Bloggarkiv
6 gånger en vana?
Jag pratar om springandet förstås. Sex gånger med start den gången Anna och jag sprang i Karlstad, kan det har varit den 19 juli? Alltså aningen mer än en gång per vecka (i Florens sprang jag förstås inte alls) och det känns helt okej. Jag vet inte om ni minns mitt motivationstapp i höstas när jag ute i spåret bara tänkte att det är är ju fruktansvärt tråkigt och varför VARFÖR tvingar jag mig själv att göra detta? Det var ett ordentligt motivationstapp eftersom jag inte lyckades fiska upp motivationen igen förrän nu. Bättre sent än aldrig eller? Faktum är att det går rätt så bra. Jag springer inte i några hastigheter, är tvungen att stanna efter uppförsbackarna och hundarna är lösa bredvid, men jag springer! Igår blev det tre km och det är ändå godkänt i dagsläget 
Troll är så himla pigg nu, det är helt underbart! Han mår mycket bättre när han rör på sig mycket, får gå lös, springa och hoppa (mediumhinder) när jag tränar med Monster! Ingen hälta, ingen stelhet! Och detta utan Rimadyl som han har varit utan sedan magen började bråka! Däremot visar han lite väl mycket revben, han gick ner 3,5 kg när han matvägrade och ovanpå det fick ordentlig diarré. Tack och lov så har fastan och det här med att han har fått väldigt små portioner ett tag gjort underverk med aptiten, nu sitter han och dreglar så att det blir pölar på golvet varje gång jag håller på med maten. Inte helt fräscht, men bättre än att han matvägrar… Nu ska han gödas lite, det är ju betydligt mysigare att krama honom när inte ryggrad och revbenen är så vassa.
Monster och jag tränar, senast i måndags, på slalom och svängar. Det är egentligen tre huvudfokus jag har just nu, slalom, svängar och kontaktfält. Ja en sak till, att hoppa 60-65 cm utan att riva.. Svängarna är svårast att få till, de andra fokusområdena är mest mängdträning, inte så mycket nytt. Nu river han nästan bara när han kommer fel i en sväng och det hör ju kanske mer till själva svängträningen.. Jag håller på att lära in back/vänd också, men vi har inte kommit så långt än. Målet är att jag ska kunna styra på håll och kommendera snäva vänster och högersvängar. Det vore grymt, men det svåraste är att hålla tungan rätt i mun. Jag har ju blandat ihop kommandon i hela träningspass i vallningen så risken är tyvärr större än bara marginell.
Sagan om den försvunna kattleksaken
”Den är rätt fin den där”
”Vet ju att det är kattens men.. Jag tar den!”
”Omnomnomnom”
”Men släpp den då, jag har den, jag har den!”
”Det va’nte jag. Det var katten. Jag lovar.”
Trollebollens sviktande hälsa
I några veckor så har jag lagt märke till att Troll har sett lite besvärad ut när han ska bajsa. Först var det bara någon enstaka gång, sen har det eskalerat. Vissa dagar (igår till exempel) var det inga problem på hela dagen, andra dagar var det väldigt jobbigt och han har försökt bajsa flera gånger och sen kommit springande till mig och sett besvärad och beklämd ut. Tanken att det skulle kunna vara prostatan har växt och i början av veckan ringde jag till Djursjukhuset i Jägarvallen och fick en tid idag på morgonen. Det var riktigt bra eftersom Pascal kommer att ha hundarna den kommande veckan och pappa veckan efter…
Så, först blev det en allmän undersökning där veterinären kollade öron, ögon, tänder och lyssnade på hjärta och lungor. Spontant utbrast hon att Troll har väldigt fina tänder! Det är väldigt ovanligt att se så fina tänder på en 8-årig hund sa hon! Det är ju väldigt roligt att få beröm för tänderna eftersom jag borstar dem varje kväll En annan sak som hon anmärkte på är att Trollis har en långsam puls, 60 slag i minuten jämfört med det normala 70-120. Hon undrade om han lagt på sig eller verkar slö och jag gissar att hon funderade på sköldkörtelproblem, men jag har hört av andra veteinärer för flera år sedan att han har haft låg puls då också. Dessutom är han en pigg och glad hund så troligare är att han är drabbad av bra kondition 
Sen var det dags för själva prostatan, ett finger i rumpan kunde man ju sluppit sa Troll, men han stod ut utan protester. Den var klart förstorad och vi gick vidare med ett ultraljud som visade en stor prostata som det inte var något övrigt fel på. Till att sluta av med så togs ett blodprov som visade att Troll i övrigt är frisk, både lever, njurar och glukosvärden var fina.
Så, vad händer nu? Troll har fått en tablett som ska hindra testosteronet att nå fram till prostatan och den ska han äta i 7 dagar. Sen håller den i sig i ca 5 månader och då får man upprepa behandlingen. Alternativet är att kastrera honom, men det går förmodligen inte på försäkringen. Dessutom så känns det lite jobbigt att lägga honom på operationsbordet och göra en sådan förändring på min gamla vovve om tabletterna fungerar. Kastration får bli ett alternativ om det känns nödvändigt i framtiden helt enkelt.
Utöver svårigheterna att bajsa så var Troll halt i morse och det har hållit i sig under dagen. Han har varit lite småhalt då och då så idag passade jag på att få recept på Canidryl som är ett billigare alternativ till Rimadyl. Kanske får han stå på det nu framöver, behandlingen är iaf påbörjad.
Det känns lite jobbigt det här att Troll börjar få besvär som visar att han börjar bli en äldre hund. Det känns ju som alldeles nyss som han var en luddig liten knubbis. Jag hoppas iaf att det går att hålla hans probem i schack med mediciner så att han kan hålla sig pigg och fräsch ett tag till!
Borta bra men hemma bäst
Jag är i Kratte Masugn för tillfället, vi förbereder en arealkurs. Jag är här två nätter den här veckan, vecka 21 och vecka 22. Sen fortsätter jag med att första veckan i juni åka till Luleå. Efter det får det gärna bli en normal vecka, jag har inte ens sett lägenheten i Jönköping på 1,5 vecka.
I söndags var vi ute på klubben och tejpade och sprayade hinder inför tävlingen. De blev riktigt snygga, särskilt den randiga ”Pride-hoppinnen” Sen tog vi en lång promenad med en massa hundar som gick lösa tillsammans fastän de inte känner varandra så väl. Riktigt duktiga var dom, Monster var minst duktig eftersom han ägnade sig åt att sextrakassera stackars Rocky. Inte så illa att han blev juckad på men tillräckligt för att vara irriterande. Det gör mig inget att han flirtar med hanar, men i alla kärleksrelationer tycker jag att det är viktigt att det ska vara ömsesidig attraktion och Rocky var ju inte riktigt ned på noterna Monster skärpte sig iaf till slut och jag hoppas att han kan slita sig från Rocky nästa gång
Vi hann med lite träning också och Monster tränade på vänd/back och snäva svängar. Mycket nyttigt och OJ vad trött han blev! Troll visade att han är rätt bra på infosvängar men att vi har saker kvar att lära. Tur är väl det, Troll uppskattar väldigt mycket att få träna och lära sig nya saker i agilityn och sänker jag bara hindren så går det utmärkt!
Nu ska jag sova, drömma om hussen och vovvarna. Saknar dem och vill faktiskt inte vara borta från dem så mycket… Ser fram emot att träffa dem imorgon igen..
Natti!
Monster – vallhunden
Jag konverterar filmer för fullt här, 47 stycken filmsnuttar blev det under två dagar! Allihopa tyvärr i ett format som min dator inte klarar, så nu konverteras allihopa till .wmv-format istället. Det tar en stund, minst sagt. Under tiden tänkte jag passa på och skriva om den andra aktivitet som vi sysslade med i onsdags kväll och igår på eftermiddagen, nämligen att flytta runt lite på Marias får! Egentligen hade det nog räckt med agilityn för att göra Monster trött men jag har lovat honom att försöka valla när vi får tillfälle och eftersom fåren fanns och Maria gav sitt godkännande så tog vi en sväng
I onsdags hade vi 3 tackor i 25:an och Monster var till en början aningen het i drivningen. Fin i flankerna men kanske en aning het där med. Andra passet så gick han som en dröm! Balanserade jättefint och gick i ett samlat långsamt tempo mot fåren. Han är en otrolig drivhund, så otroligt stadig när han går rakt mot fåren! Det känns som att han kan gå hur länge som helst, fast i 25:an tar ju staketet emot rätt så fort. Igår gick vi ut och körde ett pass i stora hagen och jag gick omkring med ett fånigt leende på läpparna när han omväxlande drev i ett stadigt lugnt tempo och omväxlande gjorde jättefina flanker. Jag har just nu inga kommandon på flankeringarna för att jag verkligen vill befästa tänket. När vi tränade till VP:t så hade jag lite tidsnöd och befäste inte flankerna så bra som jag vill ha dem och därför har vi backat tillbaka till grunderna nu när vi börjat om. Omväxlande framåt och flankeringar alltså! Jag är så himla nöjd med honom, inte minst att han låg plats medan Troll vallade utan en antydan till att röra sig!
Trollebollen fick också valla, men fåren blir aningens mer stissiga när han kommer in. Han har en lite peppig framtoning, både i vardagen och i arbetet kan man väl sammanfatta det som. Fåren rör sig mer och allt blir lite mer snabbt även om han flankerar fint. Han har lite bråttom i drivningarna men det känns ändå som att han skulle kunna gå att tävla IK1 med om jag bara tränade away/come bye ordentligt. Sen glider han på flankerna också, helt hopplöst dålig på att gå rakt fram mot djuren. Troligen är det ett handhavandefel, likväl som det faktum att han vallar lite mer på lydnad än på känsla.. Men han gör bra grejer och han är en användbar vallhund helt klart! Han känns väldigt trygg och jag kan lita på honom hos fåren till 100 %! Han gör alltid sitt bästa
Det känns riktigt riktigt skoj att valla igen!
Sur vovve som börjar bli glad igen
I helgen var Troll inte en särskilt trevlig hund. Kanske var det för att vi var många i stugan, 4 pers och 7 hundar i en liten campingstuga. Kanske beror det på att han har ont? Det är svårt att säga, men jag kan inte se att han rör sig dåligt nu, jag tycker att han rör sig helt okej. Han kan ju förstås ha ont ändå, men det är ändå lite märkligt att det dåliga humöret gick över så fort? Igår och idag har nämligen Troll varit på ett strålande humör.
I helgen surade han mot framför allt Ed om han kom för nära maten eller när de båda stod och nosade Ozz i rumpan. Även vid tillfällen när jag inte kunde se någon anledning så var han sur och även Monster fick sig en känga vid ett par tillfällen, helt utan synbar anledning. Men så kom vi hem och det gick bara över? Nu är han glad och sprallig igen, precis som vanligt alltså.
Jag undrar vad som händer och jag önskar att han kunde prata. Om han hade ont i helgen och surade pga det så borde det onda ju inte bara gå över från en dag till en annan. Han åt ju Rimadyl i helgen också så han borde ju inte ha så ont, inte så så att det värker iaf?
Utöver att Trollis var sur så var han också ledsen. Ledsen över att inte vara hunden i centrum och över att inte få tävla. Kanske förmänskligar jag honom nu (tror jag ni tänker) men hur ska man annars tolka det sorgsna ylandet som ekade i Rättviks körhall, ett ylande som dessutom väl synkroniserat så det började innan Monsters starter, när han kände av adrenalinet och förmodligen hörde tävlingsnerverna spela på min röst… Jag skrev det på facebook häromdagen och jag skriver det här igen, jag må sörja över att Trolls karriär närmar sig sitt slut, men jag är inte ensam…
Älskade gulle-Troll, jag vill ju bara göra det som är bäst för dig, men hur ska jag veta? Är det att pensionera nu direkt, eller är det att ge agilityn en chans till framåt sommaren när vi kan hoppa på gräs? Jäkla skit-artros…
