Smulan!

Jag tillbringade några timmar igår med att ta reda på min och syrrans shetlandsponny! Det kan tyckas lite konstigt hur man kan tappa bort en häst som man fortfarande äger, men Smulan lånades ut för många år sedan till en familj med småbarn. Smulan blev sedermera pensionerad men fick bo kvar på gården. Vi har varit där och hälsat på några gånger, men nu var det säkert ett år sedan. Sedan dess har min mamma byt namn och dessutom tappat bort både namn och nummer till familjen som har henne. Alltså kunde ingen av dom ta kontakt med den andre.

Jag fick Smulan när jag var 6 år gammal, då var hon 4. Den som är snabb i huvudet och vet min ålder kan således räkna ut hur gammal hon är idag, en ganska ordentlig ålder för en häst. Jag och brorsan letade efter henne på gården där hon bodde för någon månad sen, ingen var hemma, men vi strövade runt i hagarna runt huset. Ingen liten svartskäckig shetlandsponny fanns dock! Jag tänkte då att hon dött, men att fodervärdarna inte fått tag på oss.

I alla fall så lekte jag detektiv och rotade igenom brevlådan vid huset och tog reda på ett namn! Sen sökte jag på hitta.se, hittade ett nummer som jag ringde, slog fel nummer och hamnade hos en dam i Linköping som förvånat sa att hon aldrig hade haft en Smula, provade igen och hamnade hos en man som inte heller haft en shettis, men vars grannar däremot hade haft det, fick ett nytt namn och ett nummer och ringde det. Nu kom jag till en liten kille som ledset sa att Smulan var såld! Kan man sälja en häst som man inte äger tänkte jag??

Jag ringde vidare och fick tag i en dotter som meddelade att Smulan var utlånad och att hon hade det bra! På kvällen jobbade jag och syrran fick överta ringandet. Till sist så fick vi reda på att hon lever och bor på en gård där det finns en elak shettis som barnen inte kunde borsta på. Där kommer Smulan in i bilden! Gammal och lite skruttig som hon är så är hon ju pensionerad, men borstas på, DET funkar ju!!

Nu ska vi åka dit när vi får tillfälle, härligt att veta att hon lever och har det bra! Så får jag och syrran se till att hålla kontakten med fodervärdarna, så att hon inte förvinner igen…

Annonser

Publicerat på 23 september 2008, i Smulan. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. eva marie:
    åh… jag undrar jag också ibland över min nattis… det går så jäkla fort att ”tappas bort” får ta tag i det där… gjorde det en gång o lyckades, men sedan slutade de svara… hmm…

    torsdag ska jag träna agility, men ons/fre kanske?
    kram

    Åsa o Lovis:
    Vad gulligt! Jag som vet din ålder förstår ju att hon inte är nån ungdom direkt, men att bli borstad på och ompysslad måste ju vara väldigt trevligt på äldre dar!

    Håll tummarna för laget i Rättvik då!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: