Agilitydebuten och Gizmo..

Lite senare..: Troll är halt på vänster framben, vet inte vad som har hänt, men i traven syns det tydligt.. Jag är lite lagom nervös, avskyr diffusa hältor. Nu blir det koppelvila ett par dagar så får vi se om det går över. Ska åka till Åtvid imorgon för att vara funktionär iaf.

——————————————————————————————————————————————————

Idag har vi debuterat i hoppklass! Allra första officiella starten för Troll, som firade genom en disk! Han hoppade över en infångare och disken var ett faktum! Annars gick det bra, det var en svår och oflytig bana och vi fick ett missförstånd vid en tunnel (vägran) och fel slalomingång innan disken. Efter disken så gick det jättebra! Troll var lite osäker på vad som förväntades av honom och låg lite högt i stress. Det resulterade i att han var lite klistrig på mig första halvan av banan. Sen blev det bättre och det kändes som att det vi behöver är mer rutin och mer träning så kan det nog bli riktigt bra! Jag är väldigt nöjd med honom!

Starten blev urkass eftersom det blev 30 minuters uppehåll 2 hundar före mig och det var jag inte alls beredd på! Det skjuts nämligen i en kanon varje dag kl 13 och för att eventuella skotträdda hundar skulle kunna transporteras därifrån så var det uppehåll i tävlandet 15 minuter före och efter smällen. Och detta råkade krocka precis med vår start, så att från att vara uppladdade och klara för start så vi vi ta en promenad, ett dopp (för då kom solen också..) och ladda upp IGEN! Och det blev ju lite mindre lyckat..

Imorgon ska vi starta tidigare så då kommer det inte att krocka. Tyvärr så var Troll öm i ett framben när vi kom tillbaka till Linköping. Vi startade som sagt mitt på dagen och var kvar i flera timmar efteråt och trots promenader, så syntes ingenting förrän han hoppade ur bilen så föhoppningsvis går det över ikväll. Gör det inte det så får vi helt enkelt stryka oss och vila några dagar.

My har skött sig utmärkt! Hon har legat bakom galler i tältet halva dagen och suttit i mitt knä och varit ögon andra halvan! Båda uppgifterna har hon skött galant! Hon är helt fenomenal på att vara avslappnad! Hon kan sova överallt! Vi träffade lilla Yacki, som är från samma kennel (gissar att dom är sysslingar eller något sånt) och hon var ursöt! Fast mycket mindre än My som såg väldigt stor och kraftig ut jämförelsevis!

Mys lekkompis Lovis tog sin andra pinne i agilitytvåan idag, vi säger massor med GRATTIS!!!

Nu till en mindre rolig nyhet. Peter har länge undrat över hur det är med Gizmo, hans aussie som såldes tillbaka till uppfödaren i februari. Jag träffade Åsa idag. Åsa som har en aussie, Fenja som är efter samma tik som Gizmo. Jag frågade henne hur det var med Gizze och hon svarade väldigt undvikande och var uppenbart besvärad av att prata med mig. Jag frågade ”är han kvar hos Carina?”, ”Naee” blev svaret, ”är han omplacerad?” ”naee” blev svaret igen, ”lever han?” frågade jag då och för tredje gången blev svaret ”naee”.. Gizze åkte till hundhimlen någon gång i maj tror jag.. Anledningen var att Carina sett tendenser till beteenden som inte är acceptabla, droppen var att han försökt att bita Carinas mamma. Carinas man har tränat Gizmo och var väldigt imponerad över hans kapacitet i spåret och lydnaden, och det känner vi igen, han var alltid mycket lättränad. Men så fanns tendenserna, aningar om att något inte stod rätt till, ett bitförsök och sen åkte dom till veterinären. På vägen fanns tveksamhet, var det verkligen rätt? Gizze satte ner tassen på sitt eget öde när han försökte bita veterinären. Gizmo blev bara 14 månader gammal.

Vi känner oss ledsna men också lättade, framförallt Peter, som undrat om han gav upp för lätt, om han borde behållt honom lite till? Kanske fanns det något han kunde ha gjort? Men när Carina, uppfödaren som har många års erfarenhet av hundar, tog det beslut hon gjorde, så känns det att det var rätt att lämna tillbaka honom. Gizmo såg världen som ett hot och behandlade alla därefter.

Gizmo var en älskad hund hos oss, han var en jättemysig hund som gärna låg i sängen, han gick bra med mina hundar och han var väldigt rolig att träna. Hemma var han avslappnad och lekfull, en härlig hund helt enkelt! Men tyvärr så måste en hund också klara omgivningen och den får framför allt aldrig vara farlig. Vi hoppas att Gizze har det bra där han är nu, att han är avslappnad och att han har många apporter, bollar, kepsar, peruker och annat att bära i munnen..

Gizze liten, bara 8 veckor gammal

Gizze, vinter -05

Hejdå Gizmo, sov så gott..

Publicerat på 22 juli 2006, i Agility, Foto, My, Troll. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. eva marie:
    tack så jätte mycket! hoppas det gick bättre i linköping i dag, jätte svårt att ladda om sådär…

    eva marie:
    i morgon menar jag såklart… håller tummar o tassetår!!!

    eva marie:
    så svårt när det blir så, men nu bär han säkert omkring med en hel hög med olika leksaker utan att känna sig hotad av ngt *kramar om*

    Caroline:
    Fick lite tårar i ögonen när jag läste om Gizze, men skönt att veta att han inte behöver vara rädd för något där han är nu. Godnatt, Gizze-gos. 😥

    Åsa o Lovis:
    Tack för hjälpen med tältet (och banan)! Mycket trevligt att ta ett torrt tält med sig hem…

    Åsa o Lovis:
    Ja, jag såg det, himla gulligt!

    sofia & vovvarna:
    Hoppas det blir bättre med Trolls hälta och att det inte är någonting allvarligt!! :/

    Gilla

<span>%d</span> bloggare gillar detta: