Tovning i vab-stugan

Arvid har ögoninflammation och är förkyld men på bättringsvägen och jag är också förkyld. Hade till och med feber igår och kände mig riktigt dålig. I helgen tovade jag lite och passade på att fixa lite när jag vabbade igår. Arvid hade lagt in en beställning på en tavla och den fixade vi i förra veckan och gjorde klart i helgen! Han hjälpte till att tova själva canvasen men sen gav han mest direktiv och jag fick göra arbetet. Det blev riktigt fint tycker jag ändå! Gräset, blomman, himlen, älgen och fågeln är till stora delar våttovad direkt på canvasen medan giraffen och de små detaljerna som ögon, ben och klor på fågeln är nåltovade i efterhand.

img_20191103_141301_230

Själv satsade jag på att göra glasunderlägg och även att dekorera en portmonnä som jag gjorde förra helgen. Glasunderläggen klippte jag från en tovad platta och sen dekorerade jag dem med ullgarner i olika färger. Portmonnän gjorde jag i ett stycke med en bit lakan i. Sen sydde jag fast en liten dragkedja och broderade med ullgarn längst upp och nåltovade fast garnet i mönster på den. Jag tycker det är så lätt och roligt att nåltova fast garn så det är svårt att sluta, haha!

Det är ju bara fantasin som hindrar vad man kan tova egentligen, men jag gillar att utgå från vad jag behöver. Nu skulle det till exempel vara bra med en nyckelring, eller kanske ett snyggt grytunderlägg med tovade bollar? En väska behövde jag ju till personalfesten för ett par veckor sedan och den blev ju riktigt bra! Ska gå lös på den med nåltovning bara, sen blir den sig väl aldrig sig lik igen!

Vänj dig – du är på landet

Igår vallade jag hem tackorna och eftersom alla åkrar är nysådda så har jag inget annat val än att ta dem på vägen. Folk brukar ta hänsyn och bromsa in men igår kom en bil i rejäl fart mot mig där jag stod med tre får och två hundar på vägen. Det är 50 på den sträckan men folk har väldigt svårt att hålla hastigheten. Just denna bil körde inte mycket över 50 men ändå för fort med tanke på situationen. Jag klev raskt rätt ut i vägen och då bromsade bilen hårt och drog ner rutan. Ett stort skägg satt där inne och jag sa att det är får på vägen och han borde sakta ner. Jag gick direkt för att fånga upp fåren och gå vidare. Skägget skrek något efter mig som jag inte hörde, men tonen sa att det inte var vänligt så jag ropade tillbaka ”Vänj dig – du är på landet nu!”

En sak jag kan störa mig rejält på är folk som är på landet men tror att de är i stan. I stan finns parker och cykelvägar och inga djur på vägarna. På landet finns inga cykelvägar eller gångvägar och när åkrarna inte har vall kan man inte gå där heller. På vägarna måste alla samsas. Fotgängare, cyklister, hundmänniskor, hästar, barn som lär sig cykla och som kanske cyklar till en kompis på en 50-väg som borde vara trygg. Och så folk som jag som behöver flytta sina djur och gör det med hjälp av vallhund. De flesta tar hänsyn och bromsar in men för många bara dånar förbi. Som idag, när Arvid cyklade och Pascal och jag gick bakom honom och det blåser förbi en kvinna i kanske 80 knyck utan att blinka. Dum i huvudet är ju bara förnamnet. Finns inget som ursäktar det beteendet.

Jag tror jag ska börja gå mitt i vägen eller kliva ut i vägen när jag är ute med Arvid på cykel och det kommer bilar som inte visar nån ansats till att sakta in. Vi har rätt att vistas där. När man bor på landet kan inte meningen vara att man antingen ska köra bil själv eller hänga i sin inhägnade trädgård. Vi måste få röra oss utan att riskera livet så fort vi lämnar trädgården.

Jag ska börja kräva den rätten.

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Välkommen Elin!

Mitt i all sorg blev vi tvungna att köpa en ny bil. Min bil fick spanskt flagg på besiktningen och fick inte ens köras därifrån.. Även att vi visste att den dagen skulle komma blev det ändå en chock den dagen. Hur löser man att bo på landet med i princip obefintlig kollektivtrafik och bara ha en bil? Ja man får ju samåka men helt enkelt var det inte när den ena vill träna på gymmet, den andra vill hem och ut med hundarna och den tredje skulle på simskola..

Men efter ett par veckor flyttade Elin hem till oss och livet blev lättare, åtminstone från logistiskt synvinkel! Vi har sagt länge att vi ville ha en ren elbil när Forden gått i graven och det höll vi faktiskt fast vid. Det känns bäst ur ett klimatperspektiv att köra på el även om det finns saker kvar att lösa vad gäller batteriet och dess tillverkning. Elin är en Reanult Zoe och går ca 27 mil på en laddning och eftersom vi har en laddstolpe är det ju superlätt att ”tanka” hemma!

Jag har nu kört Elin i 10 dagar och är väldigt nöjd! Visst, vi får inte plats allihopa att sitta bekvämt på en långresa eftersom bagaget är litet och Arvid fortfarande har bakåtvänd barnstol men som en pendlarbil är den helt perfekt!

I obeskrivlig sorg

Vår annons över min bror kom ut idag. Det är begravning på onsdag, info i annonsen. Jag är på jobbet men det är tufft. Jag gick frågan vart vi hittar styrkan att fortsätta. Svaret är att man fortsätter framåt det för det finns inget annat val. Det är inte en styrka, det är bara en överlevnadsstrategi.

Tack alla för ert deltagande. Det värmer! ❤️

Ni som kände Gustav och som vill vara med på begravningen och eller minnesstunden får gärna det, se instruktioner i annonsen.

RIP Gustav ❤️❤️❤️

Min lillebror Gustav finns inte mer. Han valde att lämna denna världen i söndags, 30 år gammal.

För alltid älskad. För alltid saknad.

En blinkning när solen just gick ner
En rörelse i ögonvrån
En sista smekning på en tårvåt kind
En solglimt i vågornas dån

Som ett vingslag innan fågeln dök
En brusten blick utan dess ljus
Tvekade du innan du gick?
Blev du knäckt av omvärldens brus?

Vad tänker du i denna stund?
Bäcken porlar fram av lust
Ett prassel av trädens löv
Och så, andetagets sista pust

Festerna!

Den sista delen av sommaren var kalasens tid på Linds Östergård. Först var det en himla massa firanden för Arvid med lite olika konstellationer. Sist ut ett barnkalas som blev himla lyckat! Pascal gjorde en skattjakt med piraten Svartskägg som gömt kinderägg i vedboden och jag körde fiskdamm i hundhuset och satte både handdukar och pinnar på kroken till ungarnas förtjusning. Hundgården blev favoriten som vanligt, det är riktigt roligt att klättra på hundkojorna och klättra in i huset via luckorna 😂

I lördags var det dags för vårt 80-årskalas! Både Pascal och jag fyller 40 i år och det ville vi fira. Jag vet inte hur många timmar det tog att planera (och baka!) inför detta men jag tycker att det blev riktigt bra! Vi fikade på eftermiddagen och en hel massa barn gungade, hoppade i studsmattan och lekte med vatten. Sen gick alla tipspromenad som handlade om oss, tävlade i femkamp och hängde i loungen eller på gräsmattan. På kvällen åt vi buffé som lagades av den eminenta Ullis, bästa beslutet tror jag!

Min moster Bitte tog med solrosor och lite mer blommor i gult och lila som lyste upp borden! Jag hade satt upp vår flaggstångsbelysning i taket på det stora tältet tillsammans med färgglada vimplar och lampor och ljuset blev riktigt fint när mörkret föll. Vi åt kladdkaka och drack vin eller kaffe och värmde oss slutligen med filtar under infravärmen.

38 vuxna och 20 barn var det som kom efter några avhopp! Fantastiskt väder hade vi också, otroligt skönt med tanke på det minst sagt ostadiga vädret veckan innan.

Vi fick en hel massa bra presenter också! En vandringsryggsäck med böcker om vandring, en solstol, en stor tavla som min morbror målat, fint Rörstrandsporslin, viner och vinglas, en stor lergryta, tvålar och så upplevelser som presentkort på Vadstena klosterhotell, teaterbiljetter och mat! Jag har säkert glömt en massa men presenterna tyder på att ni känner oss väl 😍😍

Tack alla ni vänner och familj som kom och firade tillsammans med oss! ❤️❤️ Jag hade en riktigt rolig dag och jag hoppas ni hade det också!

Som ett nytt hus!

Den andra delen av vår semester kan sammanfattas med två träd. De var fällda när vi kom hem och lönnen som stått framför vårt hus var ju minst sagt enorm. Lönnen har stått för nära huset och skuggat det så länge vi bott här, granen var lagom stor när vi flyttade hit med har växt ofantligt. Jag har pratat med grannen i flera år om att ta ner lönnen men vi har inte tagit tag i det på riktigt. Mycket pga vetskapen om allt jobb som krävs efteråt! Men nu blev det ändå gjort och vi lånade släp av en annan granne för att köra bort ris till en tredje granne. 9 proppfulla kärror tog det innan det var borta. Sen lade vi en heldag med pappa och en lillebror på att kapa och klyva alla grövre grenar till ved. De allra grövsta tog den första grannen hand om. Vad gjorde vi utan dessa grannar och familj? Betydligt jobbigare hade det definitivt varit!

Det är väldigt skönt att vara utan dessa träd! Nu kan vi se huset från framsidan och baksidan känns luftigare. Istället får träden värma oss nästa vinter. Nu är det häcken framför huset som jag vill bli av med. Alltid är det nåt som kan förbättras när man har hus 😉

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂

 

 

 

Schweiz tur och retur

Efter den första väldigt arbetsamma veckan packade vi bilen och takboxen och gav oss iväg söderut! Vägen ner körde vi i ett sträck, bara stannade och övernattade på två ställen. Först på Hotel Lolland, vilket visade sig vara ett gammalt ålderdomshem omgjort till Bed & breakfast med en inredning helt från loppis. Charmigt och med god frukost!

Dag 2 tog vi färjan till Puttgarten och tutade söderut på autobahn nästan till Frankfurt. Tyvärr var det inte så mycket tuta på som önskat utan mer tuffa framåt i 30… Vägarbeten och bilköer och resan som skulle ta 7 timmar slutade på över 12 timmar.. 21.40 rasade vi in på det billiga och presumtivt sjaskiga motellet och blev glatt överraskade av dem oväntat höga standarden. Mercure – bra grejer! Dock dyr frukost..

Dag 3 anlände vi äntligen till Ringgenberg strax utanför Interlaken på efter en betydligt mer smärtfri bildag. Syrran med flickvän visade sig ha åkt till fel camping men till sist var alla på plats, tält var resta och mat hamnade i magarna.

Dag 4 gav vi oss iväg till Wilderswil och tog tåget upp till Sylingers platy. Det var väldigt brant, väldigt dyrt och väldigt långsamt men utsikten var nog magisk de dagar det inte är molnigt. Yeti tyckte det var jobbigt att glida hela tiden stackaren. Vandringen hade nog varit helt fantastisk om inte vi gått i ett moln.. Nu var det vitt och fuktigt! Fantastiska blomsterängar och branta stup! Och en livsfarlig, lång och brant gallertrappa som Yeti vägrade gå nerför.. Efter att ha försökt bära honom, locka honom och hasa ner på sidan om den så accepterade han det oundvikliga och gick nerför. En sån modig hund!

Dag 5 åkte vi till Grindelwald och tog gondolen upp till First! Sen gick vi till Bachalpsee som är en alpsjö på 2200 möh! Otroligt vackert, men väldigt mycket folk. Vi vandrade vidare och gick totalt 5 timmar över bergspasset till Bussalp. Det var klart väder och en otrolig utsikt där vi vandrade över snö och steniga stigar. En helt fantastisk dag!

Dag 6 började med antiklimax för Monster var halt. Jag hade dessutom glömt antiinflammatoriska tabletter hemma. Därmed kunde vi inte vandra mer. Halva gänget tog med Arvid och Yeti i gondol upp till Murren och jag och Pascal gick i Lauterbrunnen och tittade på vattenfall i långsamt tempo med Monster.

Dag 7 gav vi upp Schweiz och åkte till Alsace i Frankrike istället. Vi hamnade i byn Eguisheim och tog en rundtur med tufftufftåg med tanke på Monsters tass. Sen tog vi in på första bästa hotell och gick ut på vinprovning! Eguisheim är en otroligt gullig liten stad som med storkbon på kyrkan och det lilla slottet vid torget. Varmt och skönt var det och vi strosade runt, drack lite vitt vin och hade det väldigt fint!

Dag 8 var Monster jättedålig. Han kunde inte gå alls utan plötsligt var han stel i hela kroppen och halt överallt. Jag trodde ju det var artrosen i tårna som ställt till det men nu hade han mer ont än vad som alls var rimligt. Det gick ju inte att vänta med smärtstillande tabletter tills vi kom hem! Jag var förtvivlad och grät och Monster stapplade fram som en gunghäst och jag fick bära honom in i bilen. Jag letade upp en veterinär på Google Maps och vi åkte dit på vinst och förlust. Receptionisten kunde inte ett ord engelska och jag skrev in en text i Google translate som förklarade läget på franska. Efter mycket väntan träffade vi en veterinär som faktiskt kunde lite engelska. Han klämde på Monsters tass och trodde han fått in nåt i tassen. Vi fick antiinflammatoriskt och antibiotika direkt av veterinären och betalade rimliga 48 euro. Monster fick också smärtstillande i spruta. Jag var otroligt lättad! Vi åkte vidare mot Hannover och när vi kom fram på kvällen hoppade Monster själv ur bilen med öronen upp och svansen på svaj! Han var fortfarande halt men bara på vänster fram!

 

Dag 9 var Monster nästan helt hältfri! Woho! Starka grejer i fransk antibiotika.. Efter frukost åkte vi mot Danmark! Efter en avstickare in till centrala Hamburg för att köpa vin (i Tyskland är 99 % av alla affärer stängda på söndagar, hade ju varit bra att veta i förväg!) kom vi till sist till Jellings camping och slog upp vårt tält. Kallt på natten var det så ullnattlinnet och underställsbyxorna åkte på i sovsäcken!

Dag 10 åkte vi till Legoland med en korvbrödspåse med en gratisbiljett på. Mycket folk och ganska kallt kan nog dagen sammanfattas som. Arvid hade jättekul! Hundarna kunde också vara med vilket var ett stort plus. Arvid åkte nästan alla karuseller och var nog i perfekt ålder för att uppskatta parken! En rolig dag helt enkelt, särskilt på eftermiddagen när solen kom fram och mamman slapp frysa.

Dag 11 åkte vi hem! Vi kom hem på kvällen och det var oändligt skönt att sitta i soffan och kolla på Stranger things på kvällen.

En rolig och spännande resa var till ända! Jag hade önskat att tiden i Schweiz blivit lite längre, å andra sida var Eguisheim mycket trevligt! Jag vill absolut åka ner till den delen av Frankrike och Tyskland igen, vi får göra det ett annat år!