Det var en gång tre små tackor som sprang mot solnedgången..

Ja denna kväll kunde ha slutat med att mina små tackor drog mot horisonten och försvann men till skillnad från när ryatackorna drog så gick Monster faktiskt upp och stoppade dem. De är fasligt snabbfotade och känsliga för hunden och de är inte alls knutna till mig. Perfekta får att valla på! Mer klarhet ryorna i temperamentet men inte lika hispiga och vilda🙂

Jag har perfekta möjligheter att träna just nu. Bonden har ännu inte plöjt upp stubbåkern precis bakom oss och den är rätt stor! Det går både att göra rejäla hämt och långa drivningar och redan ikväll kände båda hundarna av att de verkligen måste hålla avståndet och ett lågt tempo. Hoppas nu att inte bonden plöjer förrän nästan bonde tar fjärdeskörden med gräs på vallarna som.är precis på andra sidan grusvägen. Så här bra som det ser ut att bli i höst har nog aldrig mina träningsmöjligheter i vallning sett ut🙂

Kan ha gått lite överstyr här..

Mitt marmeladkokande kanske har gått lite överstyr. Igår kokade jag morot- och tomatmarmelad med ingefära och idag gick jag över på plommon. En hel massa olika sorter blev det! Plommon och lime, plommon med ingefära och plommon med kanel. Som avslutning (?) kokade jag lingonsylt på det halvkilo lingon jag hade i frysen!

Vi har tagit hem fåren för hösten nu. Det fanns inget bete kvar och jag har stödfodrat med hö de senaste veckorna. Men nu är jag trött på att åka med hö till Normlösa så nu får de gå här hemma. Det finns en stubbåker precis utanför oss så det är perfekt att valla här!

 Fåren ville inte riktigt gå in i transporten om vi säger så. Monster fick hoppa undan ett par ordentliga anfall men han är otroligt duktig i såna lägen. Hoppar kallt undan och måttar ett bett mot tackan och ger henne sen lite rum att flytta på sig. Envis till tusen och ger sig aldrig. Dessutom snabb och kan förutsäga vart tackorna försöker bryta ut. Vet inte hur det skulle gått utan honom? Till slut var de inne i transporten och nu är de hemma!

Trots eller en önskan om självständighet 

Jag postade den här bilden när Arvid var runt 6 månader och det blev rätt mycket diskussion. Jag vill dock ta upp den igen eftersom jag tycker den är viktig! 

Det här är ett foto av en sida om trots i boken Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Texten vänder på perspektivet att barnet trotsar och säger att barnen blir självständiga och föräldrarna trotsar och motsätter sig barnets självständighet.

Jag gillar texten eftersom i relationen barn-förälder finns en maktobalans till förälderns favör. Den vuxne har all makt ifråga om det mesta i barnets liv, även makten att tolka och beskriva barnets beteende. Inte förrän barnet själv blivit vuxen lyssnar omgivningen uppriktigt på beskrivningen av föräldern medan om föräldern säger att barnet trotsar så nickar alla förstående. Själva ordet trots är dessutom negativt och beskriver någon som behöver styras in på rätt väg och bli lydig igen. Genom att säga självständighetsperiod istället så får en känslan av ett mer positivt och nödvändigt steg i barnets utveckling! 

Att vända på perspektivet som Juul gör får iaf mig att flytta fokus från barnet och istället se mitt eget beteende. Kan jag underlätta för barnet i denna för barnet jobbiga period? Kan jag undvika konflikter eller uppfylla barnets behov av självständighet på något annat plan så att hen blir mer nöjd? 

Jag tror det är svårt att aldrig tappa humöret men genom att tänka på barnet som en liten person som har det jobbigt och som vi ska försöka hjälpa genom en tuff period så tror jag att vi får ett helt förhållningssätt än om vi tänker att barnet trotsar.

Vallkurs! 

Igår åkte jag och hundarna till Ödeshög för att drillas i vallning. Yeti är ett glädjepiller eftersom han är så öppen i huvudet och lär sig så snabbt. Han behöver rutin rutin rutin men gör många fina saker! Som igår när han skulle hämta en stor utspridd flock på ca 100 m. Jag skickade höger och Yeti fick med sig ett större gäng på högra sidan men missade två mindre flockar till vänster. Jag rusade dit och fick honom att vända efter den ena men men missade den andra. Skick två gjorde jag med samma upplägg fast åt vänster. Där finns en holme som det är bäst att gå runt. Vi hade en diskussion om den förra gången eftersom det är lite svårt att gå runt något och tappa fåren ur synfältet men Yeti gjorde det till slut. Igår siktade han direkt på den bättre vägen runt holmen!  Man kan tänka sig hämtet som en klocka där jag står på klockan 6 och andra sidan fåren är klockan 12. Hunden ska springa till klockan 12 och sen ta fåren närmaste och rakaste vägen till föraren. Lite förenklat men typ så. Nåväl, tillbaka till Yetis hämt. Vid kl 2 ungefär så slog Yeti ut och svängde bortåt, åt vänster!  Han var alltså på väg upp till klockan 12 på de första fåren han såg, men såg då fler får och ändrade strategin så att han fick med allihopa!  Ja jag förstår om detta är obegripligt för de flesta men det betyder iaf att han 1) förstår att han ska ha med sig alla djur, 2) lärt sig från det mindre lyckade hämtet han gjort 10 min tidigare och 3) är så öppen i huvudet att han kan ändra sig vid nya förutsättningar.

Det här visar också Yetis bästa egenskaper, att han är öppen i huvudet och har en bra känsla!  Han är helt klart den mest lättränade av mina grabbar🙂❤
Sen finns det ju alltid saker att träna på. Vi ska träna på att inte glida åt vänster i både drivning och fösning så det satsar vi på i höst och vinter. Jag har någon slags plan att vi ska göra VP nästa år. Jag skulle nog kunna stressträna in det redan tills i höst men denna gång ska jag inte stressa är planen😉

Monster ville inte hämta alla får. Det räcker med de första man ser tycker han. Tråkigt att vi inte tycker samma där men det gav ju en anledning att träna Look back, alltså att hunden ska släppa fåren den jobbar på och hämta fler får. Där har vi nåt att bita i helt klart. Det är typ omöjligt att träna på hemma med bara tre får också men vi får passa på när vi är hos Susanna helt enkelt.

Annelie Eek har tagit de fina bilderna!

Helg!

Kul med många läsare och fin feedback på facebook på de två senaste inläggen!  Det gör ju absolut att jag blir inspirerad att skriva fler inlägg där jag tar ställning🙂

Idag blir det dock ett mer vardagligt inlägg! Syrran längtade efter Arvid och kom i fredags. Vi har gått promenad i vår barndoms Mulleskogen och kollat på myrstackar och fågelbon, doppat fötterna i dammen och letat efter gamla stigar. Till slut hittade vi Mullegläntan men konstaterade att skogar ändrar sig en del på 20 år..

Arvid och moster Maja ❤❤

Sen hälsade vi på brorsan och fick med oss massor av tomater hem. 

Hoppa! Hoppa!

Studsmattan var mest poppis hos ungarna och huskeyn Nikita mest poppis hos hundarna. 

Monster vill ha kvalitetstid med Nikita 😍

Hönsen har börjat leverera!  4 ägg om dagen får vi en bra dag nu. Isbarerna Lisa och Lisen är båda igång, tillsammans med maranerna Henny och Henrietta. Nu väntar vi med spänning på att Heidi, Hillevi, Fröken och Tufsan kommer igång snart med!

Helgens skörd!

Feminsten är död. Länge leve feministen!

När jag blev förälder upptäckte jag hur mina åsikter förändrades, mjuknade och plötsligt inbegrep Arvids bästa. Och det rimmade helt enkelt inte med de feministiska åsikterna som jag stått för. Jag fick en personlig kris och från att ha varit en person vars blogginlägg om feminism ibland delades av väldigt många så kände jag mig förpassad till skamvrån. Jag och mina åsikter hade ingen plats längre, de passade inte in i feministvärldens åsiktskör. Jag stretade emot, försökte och gav sedan upp och tystnade. Men det går faktiskt att vara feminist med ett barnperspektiv. Det går att vara feminist utan att tro på jämnt delad föräldraförsäkring. Det går att vara feminist och ändå tro på långtidsamning och att föräldrarna har olika roller för det lilla lilla barnet. En måste bara stirra några feministmyter i vitögat först.

Så länge jag kan minnas har jag varit feminist. Jag var vansinnigt arg redan när brorsan slapp disken eftersom han skulle ut på åkern, jobb som han fick betalt för medan det inte var tal om att jag och syrran skulle få timpenning för att plocka i diskmaskinen. Nu tycker jag verkligen inte att barn bara ska plocka i diskmaskinen om de får betalt men att slippa för att den manliga sysslan att köra traktor var viktigare kändes bara inte okej! Inte då och inte nu. I många andra sammanhang har jag stört mig på männens självklara plats i soffan, runt bordet, på bryggan, medan kvinnorna fixar, styr och ställer. Eller som när det i skolan var självklart att jag skulle vara sekreterare eftersom jag har ett hål mellan benen. Eller vänta nu… Hur hänger det ihop? Ja det kan en verkligen fråga sig, det är fortfarande oklart för mig 23 år senare.

FEMINISTMYT #1 Pappan/partner utan bröstmjölk kan ha barnet lika bra som mamman, att pappa/partner inte luktar bröstmjölk kan till och med göra det lättare för bebisen att sova på pappans/partnerns bröst

Nu är detta inget inlägg om hur jag blev feminist utan hur jag gled ifrån den feminism som jag tog för självklar innan jag blev mamma och hur svårt det var att köpa att det jag trott på innan Avid föddes var väldigt svårt att genomföra i praktiken. Det funkade helt enkelt inte att tänka att det inte spelade någon roll vem som gjorde vad med Arvid eftersom det spelade roll – för Arvid. För mig var det självklart att vi skulle ha samma ansvar och att P skulle kunna ha bebis medan jag var iväg en sväng, även när Arvid var väldigt liten. P var ju hans pappa, varför skulle det inte gå liksom? Sen kom Arvid och som jag skrev i inlägget om NF så blev det en chock. Arvid hade ingen lust att vara hos sin pappa, han ville ha tutte och det med en gång. Om ni kära läsare då tänker att det då bara är att amma och sen lämna över barnet så har ni fel, det går nämligen utmärkt att vilja äta ungefär med fem minuters mellanrum, eller möjligen lite oftare om en märker att tutten verkar vara lite för långt borta just då.

FEMINISTMYT #2 Det går utmärkt att fortsätta leva som innan bara ens partner ställer upp som han ska.

Jag började glad i hågen på yoga under hösten när Arvid var ett par månader men att P fick gå omkring med en storgråtande bebis i 1,5 timmar varje söndag, det var inte görbart. Det hade ingenting med Ps kompetens som pappa att göra eller om jag trodde att han var kompetent, det hade att göra att det bara var jag som dög. Arvid hade legat 9 månader i min mage och nu var han fast besluten att ligga ytterligare  9 månader på den, så det så. Att ha egentid kunde jag glömma, möjligen kunde jag duscha en stund. 

FEMINISTMYT #3 Om barnet är mammigt så är det mammans (och kanske lite pappans) fel. De borde helt enkelt bara vänja barnet vid att föräldrarna är lika viktiga.

När en berättar om att det inte är så lätt att lämna bebisen hos sin far är det lätt att känna att en inte får stöd i det utan att en istället känner sig lite anklagad. Som att ”det är väl bara att…” Men det är inte så bara när en vill lyssna till sitt barns behov och det krossar ens hjärta att åka ifrån en vilt skrikande bebis. När bebisen gallskriker för att hen vill vara hos mamma är det ju heller inte så snällt att inte lämna över bebisen till mamman om hon nu är i närheten. 

FEMINISTMYT #4 Det är jättebra och går jättebra att börja jobba tidigt, nemas problemas. In med mammorna i arbetslivet barra! Och som Lars Ohly sa, alla kan ju använda en bröstpump om nu bröstmjölk ska vara så himla viktigt!

Jag fick ett nytt jobb när Arvid var yttepytteliten och glad i hågen bestämde jag att jag skulle börja jobba redan när Arvid var 8 månader. Det kändes ju inte så bra att ställa alltför stora krav på en lång ledighet när ett nytt jobb som jag verkligen ville ha väntade på mig! Arvid började äta vanlig mat vid 6 månaders ålder men när vi närmade oss 8 månader och amningen fortfarande var en stor del av vad Arvid åt började jag få lite panik. Dels var jag inte alls beredd känslomässigt att lämna min skrutt som jag suttit ihop med i nästan 17 månader och dels visste jag inte hur vi skulle lösa maten när Arvid vägrade dricka ur flaska och var nästan omöjlig att få att drick ur en kopp. Dagen D kom och jag tillbringade hyfsat mycket tid på toa med den elektriska bröstpumpen. Nu är jag funtad så att jag visserligen kunde släppa mjölk till pumpen om jag tittade på bilder av Arvid men det frisläppte så mycket hormoner att jag stortjöt. Varenda gång. Varenda dag. Kul kul. Dessutom vägrade Arvid att dricka mjölken som jag pumpade ur. Så jag fick minska på pumpandet med följd att jag flera gånger läckte så det rann bröstmjölk på hela framsidan av tröjan. Och jo, jag använde ilägg i behån, men vad hjälpte det? Pinsamt är det, milt uttryckt, att försöka skyla den blöta framsidan med håret och armarna eftersom tuttarna börjat spruta i fikarummet på jobbet..

Okej, så hur gick det med Arvid då? Jo han överlevde men fick förstoppning så att han grät varje gång han skulle bajsa. Vi fick börja ge laktulos och fick fortsätta med det i över en månad tills P opererades och jag gick hem på vab i 5 veckor, då äntligen stabiliserade sig magen igen. Utöver magproblemen satt Arvid fast på mig i ett par timmar efter att jag kom hem. Utsvulten på både mjölk och mamma klamrade han sig fast och jag kunde inte röra mig ur soffan. Mammahjärtat värkte och ingenting kändes ju särskilt bra alls, men jämställda var vi ju, hej och hå.

FEMINISTMYT #5 Bröstmjölk är ute, det är viktigare att vara jämställda, ge flaska! Delamma går alltid bra och det där med tuttförvirring är bara en myt.

För det första så är amningen en intim fråga som ingen annan har något med att göra. Om jag vill amma så ska jag få hjälp att göra det! Jag ska aldrig bli ifrågasatt över att jag vill amma eller hur länge jag vill amma! Bröstmjölk är det allra bästa för små bebisar och värdefull näring även för små barn! WHO rekommenderar till och med delamning till minst 2 år och det gäller inte bara fattiga länder. Visst att erättning också är bra, men bröstmjölk är en specialgjord mjölk gjorde specifikt för små bebisar och som till och med ändrar sin sammansättning när barnet blir större! Bröstmjölken innehåller många 100 olika ämnen varav massor är antikroppar från mamman. Bröstmjölk är fantastiskt, det är ett fantastiskt sätt att mata sin bebis på och en har alltid med sig maten i lagom mängd och temperatur. Vill en delamma och ge ersättning i flaska finns risken för tuttförvirring, helt enkelt att bebisen tappar tekniken att suga på bröstet. Om en tror att det är en myt så gå med i Amningshjälpens grupp på facebook och läs lite inlägg. Det förekommer både här och där, det kan inträffa när som helst oavsett ålder och hur länge en hållit på. Och det är skitjobbigt att komma tillrätta med. Vill en ge flaska ska en få göra det naturligtvis, men så länge en vill amma så ska det inte ifrågasättas! Det är en mänsklig rättighet att få amma sitt barn och det är en mänsklig rättighet för barn att få mat helt enkelt. 

FEMINISTMYT #6 Delad föräldraförsäkring är lösningen på alla jämställdhetsproblem.

Om ni nu efter att ha läst såhär långt fortfarande tänker att lösningen på allt är att tvinga alla föräldrar att vara hemma exakt lika länge så fundera på detta.

1. Det är inte en statlig fråga vad jag ska ge mitt barn för mat. Jag vill inte tvingas ge mitt barn mat utefter när staten tycker att jag ska börja jobba. 

2. Är det verkligen en bra lösning att låta barn till mindre bemedlade familjer börja på förskola tidigare för att en inte har råd att pappan är ledig?

3. Det ställer till det sjukt mycket i familjer där den ena har ett jobb som gör det väldigt svårt att vara ledig, t ex  lantbrukare.

4. Det borde verkligen gå att lösa ojämställda löner, ojämställd vab med mer på ett annat sätt än att försämra föräldraförsäkringen på ett sätt som direkt kommer drabba många barn.

När jag accepterat att jag inte längre trodde på dessa myter så blev jag en lyckligare mamma och en lyckligare feminist. Jag kan mycket väl tro på mäns och kvinnors (och alla andras) lika värde, men i vissa perioder i våra liv kommer vi vara olika viktiga för våra barn. Vill en köra flaska och dela allt exakt så kör på, men förvänta er inte att det kommer kännas bra för alla. Acceptera att det är superviktigt för många mammor att amma sina barn. Acceptera att följden av det är att många barn är mammiga när de är små. Det är inte hela världen, det finns tid att bli pappiga också. Acceptera att det kommer vara supersvåra att börja jobba tidigt för många mammor för att de fortfarande ammar. Ifrågasätt det inte! 

Nu blev det här väldigt långt. Om ni orkat ända hit ska jag avrunda med att tipsa om Lady Dahmers blogg där hon skriver massor om feminism. Hon är en av Sveriges främsta feminister OCH hon är trebarnsmor med nära-tänk. Det går helt enkelt att kombinera. Det gäller bara att lyfta blicken lite och köpa att vissa åsikter kanske funkar bättre när en lever barnlös än vad de gör när du blir förälder. 

Nära förälder

Jag ska börja med att skriva att jag inte ger ord till detta för att sätta mig till doms över andra föräldrar utan för att detta är viktigt för mig. Det här handlar om mig och om vad jag tycker och tänker. Om jag delat länkar som låtit dömande så har det inte varit mitt mål utan jag har velat ge mig själv upprättelse. Att läsa om nära föräldraskap och dela länkar jag tycker är intressanta handlar om att jag ger mig själv legitimitet, att få mina tankar och känslor både som barn och som nybliven förälder bekräftade i någon annas ord. Att jag med flit låtit bli att skriva särskilt mycket om de här ämnena det senaste året känns som att låta en viktig del av mig vara tyst. Att det varit viktigare att vara mainstream än att jag får tycka och känna det jag gör. Och det känns verkligen inte bra. 

När Arvid föddes hade jag inte någon plan, hade inte funderat så mycket över föräldraskap alls. Jag blev snarare provocerad av frågan om jag tänkt över det (även om jag nog fortfarande tycker att ”har du funderat över föräldraskap” är en rätt intim fråga). Den första tiden blev lite av en chock eftersom jag inte fattat eller fått veta på allvar att (de flesta) bebisar vill ligga på tutten dygnet runt i ungefär tre månader. Jag, som fått intrycket av att vagn är något självklart, försökte desperat ta mig fram med ett barn i famnen, tre hundar och en barnvagn. Det var svettigt, påfrestande och väldigt jobbigt! En ergonomisk sele hade jag men Arvid var ju alldeles för liten för den trots bebisinlägg och dessutom var det mitt i sommaren och jättevarmt.

Roligare att leka med pinnar än att gå promenad🙂

Att jag mindes att en vän nämnt Amningshjälpen på Facebook var min räddning, där hängde jag många vakna timmar och förstod att mitt barn var en helt normal bebis. Jag fick tips om bärsjalsgruppen, köpte en sjal, gick med i gruppen om Nära föräldraskap och önskade mig Petra Krantz-Lindgrens bok och en av Jesper Juul i julklapp. Jag läste dem och fick aha-upplevelse på aha-upplevelse. Och jag var fast.

När jag väl var inne i nära-tänket är det omöjligt att tänka på något annat sätt. Jag kan till och med säga att om en är emot nära-tänket så har en inte riktigt läst på eller förstått. Att jag säger så är för att det handlar om att bemöta sitt barn med respekt och att bemöta sitt barn i hens behov så att hen kommer i kontakt med sina känslor och får sina behov tillgodosedda. Genom att bemöta med respekt, empati och förståelse ökar chansen att barnet i slutändan blir en empatisk medmänniska med så lite tråkigt bagage från barndomen som möjligt. Det borde vara svårt att säga att det är dåligt tycker jag. 

Jag ska säga något om behov också. Behov är inte den senaste frostklänningen eller godis och glass, behov är saker som vi behöver för att må bra och för att ha ett människovärde. Vi har behov av sömn, mat, vatten och kläder så vi inte fryser men även massa känslomässiga behov som att bli sedd, älskad, respekterad, vi har behov av fysisk närhet, att känna sig betydelsefull och av kärlek. Närhet är till och med ett så viktigt behov att spädbarn tynar bort och dör om de inte får mänsklig kontakt. Vad vi vill ha och våra behov kan vara detsamma men inte nödvändigtvis. Till exempel kanske du känner att du har behov av choklad men troligtvis är det vad du vill ha medan behovet är snarare näring och mat. Att få sina behov tillgodosedda är att bli sedd bakom den känsloyttring som visas men det är INTE att låta barnet göra som det vill i alla lägen.

En viktig del som Jesper Juul och PKL skriver mycket om är ansvar. Han lägger allt ansvar för relationen mellan barn och förälder på föräldern och jag håller med. Visst, det kan låta hårt att läsa att allt är föräldrarnas fel, men min reaktion var snarast en lättnad. Det innebär nämligen att jag INTE var ansvarig för saker i min egen barndom. Och även om vi som föräldrar har allt ansvar så innebär det naturligtvis att vi inte kommer vara ofelbara. Vi kommer göra misstag, vi kommer att bli arga, vi kommer att ångra oss. Men istället för att låta barnet veta eller tro att det var hens fel vad som skedde så kan vi ta på oss ansvaret. Det är mitt fel om jag tappar humöret, mitt fel om jag är orättvis. Och, vad mer är, om jag gör fel så kan jag be om förlåtelse. Dessutom finns en stor vinst i att inte vara perfekt eftersom barnet lär sig att en kan göra fel, ångra sig och be om förlåt.

Ja det finns mycket jag kan skriva om nära föräldraskap men jag ska nog ändå stoppa här innan det blir för långt. Sammanfattningsvis är det ett förhållningssätt, att barnen försöker samarbeta och göra sitt bästa även om det ibland inte verkar så. Och det är ett förhållningssätt som hjälper mig att tänka ett steg längre i varje konflikt. Det utvecklar mig, både som förälder och som människa. Det ger mig massor helt enkelt🙂

Vallningsutveckling

Igår gick jag kurs i vallning för andra gången i utanför Ödeshög!  Första gången tränade vi på hämt och på att dämpa sig en aning. Båda delarna har vi tränat på under veckan och vi har haft framsteg. Igår var Yeti lugn och fin i inhägnaden och fåren också. Vid fösning glider han gärna till vänster så det måste vi styra upp. Mina får springer sin väg i fösning och då övar han ju aldrig på att trycka rakt på. Hämten har blivit mycket bättre, han är lugnare och har då tid att ta ut flanken istället för att ta en tajt flank och få bråttom eftersom fåren börjar röra på sig. Han är duktig Yeti! Utvecklas för varje pass och lär sig sig hela tiden. Nästa år ska han väl ändå bli godkänd. 😊

Jag bad om råd om hur jag göra med Monster eftersom han inte balanserar så bra alls egentligen utan ramlar upp och går bredvid fåren. På stor flock driver han den ena halvan vilket gör att vi tappar den andra. I hämten galopperar han på cirkeln och stannar inte i balans. Det här är ju en direkt följd av träningen förra vintern när vi jobbade för att få bort Monsters låsningar och att han inte ville gå ut alls på en flank utan bara stannade och eyeade fåren hela tiden. Då balanserade han ju iofs inte heller. Det är svår och tråkig träning tycker jag. Jag vill ju lita på hans förmåga och känsla för drag osv men när det blir fel så ska jag styra upp honom för att få honom att hitta rätt känsla. Jättesvårt! Borde lämna bort honom på träning tror jag, jag är inte kompetent nog..

Jag fick också tips om hur jag ska träna Look back, dvs att hunden ska leta efter andra får än just de han har i huvudet. Jag har tränat det men inte riktigt på det sättet. Super med bra tips!

Det nyttigaste för Monster (och även för Yeti) är att träna på stor flock! Det blir en helt annan dynamik och de rör sig helt annorlunda. För hunden blir det ett annorlunda sätt att jobba på som är så nyttigt!  Den har inte alla djur i blickfånget utan måste själv inse att den måste jobba på att håll och kanter. Annars missar vi djur och det är inte ok! Alla får är nämligen lika mycket värda 😉

Liten har blivit stor! 

För första gången såg vi tuppen Sorken para hönorna!  Sorken har försökt förut, dansat med vingen ner mot marken och sen sugit tag i nackfjädrarna på favoriten Lisen medan hon skrikande flaxat iväg i panik. Då har givetvis Sorken tappat taget och genant spatserat iväg. Men idag såg vi Sorken göra ett vingligt men lyckat försök med Henrietta som var med på noterna och vek upp stjärtfjädrarna. Nu var Sorken på gång och gjorde strax därefter närmanden mot favoriten Lisen som första gången köpte uppvaktningen och stod kvar utan att vare sig flaxa eller skrika!  Kul att få denna insyn i hönsen kärleksliv, även om det ser lite våldsamt ut för ett otränat öga även när hönan är med på det så är det stor skillnad om hönan är villig eller ovillig🙂

Nu gissar jag att eftersom Lisen blivit vuxen på detta sätt borde hon väl snart lägga ägg? 

Påverkar du dina barn? 

Rubriken är ju fånig egentligen. Såklart att du påverkar dina barn! Vi blir ju alla påverkade av människor runt omkring oss och barn extremt mycket eftersom de inte har en massa tidigare erfarenheter att jämföra sina upplevelser eller information med och eftersom ens föräldrar är, ja ens föräldrar. Du väljer ju vilken information du ger till dina barn och pådyvlar dem din livsstil på ren automatik. Det är ju inget konstigt, så vad babblar jag om? Jo detta..

Jag stöter då och då på människor som ifrågasätter att en som vegetarian även låter ens barn äta vegetariskt. Att vi gör en orätt mot barnen som förvärrar henne rätten att äta kött. Att vi inte låter barnet välja. De drar dessutom jämförelser med religion, att muslimer inte låter sina barn välja någon annan religion eller att inte tro på gud. Eller som en man som menade att det var på gränsen till barnmisshandel när en muslimsk flicka valde att äta en vegetarisk burgare då hon inte litade på servitrisens försäkran om att det bara var nötkött i hamburgaren.

Jag undrar vilken planet de här människorna växte upp på? En planet där alla köttätare-föräldrar samtidigt som de introducerar mat vid 6 månader lär sina barn att kött kommer från levande djur som dödats för att bli mat och erbjuder ett vegetariskt alternativ så att barnet själv får välja? Eller där alla katoliker lär sina barn att hinduismen är det rätta sättet att leva och tro? Eller förlåt, jag glömde att den sekulariserade protestantiska livsstilen är den enda rätta.

Nej jag tror att de överhuvudtaget inte har tänkt. Alla föräldrar (ja det finns ju naturligtvis undantag..)  vill väl ändå sina barn deras bästa och alla föräldrar lär väl ändå sina barn det som de tror är rätt förutom allt det som barnen lär sig av bara farten. Framför allt vill de ju inte lära sina barn sådant som de tycker är fel! Jag vill ju inte ge Arvid kött eftersom jag tror att det är det bästa för jordklotet, miljön och djuren att leva vegetariskt (eller egentligen veganskt i alla fall där vi inte vet om djur farit illa). Jag uppfostrar inte Arvid till katolik eftersom jag själv inte är katolik. Jag försöker dela med mig av mina värderingar om människors lika värde eftersom jag tror på det. Jag vill lära Arvid empati och medkänsla genom att visa honom empati och medkänsla eftersom jag tror att det är rätt! Jag kommer inte säga till Arvid att gud finns eftersom jag inte tror på gud. Jag är naturligtvis färgad av min egen uppväxt, av min kultur, av de människor jag mött och erfarenheter jag haft! Och jag kommer att färga av mig på Arvid! Hur skulle jag kunna göra annat?

Att gå omkring och tro att ens egen livsstil är det enda sättet till den grad att en tycker att de som gör annorlunda val i fråga om matvanor eller religion ägnar sig åt barnmisshandel är rätt magstarkt. Det där bibliska ordspråket om att  se stickan i din frändes öga men missa bjälken i ditt eget, det är väldigt användbart tycker jag..