spatsera längs med Drottninggatan  och smita in på ett café. Spela poker och vändtia och bli slagen varenda gång. Spela ännu mer poker efter lite nougatglass ute vid Hjulmakaretorp och morgonen efter vakna tidigt av att hon tände i spisen och kokade kaffe som vi långsamt drack på trappan. Efteråt kunde vi diska tillsammans i solskenet under småprat.

Jag skulle vilja prata och pratar och prata om allt, om oss, om familjen. Fråga om hon är nöjd med sitt liv, blev det som hon ville eller blev det som det blev? Vilka drömmar hade hon? Vem var hon, människan bakom den varma famnen och rynkorna runt ögonen?

Jag skulle vilja veta men nu är det för sent. Nu finns bara minnen och saknaden kvar.

Ja, tydligen. Dagen har spenderats i soffan, jag känner mig helt mosig. Ska nog sova strax faktiskt. Jag är en dålig matte, hundarna får ju naturligtvis långa promenader men inget mer till deras stora missnöje. Det är trååååkigt att vila.

Östgöta pendeln har ändrat om i sin tågtidtabell så att fr o m imorgon är det omöjligt att dagpendla. Sista tåget hem går 15.33 och det tar 2 timmar och 40 minuter, de extra 40 minuterna får man sitta i Nässjö och glo (vad gör man annars i Nässjö?)… Det blir alltså helt omöjligt att jobba 8 timmar per dag även om man åker det tidiga tåget så att man är på jobbet 7.30. Tack Östgötatrafiken! Jag är otroligt glad att jag har lägenheten så att mitt jobbande inte hänger på att tågen går, även om det här gör mitt liv ganska mycket besvärligare till exempel imorgon när jag tänkt ta 16.34-tåget hem. Tji där fick jag.

Över till en helt annan sak, jag fick idag reda på att min morbrors fru mailat till Laila (ni vet mammas healer) och frågat lite om kurser och vad hon erbjuder. Laila svarade och i nästa mail frågade min moster vad Laila har för utbildning. Laila valde då att inte svara! Intressant tycker jag. I vår moderna värld så gäller det ju i de allra flesta sammanhang att ens tes ska tåla kritik och gör den inte det så är den inte hållbar och bör modifieras eller förkastas. Lailas verksamhet tål tydligen inte ens en fråga.. Ännu mer intressant blir det ur synvinkeln att när min syster vill gå och prata med någon professionell om hela vårt familjedravel så svarade mamma att hon måste gå till Laila eftersom någon annan terapeut skulle tycka att mamma var knäpp. Hmmm…. Viss självinsikt finns kanske? Skämt åsido, om det man gör och tänker anses vara ”konstigt” kanske man ändå borde fundera en gång till på om det man gör verkligen är rätt, riktigt och försvarbart?

Närmare jul tänker man ju förstås på sin familj, eller det som är kvar av den. Jag är ändå mycket lugnare nu än vad jag varit under flera år. När man har känt sig övergiven av sin mamma under flera år så känns det ändå bättre att bryta helt. Nu behöver jag inte tänka på att hon inte ringer, jag vet att hon inte kommer att göra det. Förmodligen någonsin.

I år ska vi hälsa på en moster i Uppsala och det ska bli väldigt trevligt! Det är väl ändå en himla tur att man har en stor familj när den närmaste familjen är så splittrad? Tänk om jag till exempel bara haft den av mina syskon som hänger med mamma och är ihop med Laila? Det hade ju varit hemskt att bryta med familjen om de var de enda. Jag har ju ändå kontakt med syrran, en brorsa och pappa och hans nya familj. Dessutom så har vi mycket bättre kontakt med mammas syskon och det är väldigt väldigt trevligt

Nu är det sängdags för sömnig liten Hedvig, dags att sätta igång med kvällsbestyren. Hundar ska rastas och tänder ska borstas. Klockan ska ställas på 04.40 (gulp!) och hussen ska pussas godnatt.

So long!

Igår fyllde mamma år och jag ringde inte och har inte skickat något kort. Men jag har tänkt på henne så klart.. Det är så himla svårt och jag bara önskar att saker kunde lösa sig men som det är nu så ligger bollen hos henne. Hon måste inse vad som är okej och inte, sluta manipulera mig för sina egna syften. Sluta ljuga och samtidigt prata om att vi måste vara sanna och ärliga i vår relation. Så som hon har gjort under året går bara inte. Att lura mig och sen ha en jättekampanj mot min syster när hon berättar sanningen. Att vägra träffa oss på våra villkor utan enbart på sina egna, villkor som vi inte känner oss nöjda med.

Men ont gör det. Ett sår som rivs upp varje gång det är något som detta, födelsedagar eller jul, dagar då vi normalt borde träffas.

Blir det bra igen? Jag är tveksam, jag kan bara hoppas. Men bollen ligger inte hos mig och jag kan inte ändra på mina villkor…

Jag skickade ett brev till mamma igår och den egentliga poängen med det var att en gång för alla säga att ska vi ses så blir det bara hon och jag (möjligtvis med syskonen också, men INTE Laila) hos en leg terapeut. Jag tror inte att man kan träffas under avslappnade former så att jag kan se hur bra Laila är och lära känna henne och förstå att att hon vill oss så väl, som mamma vill och tycker. Det FUNKAR inte om det runnit så mycket vatten under broarna som det har. Det finns så mycket som måste bearbetas först och då behöver vi professionell hjälp. Det kommer dessutom aldrig att funka så länge mamma skyller allt på vår barndom och vägrar ta ansvar för det som hon gör just nu! Att hon undanhållit sanningar och manipulerat mig så sent som i våras och att hon inte inser att det var fel att göra så.

Den andra poängen är att mamma kan faktiskt inte välja bort att vara min mamma. Då skulle hon gjort abort eller adopterat bort oss för länge sen. Nu har hon fött oss och fött upp oss och därmed så är hon vår mamma. Det kan hon faktiskt inte ta ifrån oss. Däremot kan hon välja om hon vill vara en närvarande mamma eller en mamma som inte delar sitt liv med sina barn, hon kan välja om hon vill vara en bra mamma eller en dålig mamma. Men hon kan inte välja att plötsligt inte vara min mamma längre.

Jag förväntar mig inget svar eftersom jag skrev att hon kan höra av sig om hon bestämmer sig för att acceptera mina önskningar och det gör hon inte idag. Men det känns ändå väldigt bra att skriva till henne och berätta villkoren, nu är det upp till henne.