Min lilla FAT, forrden, har inte gått igenom besiktningen!! Det var kanske inte årets chock, snarare besvikelse! Nu måste rosten fixas  och en spindelled bytas om FAT ska fortsätta rulla på vägarna…

Idag styrde vi kosan mot Torpa Södergård, där jag växte upp, för att svetsa och klippa plåt och serva bilen när vi ändå var igång. En sån himla tur att man har en superbegåvad brorsa som kan fixa rost och allt annat som man som student inte alls har råd att fixa!

Nu är bilen halvfärdig, jag fick med mig fel länkarm från Biltema så det blev inte heller fixat, men servad är den! Och rosten är fixad på vänstersidan!

Dagens överraskning var när jag helt plötsligt upptäckte att bilen var låst! Och nyckeln satt i tändningslåset! Hur hade detta gått till? Och hur skulle vi komma in i bilen?

Som tur var hade jag inte stängt igen bakluckan ordentligt, utan jag kunde krypa genom hundburen, genom evakueringskuckan och in i bilen så att jag kunde öppna inifrån. Sen upptäckte vi att en säkring hade gått till centrallåset, för det gick bara att låsa upp framdörrarna. Varför det hände har vi ingen aning om, men det kan ha varit så att svetslågan kom för nära nån sladd så att säkringen gick. Märkligt var det i alla fall…

Jag kikade också lite på min alldeles nya lillebror som är en halv vecka gammal! Han ser precis ut som sin storebror Axel när han var liten! Söt liten unge! Vovvarna nosade också och undrade vad det var för en liten filur… Man kan tycka att jag är för gammal för att få småsyskon, jag fyller ju ändå 29 snart, får väl se om lilla Alexander är den sista i barnaskaran…

Vovvarna har larvat runt på gården, spanat på hästar och skällt och morrat på ett hängbukssvin som gick i en liten hage och dom är ganska trötta nu och sover som små söta grisar! Det är tröttsamt att vara bonnhund när man inte är van!