Yeti fyller 7 år!

Herregud vad åren går. Min unghund fyller 7 år! Hur gick det till? Helt galet! Yeti har utvecklats från en klängig och intensiv unghund till en väldigt cool och kärleksfull vuxen hund. Yetis största kärlek är människor och hans största intresse är vallning och att hänga med matte. Yeti vill kramas och sitta i knät på alla han möter, trots att han är snäppet för stor med sina 23 kg. Men det är inte ett problem tycker Yeti, finns det hjärterum finns det stjärterum 😍

Yeti har utvecklats massor i vallningen det senaste året och det ska bli väldigt kul att se vart vi kan nå i år! Tyvärr är det ju coronastopp på alla tävlingar men det är ju inte stopp på att träna!

Fina Yeti-Skluffen, hoppas du har många fina år innan du blir pensionär 😍😍😍

Jinnis!

Nu har Jinn bott hos oss i en månad. Och hur har det gått? Jo, bra! Vi börjar lära känna varandra och Jinn har blivit riktigt varm i kläderna.

När jag hämtade Jinn var hon en väldigt liten hund som bara vägde 3,8 kg! De första veckorna var mysiga men rätt slitsamma med en valp som hängde i Arvids kläder och åt på sladdar samtidigt som Monster var nyopererad och slickade på sitt sår så fort jag missade att ta på tratten och Yeti som stal Jinns mat så fort han kom åt. Och så ett flasklamm dessutom. Det hade varit väldigt körigt även utan valpen om jag jobbat. Efter två veckor kom min syster och bodde med oss och då blev det lättare att få till logistiken. Vi gjorde utflykter till Trollegater och utforskade grottor, åkte till Naturum Tåkern och kikade på fåglar och åkte till Tinnerö och grillade korv. Jinn har glatt hängt med på utflykterna och har lärt sig att åka bil, gå någorlunda i koppel, busa med Yeti, inte jaga höns, komma på inkallning, sitta i hundgård korta stunder och där emellan röja järnet eller sova som en stock.

Hon är en balanserad liten tjej som verkligen kan slappna av och som är positiv och kavat i nya miljöer. Hon har hängt på stan med svansen glatt på svaj och hanterar nu bilar som åker förbi med lugn. Första veckorna var bilar väldigt läskigt, men nu är det lugnt. Förutom den nära-döden-upplevelsen vi hade när en polisbil i full utryckning körde rakt mot oss med sirenerna på högsta volym i den högsta hastighet jag har sett inne i stan. Då trodde Jinn på fullt allvar att hon skulle dö och hon försökte desperat fly över en avspärrning i betong. När jag fick upp henne i famnen slog hennes lilla hjärta otroligt fort. Lilla gumman ❤ Hon återhämtade sig iaf fort efter händelsen och var strax på banan igen.

Jag har dels klickertränat Jinn och dels tränat lite omvänt lockande och inkallning. Omvänt lockande och inkallningen har gått bra! Även att sitta stilla när jag tränat brorsorna går framåt. Klickerträningen har däremot gått lite trögt. Jinn har mest bjudit på ligg! Jag har fått gå långsamt fram och med tålamod försökt fånga beteenden mellan att hon rullat ihop sig som en kanelbulle. Vid det senaste passet bjöd hon på att backa och det kändes som en stor framgång! Innan har jag fångat vinka och en tass mot mig, sitt och ligg. Men men, det går långsamt framåt!

Nu är Jinn 12 veckor och väger 6,3 kg. Hon har fått sin 12-veckors vaccination och har slutat tugga på Arvid mer än i undantagsfall. Hon har charmat Yeti och får honom nu att ligga på rygg och busa med henne ❤ Monster accepterar att hon existerar men är inte ett större fan än så länge. Hon har också slutat äta på sladdar och kissar inte längre hela tiden. Allt oftare bajsar hon utomhus också. Jag har börjat jobba igen och Jinn ska nu vara hos Lina på dagarna! De dagar Lina jobbar kommer jag jobba halvdagar. Det känns som en bra lösning för att få ihop både arbetslivet och valplivet!

Monster fyller 11 år!

Idag är det Monsters 11e födelsedag. Hurra! Min älskade tokroliga, busiga, gullhund som hoppade rakt i min famn och mitt hjärta för 11 år sen!

Nedan följer en bildkavalkad med denna fantastiska hund. Numera en värdig hund som dock inte bangar en röjig lek med en pinne och som gärna tjuvvallar fåren genom att flytta dem runt i hagen när han inte stjäl hönsens mat genom att gå in i hönsluckan och slicka från automaten. Han är verkligen en busig hund som utnyttjar varje chans att stjäla mat eller tjuvvalla 😂

Som yngre var han rätt mycket vildare. När han inte hängde i gardinerna, åt han på möbler, tuggade sönder Trolls prisrosetter, åt upp böcker, slet sönder pappkartonger och var sjövild i agilityn. För att inte tala om den gången han tryckte i sig 8 ojästa lussekatter och blev full som en kastrull.. 🙄 Eller när han upprepade fadäsen med surdegslimpor.. 🙄🙄Eller när han tryckte hål i korken till en flaska gin så det rann ut på mattan och luktade sprit när jag kom hem. Ja han var påhittig, min lille hund 😂

Idag mår Monster bra, hans tass är mycket bättre och såret på ena höften efter en bortopererad knöl håller på att läka ihop. I vintras kändes det rätt hopplöst med ständig hälta men nu hoppas jag att Monsters tår håller sig i schack länge till!

”Ledig tid”

Jinn

Jag är valpledig hela mars, men egentligen är det semester såklart. Nån dag kanske det kommer gå att få betald ledighet för att vara hemma med valp men än är den tiden inte här 😉 Men nån slapp semester är det verkligen inte! Jisses alltså, det är snarare fullt upp! Först och främst Jinn såklart som ska ha mat flera gånger om dagen och som ska ut när hon ätit, sovit eller lekt. Ett par dagar har det känts som att det går väldigt bra, men så plötsligt hittar jag nån intorkad pöl på trägolvet. Nåja, om jag bara är på tårna och tar ut henne direkt jag får känslan att det är dags, då går det rätt bra. Jinn har nu bott här i nästan två veckor och hon är en väldigt rar liten hund. Busig såklart och rätt jobbig när hon rejsar i full fart på kvällarna, skäller på moppen och terroriserar Yeti. Men också himla gullig och lättsam, hänger med på promenader och sover hela nätterna. Förutom just i natt när hon vaknade 2.30 och tyckte det var dags att gå upp… Pust!

Daim

Nästa bebis är lammet Daim som ju blev flasklamm… Hans mamma bryr sig om honom och han får dia, men hon har helt enkelt inte tillräckligt med mjölk till båda lammen. Eftersom hon tar hand om båda så fattade jag inte först att det var så illa med honom som det var, men när han var en vecka upptäckte jag att han skrek och inte hade växt som sin bror… När jag kände på honom var han riktigt mager… Konstigt att brorsan Dumle kan vara så rund och fin när Daim samtidigt håller på att svälta ihjäl? Daim hamnade på efterkälken i tillväxten efter den tuffa starten men nu är han på banan igen och börjar kännas rund och fin istället för benig och tunn. Daim får mat fyra gånger om dagen och det är ett himla mäande när jag går ut till stallet! Alla lammen har kommit nu och det blev 8 lamm totalt, tre tacklamm och fem bagglamm. Tyvärr dog ett tacklamm så sju lamm finns kvar hos oss.

Monster

Monster var på djursjukhuset och tog bort en knöl för 12 dagar sen. Det gick bra och såret läkte fint i början men sen blev det lätt infekterat och Monster kom åt att slicka några gånger när jag missat att ta på tratten. Idag tog jag bort stygnen men såret ser inte alls så fint ut som jag skulle vilja. Förhoppningsvis läker det snart, men kanske blir det ett fult ärr. Men sen växer väl pälsen över så att det inte syns och förhoppningsvis slutar Monster vara så rabiat på att slicka nu när jag tagit bort stygnen. De har säkert irriterat en del. Annars är han pigg och glad och faktum är att hans tass inte alls besvärat honom på ett tag nu! Så himla skönt!

Kycklingar

Vi väntar på kycklingar nu också! På lördag ska hälften kläckas och jag har förberett i stallet med värmelampa åt dem. Jag har köpt ägg av silverudds blå, wyandotte, maran och hedemora. Hedemora är en ny ras för mig, det blir spännande! De som kläcks på lördag är silverudds blå, wyandotte och två från vår maran med Putte till pappa – den kombination som gav Sot som värpte de härliga gyllene äggen! Maranäggen och hedemora hamnar i kläckaren ikväll så om 3 veckor blir det fler kycklingar! Det låter ju mycket att kläcka hela 23 ägg som det blev nu, men jag har redan rensat bort 3 som var tomma från de första 12. Sen kläcks nog inte alla och hälften är tuppar. Plus att några faller bort. Ja det gäller att kläcka fram ett gäng för att få vuxna hönor i slutänden.

Herr och fru Fyrberg!

Igår gifte vi oss, Pascal och jag, i Linköpings stadshus! Det var väl på tiden nu när vi varit ihop i drygt 10 år 😜

Namnet

I samband med vigseln byter vi namn till Fyrberg! Namnet Fyrberg kommer från min mormors mor Hedvig Axelina Fyrberg och hennes far Axel Wilhelm Fyrberg. Mitt namn Hedvig kommer också från min mormors mor, samt hennes mamma och mormor som hette Hedvig Kristina Månsdotter respektive Hedvig Christina Johansdotter. Ett riktigt släktnamn alltså! Jag har också tagit bort Kersti från mitt namn och nu heter jag Hedvig Eleonora Fyrberg! Pascal och Arvid byter också till Fyrberg så att vi nu heter samma sak i vår familj ❤️

Ringarna

Våra ringar är gjorda hos Sandström de Wit i Linköping! Mina ringar är gjorda av min farmors förlovningsring och min mormors vigselring. De smältes ner och samma guld finns nu i mina ringar. Vi hade tidigare ringar i titan som vi inte var nöjda med och gjorde därför två nya ringar till mig och en ny till Pascal. Det känns väldigt fint att ha ringar som är en sammansmältning av två av mina nära anmödrars ringar ❤️❤️

Bilderna

Min fina vän Karin Froom tog fantastiskt fina bilder på oss igår före vigseln! Vi höll till i närområdet runt stadshuset, det finns verkligen fina miljöer i vår stad.

Första dagarna med Jinn

I torsdags hämtade vi Jinn och nu har hon bott hos oss i tre hela dagar. Hon är verkligen en sån mysig och härlig liten hund! Otroligt söt, hänger med på allt vi gjort hittills med gott mod men inte dumdristig. Klok liten valp tycker jag! Hon har kikat på hönsen och tycker de verkar spännande medan fåren mest är stora. Monster och Yeti är måttligt förtjusta men de hatar henne inte så det känns positivt!

Arvid är väldigt förtjust i henne men tycker inte hon är lydig 😂 Lite jobbig när hon bits men det går ändå att avstyra henne och få henne att tänka på något annat. De kommer nog bli riktigt goda vänner när de växer upp tillsammans 😍😍

Vallkurs med Yeti!

Idag gick jag kurs med Yeti för Peter Nilsson för andra gången. Det kändes riktigt bra! Yeti och jag har problem med fösningen och även med att han inte gillar att vara mellan fåren i delningen. Eller överhuvudtaget vara i trängda lägen eller hantera sura får. Idag fick jag riktigt bra tips för alltihopa! Särskilt fösningen som vi började med förra gången. Jag gillar skarpt att Peters grundtanke är att hunden (och jag) ska förstå alla momenten i grunden och egentligen inte behöva så mycket styrning för att till exempel fösa fåren på en rak linje. Dessutom har han bra och tydliga metoder för att nå dit.

Vi är inte riktigt där att Yeti fattar varken fösning eller delning och det beror på att jag inte har kunskapen och medlen att ta oss dit. Men nu är vi på god väg och det känns väldigt roligt! När Yeti jobbar i det läge han gör bäst, i hämten, så ser man hur fint han kan gå! Särskilt på lite tröga djur. Idag skickade jag honom på ett hämt och pratade med Peter (istället för att kommendera min hund 😜) och då lade han sig i balans på egen tass. När inget kommando kom gjorde han upptaget själv och kom med djuren i ett lugnt tempo. Så duktig! Det drivet kan vi ju få till i fösningen också, bara vi jobbar på det. Det var mycket bättre redan idag sen sist, och det var framför allt när han började bli trött som han gled ut åt sidorna som mest.

I delningen och trånga lägen eller med sura får fick jag tipset att gå med honom, ha rätt energi och smälla sura tackor på näsan lite lätt så de flyttar på sig. Jag har gjort så med mina sura tackor med Yeti men han har tagit illa upp när jag viftar mot tackorna och då har jag tänkt att det inte går. Men jag borde bara samla min energi framåt och köra på och räkna med att Yeti hänger på. Om än inte idag så imorgon. Eller nästa dag. Men nån gång lär han sig att man inte backar utan man fortsätter framåt ändå, även om nån blir sur. Man ber inte ursäkt om man är vallhund utan man går på och säger till fåren att gå dit man vill. Kanske kan detta verkligen lösa våra problem med att Yeti vill fly bort från jobbiga situationer som att fåren inte vill gå in i transporten, eller gå in i en fålla, eller gå ut ur hagen när vi ska ta hem dem? Det finns så många lägen som kräver att hunden bara måste gå på och kräva att fåren flyttar sig och där har jag hittills varit tvungen att ta fram Monster. Monster backar nämligen aldrig, för sån är han. Han trycker in fåren i fållan eller ut ur hagen för att för honom finns inget annat alternativ. I framtiden ska det inte finns nåt annat alternativ för Yeti heller. Det kommer inte naturligt för honom och jag har saknat kunskap för att lära honom och därför är vi där vi är och har de problem vi har. Men det kan bli bättre! Mycket bättre!

Yeti har växt nåt helt otroligt i vallningen och också mognat som hund det senaste året ungefär. Nu blir vi bättre och bättre för varje pass och det är väldigt roligt att träna ihop!

Jag tog inte en enda bild idag för jag var för upptagen. En gammal får duga!

Årets första lamm!

Idag kom de första lammen! Det var i vanlig ordning Ulla som lammade först. Två små bagglamm blev det, alldeles fläckiga och bedårande söta! 😍 De ska heta något på D så kom gärna med förslag!

Ever On Jinn!

Idag har hela familjen åkt bil hela dagen för att träffa vår blivande familjemedlem, Ever On Jinn! En förtjusande liten valp som var rätt trött när vi var där och som somnade sött i min famn ❤️ Hon verkar social och trygg och helt underbar 😍😍😍 Det ska bli så himla roligt att få en liten valp att lära känna och så småningom träna med! En kompis, familjemedlem och tränings- och tävlingskamrat 😍 Om bara några veckor flyttar hon hem till oss ❤️

Vallkurs idag!

Idag har Yeti och jag varit på vallkurs i Beteby! Såg det här fina ekipaget bli vallhund och vallhundsförare! Jazz tände på fåren idag och det är så himla häftigt att se. Som att tända lampan i ett mörkt rum eller dra upp en rullgardin. Plötsligt blev ögonen dubbelt så stora och allt han tog in var FÅR när han minuterna innan varit helt ointresserad! Sen jobbade han så fint! Så lugn och fokuserad och duktig! 😍 Det är bara så coolt att se en hund bara landa på rätt plats i tillvaron, att han bara ”Ja, det är DETTA jag är född till att göra!” Att ta på sig vallhundskostymen och upptäcka att den passar perfekt!


Yeti fick också en massa beröm, Peter verkade gilla honom mycket! Han hade fina rörelser mot djuren och gjorde superfina hämt. Full poäng på utgången sa Peter och ja, på hämt är han en ren naturbegåvning. Jag har aldrig ens tränat det utan det bara finns där. Han bromsar in själv på andra sidan och plockar upp fåren. Det är verkligen hans styrka! Han är artig, väntar ut djuren och gör aldrig nåt fult. Det är också himla bra grejer!

Dock fattar han inte själva principen i fösning så det behöver vi verkligen jobba med. Jag har visst kört för mycket på lydnad och curlat honom. Och ja, det stämmer. Kände mig som en total nybörjare bitvis idag. Jag har till exempel aldrig fattat att en linje är 7 meter bred? Jag har nog tänkt att linjer är som ett snöre liksom. Jag menar inte att fåren ska gå på rad utan att den tänkta linjen är en rak linje istället för en korridor. Jag vet inte riktigt vad denna kunskap kan leda till, men ändå, en intressant tanke.

Yeti vill hela tiden ta djuren mot mig så vid fösning så glider han åt sidan, oftast åt vänster. Jag har hanterat det genom att helt enkelt säga höger. Men det medför ju att jag styr och att Yeti inte tar ansvar för att fåren hamnar åt rätt håll. Detta ska det bli ordning på nu och det tror jag kommer göra stor skillnad! Jag är nog bra på att överstyra och kompensera för vad han inte kan istället för att se till att han lär sig. Men det är väl så, jag står och stampar på samma ställe vad gäller hundträning. Fast å andra sidan borde jag väl ta åt mig cred för att han ändå kan det han kan? Nåja, jag vill ju bli bättre och jag vill ju kunna konkurrera iaf lite på tävlingsbanorna.