Mål 2020

Egentligen tänkte jag att jag nog har slutat med mål. Men något kan ju vara kul att skriva ändå om vad jag tänkt ska ske under året.

Valp

Först och främst har jag tänkt köpa en valp! Än så länge oklart vilken – det finns tre som det kan bli! Om två veckor ska jag dit och hälsa på, fram tills dess får jag nöja mig med de urgulliga bilder jag får då och då!

img_20200122_130515_107

Yeti

Yeti utvecklas och blir bättre i vallningen tycker jag. Vi ska gå på kurs för Peter Nilsson några gånger under våren och sen är planen att vi ska tävla. Det skulle ju vara trevligt att få bättre poäng än under 2019, kanske ett andrapris eller till och med förstapris? Får vi flyt är det inte omöjligt att vi startar i IK2 också men då behöver vi verkligen få bättre kontroll på styrningen.

 

Monster

Monster har haft problem med sina tår under vintern och äter smärtstillande och går i flexikoppel. Jag tycker att han ser bättre ut nu och jag börjar få upp hoppet att han ska bli så bra under våren så han kan komma tillbaka till att gå lös och valla lite. Vi får hålla tummarna!

20200125_123140

Hedvig

Jag har mått dåligt under hösten och livet har känts mörkt och tungt. Nu är det bättre och förhoppningen är att jag ska få tillbaka energin under våren. Först ska jag och Arvid vara valplediga och åka på utflykter varvat med att mysa hemma. Sen hoppas jag att det finns energi till odling och trädgårdsfix. Lamm ska det ju bli och jag hoppas också att vi får till kycklingar om lilla Zorro III vill ruva igen. Jag hoppas på lagom många ungar på Linds Östergård i vår! Jag har inga mål om att träna eller bli starkare, snabbare eller så, jag vill bara må bra och jag vill ha roligt och mysigt med med min familj och med mina djur. Vill bara känna mig lätt i sinnet och ha ro i kroppen. Bara så.

20200105_143646

En fotobok om Gustav

Många timmars jobb under julhelgen blev en fotobok om min bror Gustav. Sådär kvalitet på alla gamla kort, särskilt sådana som vi fotat av, men en bok av minnen av en älskad bror som lämnade oss två gånger. Först gick han från sina syskon, släkt och vänner för 10 år sedan och sen tog han sitt liv i september och lämnade oss för alltid, i chock, sorg och saknad ❤️❤️❤️

Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå det som hände. Jag vet att jag aldrig kommer få veta vad som rörde sig i hans huvud de där sista dagarna och inte heller under alla de dår åren han inte ville ha med oss att göra. Vad tänkte han? Vad kände han? Var han lycklig ibland, nöjd och trygg med sina beslut eller var han olycklig hela tiden?

Jag står här med gissningar och frågor som aldrig kommer att få svar. En älskad lillebror som inte längre finns kvar.

Årskrönika 2019

Just nu tror jag att jag mest betalar för mitt domännamn utan att utnyttja det. Men jag gillar ju samtidigt att skriva. Samtidigt, ibland är det mest mörka tankar som vill ut och då är det så utlämnande att skriva här, där alla kan se. Idag ska jag iaf skriva en årskrönika.

Januari

Året började med att vi lånar en hund på prov men det blev inget köp och jag landar i att kanske köpa valp istället. Vi är i Uppsala en sväng och jag gör en fotovägg!

Februari

Jag åker skidor och drar Arvid i pulka i Tinnerö men det går inte så bra och är otroligt trögt. Fikat var gott däremot. Jag går på vallningsclinic för Jo Agnar Hansen och sen är vi mest hemma.

Mars

Jag klipper fåren och tovar tofflor av ullen! Sen går jag på Svansjön, går med Arvid i Rydskogen när det är studiedag och firar Monsters 10-årsdag!

 

April

Ulla får ett urgulligt lamm som får heta Cilla, baggen Arax rymmer och måste ledas in igen, vi gör ett påskris och Arvid är en urgullig påskkärring. Vi firar Yeti som fyller 6 år och vi går på spa och jag får en överraskningsfest på Valborg!

Maj

Vi får upp vårt tunnelväxthus och börjar odla för fullt, Pascal och jag går på 40-årsfest för Lena, fåren vallas ut på sommarbete och jag får en sjukt snygg klänning på min 40-årsdag!

Juni

Arvid får en ny kusin och två sysslingar – på samma dag! Vi åker till Uppsala för att träffa kusinen ❤ Hundarna tar passfoton, vi går på midsommarfirande med tivolitema och jag skördar frukterna från den egna täppan.

Juli

Arvid fyller fem år och får en cykel! Vi åker till Schweiz! Det är HELT fantastiskt. Vi får till ett par riktigt bra dagar men sen blir Monster halt och vi åker till Frankrike och dricker vin istället. Vi passerar Legoland på vägen hem och njuter sen av den svenska sommaren hos min mostrar och med att bada i ån hemma och hänga med syrran som kommer förbi på vägen hem i husbilen. Och så fyller Pascal 40 år! Hurra!

Augusti

Vi börjar med barnkalas för Arvid, sen går Hedvig på Carros 40-årsfest! Sen kommer vårt eget 80-årskalas! Hurra vad kul det var! Vi köper också fem nya små faverollkycklingar.

September

Nog den värsta månaden i mitt liv. Min lillebror tar sitt liv och lämnar oss i oändlig sorg. Jag har inte haft kontakt med honom på många år men det gör det på sätt och vis ännu värre. Hela september försvinner i sorgdimma, men vi går också på dop för Arvids kusin Juliette. Min gamla bil, Forden, får en spansk flagga vid besiktningen och till råga på allt har vi bara en bil. Det slutar med att vi köper en elbil, en Renault Zoe.

Oktober

Arax roar sig med Ulla (ja hon roar sig rätt bra hon med), Nemi och Nele flyttar hit, jag är viking på personalfesten och Arvid och jag gör en tjusig lykta!

November

Jag och Arvid tovar det vi behöver, vi är i Stockholm hos syrran och går på Naturhistoriska och vi grillar i Tinnerö. Lyra bor hos oss några dagar då både hennes och vår flock fått skabb…

December

Vi bakar pepparkakor och lussebullar, klär granen och gör pepparkakshus. Jag tror att jag ska få en valp men så blir det inte och jag blir väldigt besviken. Sen firar vi jul med syrran i vanlig ordning! Sen kommer brorsan med familj på juldagen och min småbröder på annandagen och Pascals familj i mellandagarna. Nyår firade vi på Verklighetens gård.

Och nu önskar jag er alla en god fortsättning!

Tovning i vab-stugan

Arvid har ögoninflammation och är förkyld men på bättringsvägen och jag är också förkyld. Hade till och med feber igår och kände mig riktigt dålig. I helgen tovade jag lite och passade på att fixa lite när jag vabbade igår. Arvid hade lagt in en beställning på en tavla och den fixade vi i förra veckan och gjorde klart i helgen! Han hjälpte till att tova själva canvasen men sen gav han mest direktiv och jag fick göra arbetet. Det blev riktigt fint tycker jag ändå! Gräset, blomman, himlen, älgen och fågeln är till stora delar våttovad direkt på canvasen medan giraffen och de små detaljerna som ögon, ben och klor på fågeln är nåltovade i efterhand.

img_20191103_141301_230

Själv satsade jag på att göra glasunderlägg och även att dekorera en portmonnä som jag gjorde förra helgen. Glasunderläggen klippte jag från en tovad platta och sen dekorerade jag dem med ullgarner i olika färger. Portmonnän gjorde jag i ett stycke med en bit lakan i. Sen sydde jag fast en liten dragkedja och broderade med ullgarn längst upp och nåltovade fast garnet i mönster på den. Jag tycker det är så lätt och roligt att nåltova fast garn så det är svårt att sluta, haha!

Det är ju bara fantasin som hindrar vad man kan tova egentligen, men jag gillar att utgå från vad jag behöver. Nu skulle det till exempel vara bra med en nyckelring, eller kanske ett snyggt grytunderlägg med tovade bollar? En väska behövde jag ju till personalfesten för ett par veckor sedan och den blev ju riktigt bra! Ska gå lös på den med nåltovning bara, sen blir den sig väl aldrig sig lik igen!

Vänj dig – du är på landet

Igår vallade jag hem tackorna och eftersom alla åkrar är nysådda så har jag inget annat val än att ta dem på vägen. Folk brukar ta hänsyn och bromsa in men igår kom en bil i rejäl fart mot mig där jag stod med tre får och två hundar på vägen. Det är 50 på den sträckan men folk har väldigt svårt att hålla hastigheten. Just denna bil körde inte mycket över 50 men ändå för fort med tanke på situationen. Jag klev raskt rätt ut i vägen och då bromsade bilen hårt och drog ner rutan. Ett stort skägg satt där inne och jag sa att det är får på vägen och han borde sakta ner. Jag gick direkt för att fånga upp fåren och gå vidare. Skägget skrek något efter mig som jag inte hörde, men tonen sa att det inte var vänligt så jag ropade tillbaka ”Vänj dig – du är på landet nu!”

En sak jag kan störa mig rejält på är folk som är på landet men tror att de är i stan. I stan finns parker och cykelvägar och inga djur på vägarna. På landet finns inga cykelvägar eller gångvägar och när åkrarna inte har vall kan man inte gå där heller. På vägarna måste alla samsas. Fotgängare, cyklister, hundmänniskor, hästar, barn som lär sig cykla och som kanske cyklar till en kompis på en 50-väg som borde vara trygg. Och så folk som jag som behöver flytta sina djur och gör det med hjälp av vallhund. De flesta tar hänsyn och bromsar in men för många bara dånar förbi. Som idag, när Arvid cyklade och Pascal och jag gick bakom honom och det blåser förbi en kvinna i kanske 80 knyck utan att blinka. Dum i huvudet är ju bara förnamnet. Finns inget som ursäktar det beteendet.

Jag tror jag ska börja gå mitt i vägen eller kliva ut i vägen när jag är ute med Arvid på cykel och det kommer bilar som inte visar nån ansats till att sakta in. Vi har rätt att vistas där. När man bor på landet kan inte meningen vara att man antingen ska köra bil själv eller hänga i sin inhägnade trädgård. Vi måste få röra oss utan att riskera livet så fort vi lämnar trädgården.

Jag ska börja kräva den rätten.

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Välkommen Elin!

Mitt i all sorg blev vi tvungna att köpa en ny bil. Min bil fick spanskt flagg på besiktningen och fick inte ens köras därifrån.. Även att vi visste att den dagen skulle komma blev det ändå en chock den dagen. Hur löser man att bo på landet med i princip obefintlig kollektivtrafik och bara ha en bil? Ja man får ju samåka men helt enkelt var det inte när den ena vill träna på gymmet, den andra vill hem och ut med hundarna och den tredje skulle på simskola..

Men efter ett par veckor flyttade Elin hem till oss och livet blev lättare, åtminstone från logistiskt synvinkel! Vi har sagt länge att vi ville ha en ren elbil när Forden gått i graven och det höll vi faktiskt fast vid. Det känns bäst ur ett klimatperspektiv att köra på el även om det finns saker kvar att lösa vad gäller batteriet och dess tillverkning. Elin är en Reanult Zoe och går ca 27 mil på en laddning och eftersom vi har en laddstolpe är det ju superlätt att ”tanka” hemma!

Jag har nu kört Elin i 10 dagar och är väldigt nöjd! Visst, vi får inte plats allihopa att sitta bekvämt på en långresa eftersom bagaget är litet och Arvid fortfarande har bakåtvänd barnstol men som en pendlarbil är den helt perfekt!

I obeskrivlig sorg

Vår annons över min bror kom ut idag. Det är begravning på onsdag, info i annonsen. Jag är på jobbet men det är tufft. Jag gick frågan vart vi hittar styrkan att fortsätta. Svaret är att man fortsätter framåt det för det finns inget annat val. Det är inte en styrka, det är bara en överlevnadsstrategi.

Tack alla för ert deltagande. Det värmer! ❤️

Ni som kände Gustav och som vill vara med på begravningen och eller minnesstunden får gärna det, se instruktioner i annonsen.

RIP Gustav ❤️❤️❤️

Min lillebror Gustav finns inte mer. Han valde att lämna denna världen i söndags, 30 år gammal.

För alltid älskad. För alltid saknad.

En blinkning när solen just gick ner
En rörelse i ögonvrån
En sista smekning på en tårvåt kind
En solglimt i vågornas dån

Som ett vingslag innan fågeln dök
En brusten blick utan dess ljus
Tvekade du innan du gick?
Blev du knäckt av omvärldens brus?

Vad tänker du i denna stund?
Bäcken porlar fram av lust
Ett prassel av trädens löv
Och så, andetagets sista pust

Festerna!

Den sista delen av sommaren var kalasens tid på Linds Östergård. Först var det en himla massa firanden för Arvid med lite olika konstellationer. Sist ut ett barnkalas som blev himla lyckat! Pascal gjorde en skattjakt med piraten Svartskägg som gömt kinderägg i vedboden och jag körde fiskdamm i hundhuset och satte både handdukar och pinnar på kroken till ungarnas förtjusning. Hundgården blev favoriten som vanligt, det är riktigt roligt att klättra på hundkojorna och klättra in i huset via luckorna 😂

I lördags var det dags för vårt 80-årskalas! Både Pascal och jag fyller 40 i år och det ville vi fira. Jag vet inte hur många timmar det tog att planera (och baka!) inför detta men jag tycker att det blev riktigt bra! Vi fikade på eftermiddagen och en hel massa barn gungade, hoppade i studsmattan och lekte med vatten. Sen gick alla tipspromenad som handlade om oss, tävlade i femkamp och hängde i loungen eller på gräsmattan. På kvällen åt vi buffé som lagades av den eminenta Ullis, bästa beslutet tror jag!

Min moster Bitte tog med solrosor och lite mer blommor i gult och lila som lyste upp borden! Jag hade satt upp vår flaggstångsbelysning i taket på det stora tältet tillsammans med färgglada vimplar och lampor och ljuset blev riktigt fint när mörkret föll. Vi åt kladdkaka och drack vin eller kaffe och värmde oss slutligen med filtar under infravärmen.

38 vuxna och 20 barn var det som kom efter några avhopp! Fantastiskt väder hade vi också, otroligt skönt med tanke på det minst sagt ostadiga vädret veckan innan.

Vi fick en hel massa bra presenter också! En vandringsryggsäck med böcker om vandring, en solstol, en stor tavla som min morbror målat, fint Rörstrandsporslin, viner och vinglas, en stor lergryta, tvålar och så upplevelser som presentkort på Vadstena klosterhotell, teaterbiljetter och mat! Jag har säkert glömt en massa men presenterna tyder på att ni känner oss väl 😍😍

Tack alla ni vänner och familj som kom och firade tillsammans med oss! ❤️❤️ Jag hade en riktigt rolig dag och jag hoppas ni hade det också!