Försommarkväll

Den milda luften, kornet som glänser i kvällssolen och det nyslagna höet som doftar ljuvligt,  denna tid är den bästa på året. Att bo på landet och få uppleva detta dagligen är underbart!

En ynnest är det att få leva i fred och frihet och känna dofterna av hö på åkrarna med mina vackra hundar strövandes fritt vid min sida ❤

Inget VP för Yeti i år 

Det här med att ha får och träna vallning,  det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand. 

Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..

Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund. 

Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.

Att ha barn 

Jag var aldrig en barnmänniska innan jag själv blev mamma. Jag gav mig verkligen ut på helt främmande marker när jag blev gravid. Det är såklart en ny värld för alla men jag hade verkligen inte en aning om vad jag kunde förvänta mig. Den största chocken var Arvids enorma behov av närhet, den andra denna omättlighet som krävde tutte ett oräkneligt antal gånger per dygn. Långa stunder var det också. Jag blev ju helt fast och det var frustrerande i början. 

Men den bästa överraskningen var hur otroligt mysigt och gosigt det är med en unge som vill vara nära och gosa, ungefär som en kelsjuk katt 😻 Jag hade inte alls föreställt mig det så tillfredsställande att hålla en liten barnkropp i famnen, hur många känslosvall som kan uppstå när man drar in doften från barnahåret i näsan. Hur jag kan översvämmas av kärlek till denna gullunge. 

Jag är lyckligt lottad som faktiskt fått uppleva den kärleken ❤

Mjölk versus mjölk

Amning är en kontroversiell fråga eftersom det är helt omöjligt att göra rätt. Oavsett hur man gör misstycker någon. Antingen ammar man för lite så bebisen gråter eller för mycket så att man skämmer bort bebisen eller så ammar man för kort tid och då är man självisk eller så ammar man för länge och det är ju osmakligt när barnet kan prata och springa. Eller så ammar man inte alls och det är ju fel, eller så ammar man offentligt och det är ju äckligt. Vill man å andra sidan inte ge flaska alls och vill amma länge så är man emot jämställdhet och en bakåtsträvare, för barn behöver ju inte bröstmjölk, i varje fall inte efter sex månader. Vi bor ju ändå i ett i-land med ersättning och mamman borde dessutom jobba och låta pappan vara hemma! Och bröstmjölk är ju ändå värdelös näringsmässigt efter sex månader. Det vet ju alla.

OAVSETT vilka val kvinnor gör angående amning får de kritik eftersom nästan alla har en (ofta) okunnig åsikt om det. Det är omöjligt att göra rätt i andras ögon.

Men vet ni vad det roliga är? Jo det är att nästan ALLA är överens om att komjölk är en otroligt viktig näringskälla för barn. Så pass att om det ens kommer på tal att mjölken ska tas bort från skollunchen så blir det ramaskri.

Den stora frågan är hur det kan komma sig att en ANNAN ARTS MJÖLK på något sätt skulle vara nyttigare än den helt artspecifika, perfekt komponerade mjölk som vi själva kan tillverka i våra alldeles egna bröst? Det vore väl mycket märkligt om en annan art tillverkar mjölk som var BÄTTRE än vår egen för just människobarn?

MIN åsikt angående amning är att det är varje mammas alldeles egna val att bestämma om hon vill amma eller inte. Om hon vill amma är det helt upp till henne och barnet hur länge de vill göra det. Det är ett val som ska respekteras! Och självklart har spädbarn rätt att få mat, oavsett hur många lättkränkta människor som finns runt om. Det är faktiskt rätt enkelt egentligen. Om man inte har något snällt att säga så är det många gånger bättre att hålla tyst. Faktiskt.

Blöjfria dagen 

Idag är det blöjfria dagen, för att uppmärksamma att det finns alternativ till blöja även för små barn. Att man kan potta bebisar och att de visar när de är nödiga på samma sätt som de visar att de är hungriga eller behöver närhet. Att 18 månader gamla barn kan kontrollera när de behöver bajsa och kissa och det är något skevt med att barn har blöja längre och längre upp i åldrarna. Att det inte alls är jobbigt att potta en bebis jämfört med att byta bajsblöjor utan tvärtom är riktigt roligt att lära sig läsa barnets signaler.

Vi pottade Arvid från att han var 4 månader och jag började för att han ofta vaknade på nätterna och hade svårt att somna om. Jag märkte ju att han behövde bajsa och efter att ha legat några nätter i sängen och väntat på att han skulle bli klar så klev jag upp och höll honom över handfatet. Han bajsade direkt och vi somnade om nästan genast. Det kändes ju liksom absurt att ligga och vänta på något som så tydligt störde honom när jag faktiskt kunde hjälpa honom. Några månader senare hade vi knappt några bajsblöjor alls. Superskönt! 

Arvid blev blöjfri när han precis fyllde två. Att det blev just då för att jag gick på semester veckan innan. Ett par veckor senare åkte vi till Gotland – utan en enda backupblöja. Och det gick bra! Men det är ju också en enorm fördel att barnet är van vid att gå på pottan, det blir ju inte alls samma omställning som att man på samma gång ska lära sig att det är ok att kissa och bajsa på pottan och att man dessutom ska hålla sig tills man kommer dit.

Hett tips till alla med bebisar är alltså att kolla in babypottning eller EC, elimination communication! 

Blöjfri unge på Gotland! 

Jag har gett upp

Tidigare vårar och somrar har detta givit mig en hel del stress och gråa hår. I år sliter jag helt enkelt i det. Jag erkänner mig besegrad, lägger mig platt. I år får antingen Pascal köpa och spraya gift eller så får det bli gräsmatta av alltihopa. Jag pallar inte mer.

Vi har testat: harva, bränna, spraya ättika, rensa. Men det tar otroligt mycket tid eftersom ALLA ovanstående kräver många timmar per vecka, tid som måste tas från något annat. 

Så nej. Nu är det nog.

Måleri, förkylning och en tripp till Uppsala 

För en sisådär 20 år sedan målade jag och syrran två (redan då) gamla stolar blå. De har sedan dess hängt med länge även om jag tror att syrran tappat bort sin. Min stol finns kvar och fick idag ny kostym, nämligen den färg som vi inte valde till väggarna. Såhär i efterhand känns det bra att det inte var den färgen vi valde till vardagsrummet, även om jag tycker att själva färgen är läcker.

Stolsmålningen var ett uttryck av en temporär energitopp. Jag har varit förkyld hela veckan och efter en förmiddag på jobbet i onsdags har jag mest legat i soffan och kollat på Girls och Planet earth 2. Idag har jag känt mig lite piggare under eftermiddagen men hostan är efterhängsen. 

I början av veckan var vi i Uppsala eftersom Pascals pappa fyller år på nationaldagen. Jag träffade min gamla JV-kollega Palle ett par timmar för en god och trevlig fika och på kvällen åt vi meze med Pascals syskon vilket var supergott. På nationaldagen firade vi Pascals pappa innan vi körde hemåt igen.

En kväll i juni

Vi struntade i vegetarisk korvstroganoff och åkte in till stan för att äta tapas istället. Arvid har hängt med på restaurang sen han var spädis och det går bra. Nu har vi ju en lugn unge, men jag gillar att vi utan problem kan äta middag ute även med barn 😊 
Restaurangen var nästan tom, men trots det blev vi visade till bordet längst in i hörnet så att jag satt nästan inne i hotellfoajen bredvid. Inte najs och jag sa till så vi fick ett bord mer centralt istället. Undrar varför vi som barnfamilj fick sämsta bordet när det fanns många många andra bord? Är det för att de tänker att vi vill vara ifred? Eller för att vi inte ska störa de andra gästerna? Lite störigt är det tycker jag. Jag vill inte få sämsta och omysigaste bordet för att vi har ett barn med oss.

Tur att maten och vinet var supergott så vi gick därifrån mätta och nöjda! Och trötta i Arvids fall ❤

Arvid är annars i en verklig kan själv-ålder och nya ord sprutar ut varje dag! Vi ska snart tillbaka till BVC så får vi se om bo behöver gå till logoped eller inte. Massor har hänt med talet sen vi var där sist. Nu kan Arvid till exempel en massa färger och härmar oss för fullt. 

Kan själv!!

Stressymptom

Jag lyssnade på Skäringer och Mannheimer idag (eller är det Mannheimer och Skäringer?) och i ett avsnitt pratade de om utbrändhet och symptom på det. Mia berättade att när hon slutar att kunna djupandas så har det gått för långt och det är dags att dra ner på tempot. Det är en lite knasig känsla att en främling i en pod återger en känsla som du känt flera gånger de senaste veckorna. 

Ja, jag är lite stressad just nu. Det är mycket i görningen, körigt på jobbet och jag har inte haft min vanliga glöd på ett tag. På hela våren faktiskt. Jag är i stort behov av semester kan man säga. Men att inte kunna andas när jag sitter vid mitt skrivbord eller i bilen eller ligger i sängen är ju inte riktigt bra oavsett hur nära semestern det är. Jag behöver minska på antalet beslut tror jag. Tänka lite mindre. Ägna mig mindre åt saker som stjäl energi. Inte hamna i diskussioner där jag mest känner mig missförstådd på nätet, inte brottas med vart fåren ska beta och när jag ska sätta staket. Inte ta på mig fler sysslor på jobbet och försöka låta bli att ha dåligt samvete när jag säger stopp. Men det är så evinnerliga svårt att säga stopp och bara ha fokus på det som är viktigt. 

Någon som är viktig ❤

Ny frilla och häng vid Tåkern

Arvid var hos frisören för första gången i tisdags. Jag tänkte mig Skorpanfrisyr men Arvid hade lite kort hår på sidorna. Det blev gulligt iaf tycker jag 😍

Vi njuter av långhelg och Arvid och jag har varit lediga ända sen i onsdags. Igår kom syrran hit och vi åkte till Naturum Tåkern 5-årsjubileum! Vi åt tårta, gick på skattjakt, satt i en båt väldigt länge, håvade små vattendjur och kikade på fåglar. Det var väldigt trevligt! 


Imorgon blir det kalas för både mig och syrran. Det ser ut att bli bra väder så att vi kan sitta ute. Perfekt för vi blir nog ett gäng!