Med överskriften menar jag att jag är den i vårt hus som skriver arga lappar och som klagar mest till hyresvärden.

Dagens klagomål: Vi har en gemensam tvättstuga utan tidsbokning, vilket innebär att om jag kommer till tvättstugan och det är tvätt i maskinen så tar jag ut den, lägger den i en korg och stoppar in min egen. Idag har någon gjort så med min tvätt, men inte nöjt sig med att ta ut den, utan också stoppat in den i tumlaren och SATT PÅ DEN! Det sistnämnda stör mig så mycket att jag var tvungen att skriva en lapp… Den här gången var det inte tvätt som skadades av tumlingen, men jag vill absolut inte torktumla tröjor och jeans till exempel, det är ju hänsynslöst att bara tumla andra människors tvätt! Personen i fråga har säkert gjort det för att vara snäll, men man måste ju använda hjärnan också… Dessutom är det INTE snällt att krympa någon annans tröja eller göra så att man måste ligga ner för att ta på sig jeansen.

Andra saker som jag klagat över är den ständiga lukten av indisk mat i vårt trapphus OCH i min lägenhet. Det luktar helt otroligt starkt och surt och otvättad och vissa gånger får man ta ett djupt andetag innan man passerar genom trapphuset. Förut luktade under min diskbänk också, men en kille var här och tätade hålen mellan grannlägenheten och min lägenhet med silikon. Nu tar lukten iställlt en annan väg; nämligen in genom brevlådan… Det enda sätten att få det att sluta är att öppna fönstret så att ventilationen i min lägenhet inte suger in luft genom brevlådan och det är ju inte så kul att ha öppet fönster när det är minusgrader ute, inte är det särskilt miljövänligt heller…

Nu ska gnälltanten gå och köpa pepparkakor så att jag blir snäll igen…

Nu har vi fått snö så att det nästan täcker grässtråna! Fantastiskt! När man ser bilder från Stockholm- Uppsala så undrar man ju om det är sant… Fast det är väldigt skönt omd et inte bli en massa snö med tanke på att jag cyklar till jobbet…

Troll poserade på morgonpromenaden!!

Söta fina Troll!

Så här mycket snö finns det i Linköping!

På agilitylistan den senaste tiden så har det pratats en massa om TV4+ hundexpert Fredde Steen. Jag har inte sett programmet och vet inte vad Fredde står för. Diskussionen på listan handlade om att instruktörer med ”gamla omoderna” metoder (läs Jeppe, Barbro och Fredde) används och visas på tv, och därigenom når ”den stora massan” som kanske inte har kunskapen och erfarenheten av vilka metoder som finns och vad som är den bästa, om inte alltid den snabbaste vägen till resultat. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att nästan alla kanaler väljer att visa den typen av program och inte program som handlar om det roliga man kan göra med hund och hur man lär in det på ett roligt positivt sätt! Jag använder mig själv enbart av positiv förstärkning/negativ bestraffning i inlärningssituationen, dvs förstärker beteenden jag vill ha med en belöning och ignorerar andra beteenden. Jag tror att det är så som alla med ett ”modernt” synsätt på hundträning tänker.

Men hur är det annars, utanför träningssituationen?

Jag tycker att man ofta i dom här diskussionerna fastnar lite i ett svartvitt tänkande, där vi har dom ”goda” som enbart använder positiv förstärkning och så har vi dom ”onda” som använder sig av hårda metoder där man korrigerar mer och tillrättavisar hunden fysiskt.

Det jag undrar över är då, hur många är det som ENBART använder sig av positiv förstärkning i allmänlydnaden och som fortfarande har lydnad på sin hund så att den kan gå lös, komma på inkallning mm mm? Hur bryter man ett ”dåligt” beteende som är självbelönande, där hunden får ut oerhört mycket mer av att utföra beteendet än att avstå, även om du lockar med köttbullar och alla leksaker i världen?

Jag tror att dom flesta faktiskt tillrättavisar sin hund i de situationer när hunden betett sig på ett oacceptabelt sätt och också tar tag i sina hundar fysiskt, även om dom i INLÄRNINGSSITUATIONEN bara använder sig av positiv förstärkning? Rätta mig nu om jag har fel!!

När jag läser på listan så får jag känslan av att ingen någonsin tar tag i sin hund, någonsin, och att alla bara är så positiva och glada och springer och tjoar med sina köttbullar även om hunden jagar hare i andra änden på fältet, eller kaxar som värsta machohunden mot alla andra hanhundar, eller bara fullständigt ignorerar sin matte/husse och nosar på en fläck istället. Eller är det så att de situationerna ALDRIG uppstår för dom här personerna? Man kanske väljer att alltid ha sin hund i koppel för att undvika konflikterna?

Det jag är ute efter i det här inlägget är

1) Det vore trevligt att få veta hur den person som fått sin hund perfekt lydig HELT utan fysiska tillrättavisningar har lyckats med det,

2) Det måste vara oerhört svårt och frustrerande att som nybörjade på hund stå med sin olydiga hund som skiter i matte och lyssna på alla råd som bara lyder att ”du måste vara roligare”, vilket leder till

3) Det måste ju vara bättre att ta tag i sin hund en eller två gånger ordentligt för att säga att NU menar jag ALLVAR!! än att gnälla och tjata på sin hund, eller att aldrig kunna ha den lös?

Jag menar då inte att man ska lägga omkull sin hund för minsta gej, men om jag genom att säga till min hund ordentligt två gånger när han inte kom på inkallning när han var 1 år gammal, fått en så bra inkallning så att han, fortfarande 4 år senare kommer 100 % på inkallning och därmed alltid kan vara lös, är det då inte värt det? Jag tror att de flesta resonerar så, eller vad säger ni?

Men för nybörjaren då, som går på kurs och får lära sig att det alltid är föraren det är fel på och att man ska vara ROLIGARE hela tiden, hur vet man hur man kan säga ”nu räcker det” till sin hund och få den att tro på det, och hur vet man att man kan kräva av hunden att den inte ska bita matte i fingrarna när man ska klippa klorna eller ta bort en fästing? Hur vet man hur och var man ska sätta gränser om ingen på den ”goda” sidan pratar om hur man gör??

Idag så är det tabu att säga att man tar tag i sin hund eller använder positiv bestraffning när hunden uppfört sig illa på den ”goda” sidan, samtidigt så finns det massor med människor som har problem med sina hundar på ett eller annat sätt och så har vi då dom ”onda” som använder sig av mer positiv bestraffning. Lösningen måste ju ändå finnas någonstans mitt emellan? Att vi använder positiva metoder för att träna och stimulera våra hundar för att få dom att vilja jobba med oss och för att få en hund som är tillfredställd och nöjd med livet, men att vi också kan sätta gränser för vad som är okej. Att vi kan kräva att hunden uppför sig, inte kastar sig på människor som tycker att det är obehagligt, inte jagar och rymmer när den är lös, utan uppför sig inom våra regler, hemma och även ute i samhället.

Min relation till min hund bygger på kärlek, trygghet och att vi har riktigt roligt ihop, men också på regler. Jag tycker att det är en bra kombination, vad tycker ni? Hur resonerar ni, hur gör ni när ni håller kurs och någon hund enbart vill slåss med andra hundar till exempel? Pratar ni om vardagslydnad med nybörjare som går kurs hos er? Hur gör ni hemma, hur funkar det hos er?

Vore roligt om jag fick respons på det här inlägget, för jag är uppriktigt intresserad!!