Positiv bestraffning??

På agilitylistan den senaste tiden så har det pratats en massa om TV4+ hundexpert Fredde Steen. Jag har inte sett programmet och vet inte vad Fredde står för. Diskussionen på listan handlade om att instruktörer med ”gamla omoderna” metoder (läs Jeppe, Barbro och Fredde) används och visas på tv, och därigenom når ”den stora massan” som kanske inte har kunskapen och erfarenheten av vilka metoder som finns och vad som är den bästa, om inte alltid den snabbaste vägen till resultat. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att nästan alla kanaler väljer att visa den typen av program och inte program som handlar om det roliga man kan göra med hund och hur man lär in det på ett roligt positivt sätt! Jag använder mig själv enbart av positiv förstärkning/negativ bestraffning i inlärningssituationen, dvs förstärker beteenden jag vill ha med en belöning och ignorerar andra beteenden. Jag tror att det är så som alla med ett ”modernt” synsätt på hundträning tänker.

Men hur är det annars, utanför träningssituationen?

Jag tycker att man ofta i dom här diskussionerna fastnar lite i ett svartvitt tänkande, där vi har dom ”goda” som enbart använder positiv förstärkning och så har vi dom ”onda” som använder sig av hårda metoder där man korrigerar mer och tillrättavisar hunden fysiskt.

Det jag undrar över är då, hur många är det som ENBART använder sig av positiv förstärkning i allmänlydnaden och som fortfarande har lydnad på sin hund så att den kan gå lös, komma på inkallning mm mm? Hur bryter man ett ”dåligt” beteende som är självbelönande, där hunden får ut oerhört mycket mer av att utföra beteendet än att avstå, även om du lockar med köttbullar och alla leksaker i världen?

Jag tror att dom flesta faktiskt tillrättavisar sin hund i de situationer när hunden betett sig på ett oacceptabelt sätt och också tar tag i sina hundar fysiskt, även om dom i INLÄRNINGSSITUATIONEN bara använder sig av positiv förstärkning? Rätta mig nu om jag har fel!!

När jag läser på listan så får jag känslan av att ingen någonsin tar tag i sin hund, någonsin, och att alla bara är så positiva och glada och springer och tjoar med sina köttbullar även om hunden jagar hare i andra änden på fältet, eller kaxar som värsta machohunden mot alla andra hanhundar, eller bara fullständigt ignorerar sin matte/husse och nosar på en fläck istället. Eller är det så att de situationerna ALDRIG uppstår för dom här personerna? Man kanske väljer att alltid ha sin hund i koppel för att undvika konflikterna?

Det jag är ute efter i det här inlägget är

1) Det vore trevligt att få veta hur den person som fått sin hund perfekt lydig HELT utan fysiska tillrättavisningar har lyckats med det,

2) Det måste vara oerhört svårt och frustrerande att som nybörjade på hund stå med sin olydiga hund som skiter i matte och lyssna på alla råd som bara lyder att ”du måste vara roligare”, vilket leder till

3) Det måste ju vara bättre att ta tag i sin hund en eller två gånger ordentligt för att säga att NU menar jag ALLVAR!! än att gnälla och tjata på sin hund, eller att aldrig kunna ha den lös?

Jag menar då inte att man ska lägga omkull sin hund för minsta gej, men om jag genom att säga till min hund ordentligt två gånger när han inte kom på inkallning när han var 1 år gammal, fått en så bra inkallning så att han, fortfarande 4 år senare kommer 100 % på inkallning och därmed alltid kan vara lös, är det då inte värt det? Jag tror att de flesta resonerar så, eller vad säger ni?

Men för nybörjaren då, som går på kurs och får lära sig att det alltid är föraren det är fel på och att man ska vara ROLIGARE hela tiden, hur vet man hur man kan säga ”nu räcker det” till sin hund och få den att tro på det, och hur vet man att man kan kräva av hunden att den inte ska bita matte i fingrarna när man ska klippa klorna eller ta bort en fästing? Hur vet man hur och var man ska sätta gränser om ingen på den ”goda” sidan pratar om hur man gör??

Idag så är det tabu att säga att man tar tag i sin hund eller använder positiv bestraffning när hunden uppfört sig illa på den ”goda” sidan, samtidigt så finns det massor med människor som har problem med sina hundar på ett eller annat sätt och så har vi då dom ”onda” som använder sig av mer positiv bestraffning. Lösningen måste ju ändå finnas någonstans mitt emellan? Att vi använder positiva metoder för att träna och stimulera våra hundar för att få dom att vilja jobba med oss och för att få en hund som är tillfredställd och nöjd med livet, men att vi också kan sätta gränser för vad som är okej. Att vi kan kräva att hunden uppför sig, inte kastar sig på människor som tycker att det är obehagligt, inte jagar och rymmer när den är lös, utan uppför sig inom våra regler, hemma och även ute i samhället.

Min relation till min hund bygger på kärlek, trygghet och att vi har riktigt roligt ihop, men också på regler. Jag tycker att det är en bra kombination, vad tycker ni? Hur resonerar ni, hur gör ni när ni håller kurs och någon hund enbart vill slåss med andra hundar till exempel? Pratar ni om vardagslydnad med nybörjare som går kurs hos er? Hur gör ni hemma, hur funkar det hos er?

Vore roligt om jag fick respons på det här inlägget, för jag är uppriktigt intresserad!!

Publicerat på 22 november 2008, i Just nu. Bokmärk permalänken. 7 kommentarer.

  1. Jag kan nog inte annat än hålla med dig i detta.. Inlärning ska vara kul! Men inga köttbullar i världen är roligare än vilt för vissa hundar. Eller grannens löptik för andra. Att tydligt visa hunden att NEJ det är inte ok, skadar nog ingen hund så länge det görs på rätt sätt och följs av något bra när hunden tagit till sig detta och faktiskt lyssnar.

    Jag tycker fortfarande efter flera år att balansen är svår och vissa bitar önskar jag kunde fungera bättre i mitt hundägande.. Men man lär sig något nytt hela tiden och så länge det går framåt och inte båkot hoppas jag att jag är ute på rätt spår..

    Hoppas du får många intressanta inlägg om detta =)

    Gilla

  2. Intressant! Visst tar vi väl alla till brösttonerna ibland, eller tar tag i hunden som är på väg att göra nåt dumt, men samtidigt önskar man ju att alla nybörjare och folk som går kurser på bruks och var de nu går, faktiskt hamnar hos någon som kan förklara att a) positiv förstärkning i rätt ögonblick är otroligt mycket effektivare än pos.bestraffning ur inlärningssynpunkt, och b) det går inte att öva i skarpt läge. Det sista betyder ju att om man har en hund som redan utvecklat något jobbigt beteende, så måste man ta ett steg tillbaka och träna in andra saker som man kan använda; t ex en god kontakt, förtroende, och något som hunden tycker är roligt, t ex dragkamp eller godissök eller freestyleövningar. Det handlar ju om att börja med nåt som man kan klara av. Och under tiden som det inte är nån idé att träna på inkallning eller fritt följ bland en massa hundar får man väl ha hunden i koppel då!. Men det är såklart svårt att vara så knsekvent på kurs där alla vill ha quick fixes

    Min egen problemhund, som verkligen varit hemsk, har många gånger provocerat mig att ryta och och ibland även ta tag i henne, men det har ju aldrig haft någon varaktig effekt. Det som däremot fick effekt var att jag började träna positivt, och till slut, efter flera år, har vi fått en sån repertoar av roliga saker att göra tillsammans att hon står ut med nästan normala doser av andra människor och hundar utan att behöva freda sig bara för att få fortsätta träna. Numera kan hon träna och tävla agility som vilken hund som helst, nästan, MEN, det har förstås tagit fyra år… 🙂 Så lång tid tar det ju inte för normalbusar, men det är nog klokt att inse att man inte fixar nånting snabbt, oavsett metod, iallfall inte om man vill ha varaktiga resultat.

    Gilla

  3. Karin:
    Du tar upp en väldigt viktig poäng här, nämligen att ha en bra belöning!! Det gäller ju verkligen att ha något som hunden tycker väldigt mycket om för att konkurrera med andra roliga saker i hundens omvärld och verkligen få den att uppskatta träningen och umgänget med matte!

    Jag tror också att många problemhundar har problem just för att de saknar en meningsfull uppgift och deras liv och vardag skulle bli hemskt mycket lättare om de bara fick göra något vettigt varje dag. Dels blir hundarna mindre understimulerade och dels så får de en relation med matte/husse som grundar sig på något positivt. Många av dom som har problem på kurs tränar kanske också bara på kursen och inte emellan och det är ju dömt att misslyckas eftersom man inte har den grundläggande kontakten och det finns så mycket störning på kursen.

    Men jag håller nog fortfarande på att man måste kunna markera vad som absolut INTE är okej på något mer sätt än att avleda i vissa fall. Som när min hund KAN inkallning och ändå väljer att nosa, ”bara för att han har lust” (det gjorde han senast för 4 år sedan..). Eller som när Troll jagade rådjur som unghund, jag belönade när han kom tillbaka och inkallningen var perfekt annars, men han slutade inte förrän jag blev riktigt förbannad på honom, mot konstens alla regler. Eller som när jag hade min lilla pappis My och Troll ”lekte” med henne genom att valla och försöka rulla liten hund när hon var valp. Då MÅSTE man ju markera att det verkligen inte är okej, annars står man ju där med en pappis med bruten rygg förr eller senare.

    Hur är det i dom lägena? Kan man då till exempel ha stora och små hundar lösa ihop och vara säker på att dom små hundarna inte svävar i livsfara om man INTE har tydligt markerat att dom ska lämnas ifred?

    Gilla

  4. Hej Hedvig,
    Du har säkert rätt, och nu funderar jag på om det inte beror lite på vilken hund man har att göra med också. MEd nuvarande kelpien är det en sån balansgång eftersom hon å ena sidan är jättekänslig och lätt blir låg och ”smyger”, men å andra sidan är helt döv om hon redan gått upp i stress och blåskäller/gör utfall/slåss med vår lilla störiga 12-åriga heelertik. I det läget är det svårt att tränga igenom. Nu är de där beteendena nästan helt borta, delvis för att vi ser till att inte skapa situationerna, delvis för att jag nu kan avleda, men jag kan alltås inte sägga att jag kan bestraffa henne på något effektivt sätt. . En person med mer pondus än jag skulle säkert kunna det. Min första hund, en hjorthund, uppfostrade jag på åttiotalet när alla gamla dåliga metoder var gängse, men hon var mycket lättare att säga till, eftersom hon var så stadig i psyket. Vissa saker, t ex stanna och att släppa sånt jag ville ta ifrån henne, lärde hon sig med fysiska metoder, (otrevligt att tänka på idag) men det räckte med en gång. Hon använde själv ganska hårda metoder mot påflugna valpar; hon bet dem i näsan, men det behövde hon också bara göra en gång, sen visste de bättre än att kliva på henne när hon låg ner, t ex.:-)
    Karin

    Gilla

  5. Jag tycker det måste göras tydligt för hundägarna skillnaden på allmänlydnad/fostran och tävlings-/momentlydnad/inlärning!

    I allmänlydnad använder jag övertygande röstkommandon istället för lockande, och inget eller mycket sparsamt med godis/leksak. Ett lockande kommando ger hunden ett val, dvs den kan välja att göra det jag önskar eller inte. Ett övertygande kommando ger inte utrymme för eget val. Alltså tar jag ett veto för mitt ledarskap och förväntar mig att hunden ska lyda.

    Lockande, godis eller leksak talar om för hunden att det är en lek. I leken är det tillåtet att göra fel! Helt OK i inlärning, men inte i allmänlydnaden. Och för mig är det omöjligt att leka fram ett ledarskap, hunden skulle helt enkelt inte respektera mig!

    Så jag tycker det var mycket bra skrivet! Det GÅR inte att vara positiva Britta i alla lägen, och jag tycker det är bättre med EN ordentlig korrigering än en massa halvdana som hunden inte förstår!

    Gilla

  6. Karin: Jag tror också att du har rätt i att det beror på vad man har för hund! Vissa hundar räcker det ju med att ge en bläng så tycker dom att det är jobbigt, andra är svåra att rå på. Det gäller ju att hitta en balans som passar på förare och hund!

    Sen så tror jag att det inte är många som vill tillbaka på den gamla tiden. Det låter ju gräsligt att allt skulle lösas med våld, stoppa in apportbocken för att lära in apportering osv.. Inte konstigt att det bara var schäfrar på brukshundklubbarna förr!!

    Gilla

  7. Åhza: Jag tycker precis som du! Det ÄR ju skillnad på allmänlydnad och inlärning och det MÅSTE ju också vara olika regler för vad som är ok till exempel när man vill träna på en snygg ingång i inkallningen mot att man kallar in hunden för att den är på väg mot en trafikerad väg.

    Jag säger alltid det till mina kursare att det är en skillnad i inlärning – allmänlydnad, så jag hoppas att det går fram, men jag tycker att debatten blir så ensidig på listan ibland och då låter det som att man ALDRIG får säga till sin hund att man menar allvar! Och det blir ju fel tycker jag, som vill ha kommandon som är ovillkorliga så att jag alltid har kontroll även om vovven är lös!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: