Vabonsdag

Arvid har haft hög feber i två nätter och idag är jag hemma med honom. Han är ganska pigg men nu vill han sitta i soffan och vila. Jag passade på att gå en promenad med Johanna på förmiddagen med Arvid i selen på magen. Lite frisk luft skadar ju inte även om en har feber och det blir inte så ofta vi träffas sen jag lade ner agilityn. Det var supertrevligt att träffa Johanna!  Får vara glad för en VAB-dag såhär mitt i veckan så det blir av 🙂

På tal om agilityn så saknar jag det faktiskt inte. Jag tror att även om hundarna hållit så hade jag dragit ner. Det tar så galet mycket tid och jag vill inte vara borta så mycket från Arvid och P vill inte tillbringa hela helgerna på tävlingar. Det är inte så konstigt att många kvinnor drar ner på hobbies när de blir mammor. Det finns ju tid efteråt att tävla! Jag tänkte innan att jag inte skulle låta mig hindras av att få barn, men det är verkligen inte så det är. Detta är ett val som gör mig glad! Jag önskar att vi kunde låta bli att döma kvinnor som väljer att prioritera att vara med sina barn eller som drar ner på egentid efter att de fått barn. Vi är alla olika och att få barn ÄR en omvälvande upplevelse som de facto gör att många ändrar sina prioriteringar. Och det måste få vara så!

Jag tycker att jag har dragit en vinstlott som valt att jobba deltid och som lägger tid på Arvid och djuren istället för på jobbet. Det ger mig mindre i plånboken men mer i hjärtat!  Jag blir lite ledsen när det problematiseras att kvinnor jobbar deltid eller prioriterar bort saker för att ha tid att vara med sina barn. Kvinnofällor hit och kvinnofällor dit, varför problematiserar vi inte de klassiska mansfällorna mer? Att de jobbar för mycket, eller ”passar på” att skaffa sig extra hobbies och missar viktig tid när barnen är små. 

Jag prioriterar inte att vara med Arvid mer för att andra skuldbelägger mig eller för någon annans skull än för min egen och Arvids. Jag tycker inte att kvinnor ska utmålas som offer för att de är hemma mer. Jag tänker att kvinnor och män som är hemma eller jobbar deltid är de som är vinnarna! Vi som får tid med barnen, tid som ingen någonsin ångrar på dödsbädden tror jag 🙂

Surdegar 

Jag fick en köksassistent i julklapp och nu har jag bakat bröd. Förra veckan Laputabröd där Monster åt upp nästan en hel limpa och blev full (igen) och denna vecka har jag testat att baka med levain! Först ut ett franskt lantbröd med lite blandade mjölsorter, sen ett grovt rågbröd och sist ut ett ljust bröd på vetemjöl. 

Förra helgen började jag med att sätta tre typer av vildjäst, en surdeg av vetemjöl,  en surdeg av rågmjöl och så en levain med russin och honung!  Alla tre ser fina ut men jag har bara testat levain. Det var galet omständligt. Först skulle russinjästen göras och det tog fyra dagar. Sen igår gjorde jag först en mamma, russinjäst och mjöl, som skulle vila fyra timmar. Sen gjorde jag en chef, alltså blandade mamman med mjöl och vatten och lät det jäsa i fyra timmar. Sen skulle en del av chefen blandas med ytterligare mjöl och vatten och blev då en levain!  Som skulle vila i fem timmar… Inget en bara svänger ihop en vardagskväll direkt.. 

Vi åt soppa idag mest för att testa bröd! Vi provade lantbrödet och det var gott men det fick ingen höjd och blev inte så luftigt. Jag tycker nog att det kunde jäst lite mer. De andra bröden har vi inte testat men de blev definitivt högre så jag hoppas på luftigare bröd! Min levain kom från kylen och var rätt kall så kanske var det därför den första degen blev lite trög? Får prova att ha den rumstempererad nästa gång 🙂

Monsters limpor från förra helgen….

Årskrönika 2016

2016 är till ända. Ett år som inte kommer att gå till historien som det bästa, varken privat eller i världen. Jag har gråtit för många gånger, varit förtvivlad, ledsen och arg, haft ont i ryggen och varit sjuk betydligt mer än vanligt, hamnat i konflikt och ifrågasatt om jag ska överhuvudtaget vistas på sociala medier. Men 2016 har inte bara varit uselt, det har varit fyllt med otroligt fina stunder också. Jag tänkte börja denna krönika med att lista de bästa sakerna med 2016!

  • Arvid, Arvid Arvid. Denna underbara unge som ger mig så otroligt mycket. Tänk att jag inte hade en aning om hur gosigt och mysigt det är att vara mamma? Och nu skulle jag aldrig vilja vara utan den erfarenheten. Jag älskar dig till solen och tillbaka, älskade unge!
  • Nya fina vänner som gör mig varm i hjärtat och mätt i magen under luncher och middagar. Är så glad att ni dykt upp i mitt liv  ❤
  • Hönsen! Dessa små kacklande personligheter som dessutom värper supergoda och vackra ägg! Fantastiska små djur 😍
  • Min fina Pascal, familj och släkt som finns där för mig ❤
  • Huset och trädgården som alltmer tar den form vi vill. Ett hus med massor av möjligheter!

Januari

Vi inleder det nya året med rolig agility men då Monster blir halt efteråt så lägger vi ner agility för gott. Yeti är hos kiropraktorn och känns bättre efteråt. wp-1451852993911.jpg

Januari kommer med stark kyla och rören i köket frös sönder. Elände! Pappa rycker in och fixar.Vi åker pulka hos gammelmoster Bitte och det är jätteskoj! Monster ska para en trevlig tik men det blir inget av det. Jag börjar göra egen deo (och gör fortfarande) och Arvid tränar för fullt på att stå själv! Och vi gör en himla massa sjukgymnastik…

Februari

Pappa hjälper mig med att installera luftvärmepumpen i hundhuset så nu är det helt färdigt!wp-1456401770550.jpg

Jag säljer ryorna, som rymmer och drar på stan i Mariefred. Sen drar en tacka till skogs och är borta i två veckor och går två mil fågelvägen!

Vi åker till Stockholm och kiropraktorn och passar på att träffa släkten med pulkaåkning och annat trevligt.

Mars

dsc_0040.jpgArvid går på Skogsknopp, vilket är himla trevligt och mysigt. Vi köper fem finullskorsningar som bor här ett tag. De är mycket trevliga! Troll börjar höra väldigt dåligt och vi grillar med AC, Axel och barnen i skogen! Jag köper en Wompat bärsele som är helt fantastisk även om jag tyvärr inte använder den så mycket längre. Monster fyller 7 år och är en mogen hund numera! Jag renoverar rum uppe och fixar en gästrum och sen är det dags för Arvids rum som får en lejontapet och ett litet kök!

April

Jag köper möbler på blocket och inreder för fullt. Yeti fyller 3 år!dsc_0131.jpg

Arvid går på allvar och vill gå hela tiden. Vi hälsar på Linnea och hästen Marianne och kollar in hobbithuset. Jag handlar virke till det blivande hönshuset!

Maj

dsc_0355.jpgJag gör färdigt Arvids myshörna och fixar en halsduk så att det fula rören blir randiga hästar i trädgården! Vi börjar sy waldorfdockor och jag börjar nåltova. Arvid och jag åker till kiropraktorn med Yeti och sen till syrran för ett par mysiga dagar! Fåren flyttar till skogsbetet och Yeti går superbra i vallningen!

Juni

Jag bygger hönshus och sen åker vi på hönsmarknad och köper höns! Först tre dvärgkochin och två blandisar.img_20160611_173836.jpg

Sen fyra isbarkycklingar och strax därpå två maranhönor! Från 0 till 11 på några dagar 😂😂 Den fina waldorfdockan blir färdig och jag är så nöjd! Vi firar midsommar på Kojtet och det är himla trevligt! Sen går vi på semester 🙂


Juli

wp-image-503849066jpg.jpgFörst fyller Arvid två år! Hurra! Vi hälsar på moster Bitte och busar med sysslingen Freja. Vi åker till Kolmården och spanar på lejon och sen åker vi till Visingsö och ser lejon i varje buske. Som tur är äter inte lejonen upp hästen som drar oss runt ön. Sen åker vi till ön Tallholmen och hänger med min moster och morbror Barbro och Anders! Både Arvid och jag badar!

Vi åker till Gotland och lyxsemestrar i tält med elplats. Kollar in Lummelundagrottorna, badar i Blå lagunen, kollar in raukar på Fårö, hittar fantastiska stränder och ännu mer. En hel underbar semester! Väl hemma igen köper jag tre åsenfår, Ulla, Märta och Bärta!

Augusti

Det är nästan bara höns och får i bloggen just nu! Hönsen växer och Sorken börjar para hönorna!wp-image-1757957244jpg.jpg

Ännu får vi bara två ägg om dagen delat på två familjer. Jag får borrelia och är sjukt trött hela tiden. Det är startskottet för en usel höst ur hälsoperspektiv. Jag vallar med hundarna och det går hyfsat bra. Vi åker till Tallholmen igen och njuter! Denna gång är syrran där också. Hundarna ser jag knappt, de bara simmar runt i vattnet 😀

September

wp-image-1897469326jpg.jpgJag försöker uppliva bloggens andra sidor genom att skriva om föräldraskap. Jag börjar på vallkurs i Ödeshög med framför allt Yeti och det är mycket nyttigt! Syrran är här och vi vandrar på gamla stigar där vi red så mycket för länge sen. Vi hälsar på brorsan och får massor av tomater som han odlat i sitt växthus! Vi bestämmer oss för att vi också måste ha ett 🙂 Jag kokar tomatmarmelad och plommonmarmelad i mängder!

Hönsen börjar värpa på allvar! Nu får vi en härlig blandning av bruna och gröna ägg varje dag.

Jag bygger staket och får ryggskott för första gången denna höst, men inte sista.

Oktober

Jag bygger egna fårgrindar! Planen är ju att skaffa bagge och då behöver jag kunna göra små boxar i stallet.wp-image-836345098jpg.jpg

Sen flyttar Gunvald och Erika hem till oss! Det lugnar ner de lite stressade damerna så de blir lugnare, men å andra sidan är de nya fåren omöjliga att valla på. Pest eller kolera..

Jag går vallkurs för Bobby Dalziel! Mycket nyttigt och kul! Yeti lär sig att gå sakta mot djuren 🙂

Både jag och Arvid är sjuka. Jag har flera ryggskott och börjar gå hos kiropraktor. Sen är vi båda förkylda i omgångar..

November

wp-image-783110516jpg.jpgJag bygger en höhäck som jag är mycket nöjd med. Gör jag en till någon gång ska jag göra den 10 cm högre, annars perfekt! Ruben sätter in förnster i stallet! Superbra! Nu har vi fönster både till fåren och hönsen!

Vi åker till Stockholm och träffar syrran! Sen åker vi till Cirkus för Fantomen på Operan och hinner dit med fyra minuters marginal. Sjukt stressigt.. Men otroligt bra musikal!!

Jag blir sjuk igen och har något influensaliknande..

Katten Hedvig får mystiska kramper och vi är tvungna att åka till veterinären för att låta henne somna in 😦 Även lilla hönan Stina är sjuk och vi måste ta bort henne med.

Det är personalfest och jag är Rödluvan! Hemma bakar vi lussebullar och Arvid gör jättefina bullar såklart 🙂 Och sen firar vi farfar 94 år och brorsan 36 år. Därefter fyller lilla Troll 13 år och vi får en tonåring i huset. Älskade Trollgubben!

December

Troll får somna in efter mycket ångest och förtvivlan. Det är fruktansvärt jobbigt även om det är rätt.dsc_0807

Han somnar i mitt knä och jag har mitt ansikte begravt i hans päls. Det är fint och fruktansvärt på samma gång.

Vi firar jul hemma med syrran och Ps brorsa. Det är riktigt mysigt! Juldagen är vi hos pappa och sen njuter vi hemma. Vi går en promenad med 10 hundar! Härligt att det går så bra trots att det var ett par nya hanar med 🙂

På nyårsafton åker jag och Arvid till Rydskogen och grillar med fina Karin och hennes familj medan hundarna försöker stjäla korv varvat med att leka med pinnar 🙂

Mål 2017

Mål ja.. Kortfattat kommer det här!

Jag kör vidare på mitt mål från förra året. Jag kan inte skriva något bättre just nu utan jag tycker att detta täcker det viktiga 🙂

Mina mål är ödmjuka i år, jag vill vara där för mitt barn, min sambo och för mina hundar. Samtidigt vill jag naturligtvis göra ett bra jobb på lst. Att hålla alla bollar i luften utan att tappa bort mig själv är en konst men genom att leva i nuet hoppas jag att livet inte bara levs utan även avnjuts likt ett dyrt glas rödvin en sommarkväll. Jag vill inte rusa genom livet med en för hög puls. Jag vill borra in mina fingrar i len päls, gosa med den mjuka pälsen bakom öronen, vila i en omfamning av den jag älskar och låta fingret smeka mitt barns knubbiga arm. Jag vill ha tid till att sjunga, att leka, att kramas och att lyssna. Att vila i stunden och att ha tid att älska.

Jag har även som mål att engagera mig lite mer i vallhundsklubben. Att hjälpa till på någon tävling, att åka på träningstillfällen och att komma in i gemenskapen. 

Monster

Monster är numera pensionerad från tävling och vi har därför bara träningsmål. Målen i vallningen är att fortsätta jobba med tempot och med flanker. Att vi samarbetar och att det fortsätter att vara roligt att träna ihop ❤

Yeti

Yetis stora mål är ett godkänt VP. Vi ska fortsätta gå kurser och utvecklas tillsammans. Öka Yetis självförtroende hos fåren och fortsätta jobba med tempot, säkerhet i kommandona och att hitta lugnet. 

Utvärdering av målen 2016

Jag knåpade ihop mål ändå 2016 och nu är det dags att kolla vad som blev av dem.

M​ina mål är ödmjuka i år, jag vill vara där för mitt barn, min sambo och för mina hundar. Samtidigt vill jag naturligtvis göra ett bra jobb på lst. Att hålla alla bollar i luften utan att tappa bort mig själv är en konst men genom att leva i nuet hoppas jag att livet inte bara levs utan även avnjuts likt ett dyrt glas rödvin en sommarkväll. Jag vill inte rusa genom livet med en för hög puls. Jag vill borra in mina fingrar i len päls, gosa med den mjuka pälsen bakom öronen, vila i en omfamning av den jag älskar och låta fingret smeka mitt barns knubbiga arm. Jag vill ha tid till att sjunga, att leka, att kramas och att lyssna. Att vila i stunden och att ha tid att älska.

Jag älskar mitt mål som jag skrev 2015 såpass att jag vill ha det som livsmål. Att ha balans i livet, att hinna leva! Har jag då uppfyllt det? Ja hyfsat tycker jag. Genom att jobba deltid hinner jag med livet och jobbet! Och även att jag inte tränat eller tävlat agility i år har frigjort enormt mycket tid. Nu hinner jag läsa 10 böcker med Arvid i knät, hinner gräva i sandlådan i 30 minuter, hinner mer. Sen finns det kanske alltid förbättringspotential. När känner en någonsin att är i fas på alla plan? Tyvärr är det nog en rätt ovanlig känsla.

Hundarna ska få långa promenader och mycket gos. Vad gäller träning så vill jag hitta glädjen i hundträningen igen, både i vallningen och i agilityn. Jag vill vilja göra några starter i år på en lagom nivå så att jag inte känner att jag prioriterar bort familjen för mycket. Jag vill träna så pass mycket vallning att jag vågar mig ut på tävlingsbanorna igen. Det var visst 2010 jag tävlade vallning senast, på tiden då ju!

Nope, inget tävlande alls. Däremot lite träningsglädje och nytändning i vallningen 🙂

Troll: Gullgubbetrollets mål är att fortsätta vara pigg, glad och att hänga med på promenader.

Troll var pigg, glad och kunde hänga med fram tills senhösten. Sen gick det utför och Troll fick somna in i min famn på Luciadagen.. 

Monster: Att vi ska hitta tävlingsglädjen ihop igen. Jag tycker det är så roligt att träna med Monster men bristen på resultat genom åren har tyvärr fått mig att tappa lusten. Jag vill tycka att det är roligt igen att tävla och träna, vill sluta jämföra mig med andra som är bättre än mig utan att gå in och köra järnet med mitt Monster utan att deppa ihop vid disk. I vallningen vill jag att vi börjar samarbeta på riktigt och kommer ut på tävlingsbanorna. 

Monster fick pensioneras från agilityn pga artros i tårna. Men i vallningen har det gått framåt! Låsningarna är borta och tempot är bättre. Tävling blev det inte och kommer inte att bli heller eftersom Monster numera är pensionerad från tävling. 

Yeti: Jag önskar och hoppas att Yeti är så fräsch att vi äntligen kan påbörja träning på allvar och jag skulle älska om han håller såpass att vi lyckas få till ett VP. Att jobba med hundmötena och höra av mig till granndamerna och föreslå att vi ska gå ihop för att se om han kan tagga ner lite.

Vi har tränat en hel del och Yeti har utvecklats massor! Vi gjorde inget VP i år men vi är på gång! Yeti har funkat okej fysiskt i år men just nu är han stelare och behöver nog mer behandling. Han kommer nog aldrig klara att vara en heltids arbetshund men kan han vara en aktiv sällskapshund som kan tävla lite i vallning så är jag nöjd.

Vi har inte gått någon promenad med grannen även om vi pratat om det. Någon dag ska det nog bli av, men jag har goda förhoppningar om att hundmötena kommer fungera bättre när inte Troll är med. 

Vallning arrangerad av ÖVK

Östergötlands vallhundsklubb ordnade vallträning för medlemmarna idag! Superfint ordnat med en 25a, en naturhage och en bana med nya VP uppställd! Dessutom hade värdparet Barbro och Lasse fixat glögg och tilltugg!  

Jag körde båda hundarna först på naturbanan och sen på VP-banan. Först var de lite heta och fåren också. Men med tanke på hur lite vi tränat gick de riktigt bra ändå.

Nya VP var kul att testa på. Längre sträckor, längre hämt, ränna och delning skiljer från det gamla. Jag körde fullt hämt men gick ut halva sträckan själv eftersom dels att ingen av dem är så van vid utställare och dels för att det blåste så mycket att hundarna hade svårt att höra. 
Yeti gick lysande! Hans tempo är så himla mycket bättre efter Bobby-kursen. Han hämtade utan att valla emot utställaren, höll ett bra tempo och klarade både ränna och fålla in och ut riktigt bra! Förbättringspotential på att få ut djur från staket och på höger och vänster. Men fösningen går himla mycket bättre än vad den någonsin gjort! Delning hoppade vi över, det kan inte Yeti än.

Monster gick också väldigt bra! Fint hämt och även han har gått ner i tempo! Han skulle ha klarat VP om vi kört idag, om jag nu inte gått ut på halva hämtet vill säga 😉 

Jag fick en nytändning vad gäller vallningen och visst jäklar ska Yeti klara VP i år! Så svårt är det ju inte med lite höger, vänster och delning 😉

Från oss alla till er alla..

Vi önskar er en riktigt God Jul! 

Troll är ju inte med oss längre men han finns i ögonvrån, i våra hjärtan och på årets julkort ❤

Ett test som kunde slutat illa

I lördags gjorde vi ett riktigt fynd när vi köpte en frysbox för 500 kr i Rappestad! Men innan testade jag den gamla frysen och det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag stoppade i kontakten och när lampan lyste gick jag in för att ge den lite tid att bli kall. När jag gick tillbaka efter en halvtimme sprakade det i kontakten och luktade kraftigt bränt.. Plasten är svart i både uttaget och kontakten. Vågar inte tänka på vad som hänt om jag kommit senare! Hu vad snabbt det kan gå ibland.. 

Den nya frysen verkar betydligt säkrare och den gamla ska flytta till lämplig återvinningscentral vilken dag som helst nu!

Hönsen har kommit igång att värpa så alldeles! Igår fick vi 8 ägg, fast jag misstänker att ett var från en annan dag för det var smutsigt och låg på golvet. Men 7 ägg på en dag! Tre gröna dessutom vilket innebär att Lina måste ha blivit en vuxen höna! Så roligt!  Nu är det bara dvärgkockinhönorna som inte värper. Tufsan har inte kommit igång alls fast hon är kläckt i mars. 

Igår var vi i simhallen!  För första gången för Arvids del. Det har bara inte blivit av men nu äntligen!  Det var en hit! Arvid tyckte det var jättekul och ville inte gå därifrån. Det är ju så himla nyttigt med vattenvana så det får vi försöka med snart igen. Vi hade en stor framgång i duschen också! Arvid brukar vägra vatten i håret och att tvätta håret är nästan omöjligt. Men i simhallen stod hela ungen under duschstrålen!

Vila i frid älskade Troll

En stjärna har slocknat, Troll finns inte mer. Jag är så oändligt ledsen, tårarna räcker inte till. Min vackra fina, min trofasta bästa vän som funnits vid min sida i 13 år. Nu finns du inte och livet känns fattigt och tomt utan dig. 

Jag älskar dig så otroligt mycket och jag hoppas att du nu springer på för alltid gröna ängar med starka ben som aldrig blir trötta ❤❤❤

RIP Troll 2003-11-27 – 2016-12-13

En mer harmonisk flock 

Erika och framför allt Gunvald må vara jobbiga att valla på men de har verkligen gjort flocken mer harmonisk! Även om det fortfarande märks vilka tre som är från den ursprungliga flocken så tycker jag att de smält in in på ett bra sätt. Framför allt är de äldre damerna mer tillgängliga! När jag köpte dem stod de i ett hörn i två dagar och jag såg dem varken äta eller dricka. Även när jag tog hem dem igen efter sommarbetet stod de längst bort i hagen nästan hela tiden och om de var någon annanstans så sprang de iväg så fort någon gick ut i trädgården. Jag fick ge dem hö och vatten längst bort för att vara säker på att de skulle äta.

Men nu! Nu står alla fem vid grinden och väntar när jag kommer ut på morgonen och sen springer de till stallet. Och de går till och med in i stallet när jag är kvar! Jag vill ju inte ha dem alltför kramiga eftersom de är svåra att valla på då men jag behöver ju absolut kunna vara nära dem utan att de får panik. Och vi närmar oss alltmer den punkten 🙂