Kategoriarkiv: Litterärt

Till att börja med, Förkunnaren av Unni Drougge, den andra boken i trilogin om Berit Hård. Det här en av de bästa böcker jag lyssnat på, dels är den bra i språket och handlingen tar små oväntade vändningar hela tiden, dels så har Unni Drougge skapat en underbar karaktär i Berit Hård! Berit är heöt hämningslös, hon är fet och ohälsosam, hon äter, röker, dricker och ligger i samma hämningslösa kick ass-anda. Hon är befriande i sin hämningslöshet i en värld där de flesta tänker på hur de uppfattas, vad de äter och vad de säger. Läs den!

Bok nummer två är Den trettonde historien av Diane Setterfield. Det här en vacker lite långsam bok som sakta nystar upp historien. Språket är flytande och jag vill fortsätta lyssna utan avbrott. Om man vill ha en bok där det händer saker hela tiden så är detta fel bok, men om man vill ha en vacker historia som kanske inte tar vägen dit man först trodde, ja då är det här en riktigt bra bok!

Jag hade en blogg ett tag som var helt anonym. I den skrev jag texter om gamla saker, om personliga saker och om det mesta som jag inte vill skriva ut över hela världen samtidigt som jag ville formulera ord och meningar runt vad jag tänkte och kände. Att låta ord snärjas in i varandra, att få en läsare att känna och må så som jag ville. Att få språket att flyta och bli en vacker text som leker sig fram.

Jämfört med vad jag skriver nu så är skillnaden hissnande. Nu blir det upprapningar och redogörelser för vad jag gjort under dagen eller träningspasset. Inga känslor, inga texter med flyt. Jag är rätt dålig på att skriva om vardagen på ett sätt så att jag så att säga blir nöjd med skriften.

Jag har läst och lyssnat på böcker som är av den mer litterära sorten den senaste tiden. Inte som svenska deckare där målet är själva handlingen, mysteriet, brottet och lösningen utan böcker där orden spinner runt en handling, där orden och hur de står i förhållande till varandra är minst lika viktiga som vad de berättar. När jag läser och lyssnar på de här böckerna så väcker jag en gammal dröm jag hade som liten, att faktiskt skriva något på riktigt. Att få leva upp till det där högsta betyget i svenska som faktiskt finns i mina betyg.

Men saken är den att för att skriva ”på riktigt” så behöver jag tid. Tid att fundera, att hitta lusten och tid för att hitta inspirationen. Tid att låta ord och formuleringar flyta runti huvudet och bilda känslor och sammanhang.

Om jag så hittar orden och meningarna så betyder något på riktigt så kommer nästa problem. Tänk om det är för privat? Tänk om det är saker som jag inte vill publicera i en blogg med mitt namn på, fritt för alla vänner, arbetskamrater, chefer och familj att läsa?

Så vad blir kontentan egentligen? Jag vill uttrycka mig mer abstrakt och samtidigt mer verkligt men jag fastnar på vägen. Lämpar sig verkligen texten, är det saker jag vill avslöja, eller inte? Och om jag inte ska skriva om mina mest privata känslor och upplevelser, vad ska jag då skriva om? Kanske borde jag skriva skönlitterära texter istället? Eller skriva mer debattinlägg? Fast det kräver också tid och inspiration.

Nu har jag tankevurpat så att jag står på samma ställe som i starten. Alltså, jag behöver tid och inspiration oavsett vad jag skriver men eftersom jag ite riktigt har det så då blir jag kanske kvar i mina rätt torra redogörelser om hundarna och livet i stort och smått.

Men någon gång kanske jag får tid och inspiration vid samma tillfälle och får ihop någon text som det är mer känsla i?

Vad tror ni?

Kanske ska sluta med detta snart? Eftersom jag har jobb och känner att jag har råd att fortsätta med Storytel så blir det ju rätt många. Men ett inlägg till blir det iaf

Supernova av Marika King är först ut, en bok av en typ som jag inte brukar läsa. Den handlar om en överpresterande tjej i Stockholm som inleder ett förhållande på jobbet och som till slut går in i väggen eftersom hon jobbar typ dag och natt. Boken är inte fantastisk men inte dålig, så har du inget att göra så visst, men lägg inte pengar på den.. Om du inte gillar den typen av litteratur då

Eldvittnet av Lars Kepler var bättre. Man får veta lite mer om huvudoersonen än i de tidigare böckerna och boken är bra. Gillar man svenska deckare så köp!

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad är en självbiografisk berättelse om en kille i hederskulturen. Och nä, han mördar inte sin syster utan han blir tvångsgift. Den här boken är inte ett under av skrivande, men berättelsen är jättebra! Man får ett helt annat perspektiv i den här historien, det finns fler offer inom hederskulturen än vad som kommer upp i media.

Det du inte såg av Patrik Sjöberg är också en bok som handlar om ungas utsatthet i en vuxen värld. Jag gissar att de flesta har hört talas om boken och jag tycker att den verkligen är läsvärld! Jag har aldrig haft någon bild av Patrik Sjöberg förutom när han i P3 sa att han aldigt skulle dejta en vegetarian (man måste ju minnas det väsentliga ) men här blir han en människa. Förutom att man lär känna Patrik i begreppet Patrik Sjöberg så är det bra läsning om vad man ska tänka på gällande sina barn för att skydda dem. Han berättar om tecknen och procedurerna och det låter faktiskt väldigt märkligt att ingen anade något då när det hände. Jag gillade den här boken riktigt mycket!

Avig Maria av Mia Skäringer. Mia är ju fantastisk, så avklädd och så otroligt duktig på att beskriva vår nakenhet, våra rädslor och känslor med bara en mening. Man skrattar och får tårar i ögonen och bara ler av sråket. Läs!

Niceville av Kathryn Stockett är en underbar bok! Alla borde läsa den här, inte minst de som har rasistiska åsikter. Jag bara alskar den! Måste se filmen också

Sankta Psyko av Johan Theorin kan man däremot skippa. Det står deckare men den är inte så ”deckrig”, mer som en thriller men ändå inte. Jag fattar ingenting på slutet men pallar inte lyssna om det.

Det var ju väldigt längesen jag recenserade några ljudböcker här! Det är inte för att jag inte har lyssnat, för det har jag!

Först ut kom en svensk deckare, Alkemins eviga eld av Anna Jonsson. Den var spännande och ungefär vad jag förväntar mig av en bok i den här genren. Jag tycker att de svenska deckardrottningarna är bra överlag, språket är inte fanastiskt, men det behöver det ju heller inte vara, särskilt inte när man lyssnar på boken. Det goda inom dig av Linda Olsson är en helt annan slags bok, mer lågmäld och anspråkslös, särskilt i början. Berättelsen väver sig fram och fångar lyssnaren mer och mer och upplösningen har jag kanske listat ut innan, men inte långt före! Mycket bra bok!

Rapsbaggarna blev nästa bok av Karin Brunk Holmqvist, som även skrivit Potensgivarna! Jag gillade Potensgivarna jättemycket, Rapsbaggarna var inte lika bra men ändå rätt så underhållande! Karin Brunk Holmqvist har ett väldigt charmigt sätt att tolka lite egna människor på landet helt klart!

Nu dök jag in med huvudet före i Camilla Läckbergs böcker! Sju stycken på en lång rad. Isprinsessan hade jag lyssnat på sedan innan, så nu följde Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan. Camilla Läckberg är underhållande och spännande även om språket inte är fantastiskt. Jag gillar att följa Erika och Patrics liv och att verkligen lära känna karaktärerna som man gör i en serie av böcker även när själva berättelsen i första hand inte handlar om personerna.  Jag ser fram emot nästa Läckbergsdeckare!

Efter denna deckarkavalkad bröt jag av med en helt annan bok, Medinas juvel av Sherry Jones. Den handlar om Aisha, Muhammeds favorithustru. Den här boken är ett måste att läsa tycker jag. Jag fick en massa kunskap om islam på köpet av en fascinerande historia om en ung kvinna som blev bortgift redan som 9-åring. Boken skildrar Muhammed som en  överlag väldigt sympatisk man och karaktärerna är naturligtvis färgade av författarens uppfattning, men många av uppgifterna är också fakta. Man måste naturligtvis tänka på att det är omöjligt i många fall att veta hur människorna som faktiskt levde då tänkte och gjorde, även om stora händelser finns nedtecknade så är det så många små händelser som formar våra liv. Jag läste lite om Aisha efteråt och bilden av barnbruden blev då lite förvanskad av kopplingarna till barngifte inom islam, i boken så väntar Muhammed in att Aisha ska bli vuxen innan de ha sex till exempel.  Jag tycker att min känsla av hur islam är för kvinnorna INTE blev mer positiv efter den här boken, snarare tvärtom. Men LÄS! Den är bra och man lär sig mycket!

Sist men verkligen inte minst har jag lyssnat på Buzz av Anders de la Motte. Det är en fortsättning på Geim som jag lyssnat på tidigare. Jag gillade Geim och jag gillar Buzz, jättemycket! Uppläsaren har en speciell röst och jag skulle kunna störa mig på den i en annan bok, men till de här böckerna så tycker jag att den är perfekt! Historien rör sig snabbt framåt, det är mycket att ha i huvudet men den är rolig, underhållande och jäkligt intelligent. Läs den!

Jag lyssnade klart på en rätt fascinerande bok igår, nämligen Hundpojken av Eva Hornung. Den handlar om en 4-årig pojke vars mamma försvinner och han hamnar på gatan och blir adopterad av en tik med valpar. I flocken ingår två av tikens äldre valpar också. Pojken föds upp på hundmjölk och mat som de vuxna hundarna bär hem och blir så småningom ledare för flocken. I början blev jag lite irriterad över författarens dåliga koll på dynamiken i en hundflock. Till att börja med vet jag inte om det förekommer att hundar bär hem mat, de kräks väl upp mat till sina små, precis som vargar? Eller har jag fel? Sen beksriver författaren att valparna straffas för att de stökat till i lyan när de vuxna är borta och de undergivna ”blottar strupen” vilket ju är ett lite förlegat begrepp. Det är magen man blottar, inte strupen och det betyder att ”jag är liten, skada mig inte”, inte att den andra hunden får någon form av tillåtelse att slita strupen av den undergivne.

När jag väl kom över att författaren borde pluggat lite etologi innan hon skrev boken så blev jag ändå fascinerad när jag googlade boken och upptäckte att

Ivan Mishukov

den var inspirerad av en verklig pojke. Efter ännu mer googlande  kom jag fram till att det måste ha varit Ivan Mishukov. Han försvann när han var fyra år och omhändertogs när han var sex år gammal. Då levde han med en flock hundar som försvarade honom och höll honom varm under Moskvas kalla vintrar.

När man googlar på detta så verkar verkar det som att det förekommer och har förekommit ganska många fall av ferala (vilda) barn som av någon anledning blivit uppfostrad av djur. Det kan vara hundar, apor, getter, en björn, getter och gaseller som tagit hand om ett barn. Det finns liksom ingen hejd på djur som kan tänkta sig att ta hand om och uppfostra ett människobarn. En del historier är kanske myter, men Lyocha är en modern och verklig pojke som lever med vargar.

Det här är intressant ur flera perspektiv tycker jag. För det första är det ju hemska tragiska människoöden, dessa barn som försvunnit eller blivit förskjutna och som, när de kommer tillbaka till den mänskliga världen, har stora svårigheter att anpassa sig till en vanligt liv. De har mycket svårt att lära sig språk, att gå upprätt och har svårt med sociala koder människor emellan. Men det är också intressant att djur, som vi ofta är rätt snabba att avfärda som simpla varelser utan känslor osv, kan ta en människa som adoptivbarn! Att ta en predator, en helt annan art och uppfostra som sitt eget barn!

Vi är så snabba att säga att det som skiljer människa från djur är att vi kan känna empati och i vissa avseenden är det kanske så. En hund eller katt har kanske svårt att känna medlidande med andra varelser och ändå kan så starka känslor förekomma mellan ett vilt djur och en unge av en annan art! Det behöver ju inte vara en människa heller, jag såg på Animal planet en gång om en lejonhona som adopterade en gasellunge. Ungen dog eftersom lejonet inte kunde ge ungen mat, men ändå, viljan fanns där. Ofta kanske det rör sig om en hona som förlorat sin egna unge och tar en främmande art som substitut, samtidigt så verkar hela flocken ha accepterat den främmande ungen i flera av de fall som finns i länken ovan.

Vi förenklar ofta djur, säger att de är glada och nöjda om de får mat och vatten och skydd mot väder och vind. JAg fick t ex höra när jag var liten att ”hönsen värper ju, alltså mår de bra” och ”dom äter ju, då mår dom bra” osv, men numera vet man att djurs beteende är mer komplexa och att de behöver stimulans och utrymme att få utföra sina naturliga beteenden. Hästar behöver ytor att röra sig på och mycket grovt foder, bävrar behöver kunna bygga kojor, grisar behöver bygga ett bo när de ska grisa och alla däggdjursungar behöver få snutta och dia annars uppkommer lätt snuttbeteenden på annat osv osv. Listan kan göras hur lång som helst.

Att djur ibland adopterar en unge av en annan art visar ju både på att de är fullt kapabla till att avgöra att det är en unge och inte en vuxen det handlar om och också att moderskärlek finns i väldigt hög grad även hos djuren. Hur känner kossan när kalven försvinner efter födseln när en annan däggdjurshona kan gå så långt att hon adopterar en människounge då hon förlorat sin egen? Tål att tänkas på tycker jag…

Jag kan verkligen rekommendera boken, men ha lite tålamod med hundkunskapen i början av boken. Själva historien är så intressant att den klarar det, faktiskt!

Under semestern blev det inte så mycket ljudböcker men desto fler pockets och nu som deltidssjukskriven så har jag läst en hel del också. När jag kommer hem mitt på dagen så är jag rätt trött och det blir soffliggande efter att hundarna fått en promenad.

Men jag börjar med några ljudböcker!

Efter den helt underbara Geim svängde jag inte på svensk skräck och då självklart John Ajvide Lindqvist! Jag började med Låt de gamla drömmarna dö som är en novellsamling. Jag har lite svårt att fastna i varje berättelse när de byter av varandra, men på slutet får man veta lite om vad som hände Eli och Oskar från Låt den rätte komma in och allt är förlåtet. Jag fortsatte med Hanteringen av de odöda och den är ju fantastisk! En svensk zombiesaga och författaren har liksom fångat svenskheten i det hemska. Hur skulle vi reagera om våra döda plötsligt kom hem och slog sig ner i soffan, luktandes av lik? Det här är en teori och jag tror att den kanske stämmer ganska bra. Vi är ju liksom inte så våldsamma som i USA, vi har inga skjutvapen hemma och kanske skulle vi helt enkelt ringa en ambulans? Läs den, iaf om du gillar skräck

Efter skräckgenren gick jag över på En dåre fri av Beate Grimsrud. Den handlar om den psykiskt sjuka Eli Larsen och man får följa henne genom hennes liv till nutid. När Eli glider i verkligheten och håller på att tappa kontrollen så känns det verkligen och som läsare blir jag märkligt indragen i den helt lysande författaren Eli som brottas med sin pojkar Espen, Emil, Erik och prins Eugen som delar på hennes kropp. Jag hittade en recension i DN, som sammanfattar boken bra.  Sista boken i raden är Endera dan av Birgitta Stribe. Jag tycker inte att den är lysande, men visst, lite småtrevlig. Lite udda är det att huvudpersonens fötter med problemet Hallux valgus får ha en så stor del i handlingen, men visst, boken är helt okej även om det inte är den bästa jag lyssnat på.

Eftersom jag ska iväg och plocka svamp med hussepusse och dom två odjuren så hinenr jag inte gå igenom alla pockets men jag måste nämna en! Kafka på stranden av Haruki Murakami är nämligen en underbar bok som jag verkligen kan rekommendera! Den handlar om en japansk pojke, Kafka,  som rymmer från sin far för att leta efter sin mamma och syster och den handlar också om herr Nakata som kan prata med katter och som inte är så begåvad. Historien tar med läsaren på en vidunderlig resa som utspelar sig i ett vanligt Japan med bitvis övernaturliga inslag och den är underbar. Jag sträckläste över halva boken en eftermiddag bara för att jag inte kunde sluta och då är den ändå på över 500 sidor

Efter tips från Eva  så har jag lyssnat på bokserien Släkten, först Blandat blod av Katarina Mazetti, sen Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg och sist Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg. Eva har skrivit lite utförligare om böckerna så jag nöjer mig med att säga att det var väldigt intressant att lyssna på alla tre böckerna, jag fick en inblick i hur människorna kan ha levt under 1000-talet. Böckerna är många gånger upprörande, men problemen är lika aktuella idag även om vi kanske på ytan verkar vara mer civiliserade. Beskyllande för hor om man blivit våldtagen är till exempel inte ovanligt idag heller. Böckerna är bra och jag kan verkligen rekommendera dem!

Geim av Anders De la Motte blev nästa bok och den väldigt annorlunda än Släkten. Lite  av en kulturkrock kan man säga att det blev. Men när jag väl kom in i jargongen (för det är mycket jargong!) så var den riktigt bra! Den är tuff, cool och häftig och konspirationsteoretisk, men samtidigt väldigt underhållande! Jag kan verkligen rekommendera den här, fast jag gissar att inte alla kommer att gilla den just på grund av språket

Nu har jag semester och eftersom Pascal fortfarande är lite sjuk så gör vi inte så mycket. Läser och slappar och så har vi fixat lite med balkongen. Eftersom vi har innekatter så går det inte att bara öppna till balkongen och förra året var balkongdörren stängd hela sommaren, i år har jag tejpat ihop tre kompostgaller och gjort en enkel nätdörr! Balkongen känns mer tillgänglig och nu är semesterprojektet (förutom att slappa) att göra den mysigare

Jag har lyssnat på en massa ljudböcker och läst en hel del också, det är ju väldigt trevligt eftersom jag nästan aldrig har tid och ro att läsa i normala fall. Efter den väldigt roliga Potensgivarna lyssnade jag på Mossvikenfruar av Emma Hamberg. Emma Hamberg ritade seriestrippar för Veckorevyn när jag var ung tonåring , nu skriver hon en matkolumn för Amelia! Mossvikenfruar är riktigt trevlig, igenkänningsfaktor ibland och lite oväntat slut! Sen var det deckardags med Paganinikontraktet av Lars Kepler, den var riktigt spännande! Jag är inte en riktig deckarälskare, men den här är riktigt bra!

Fyrväktaren av Jeanette Winterson följde och den var rätt skaplig i början, men någonstans i mitten slutade jag lyssna och den blev bara konstig och flummig. Jag googlade boken och det var några som älskade den, flera som inte gillade den och några som helt sonika slutat läsa eller lyssna efter halva boken. Vill man läsa en bok som handlar om kärlek och ljus men som är väldigt flummig så visst, annars kan man hoppa över den… Senast lyssnade jag på Brunstkalendern av Emma Hamberg, en riktigt rörig familjehistoria om vuxna syskon och deras relationer. Den har hög igenkänningsfaktor och är lite underhållande, även om den kanske inte är fantastisk. Men helt okej

Just nu lyssnar jag på Porto Francos väktare av Ann Rosman och den är riktigt bra! Den utspelar sig dels i nutid och dels i slutet av 1700-talets Marstrand. På den tiden förekom både smuggling och sjöröveri och det är riktigt intressant! Jag har någon timma kvar att lyssna, men den är riktigt bra den här!

Först och främst, En geishas memoarer av Arthur Golden, läs den! Eller lyssna Väldigt väldigt bra och intressant om Japan och dess geishor. Sen lyssnade jag på en annan slags memoarer, fast mer på humornivå. Det var Fånge i Hundparadiset av Martina Haag. Den var underhållande och lite rolig, men inte fantastisk. Nästa bok var Häxan från Portobello av Paulo Coelho. Jag gillade verkligen Alkemisten, som Coelho fick Nobelpriset för, men den här? Nja, den klarar man sig utan. Till sist blev det humor igen, Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist och jag säger bara läs den! En underbar och mysig historia som fick att sakna min älskade mormor och se fram emot den dag jag själv blir tant! Det ni, det är inget dåligt betyg

Jag har förresten börjat kolla på Twin Peaks! Jag har inte sett den tidigare och nu tyckte jag att det var på tiden, det är ju ändå lite kult. Den är helt klart sevärd, om än lite skum

Eftersom jag nu har Storytel på telefonen och lyssnar en hel del på ljudböcker tänkte jag göra någon form av lista här. Hittills har jag lyssnat på:

Att springa, Maria Sveland. Lätt deprimerande om två flickor i en stad där alla män är onda. Läs hellre Bitterfittan!

Pappersväggar, John Ajvide Lindqvist. Skräck i svensk version. Jag älskar Johns speciella sätt att läsa sina böcker! Jag gillar verkligen de här böckerna!

Den ofrivillige monarken, Deanne Rauscher m fl. Tja, inget litterärt mästerverk kanske. Men det är intressant, dels den första halvan som handlar om historia och dels hur vidrigt de mäktiga männen beter sig. Väx upp!

Doppler, Erlend Loe. Underbar bok om en man som ger upp den moderna samhället och flyttar ut i skogen med älgkalven Bongo. Läs eller lyssna!

Just nu lyssnar jag på En geishas memoarer och den verkar helt klart lyssningsvärd! Mer kommer!