Borta..

Igår eftermiddag somnade morfar in, omgiven av tre av sina barn. Han var vaken på förmiddagen och träffade då mamma, som han inte sett på ett tag, sen var det frid och sömn i några timmar, en djup suck och sen var han borta.

Det känns tomt, men samtidigt skönt att han inte behöver lida mer. Han kapitulerade inför döden några dagar sedan och sa till sina barn ”dom kan ju inte göra mig bättre, nu vill jag dö” och sedan tog det inte många dagar innan han somnade in.Sov gott morfar, jag kommer aldrig glömma dig!

Publicerat på 12 mars 2008, i Just nu. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Ulrika:
    Vi får beklaga sorgen. Men så fint att du har fina minnen av honom kvar, de kommer att leva länge i ditt hjärta! KRAM

    Åhza:
    Jag kan trycka till Mary rätt ordentligt, men den här övningens syfte var att skrämma hunden utan någon anledning för att använda vid ett senare tillfälle. Bättre hade varit om vi tryckt till henne i arbete som du föreslog. Det hade funkat fint! Hade jag framhärdat och skrämt henne på det viset som Sven gjorde, hade det haft en förödande effekt på vår relation och det var det inte värt! Det syntes ganska tidigt att det inte skulle gå, jag hade hoppats på lite fler förslag på metoder. Jag tog ut henne till fåren själv direkt efteråt och då gick det bra, så det var skönt!
    Vad tråkigt med din morfar! Jag beklagar så mycket.
    Åhza

    Gilla

%d bloggare gillar detta: