Ömma triceps!

Precis bakom vår trädgård går skidspår förbi. Det går att ta på sig skidorna i trädgården och hoppa i spåret. Sen snön kom har jag flera gånger kört runt 6 km runt åkrar och hagar och hundarna kan springa lösa hela vägen. Hundarna älskar det och ligger utslagna i soffan efteråt och sover gott och jag är trött o hela kroppen. Det är underbart!

Det har varit fantastiska vinterdagar denna vecka, jag älskar när vintern levererar snö och några minusgrader, allt är rent och fint, och ljust!

Idag stod även Arvid på skidor! Han åkte hela ca 300 m och tyckte det var riktigt roligt! Jag behöver hitta kortare stavar till honom och justera bindningen lite men det gick väldigt bra! Ska fixa skridskor till honom också, här ska vintersportas!

Annonser

Vinter!

Äntligen lite ordentlig vinter med snö! Jag njöt av 7 km skidor igår och idag gick Arvid och jag en långpromenad i Tinnerö med Johanna! Efter ett tag tittade solen fram och snön gnistrade. Arvid satt nerbäddad i en pulka men blev frusen ändå. Svårt att hålla värmen när man är stilla trots ull.

Rena hundar, renare inne, slippa skitiga stövlar och lera och så detta ljus som kommer med snön. Älskar’t!

Ljusare tider?

Häromdagen slog det mig, jag mår bättre, livet känns ljusare och jag har lite mer tillförsikt och tro på livet. Varför vet jag inte för inget av det pissiga under hösten har löst sig, inget har blivit bättre. Det är kanske bara så att jag sakta närmat mig någon form av acceptans? Att vissa saker är som de är och jag kan inte göra något åt dem? Jag vet inte, men det är skönt att inte befinna sig i eller precis bredvid ett djupt mörkt hål hela tiden.

Jag är visst generellt dålig på att blogga i januari. Eller så är det för att inte så mycket händer. För blött eller blåsigt eller snöigt för att träna hundarna, promenader i mörker och bla bla. Men även det brukar lösa sig med tiden 😊

Vi mår bra iaf, hundarna också. Jag är glad att de har ett hundhus som är varmt och gott i detta väder. Jag har vallat någon gång när det var ljust och fruset på en gång. Monster är lite understimulerad men Yeti tar det bra.

Fåren får vara inne när vädret är som värst och hönsen gör som de vill. Vi har sålt en tupp förresten och var tvungna att ta bort två för att de attackerade. Den ena så fort vi städade, den andra hoppade på Arvid så fort han fick chansen. Det är inte ok att Arvid inte kan röra sig utan att hålla en vuxen i handen pga tuppar.. Men fortfarande finns en ayam cemani-tupp kvar om nån är intresserad 😉

En sällsynt dag med dagsljus och SOL!!

En får fundera på fåren

I höstas eller våras någon gång skrev jag ett inlägg i hur svårt det är att ha får som funkar i vallningen. Jag fick många bra tips om att ha en avelsgrupp och sen valla på sparade tacklamm. Jag svarade att det funkar inte för mig, jag har inte plats, ork osv. Men kommentarerna från det gamla inlägget har legat och jäst och jag har tänkt om lite. En stor skillnad sedan i våras är att vi numera har två fållor som funkar utan att bli översvämmade så fort det är lite blött så att det faktiskt funkar att dela på fåren. Sen har jag ju två tackor som vägrar att vara vallfår. Duktiga mammor är de och dessutom genbanksdjur där Ulla är rätt gammal – och äldre tackor ska man prioritera att avla på enligt allmogefårföreningen eftersom de är närmre ursprunget. 2016 var det faktiskt bara 18 av 80 besättningar åsenfår som tog lamm och det är inte bra. Där har jag möjlighet att bidra! Dessutom kommer jag förhoppningsvis ha M3-status nästa år vilket innebär att det blir mycket lättare att sälja lamm till liv. Så, kontentan blev att det blir lamm detta år och kanske även framöver. Inte många, men kanske 2-3 tackor per år tänker jag betäcka. Dels för att rekrytera själv men också för att sälja till liv i den mån det går. Jag hoppas att det ska kunna funka som jag tänkt! Kostnadsmässigt är fåren en ren förlustaffär pga att fodret kostar mycket på vintern. Räknar jag in dem i hundkontot däremot, ja då kostar de ungefär lika mycket som bensinen och startavgifterna när jag tävlade som mest agility. Så, nu känns det genast bättre! 😂 😂

En förkärlek för gamla hus

Vi är i Uppsala och jag är ute med hundarna. Jag har precis passerat ett gammalt hus och fastnade direkt. Rött med vita knutar, en liten rolig vinkel, kanske nåt renoveringsbehov.. Jag mindes plötsligt när jag och barndomsvännen Cissi gick hem från skolan Normlösa och fantiserade om att köpa ett gammalt fallfärdigt torp som låg på en åker på vägen hem. Vi pratade om att det nog kostade massor av pengar, kanske till och med hundratusen? En ouppnålig dröm att köpa ett eget torp där vi kunde bo men att drömma kostar ingenting. Shetlandsponnyn Smulan och welsharna Bonnie och Mison kunde gå där i trädgården och beta, ja det vore perfekt!

Det slog mig att jag alltid har gillat gamla hus. Kanske är det mormor och morfars gamla Hjulmakartorp som slår an på vemodiga strängar? Kortspel eller gitarrspel med sång, notblad under fladdrigt fotogenlampeljus? Att vakna i kökssoffan när mormor gjorde eld i spisen och satte på morgonkaffet. Fina, vackra minnen, med så oändligt mycket kärlek.

Ett annat hus som alltid fascinerat mig är det på en tavla i min mosters hus. Det öppna taket, de dova färgerna, kakelugnen och löftet både om en lugn natt och en spännande morgondag.

Av någon anledning är det flera hus som påminner mig om just detta hus på en tavla. Dels ett gammalt hus, säkert med ett massivt renoveringsbehov, som ligger i Björkebergs by. Ett vinklat gammalt rätt trähus med fina detaljer. Nog att det ser slitet ut, men ändå attraktivt på något sätt. En liten vitmålad bänk av trä utomhus, knotiga gamla fruktträd och omgivet av en häck. Ja charmigt är det helt enkelt.

Sen har vi det grå lilla huset med mörkröda knutar i Västerlösa, precis vid kyrkan. Varje gång jag åker förbi dras mina blickar just mot det huset. Det händer till och med att jag kör en omväg för att få se det. Även det med gamla fruktträd och en grusgång runt om. Bedårande gulligt och ger mig samma känsla som huset på tavlan.

Det är kanske inte så konstigt att vi köpte ett gammalt hus från 1850 med dessa preferenser i bakgrunden? Vårt gamla oemotståndliga bondkök med stor spishäll runt murstocken i mitten av huset. De breda vita listerna och pärlsponten i köket. Fiskbensparketten som lades för hand på 50-talet. Vardagsrummet och kontoret som nu känns mycket närmare ursprunget med mörkgröna väggar som gifter sig fint med det blommiga i rummet intill.

Visst finns det massor även jag vill förbättra, golven på övervåningen, väggarna i hallen uppe och nere och i trappan, toaletten där uppe.. Men jag gillar ändå det gamla och har svårt att se mig själv i ett nytt och modernt hus. Visst är det fint med nytt och fräscht, men charmen i ett gammalt trähus, ja det är de som finns i mitt hjärta.

Årskrönika 2017

2017 har inte varit ett bra år ur flera perspektiv. Jag har inte mått bra stora delar av året och kriser i familjen och släkten har söndrat relationer.

Vår lilla familj har ändå varit ganska stabil i stormen. Det rullar på med höns, kycklingar, lamm, vallning med hundarna och såklart familjetid. Arvid har gått från att säga enstaka ord och ljud till att prata långa komplicerade meningar. I början av det här året gick han ju inte ens utan hoppade fram på rumpan. Nu springer han runt i full fart. I morse vaknade jag av en unge som kramade mig och sa jag älskar dig 💓💓 Fantastiska lilla barn!

Januari

Jag bloggade bara två gånger i januari. Men lite foton finns det som visar vad vi gjorde!

Hundarna och jag var på ett träningstillfälle på Säby gård, jag slet med vallningen hemma och det gick sådär eftersom de nya fåren Gunvald och Erika inte riktigt köpte att bli vallade på.

I januari hade vi 12 höns och av dem är det inte många kvar idag. Bara Henrietta, Putte, Lisen och Sofia. Resten har blivit rävmat förutom tuppen Sorken som blev helt folkilsken och fick tas bort.

Vi hälsade på Pascals familj i Uppsala!

Fåren frodades!

Jag bakade surdegsbröd vilket gick sådär. Monster åt upp en massa deg och brödet blev torrt och kompakt.

Februari

Jag byggde om stallet i förberedelse inför lamning och gick på vallclinic i Smedstad ridhus! Var sjukt trött och sliten periodvis.

Tre av hönorna bestämde sig för att ruva och vi köpte avelsägg av ayam cemani för första gången och lade under hönorna.

Mars

Vi gick på opera! Det var riktigt skoj!

Av äggen vi köpte blev det inga kycklingar så vi köpte tre ayam cemani-kycklingar och en cream legbar-höna. Ac-kycklingarna var alla tuppar..

Men fantastiska ägg fick vi!

Vi grillade i skogen.

Hälsade på Arvids farfar i Uppsala..

Och fick lamm! Detta är Adam och Alma 💓💓

Och så den enda kycklingen som vi kläckte fram själva, lilla Sot som ju är en vuxen dam nu!

Monster fyllde 8 år och firade med kurs för Karin Söderberg!

April

De sista lammen föds och totalt blev det 7 st, 4 baggar och 3 tackor. Ett tacklamm dog tyvärr kort efter födseln 😢 Ett lamm, Alfons, fick en klöv skadad och fick tas hand om lite extra 💓

Det blev påsk och vi målade ägg på löpande band.

Sen åkte vi till Paris! En fantastisk resa där vi hängde med Pascals pappa och träffade den franska släkten!

Maj

Jag var stressad (igen), lammen växte med buller och bång och våren kom!

Pascal hade tusen odlingsprojekt på verandan.

Jag målade om i vardagsrummet! Är mycket nöjd trots att färgen är omöjlig att fånga rätt på bild 😂

Vi grillade i skogen och jag skrev om vad som är viktigt 💕

Vi var på invigningen av Naturum Tåkern och Arvid ville ta med sig denna roddbåt hem.

Juni

Vi åkte en sväng till Uppsala!

Hemma är det fantastiskt vackert på vår och försommar.

Lina ruvade fram fyra små kycklingar! Tre maraner och en cream legbar – tupp.

Och Monster blev sjuk 😢😢 Han fick akut prostatit och fick en böld på prostatan med 80 ml var..

Juli

Monster var fortsatt sjuk och fick opereras. Bort med testiklar och sen massor av antibiotika. Sen fick han diarré som inte gick över. Nej det var ingen bra sommar för Monster.

Arvid fyllde 3 år och fick en lekstuga och en studsmatta! Så många stora presenter får han nog inte vänja sig vid 😜

Jag tapetserade och lade nytt golv och pappa målade taket. Det hade inte gjorts om inne sen jag var liten och fick den så det behövdes!

Maja var hos oss i några dagar och vi paddlade på Stora Rängen! Det var fantastiskt!

Vi njuter av sommaren!

Äter egna jordgubbar med glass gjord på egna ägg..

Vi åkte till Tällholmen och njöt i ett par dagar! Arvid blev firad igen av moster Barbro.

Vi skördar vår egen potatis!

Jag bygger staket till en ny hage till fåren.

Eva Marie och Lo hälsade på och vi tog en sväng till Bosses glass!

Augusti

Baggarna flyttade hemifrån och tackorna flyttade till nya hagen och fick nya frisyrer.

Vi hälsade på syrran i Sthlm, kollade på Pride och gick på Gröna Lund.

Hela familjen gick BB-marchen!

Jag vallade massor i nya hagen och det gick så himla bra!!

Vi blev av med några hönor i juli och ytterligare en i augusti så vi byggde ett fort till våra höns.

Vi kläckte fram kycklingar i kläckare och fick två ayam cemani och två silverudds blå.

Arvid fick två nya kusiner! Välkomna Lowa och Cleo 💓💓

September

Arvid börjar på simlekis! En bra investering för ett gott förhållande till vatten.

Annars vallade jag bara enligt bloggen 😂

Oktober

Arvid började egentligen på Skogsknytte i september men vi missade första gången. Sen lyckades vi gå alla gångerna! Det var skoj!

Hundarna var med i en beteende-studie och det var intressant!

Jag bloggar om amning, nära föräldraskap och #metoo..

Och så var jag och hundarna en sväng till Klämmestorp och vallade! Det gav massor och var himla kul!

November

Jag bestämde mig för att betäcka de två tjuriga tackorna Erika och Ulla som blev helt omöjliga att valla på när de flyttat hem.

Arvid fortsatte i Skogsknytte!

Vallningen gick sämre nu men funkade när jag delade bort surtanterna och tog ut flocken på vallen.

December

Albin flyttade hem igen och vi fick studera hur lamm blir till, många gånger på nära håll. Ulla var väldigt glad över manligt sällskap 😉

Vi köpte en ny bil!! En sprillans ny Passat GTE, en elhybrid! Mycket nöjda 😀😀

Det snöade lite iaf så vi kunde köra en pulk-premiär.

Hela familjen på Skogsknytteavslutning!

Äntligen en flaggstångsbelysning!

Och en härlig jul har vi haft med 💓

Juldagen med kusinerna och bebismys!

Annandagen i skogen med korvgrillning!

Nu ser jag fram emot ett ljust och fint 2018!

God Jul!!

En riktigt God Jul önskar vi i Linds Östergård!

Flickor i barnböcker

Jag tycker att vi har en stort problem i barnlitteraturen eftersom nästan alla böcker har pojkar i huvudrollerna eller till och med pojkar i alla rollerna. Jag har nu sorterat Arvids böcker för att visa hur det kan se ut. Jag är väl medveten om att just de böcker vi har kanske inte visar den exakta verkligheten bland ALLA böcker men eftersom vi har en salig blandning av böcker från bokklubb, böcker som vi fått eller köpt begagnade, böcker som vi fått nya och böcker som vi köpt nya. Det skrämmande är att nästan alla böcker har pojkar i huvudrollerna och även i alla biroller. Alla karaktärer benämns ofta som ”han” förutom om det finns en mamma med i boken. Ännu mer skrämmande är att bibliotekarien som är ansvarig som barnavdelningen på vårt närmsta bibliotek sa att boken ”Mixi kör bil” var överdriven för att det var bara kvinnliga karaktär den. För det första ÄR det inte bara kvinnliga karaktärer i den utan snarare runt 8 av 10 och för det andra har typ ingen bibliotekarie i världshistorien reagerat på mängden män i litteraturen som ”överdriven”.

Alla böcker med en flicka i huvudrollen och många av dem utan uttalat kön på karaktärerna är såna där jag aktivt har tänkt på att köpa böcker med genusperspektiv eller med flicka i huvudrollen. I övrigt är det män män män. Det är anmärkningsvärt hur man lyckas skriva en bok med 5-10 karaktärer utan att ha en enda kvinnlig karaktär tycker jag. Väldigt många av de populära barnböckerna har också bara män i huvudrollerna som t ex Pettson och Findus. Till och med böckerna med genusperspektiv har oftare pojkar i huvudrollen enligt min erfarenhet.

Jag skulle vilja veta hur det ser ut bland alla böcker som man kan hitta i bokhandeln eller på nätet? Är det lika illa som i vår bokhylla? Eller är vår bokhylla extremt illa, trots att jag köper ganska många böcker på t ex Olika förlag? Hur ser det ut hos er? Är det samma resultat?

Mitt nyårslöfte för 2018 blir härmed att enbart köpa böcker med flickor i huvudrollerna till Arvid. Och jag får ligga i för att matcha denna stora hög med pojkarkaraktärer!

Bra novembervallning!

En vecka sen var det som jag skrev ett lite gnälligt inlägg om vallningen. Sen dess har vi fått till ett par väldigt korta pass hemma och så idag tog jag ut fåren igen. Idag var det så fruset att jag bedömde att det skulle gå att valla på vallen. Monster var först ut och efter förra helgens tjat om tempo så gick han så himla fint! Han kändes radiostyrd, tog alla kommandon och var så mjuk och fin! Det enda jag kan klaga på är de korta vänsterflankerna där han gärna fuskar och ett vänsterhämt där han stannade kort men gick ut hela vägen med extra kommando. De där vänsterflankerna är nog ett livstidsprojekt för oss 😉 Yeti ville ju bara flanka sist men idag hade nån polett trillat ner och han gick både rakt fram och sakta! Jag körde med lina på och ska göra det ett tag till så det sitter. Han jobbade mycket mer säkert också, mer självförtroende. Testade också ett lite längre hämt och det är ju hans styrka. Idag kunde han till och med gå ur balans på framdrivningen! Duktig skluff! Ett sånt här pass i veckan i vinter så borde VP gå i ett nafs sen 😃

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.