Lisen hittad och en dag i skogen.

Arvid och jag hängde i skogen med Skogsknytte idag! Vi drack varm choklad, pratade om fåglar, lekte kurragömma och björnen sover och inte minst hittade vi teletubbisarnas hus och ett skepp! Inte illa i en mossig skog 😀

Jag trodde inte mina ögon i morse när Lisen plötsligt befann sig i fårens höhäck i stallet! Oklart hur hon kom dit, men helt oskadd var hon. Hon borde varit både hungrig och frusen eftersom hon varit borta i två dagar och ruggar så hon knappt har en fjäder men hon var vid gott mod. De andra har fått hålla sig i lilla hönsgården som har tak i ett par dagar. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för lösning för rovfågel som inte blir jätteknölig när jag får höleverans.

Annonser

Sorg i hönsgården

Igår var två hönor borta när jag kom hem efter jobbet. Henny hittade jag halvt uppäten i vår yttre hönsgård och Lisen är helt borta. Jag hittade inget grävt hål under staketet så det är inte räv, dessutom hade nog en räv inte nöjt sig med två. Det är nog duvhök eller liknande som är skyldig. Stackars Henny och stackars Lisen 😭😭

Nu har vi bara två hönor och en tupp kvar av hönsen som vi skaffade förra året. Sex hönor och två kycklingar totalt har dödats av räven eller fågel och två har vi sålt. Nu har vi 17 individer kvar varav 14 är kläckta i år. 7 av 17 är tuppar. Typiskt att bara hönor stryker med! Flera av tupparna måste vi ju göra oss av med på något sätt, annars kommer de gå för hårt åt hönorna i vår. Hoppas vi kan hitta bra hem åt dem!

Den sista bilden på Henny och Lisen ❤️

Far får får får? 

Frågan har återigen uppstått vad jag ska göra med fåren. Erika och Ulla är så tjuriga och vill absolut inte vallas. Erika stångar Yeti så ofta hon kommer åt och Ulla har attackerat Monster ett par gånger. Bäst är ju om dessa tjuriga damer helt enkelt inte blir vallade på och då kan de ju betäckas och få lamm istället.  Häromdagen bestämde vi att Bärtas bagglamm Albin ska flytta hem till oss igen och bli pappa till lamm i vår. Bärta ska inte betäckas eftersom hon bara har en fungerande juverdel och Märta är för nära släkt med Albin. Men det blir lagom med två tackor som lammar i vår och en vallgrupp på fem mer samarbetsvilliga tackor. Dilemmat blir att dela flocken varje gång jag vill träna men det får lösa sig. Under betäckningen måste det ju bli två grupper ändå. 


Planen på sikt är att sälja de äldre tackorna. Jag har försökt sälja bara Erika men det har gått sådär. Kanske kan det gå bättre att sälja tre i en grupp? Vi får se nästa sommar 😊

Varm i hjärtat

Igår morse kom Arvid tassande in i badrummet vid kvart över sex på m och sa ”Mamma, jag älskar dig ”. Blir en varm i hela kroppen eller? Sen, ”jag älskar dig och pappa”.

Gulle!

Han fick nya vinterstövlar idag och sover med dem i sängen. Var superstolt igår och stod vid dörren när jag kom hem med en fladdermus gjord av en toarulle och lite papper.

My gadd vad jag älskar denna lilla unge ❤️❤️❤️

Stresstudie på LiU

Jag och hundarna är med i en studie om stress och beteende på Linköpings universitet! Igår fick vi ta salivprov och sen fick hundarna försöka få tag på godis som var gömt under skivor av plexiglas. I nästa test hängde vi i ett rum med leksaker och en pall där jag satt i några minuter. Sen gick jag ut ut rummet en stund och sen in igen.

De är onekligen lite olika min vovvar. Monster löste godisproblemet ganska snabbt och försökte krafsa sig in i lådan som inte gick att öppna. I rummet lekte han mest med leksaker när jag var där och försökte bjuda upp till lek med en trasa.

Yeti löste inte godisproblemet direkt utan var mer fokuserad på att nosa runt. Med lite hjälp fixade han det. I rummet var han lite rastlös och gnällde. Efter att jag gått ut och kommit in igen satt han med huvudet mellan mina knän och ville ha gos.

Passivitet är inte Yetis starka sida, särskilt inte på en ny plats. Sen är han ju otroligt social och kontaktsökande och det är viktigare för honom med kontakt än godis och leksaker ❤️

Monster å andra sidan är väldigt cool och tar det mesta med ro. Han gillar både godis och leksaker men är inte så intresserad av folk förutom mig. Gissar att han kommer ha låga stressnivåer, men det får vi se!

Jag kommer nog inte ha låga nivåer av stress eftersom de senaste månaderna varit ganska påfrestande. Eller det senaste året om jag ska vara ärlig. Hoppas hundarnas nivåer är lägre än mina.

Nu ska killarna ha halsband som mäter aktivitet under en vecka och sen är studien nästan färdig för vår del. Bara ett litet hårprov kvar att donera vid ett senare tillfälle!

En till

Ja en sak till. Jag har förträngt mycket märker jag men nu trycks det fram i solljuset. Det här var när jag var 15-16 år och för första gången hamnade i en relation. Jag säger hamnade för det var vad det var, inte en plan eller en önskan. Killen ifråga var ett par år äldre än mig och jobbade en hel del hos pappa och var kompis med min lillebror. Han hängde väldigt mycket hos oss, i princip alltid. Jag sov just då i bäddsoffan i vardagsrummet och vi satt och kollade på tv sent och av olika anledningar började vi strula och sen ha sex.

Jag var då inne i en djup depression och hade varit det ett tag. Jag drog mig undan, klädde mig i svart, lyssnade på arg musik, slutade rida och hänga i stallet och jag hade bara en önskan från det att jag vaknade på morgonen och det var att få somna igen. Ingen runt omkring mig frågade hur jag mådde utan det hette att jag var lat, framför allt pappa kallade mig det. Det passerade liksom helt obemärkt att jag i över ett år mådde så dåligt att jag inte ville leva även om jag inte heller direkt ville dö. Jag bara levde mitt i en stor familj som inte såg att jag hade ett enormt mörker inom mig och nådde skit. Varje dag.

Nåväl, det är inte det denna historia handlar om utan hur en djupt deprimerad flicka hamnade i en relation där hon sen inte tog sig ut och vad som hände sen. I början var allt okej men sen blev han elak. Jag minns inte så många detaljer, bara att han var elak. Pratade ner mig, berättade med halvslutna ögon hur dålig jag var. En gång berättade han för min lillebror att jag var dålig i sängen vilket brorsan sen berättade för mig. En annan gång satt han i fåtöljen och kallade mig hora. Han var helt kall och hård i ögonen och menade verkligen vad han sa. Jag var 16 och jag var den första han hade en relation med. Vad det nu var för en relation? Ingen visste ju om det förutom brorsan. Jag hade ingen att prata med hur han betedde sig. Jag kunde inte ens göra slut för vi hade aldrig sagt att vi var ihop och jag hade inte orden. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville ut men han var som ett barn i huset och jag kom inte loss.

Sen slutligen strulade jag med en annan på en fest i ett grannhus eftersom det just då var en väg ut, ett annat val. Vi var ju ändå inte ihop och han kallade mig ändå för hora – vad spelade det för roll vad jag gjorde? Nej det var inte schysst, inte rätt. Det var ett desperat försök att få tillbaka kontrollen. Och han förtjänade inte ett schysst slut, han förtjänade inte respekt. För att förtjäna respekt måste man nämligen börja med att visa respekt själv.

Han såg oss och sen var den relationen slut. Det snackades skit om mig efter det men jag brydde mig inte så mycket. Allt var ju skit ändå. Dessvärre var det inte så lätt att slippa honom. Mamma och pappa fick veta allt, även hur han behandlat mig. Men det gjorde ingen skillnad. Han var ändå välkommen i huset, jobbade för pappa, var kompis med brorsan. Hängde hemma. Jag var galen, så arg! Hatade och rasade. Var elak mot honom eller ignorerade totalt. Jag kände mig så otroligt sviken och jag hade ingen frizon. Ingen tog mitt parti, ingen såg till att han höll sig borta. Istället fortsatte han att välkomnas hem medan jag kände mig otrygg i mitt eget hem.

Vad fick det mig att känna att kallas hora av någon som jag trodde var kär i mig? Vad fick det mig att tro jag var värd när man kunde prata om mig, och berätta saker om mig för andra hur som helst? Hur tänkte jag att jag fick behandlas när ingen stod upp för mig? Jag blev inte sedd, ingen pratade ens ordentligt med mig om vad som hänt eller om hur jag mådde. Det sopades bara undan. Andra var viktigare än mig. Jag var inte viktig. Det är faktiskt inte konstigt att det hände fler gränslösa saker senare när ingen visade att jag var viktig när det verkligen gällde.

Det tog lång tid att komma över det. Dels att bli behandlad illa men ännu mer att min familj inte stöttade upp mig. Jag hatar honom faktiskt fortfarande. Det går nog aldrig att förlåta. Men jag måste inte det heller. Det är helt ok att inte förlåta, jag tänker så sällan på det numera ändå så det tar ingen extra energi.

#metoo

Ja #metoo

Det är märkliga för när #metoo började gå runt kunde jag bara komma ihåg nåt tillfälle på krogen när nån snubbe hela tiden dansade bakom oss och tog oss på rumpan. Men det är ju en petitess i sammanhanget jämfört med annat som hänt mig.

Som alla de gånger min pojkvän i gymnasiet bröt ihop när jag inte ville ligga så jag helt enkelt ställde upp för att slippa hantera hans ångest i flera timmar efter. Det gick liksom fortare att bara ligga. Att min lust försvann totalt var ju inte så viktigt, vad är väl lite lust värt i jämförelse med ett manligt bekräftelsebehov?

Den gången när jag var 20 och jag sov över hos en tjejkompis och två killar som hon kände följde med dit och sov på madrasser på golvet och jag vaknade av en hand innanför trosorna.

Den gången jag var 21 och när jag inte ville ha sex utan kondom och han säger ”litar du inte på mig? ” Nej, det gjorde jag inte och efter en hel del tjat gick han hem.

Den gången jag följde med nån hem, sa nej till sex men vaknade av att han tog sig friheten att helt enkelt stoppa upp fingrarna i mitt underliv.

Den gången jag stod framåtlutad över handfatet naken hemma och min dåvarande pojkvän stoppar upp fingrarna i mig bara sådär när han gick förbi eftersom ”min kropp ju var hans eftersom vi var ihop”. Jag passade mig för att vara naken hemma efter den gången kan jag ju säga.

Den gången jag bodde kvar hos ett ex eftersom jag inte hittat nånstans att bo och han kom in i badrummet när jag duschade och betraktade mig upp och ner, ner och upp. När jag skrek att han skulle gå ut sa han att han hade rätt att göra vad han ville med mig så länge jag bodde kvar där. Han stoppade även in handen innanför mina trosor en gång när jag sov.

Och så tänker jag att jag har väl inte varit med om nåt särskilt illa. Det var väl inte så farligt? Dessutom skäms jag när jag skriver det här. Skäms över att skriva så andra kan läsa om vad andra gjort mot mig, precis som att det gör mig till en sämre person. Jag är bra indoktrinerad i patriarkatet jag med, de här sakerna är ju illa och skulden är inte min att bära! Skulden är männens, killarnas som gjorde det. Jag hoppas att de skäms som fan idag.

En intensiv dag

Arvid och jag har haft en mycket intensiv och rolig dag. Vi började med simlekis och där har Arvid gjort enorma framsteg! Idag ville han att jag skulle släppa honom i vattnet utan en enda flytgrej och det hade ju inte gått så bra kanske. Men i jämförelse med första tillfället där han var fastklamrad som en chimpansunge så är skillnaden enorm! Han är då mycket mer bekväm i vatten nu. Väl investerad tid 😀

Jag kunde inte välja mellan Skogsknytte och simskola i somras och därför tog vi båda trots att att de krockar vid ett par tillfällen och då missar vi simlekis. Idag slutade simlekis 10.30 och Skogsknytte började 11, med andra ord möjligt att hinna båda men ganska omöjligt att hinna i god tid till aktivitet nr 2 eftersom man ju är naken och blöt vid 10.35.. Idag var det i samband med Friluftsfrämjandets 100-årsjubileum (eller var det 50 år? 150?) samt invigning av Valla park och eftersom vi kom sent och det var galet mycket folk hittade vi dem först efter nästan en halvtimme.. Lätt irriterad var jag då ska erkännas men det gick över snabbt. Sen letade vi gosedjur och sjöng sånger om dem och åt kokta ägg och messmörsmacka med varm choklad till. Mysigt!!

Vi brukar vara i skogen vid Lambohov men denna gången var vi alltså i Valla tillsammans med resten av Linköpings barnfamiljer. Vi var såklart tvungna att kolla in nya lekplatsen när vi ändå var där! Den var enormt utspridd och stor. Jag tror den gör sig bättre med liiite färre personer även om den var stor. Men det finns massor med grejer att göra, en riktigt rolig lekplats!

Det är kanske inte så konstigt att Arvid somnade på vägen hem och sov i två timmar efter denna förmiddag. Jag kände mig också lite mör ska erkännas och låg i soffan och kollade på serier ett tag. Men sen var det full fart på både mig och Arvid igen och vi både vallade med hundarna, gick promenad och tog hem fårens studsmatta. Nu är fårens sommarhage redo för vintern!

Vallkurs!

Idag har jag tränat för Karin S och jag fick två aha-upplevelser som jag måste skriva ner genast.

1. När man ska byta håll och svänga säg 90 grader i fråndrivning så måste hunden upp och stoppa fåren först så att de vänder. Sen visslar man tillbaka hunden så att den driver fåren i rätt riktning. Det går inte att vända fåren genom att hunden går rakt mot sidorna på fåren. Att jag aldrig fattat det tidigare?

2. Om hunden inte tar visslan så skrik inte ordet istället! Ge visselsignalen igen och gå ut och se till att den gör det du ville. Självklart när jag tänker efter.

Jag behöver också träna vidare så att Yeti blir säkrare på flankkommandona, träna på att gå ur balans och på sakta i framdrivningen. Annars, det tar sig! Hämten idag var mycket bättre, slätthunden Yeti blir väldigt frågande när landskapet gör att fåren inte syns och då vill han lösa det på sätt man inte får och skära.. Han lärde sig massor idag i den kategorin och hämtade sen fåren trots att han tappade dem ur sikte och var tvungen att passera knölig terräng, (dvs inte platt mark 😉). Idag vallade han inte till Karin i hämtet heller utan visste att han skulle till mig!

På det hela taget utvecklas han fint och är mer självsäker och mindre flamsig. Han driver otroligt mycket bättre och tar tag och jobbar framåt. I våras var han rädd för fåren efter att ha fått ett par smällar och nu står han kvar om en tacka stampar även om han blir lite osäker och tittar bakåt. I våras vände han och sprang. Mycket modig! Karin tyckte att han gjort stora framsteg i hur självsäker och trygg han ser ut och för sig!

Monster tränade också, men bara kort. Han uppförde sig bra och hämtade utan att stanna alltför kort och drev bra också. Han kände sig hemskt nedprioriterad som bara fick träna 15 minuter, men Yeti är ju i fokus. Nästa år ska vi banne mig ut på banorna!

Fåren har flyttat hem och hundarna har fått ett bord!

I förra veckan slog en varg 8 får bara ett par mil bort och efter detta syntes den ännu närmare. Det var ett skäl till att fåren fick flytta hem, bättre bete och skydd för storm och regn var ett annat. Det är skönt att ha dem hemma och veta att de har möjlighet att gå in i stallet om vädret blir riktigt dåligt och den höga granhäcken skyddar dessutom bra mot alla vindar utom de ostliga.

I helgen rev jag staketet mot min sandpaddock som jag hade så många agilitydrömmar om. En annan era. Idag är den igenväxt och får ingå i betet istället. Det gör att formen på hagen blir bättre för vallning också!

Vädret var så varmt och skönt i söndags att jag fick mycket gjort utomhus! Bland annat byggde jag ett bord till hundgården. Det är vårt gamla balkonggolv som fått nytt liv. Det där golvet har verkligen kommit till användning! Det är både golv och framsida till hundkojorna förutom det nya bordet!