Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Annonser

Välkommen Elin!

Mitt i all sorg blev vi tvungna att köpa en ny bil. Min bil fick spanskt flagg på besiktningen och fick inte ens köras därifrån.. Även att vi visste att den dagen skulle komma blev det ändå en chock den dagen. Hur löser man att bo på landet med i princip obefintlig kollektivtrafik och bara ha en bil? Ja man får ju samåka men helt enkelt var det inte när den ena vill träna på gymmet, den andra vill hem och ut med hundarna och den tredje skulle på simskola..

Men efter ett par veckor flyttade Elin hem till oss och livet blev lättare, åtminstone från logistiskt synvinkel! Vi har sagt länge att vi ville ha en ren elbil när Forden gått i graven och det höll vi faktiskt fast vid. Det känns bäst ur ett klimatperspektiv att köra på el även om det finns saker kvar att lösa vad gäller batteriet och dess tillverkning. Elin är en Reanult Zoe och går ca 27 mil på en laddning och eftersom vi har en laddstolpe är det ju superlätt att ”tanka” hemma!

Jag har nu kört Elin i 10 dagar och är väldigt nöjd! Visst, vi får inte plats allihopa att sitta bekvämt på en långresa eftersom bagaget är litet och Arvid fortfarande har bakåtvänd barnstol men som en pendlarbil är den helt perfekt!

I obeskrivlig sorg

Vår annons över min bror kom ut idag. Det är begravning på onsdag, info i annonsen. Jag är på jobbet men det är tufft. Jag gick frågan vart vi hittar styrkan att fortsätta. Svaret är att man fortsätter framåt det för det finns inget annat val. Det är inte en styrka, det är bara en överlevnadsstrategi.

Tack alla för ert deltagande. Det värmer! ❤️

Ni som kände Gustav och som vill vara med på begravningen och eller minnesstunden får gärna det, se instruktioner i annonsen.

RIP Gustav ❤️❤️❤️

Min lillebror Gustav finns inte mer. Han valde att lämna denna världen i söndags, 30 år gammal.

För alltid älskad. För alltid saknad.

En blinkning när solen just gick ner
En rörelse i ögonvrån
En sista smekning på en tårvåt kind
En solglimt i vågornas dån

Som ett vingslag innan fågeln dök
En brusten blick utan dess ljus
Tvekade du innan du gick?
Blev du knäckt av omvärldens brus?

Vad tänker du i denna stund?
Bäcken porlar fram av lust
Ett prassel av trädens löv
Och så, andetagets sista pust

Festerna!

Den sista delen av sommaren var kalasens tid på Linds Östergård. Först var det en himla massa firanden för Arvid med lite olika konstellationer. Sist ut ett barnkalas som blev himla lyckat! Pascal gjorde en skattjakt med piraten Svartskägg som gömt kinderägg i vedboden och jag körde fiskdamm i hundhuset och satte både handdukar och pinnar på kroken till ungarnas förtjusning. Hundgården blev favoriten som vanligt, det är riktigt roligt att klättra på hundkojorna och klättra in i huset via luckorna 😂

I lördags var det dags för vårt 80-årskalas! Både Pascal och jag fyller 40 i år och det ville vi fira. Jag vet inte hur många timmar det tog att planera (och baka!) inför detta men jag tycker att det blev riktigt bra! Vi fikade på eftermiddagen och en hel massa barn gungade, hoppade i studsmattan och lekte med vatten. Sen gick alla tipspromenad som handlade om oss, tävlade i femkamp och hängde i loungen eller på gräsmattan. På kvällen åt vi buffé som lagades av den eminenta Ullis, bästa beslutet tror jag!

Min moster Bitte tog med solrosor och lite mer blommor i gult och lila som lyste upp borden! Jag hade satt upp vår flaggstångsbelysning i taket på det stora tältet tillsammans med färgglada vimplar och lampor och ljuset blev riktigt fint när mörkret föll. Vi åt kladdkaka och drack vin eller kaffe och värmde oss slutligen med filtar under infravärmen.

38 vuxna och 20 barn var det som kom efter några avhopp! Fantastiskt väder hade vi också, otroligt skönt med tanke på det minst sagt ostadiga vädret veckan innan.

Vi fick en hel massa bra presenter också! En vandringsryggsäck med böcker om vandring, en solstol, en stor tavla som min morbror målat, fint Rörstrandsporslin, viner och vinglas, en stor lergryta, tvålar och så upplevelser som presentkort på Vadstena klosterhotell, teaterbiljetter och mat! Jag har säkert glömt en massa men presenterna tyder på att ni känner oss väl 😍😍

Tack alla ni vänner och familj som kom och firade tillsammans med oss! ❤️❤️ Jag hade en riktigt rolig dag och jag hoppas ni hade det också!

Som ett nytt hus!

Den andra delen av vår semester kan sammanfattas med två träd. De var fällda när vi kom hem och lönnen som stått framför vårt hus var ju minst sagt enorm. Lönnen har stått för nära huset och skuggat det så länge vi bott här, granen var lagom stor när vi flyttade hit med har växt ofantligt. Jag har pratat med grannen i flera år om att ta ner lönnen men vi har inte tagit tag i det på riktigt. Mycket pga vetskapen om allt jobb som krävs efteråt! Men nu blev det ändå gjort och vi lånade släp av en annan granne för att köra bort ris till en tredje granne. 9 proppfulla kärror tog det innan det var borta. Sen lade vi en heldag med pappa och en lillebror på att kapa och klyva alla grövre grenar till ved. De allra grövsta tog den första grannen hand om. Vad gjorde vi utan dessa grannar och familj? Betydligt jobbigare hade det definitivt varit!

Det är väldigt skönt att vara utan dessa träd! Nu kan vi se huset från framsidan och baksidan känns luftigare. Istället får träden värma oss nästa vinter. Nu är det häcken framför huset som jag vill bli av med. Alltid är det nåt som kan förbättras när man har hus 😉

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂

 

 

 

Schweiz tur och retur

Efter den första väldigt arbetsamma veckan packade vi bilen och takboxen och gav oss iväg söderut! Vägen ner körde vi i ett sträck, bara stannade och övernattade på två ställen. Först på Hotel Lolland, vilket visade sig vara ett gammalt ålderdomshem omgjort till Bed & breakfast med en inredning helt från loppis. Charmigt och med god frukost!

Dag 2 tog vi färjan till Puttgarten och tutade söderut på autobahn nästan till Frankfurt. Tyvärr var det inte så mycket tuta på som önskat utan mer tuffa framåt i 30… Vägarbeten och bilköer och resan som skulle ta 7 timmar slutade på över 12 timmar.. 21.40 rasade vi in på det billiga och presumtivt sjaskiga motellet och blev glatt överraskade av dem oväntat höga standarden. Mercure – bra grejer! Dock dyr frukost..

Dag 3 anlände vi äntligen till Ringgenberg strax utanför Interlaken på efter en betydligt mer smärtfri bildag. Syrran med flickvän visade sig ha åkt till fel camping men till sist var alla på plats, tält var resta och mat hamnade i magarna.

Dag 4 gav vi oss iväg till Wilderswil och tog tåget upp till Sylingers platy. Det var väldigt brant, väldigt dyrt och väldigt långsamt men utsikten var nog magisk de dagar det inte är molnigt. Yeti tyckte det var jobbigt att glida hela tiden stackaren. Vandringen hade nog varit helt fantastisk om inte vi gått i ett moln.. Nu var det vitt och fuktigt! Fantastiska blomsterängar och branta stup! Och en livsfarlig, lång och brant gallertrappa som Yeti vägrade gå nerför.. Efter att ha försökt bära honom, locka honom och hasa ner på sidan om den så accepterade han det oundvikliga och gick nerför. En sån modig hund!

Dag 5 åkte vi till Grindelwald och tog gondolen upp till First! Sen gick vi till Bachalpsee som är en alpsjö på 2200 möh! Otroligt vackert, men väldigt mycket folk. Vi vandrade vidare och gick totalt 5 timmar över bergspasset till Bussalp. Det var klart väder och en otrolig utsikt där vi vandrade över snö och steniga stigar. En helt fantastisk dag!

Dag 6 började med antiklimax för Monster var halt. Jag hade dessutom glömt antiinflammatoriska tabletter hemma. Därmed kunde vi inte vandra mer. Halva gänget tog med Arvid och Yeti i gondol upp till Murren och jag och Pascal gick i Lauterbrunnen och tittade på vattenfall i långsamt tempo med Monster.

Dag 7 gav vi upp Schweiz och åkte till Alsace i Frankrike istället. Vi hamnade i byn Eguisheim och tog en rundtur med tufftufftåg med tanke på Monsters tass. Sen tog vi in på första bästa hotell och gick ut på vinprovning! Eguisheim är en otroligt gullig liten stad som med storkbon på kyrkan och det lilla slottet vid torget. Varmt och skönt var det och vi strosade runt, drack lite vitt vin och hade det väldigt fint!

Dag 8 var Monster jättedålig. Han kunde inte gå alls utan plötsligt var han stel i hela kroppen och halt överallt. Jag trodde ju det var artrosen i tårna som ställt till det men nu hade han mer ont än vad som alls var rimligt. Det gick ju inte att vänta med smärtstillande tabletter tills vi kom hem! Jag var förtvivlad och grät och Monster stapplade fram som en gunghäst och jag fick bära honom in i bilen. Jag letade upp en veterinär på Google Maps och vi åkte dit på vinst och förlust. Receptionisten kunde inte ett ord engelska och jag skrev in en text i Google translate som förklarade läget på franska. Efter mycket väntan träffade vi en veterinär som faktiskt kunde lite engelska. Han klämde på Monsters tass och trodde han fått in nåt i tassen. Vi fick antiinflammatoriskt och antibiotika direkt av veterinären och betalade rimliga 48 euro. Monster fick också smärtstillande i spruta. Jag var otroligt lättad! Vi åkte vidare mot Hannover och när vi kom fram på kvällen hoppade Monster själv ur bilen med öronen upp och svansen på svaj! Han var fortfarande halt men bara på vänster fram!

 

Dag 9 var Monster nästan helt hältfri! Woho! Starka grejer i fransk antibiotika.. Efter frukost åkte vi mot Danmark! Efter en avstickare in till centrala Hamburg för att köpa vin (i Tyskland är 99 % av alla affärer stängda på söndagar, hade ju varit bra att veta i förväg!) kom vi till sist till Jellings camping och slog upp vårt tält. Kallt på natten var det så ullnattlinnet och underställsbyxorna åkte på i sovsäcken!

Dag 10 åkte vi till Legoland med en korvbrödspåse med en gratisbiljett på. Mycket folk och ganska kallt kan nog dagen sammanfattas som. Arvid hade jättekul! Hundarna kunde också vara med vilket var ett stort plus. Arvid åkte nästan alla karuseller och var nog i perfekt ålder för att uppskatta parken! En rolig dag helt enkelt, särskilt på eftermiddagen när solen kom fram och mamman slapp frysa.

Dag 11 åkte vi hem! Vi kom hem på kvällen och det var oändligt skönt att sitta i soffan och kolla på Stranger things på kvällen.

En rolig och spännande resa var till ända! Jag hade önskat att tiden i Schweiz blivit lite längre, å andra sida var Eguisheim mycket trevligt! Jag vill absolut åka ner till den delen av Frankrike och Tyskland igen, vi får göra det ett annat år!

Första semesterveckan!

Vi har haft semester i en vecka nu! En inte alls vilsam vecka ska erkännas. Det är likadant varje år, tusen saker som ska göras första veckan. Först nickade jag ur fårboxen. En hel del mockning har jag gjort tidigare men en box var kvar. Sen var det dags att baka inför Arvids födelsedag! Jag bakade vanliga bullar och glutenfria. De glutenfria smakade sådär om jag ska vara ärlig. De glutenfria kakorna gick bättre. Denna bakdag var det väldigt varmt ute, vädret efter det har ju inte varit något att hänga i julgranen direkt..

Måndagen städade vi och harvade grusgången. Grusgången är faktiskt detta år fri från ogräs! Tidigare år har det varit väldigt grönt.. Skillnaden är att vi nu har roborgräsklippare och då frigörs både tid och energi till gruset. Nu har vi både harvat och rensat för hand och gruset är riktigt fint!

På måndagen kom också Pascals pappa och syster med familj. De firade Arvid och vi spelade spel och hade det trevligt. Arvids alldeles nya lilla kusin Juliette var med och jag fick mysa och snusa bebis en stund ❤️

I onsdags fick sig hundhuset och hundgården med kojorna sig en omgång med dammsugaren och moppen. Rent och fräscht inför hösten! Nu på sommaren används den ju inte direkt. Sen tog jag hönshusen också. Tyvärr gjorde det att jag hittade röda hönskvalster i dasset.. Mängder av små äckliga kvalster satt under ett av redena och när jag gick ut på kvällen och lyste med ficklampa kröp de överallt! Gah! Skrev i panik till Lina som kunde sälja kiselgur åt mig som tur var. Nu har jag sprayat och pudrat i dasset och jag hoppas det kommer hålla nere antalet.

På torsdagen fyllde Arvid fem år! Det var en förväntansfull lite unge som inte kunde sova kvällen innan. Arvid önskade sig bara pokemongrejer och han fick både figurer och tröja med Pokemon av oss. Och en ny cykel!

Vi tog en promenad så Arvid kunde prova sin cykel, sen åt vi pannkor till lunch innan vi åkte till Leos lekland och sprang runt i 1,5 timmar innan vi åkte hem lagom tills att mina mostrar och Arvids syssling kom på besök! Fika och tårta varvades med lek och presenter! Freja och Arvid är så himla gulliga ihop, de bara fnittrar och hittar på bus, som att hoppa i poolen med stövlarna på.. 😂

Fredagen spenderades med att packa bilen full och fixa baggarnas staket som de haft vänligheten att klia sig emot. De är inte så himla enkla att stänga in de där! Både horn och rumpa går hårt åt åt nätet när de kliar sig eller kör in hornen i staketet. Två polacker hjälpte mig att sätta brädor och spika märlor så nu jäklar ska de hålla sig inne!

Så nu, efter denna arbetssamma vecka, börjar semestern äntligen på riktigt!

Yeti har tävlat i vallning

I två dagar har vi startat IK1 i Norrköping. Tyvärr har vi inte med oss några resultat hem, men jag vet iaf vad vi behöver träna på. Igår var jag riktigt nöjd ändå, idag var jag revanchsugen och blev därför kanske lite irriterad över resultatet. Men nu känns det ändå ok.

Igår gick det bra på utgången, och upptagen men lite krokig framdrivning. Nån krok i fösningen och av linjen vid drivningen. Jag är ju inte så bra på linjer… Men det tar sig ändå tycker jag. Nåväl, vi kom till delningen och där fick jag inte riktigt fåren i hand. De hamnade utanför ringen ett par gånger och sen drog en tacka. Jag skickade Yeti höger men han tog det inte och då drog resten av fåren också…

Idag slog Yeti över lite i hämtet, vilket delvis var mitt fel. Tänkte se om han kunde stanna själv eftersom upptagen blir allra bäst då. Men han gick för långt och jag styrde honom tillbaka lite. Sen hade han svårt att lyfta fåren och de stod kvar lite för länge för min smak. Tills slut fick han dem i rörelse och med en böj på framdrivningen så träffade de grinden. Fösningen gick rätt bra fram tills andra grinden där det var tajt och svårt. Fåren hade drag bakom en stor buske och Yeti tog inte mitt vänster utan stod kvar.. När han till slut sprang väg var det för sent, fåren försvann bakom busken. Sen kom Yeti fram bakom busken med fåren lugnt och fint, men då var vi redan diskade..

Retligt! Men det är bara att träna. Vad vi ska träna är styrning. Yeti måste bli mer säker på höger och vänster och behöver ta dem direkt, utan att fundera på åt vilket håll han ska. Vi har tränat en massa på att gå ur balans och ta styrning på framdrivningen men kanske är det också det som gjort att det är mer svajigt nu? Det går iaf igen båda dagarna att det är det som ställt till det. Men det går ju att träna iaf 🙂 Annars är han ju duktig! Han är lugn och fin och försöker göra rätt. Vi träffade också alla gei dar båda dagarna! Han är en riktig hämtarhund! Full pott på utgången igår, lite avdrag idag för att jag gav extra kommando när han slog över. I höstas fick han full pott på utgången också. Det är hans grej helt klart!