Nutid, framtid
Jag var uppe Stockholm i helgen, vovvarna var hos Linnéa, TACK!! Jag var hos Victor, sötnosen, och det är onekligen rätt skönt att bara försvinna iväg från vardagen och traska runt med helt ny lön och studiemedel i plånboken på Stockholms gator och köpa en sjal, ett bälte och en plånbok (My tuggade sönder den andra…
). Dessutom hand i hand med älsklingen
!!
Jag blev kvar tills i måndags, då åkte vi till skroten och köpte en vinge, en matta till bakluckan och stötdämpare till min bil. Dessutom så har den fått en ny sportratt, nya aluminiumfälgar och däck (nåja, iaf bättre begagnade)! När den nya dörren (den gamla kvaddade jag lite i höstas), spindelleden, vingen och stötdämparna kommit på plats och rosten blivit fixad, DÅ kan vi snacka om en fräsch bil! Pimp my Escort, yeah!
I måndags sprang jag och vovvarna 2,5an till Trolls stora, och Mys mindre förtjusning. Det gick BRA!!
Igår körde vi lite trädgårdsagility med full publik! Det var ett antal personer som istället för att krattat löv och fixa rabatter, kollade på oss och skrattade när My i full fart drog iväg med sin lilla luddboll. My hade riktigt tryck över hindren igår, jättekul!! Däremot betedde hon sig som hon aldrig sett slalom förr. Något störigt.. Hon blir nog aldrig tävlingsklar den där hunden
.
Troll hoppade på Mys höjd och sprang 6-pinnarsslalom. Svårt att veta vad han egentligen tål. Marie sa att jag ska träna agility, men han gör det ju i en sån fart så jag vet egentligen inte… Svårt det där! Jag tycker att han rör sig stelt ibland, men andra gånger syns det inte alls. I traven, till exempel, så ser jag ingenting, men däremot i skritten så ser han ibland stel ut. Marie tyckte att han rör sig normalt, men det tycker ju jag också oftast?? Idag lade jag verkligen märke till att han är ojämn, han slänger nämligen alltid över kopplet på vänster sida av kroppen! Jag petade över det till höger, men då snurrar han kvickt som fanken så att det slängs över till vänster sida igen. Han drar ju gärna lite hela tiden i kopplet och han drar alltså helst på vänstersidan! Då blir han ju snedbelastad och felmusklad ju…
Alltså måste jag se till att han har kopplet på högersidan så att han balanseras upp. Han vänder helst åt vänster också, han verkar på det hela lite stelare i sin högersida. Han belastar alltså helst inte högerbenet på insidan i en sväng. Ska nog diskutera det med Marie, jag tycker INTE att han är frisk ännu. Men frågan är vad tusan man kan göra, förutom att bygga muskler
??
Ett annat litet (stort) bekymmer är vad jag ska göra efter examen? Gröna biologjobb växer ju inte direkt på träd (även om man tycker att dom borde det..) och jag kan kanske fortsätta här som doktorand, men vill jag det då? Vill jag vara kvar här, på exakt samma ställe, i 5 år till? Vill jag pilla med matlab, skriva artiklar, läsa artiklar osv i 5 år till? Vill jag vara kvar i universitetsvärlden och gräva ner mig i det teoretiska och bli en riktig specialist, för att sedan stå där om 5 år till och fortfarande inte ha någon större chans i arbetslivet, dock mera specialist än generalist? Det är jättesvårt tycker jag!
Fördelar med doktorandtjänst: Jag har iaf då en anställning! Jag tycker att det är någorlunda kul. Jag känner folk här och jag känner till brukshundklubben och jag har trivts väldigt bra i den här staden! Jag gillar mitt universitet! Det är en väldigt bra grupp att jobba i här på teoretiska!
Nackdelar med doktorandtjänst: Victor bor i Stockholm… Jag vill ju egentligen ha ett riktigt jobb! Det känns som att jag bara skjuter upp problemet, jag måste ju ändå i slutändan ha ett jobb! Jag vill tjäna riktiga pengar och ha en hyfsad löneutveckling! Jag skulle vilja göra något som uppskattas, hitta en nisch och göra nåt som jag kan bli riktigt bra på! Jag känner mig lätt korkad när jag ska skriva matlab-program och läsa komplicerade artiklar och både detta samt mitt extrajobb som telefonförsljare bygger knappast på mitt självförtroende, snarare sänker det. Jag vill bli upplyft av min vardag, inte känna mig dum!
Jag är just nu trött på Linköping, Ryd i synnerhet… Läs här och här och här och lägg till att det bor ett antal pitbulls med sina ägare (alltid unga killar med invandrarbakgrund) som paras hej vilt (stötte på en tjuvparad 8-månadersvalp häromdagen) och att dom dessutom bor och verkar precis nära där jag bor (sittande med två stora hundar, en pitbull och en blandis, rottis- nånting på bänken precis utanför mitt hus) osv osv osv… Dom har inte gjort mig något direkt, men det är inte trevligt att alltid ha ungar och hundar med attityd så nära! En kompis kompis gick med sin hund i Ryd häromdagen då en yngling (högstadie) kommer fram och säger att han ska ”kniva” hennes hund! Det är inte kul! Det är bara jobbigt och obehagligt! Problemet är, tror jag, att ungarna inte har några vettiga föräldrar som sätter gränser, det är säkert också kulturkrockar och en brist på något vettigt att göra. Inga aktiviteter finns, förutom en ungdomsgård som inte alltid är öppen. Dessutom råder ett studentförakt, ungarna frågar skrikande om man är student, sen skriker dom att vi ska flytta från Ryd. Det finns ingen respekt, bara förakt från båda sidor. Det är inte roligt att bo här alls just nu!
Kontentan är att om jag ska bo kvar i stan så måste jag iaf byta område! Sen så måste jag verkligen gå igenom vad jag vill göra och hur jag vill göra det… Jag har ett halvår (eller eg några månader) på mig att göra en plan! Någon som har några tips på vad en nästan färdig biolog, med förkärlek för hundar kan hitta på för att försörja sig och samtidigt ha en meningsfulll vardag?? Ska jag bli doktorand, ska jag hitta ett biologjobb, ska jag göra något helt annat och kanske flytta till norra Stockholm och Victor och starta eget? Många alternativ, så svårt att välja…
Publicerat på 30 april 2008, i Rehab, Studierna, Troll. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.
eva marie:
jaa du, det är inte lätt, men vi får se det som så att vi är j-ligt bra! vi är ju de facto framtiden häng med upp till stockholm /uppsala säger jag, verkar som fler är på väg upp linköping i all ära, men världen är större för oss som är sååå bra!!! kramar, ses snart
Ulrika & Grimm:
Hmm, trist med Ryd men många i stan uppskattar verkligen studenter Men ett litet tips kan jag ge – jag var över 30 innan jag kom fram till vad jag ville göra med mitt liv så skynda långsamt, det ordnar sig alltid!! kram
Ida:
Förstår att det känns jobbigt.. Jag är redan nu fundersam på framtiden och jag har 1½ år kvar.. Följ magkänslan, om du har någon. Man kan alltid ändra sig, är inte fast bara för att man flyttat, eller väljer att bo kvar!
GillaGilla