Nysning gav ryggskott

Igår morse nös jag plötsligt precis innan jag skulle gå ut med hundarna. Det bara smällde till i ryggen och jäklar vad ont det gjorde! Det höll sig i schack under dagen med hjälp av Ipren och sen skulle jag och Anna till HU och träna lydnad!
My fick börja, men det var två stora hundar där och hon verkade bli så störd att jag tog Troll istället.

Troll

Hade en ganska hög belöningsfrekvens idag och körde alla moment utom hopp över hinder. Han gick bra överlag, gjorde fel på dirapporterna vid 2 tillfällen, men gick att stoppa och styra åt rätt håll! Rutan gick sådär utan target, han ramlar bakom en kon. Behöver framför allt öka träningsfrekvensen så löser det nog sig av sig självt. Han missade ett sättande vid fjärren och rörde baktassarna, men han blev väldigt störd av att Anna stoda där med en prasslande jacka! Träna mera på det! Vittringen gick bra!

My

Ville inte alls vara med och var seg som kola! Framför allt så går språnget dåligt, springer jag så stannar(!) hon! Fick lite tips av Anna om motivationsträning, dessutom måste jag nog (igen) försöka hitta någon mer passande leksak. Hon tänder ju inte alls när vi tränar! Däremot har hon väldigt fina sättanden, det blir lite snett  ibland, men hon sätter sig snabbt och med fin kontakt.. Svängarna blir bättre och bättre också. Hon har också fattat läggandena och studsar inte längre upp när jag går vidare.

Sen, när jag tränade My som bäst så knäckte det i ryggen på mig igen! Och inte lite heller! Höll på att knappt ta mig hem, aldrig har vägen hem varit så lång! Väl hemma var det bara att preppa med Tradolan och voltarengel, sen var jag så surrig i kroppen så jag har knappt sovit på hela natten.. Något jobbigt! Och allt detta för något så himla fånigt som en nysning!

Publicerat på 01 mars 2007, i Lydnad, My, Troll. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Åsa o toktassarna:
    Men gud så jobbigt med ryggen! Jag fick ju ryggskott på KM i höstas och shit vad jobbigt det var! Gå gick hyfsat bra men sitta gick inte alls o la jag mig ner kom jag inte upp…

    Heléne,Jacke&Mick:
    Hade en period där Jacke alltid stannade så fort jag började språngmarschen. Jag löste det genom att smyga igång springadet och belöna direkt framåt -alterntivt i fotpostion – när han var med. Fortfarande kan han bli osäker om jag blir för ”yvig” när jag springer eller om jag inte har koll på var jag sätter mina fötter. Tror det är ganska typiskt för små hundar.

    Ulrika:
    Aj aj aj, ta det lugnt med kroppen, den ska räcka länge Tänk att en nysning kan vara så krävande och göra så stor skada! Krya på dig

    Gilla

%d bloggare gillar detta: