Idag fick Smulan somna in.

Vi hade fått nyheter om att Smulan inte var så pigg och att det var på väg utför i veckan. I söndags var jag och Maja hos Smulan och hälsade på och då var hon ändå rätt så pigg. Hon åt och verkade rätt så glad och pigg, fast hon har magrat av och blivit insjunken vid höfterna. Hennes hovar var förskräckliga, men hovslagaren var på väg. 

Vi har funderat över hur vi ska göra med henne, det bästa vore ju att flytta henne till ett ställe som kan ta hand om henne, där det finns hästkompisar ooh där fodervärden kan ta hand om henne ordentligt och som dessutom är nära oss. Men det är ju inte helt lätt att hitta. Där hon bodde så fanns hästkompisar, men inte ordentligt med omvårdnad, hos pappa finns omvårdnad, men en utomhusbox… Dessutom är det ju stressande att flytta en gammal häst.

Så idag åkte vi till ATG-kliniken i Mantorp med henne och veterinären sa nästan med en gång att hon såg ut som en typisk Cushinghäst. Jag googlade lite på Cushings och fick fram detta:

”Cushings sjukdom är en metabolisk sjukdom som framför allt drabbar äldre hästar. Vanligaste orsaken är en hormonproducerande tumör i hypofysen (sitter i hjärnan), vilket gör att kroppen producerar en stor mängd kortisol (kroppens ”egna” kortison). Mer ovanligt är att sjukdomen orsakas av en tumör i binjuren.

Vanligaste symptomen är en lång, ofta lockig, hårrem som inte fälls normalt. Många av de drabbade hästarna går ner i vikt, trots att de äter bra, och dricker och kissar mer än vanligt. De tappar ofta muskulatur och kan få en fettansamling i nacken samt i groparna strax ovanför ögonen. Hästarna kan ha problem med huden, ha kroniska infektioner och fång. Många ston slutar att visa brunst. Graden av symptom varierar mycket mellan olika individer.”

Smulan hade flera av symptomen, hon har en enorm päls som hon inte fäller av ordentligt, hon var bukig, mager och var bullig i pannan. Hon fick också fång för några år sedan. Den här sjukdomen är smygande och kan komma gradvis under flera år. Man kan ställa en säker diagnos genom att ge en hög dos av kortison och se om det kroppsegna kortisonet minskar. Dock så kan det förvärra fången… Sen väntar en livslång behandling som bara ger resultat i 50 % av fallen.

Så vi kände att det fick vara nog så. Hon hade ingen riktigt bra plats att bo på, ingen av oss har möjlighet att ha en häst nära oss i dagsläget, och att sätta igång med en kostsam behandling på en 27-årig häst som dessutom har svårt att gå pga fånghovar känns helt enkelt inte rätt.

Vi klappade om henne, kramade henne och så fick hon en överdos med sömnmedel och fick sluta sina dagar i lugn och ro…