Idag har vi varit och vallat i Motala för Lotta Fornstedt! Det var jag och Maria med Troll och Anni. Det var intressant och bra och annorlunda från vallträningen hos Yvonne. Hos Yvonne så ska jag alltid lägga Troll ner när det går lite snett, Lotta ville istället att jag skulle neja och morra så att han valde ett annat alternativ och när det blev rätt, berömma honom och låta honom gå. Hon tyckte att vi vallade för mycket på lydnad och för lite på känsla och det har hon nog rätt i. Yvonne är rätt så lydnadsfixerad i vallningen och tycker att hunden ska göra exakt vad jag tycker istället för att tänka och se på fåren vad den ska göra. Jag menar inte att hunden ska göra vad den själv vill, men att den ska tänka och känna och lyssna, inte bara lyda blint.

Jag tycker att det har känts som att Troll har två lägen, i det ena så går han rakt mot fåren och i det andra så går han i 90 graders vinkel från fåren. Går han på cirklen (90 grader) så springer han bara utan att tänka, tills jag lägger honom ner. Lotta ville istället att jag ska neja när han bara springer runt, så att han stannar upp och dämpar sig. Om jag lägger honom hela tiden så behöver ju han inte lista ut hur det egentligen skulle vara.. Jag vet knappt om det går att förstå vad jag skriver och menar, men efter en stund i fållan (25×15 m ca) så började han dra ner på tempot, tänka och valla med mycket mer känsla.

Det ska bli mycket intressant att se vart det här leder! Lotta tyckte att Troll var så trevlig, att han var lydig och väldigt lätt och att han kan bli en väldigt bra hund! Alltid roligt att höra komplimanger om ens lilla söta gulleskrutt!

Lilla My var förstås med och minglade med Anni och åt fårbajs! Det står ganska lite om henne här i bloggen just nu, valpkursen är slut och det är mycket som händer runt Troll! Men lilla My är inte bortglömd, det är mest att vi tränar på mycket vardagslydnad som inte är så rolig att skriva om, passera förbi hundar och människor och att inte springa fram och sånt.. Det går framåt! Även om hon boffar ibland. Det blir mycket miljöträning också, My hänger med på det mesta, till fåren och till klubben och på tävlingar. Annars så busar vi mycket och kampar med bollen och tränar på att komma in med bollen till matte! Lite lydnad slinker också ner!

My är numera helt rumsren, hon bor bakom kompostgaller när vi inte är hemma, eftersom annars får alla skor plötsligt fötter och flyttas mystiskt runt i lägenheten med konstiga fransiga snören och så..  På nätterna sover hon mest i sin koja, men på morgonen så kryper hon upp i sängen och gosar ner sig. Det finns inget mysigare än att vakna av en liten papillontunga mot kinden eller av en mjukt öra i ansiktet. My är en liten vovve som älskar kroppskontakt och hon ligger också gärna i soffan eller varför inte på en fot? Hon är söt som en sockerbit och snabb som en hare och hon är mycket älskad!