Sektormöte och LBK

I fredags hade vi möte med agilitysektorn hemma hos Linnea! Mycket trevligt och med jättegod paj som Malin lagat 🙂

Åsa var där också och diskuterade AG-etik med oss. Förslaget som tagits fram är makalöst dåligt och skulle det gå igenom så blir det väldigt svårt att arrangera agilitytävlingar framöver. Vi petade ihop ett remissvar som vi kände oss nöjda med på ett par timmar där vi kom med förslag också, inte bara kritik 😉

Till exempel så tycker vi att reglerna inte kan omfatta alla funktionärer utan bara de som kräver utbildning, dvs domare och tävlingsledare. Vi tycker också att det känns väldigt märkligt att jag inte skulle få tävla för Åsa om Åsa skulle hoppa ett par hinder med Troll. Skillnad är ju om hon aktivt tränat honom under en tid, då kan man ju förstå den regeln. Överhuvudtaget så är reglerna inte anpassade till agilityn, där många byter hundar med varandra och där väldigt många hjälper till på tävlingar under de klasser som de själva inte tävlar i. Varje klass är ju också en separat tävling, där resultatet inte kan påverkas efter att den klassen är slut och därför borde ju också en domare kunna tävla samma dag som dom dömer!

Det finns flera ställen där agility hamnar på en kant. I vår brukshundklubb har vi en egen sektor, men vad betyder det egentligen? Vi gör vår egen budget och kanske borde vi budgetera fler saker till oss själva, som att sponsra en agilitykurs för någon duktig person till instruktörerna? Våra pengar går till klubben och klubben har ju i grunden köpt in dom flesta av våra hinder och dom sköter till exempel gräsklippningen. Men var går gränsen, ska vi göra egna saker inom alla områden? Ordna egna funktionärsfester eller är vi bjudna på samma som klubben har för andra funktionärer? Ska sektorn själv betala ett symposium för agilityinstruktörerna, eller ska utbildningssektorn gå in och betala det? Och var hamnar våra pengar, dom går ju till klubben i stort (vilken sektor är det??) när vi köpt in nya hinder, staket och annat som vi behöver?

Om vi ska ha allting separat så ökar ju avståndet mer och mer mellan agilitysektorn och ”övriga klubben”, med bruksgrenarna och lydnaden. Det finns ju ingen brukssektor eller lydnadssektor i vår klubb så egentligen är det ju lite märkligt att vi har en agilitysektor? Mer logiskt vore kanske att våra kurser låg under utbildningssektorn och våra tävlingar under tävlingssektorn?  Att minska avståndet isället för att öka det? Eller vill vi hålla oss på vår kant och sköta vårt, för i så fall kanske det bara är bra att vi sköter så mycket som möjligt av våran egen verksamhet.

Ine helt lätta frågor och jag vet inte vad som är bäst. Tyvärr ligger en del av problemet att vi inte riktigt känner oss accepterade av brukshundklubben. Att vi känner lite att det vi håller på med inte är ”riktig” hundsport? Vi kanske skulle behöva ett par medelålders män i vår agilitgrupp och inte nästan bara tjejer upp till trettio? Men å andra sidan, varför skulle det behövas, alla grenar ska väl vara likvärdiga oavsett vilket kön eller ålder som uthavarna har? 

Det blev många frågor och inte många svar här, men det tål att tänkas på! Vart vill vi med vår klubb och med vår sektor? Vad vi inte vill är ju iaf att hamna i ett sådant läge som uppstod för några år sedan när HU bröt sig ut och bildade en egen fristående klubb, för det vore ju själva attan om det inte skulle funka att ha en bra agilityverksamhet på vår brukshundklubb!

Publicerat på 01 februari 2009, i Agilitysektorn. Bokmärk permalänken. 15 kommentarer.

  1. Angående frågan på agilitylistan. Hinner inte svara så övertänkt och klokt för jag håller på med Iddis valpar och får inte mkt gjort 😉 Hos oss i Oskarshamn budgeterar varje sektor sin egen budget. Agilitysektorn är en egen sektor eftersom vi är så många som håller på med det. Alla pengar läggs i en gemensam pott. Vi kollar hur mycket intäckter vi kommer att ha på ett år och vad vi vill ha nytt till hinderparken annat material med mera. All utbildning hamnar hos HUS-sektorn. Vi äskar där att vi vill ha ex antal vidareutbildade till A1 instruktörer eller A2 instruktörer. Våra instruktörer får gratis utbildning när vi tar hem extern kurs till klubben som ex. Annika Aller, Jörgen Tellquist, Mia Melakari med flera. Andra medlemmar får betala för sig när de går. Om vi tar hem en gratis instruktör för våra medlemmar vilket händer någon gång då och då, tar vi hem en till varje sektor. Agility, Bruks och Lydnad. I år har vi äskat pengar hos HUS för en vidareutbildning av instruktörer i distriktet. Camilla Brundin kommer och håller uppdateringskurser för instruktörerna i Smålandsdistriktet. Vi har fått allt vi vill beviljat i år. Nu ska det tas på Årsmötet för att det ska gå igenom helt så klart. Men det ska inte vara skillnad på agilíty mot andra grenar på en klubb. Dock måste agilityfolket vilket ibland händer att det inte görs räkna med att de ska lägga sin del till hyra, städning, sopor, el´, köksutrustning, gräsklippare och vad det nu kan vara som behövs på en klubb. En del räknar så att alla pengar som kommer in för tävlingar är agilityns egna pengar och riktigt så funkar det inte hos oss och troligen inte någon annanstans heller.

    Ha det bra
    Kram
    Reneth

    Gilla

  2. Men gud så roligt, det låter ju kanon!
    Jag hänger gärna på =)
    Är det här i stan?

    Gilla

  3. Appropå det här med att låna får… Såg på fätorpets hemsida nu http://www.fatorpet.nu/ att man kan hyra djuren + anläggningen antingen halvdag eller heldag. Jag är inte säker på om det betyder att vem som helst får göra det hur som helst, men om det är så kanske det vore något? Frida är kanske också sugen och då blir det ju inte så dyrt.

    Gilla

  4. BRA att ni står på er – det var ju just detta som gjorde att jag inte kände (känner) mig hemma på LBK!! En slags segregering som mynnar från styrelsen – annars skulle den inte kunna bestå. Men för tusan ge inte upp – förändring är inte lätt och det kostar! Keep up the good work!

    Gilla

  5. Ett alternativ är ju att lägga en liten slant varje år för ”hyra” av planen och sedan låta resten av pengarna stanna i sektorn. Annordnar vi dessutom någon liten tävling per år inkl. de kurser som ordnas ska du se att det blir annat liv i luckan sen när vi står med väldigt mycket mer pengar…

    I min förra klubb har jag för mig att agilityn var den enda delen som faktiskt gick rejält med vinst. Kan man bara visa det på papper brukar det vara lite lättare att få de andra med sig..

    Gilla

  6. Har förstått att det förekommer en diskussion i ämnet agility/LBK på flera bloggar och vill nu göra ett inlägg i diskussionen. Att tala om att agilityn inte skulle vara välkommen som verksamhet på LBK känns konstigt. Jag var själv med på det årsmöte som klubbade igenom att LBK skulle starta upp sin verksamhet igen. Hade varit en lätt sak för allt ”bruksfolk” som var representerade på mötet att enkelt säga nej. Jag var också med när ett stort antal ”schäfergubbar” plus andra inbitna bruksmänniskor och folk från styrelsen, breddade agilityplanen. Agiltyfolket var få på den tiden och det mesta jobbet blev gjort av bruksfolket. Jag har suttit med på många styrelsemöten och hört önskemål om att agiltyfolket skulle bli mera representerade i styrelsen och ingå i verksamheten fullt ut. Så att prata om att agilityn inte skulle vara välkommen på LBK tycker jag inte är sant. Dock behövs det förståelse från alla parter där man ser klubben som en helhet, agilityn är inte en egen klubb i klubben. Jag vågar påstå, då jag känner folket på klubben, att agilityn är helt och fullt ut accepterad. Frågan som jag ställer mig blir i stället; accepterar agilityn brukset, lydnaden, tjänstehundarna osv? Det blir väldigt mycket fokus på den egna agilityverksamheten, men risken är att man missar helheten. Styrelseförslaget som finns inför verksamhetsåret 2009 innehåller en agilitykunnig person och allas förhoppning är att detta ska medverka till alla skapa bättre förståelse från alla parter.

    Gilla

  7. Hej Lisa!
    Jag tror egentligen inte att det är någon som utesluter någon med flit här. Jag och flera i agilitysektorn uppfattar dock att vi ligger lite ”på en kant” på grund av flera saker. Alltså inte att vi inte är välkomna, utan mer som att vi bara hamnar lite utanför. Det är förstås inte någon specifik persons ”fel” utan lika mycket vi som kanske inte är så bra på att ta plats?

    Jag tror att INGEN i agilitysektorn har några problem med att acceptera vare sig brukset, lydnaden eller tjänstehund, tvärtom är det ju många inom agilityn som kombinerar flera grenar (däribland jag själv). Dock så uppfattar jag ibland uppfattningar att vi lite ”leker” med hundarna och att agilityn är väldigt stressande för hundarna och att det inte finns så mycket att lära, förutom själva hindren i sig. Att det helt enkelt inte är så seriöst alltså. Sen kan jag väl hålla med om att vi sällan diskuterar bruks tex på våra möten, men det är väl kanske ömsesidigt?

    Det pågår i skrivande stund en mailkonversation mellan agilitysektorn, utbildningssektorn och styrelsen om är att ÖKA dialogen mellan sektorerna och eventuellt öka samarbetet för att få IHOP klubben. Det tror jag är i allas intresse! Jag vill ju vara medlem i en klubb där alla är välkomna, där nya medlemmar eller besökande ska känna att dom VILL bli medlemmar i vår klubb, att alla grenar har lika mycket värde och alla instruktörer behandlas lika, och jag är säker på att vi är helt överens i det 🙂 !

    Gilla

  8. Hedvig. Jag har ett förslag för att göra sak av alla åsikter: Skriv förslag hur man skulle kunna få med agilitysektorn i klubben på ett bra sätt. Vill ni bli ”inbakade”, jamen gör ett förslag hur och tryck på i styrelsen! Att ha en agilitysektor kanske var bra för att starta upp verksamheten, men nu när den är igång kanske man skulle baka in er som allt annat under tävlingssektor, utbildningssektor osv. Jag tror inte att någon vill att ni ska känna er på kant öht, det är lika viktigt att vi alla jobbar för klubben, alla hjälper till på alla tävlingar, städdagar, kommer på medlemsmöten osv.

    Vill man ändra något får man helt enkelt lägga fram ett förslag HUR och sen ta ansvar för att det ska genomdrivas, samt följa upp projektet.

    Ni kankse ska ta med någon styrelsemedlem på era sektormöten som finns idag och förklara läget, berätta hur ni känner.

    Jag har ett förslag på aktivitet som jag funderat på ett bra tag nu, återkommer om det senare när jag gjort min ”hur-plan” komplett.

    Gilla

    • Linnea, vi ska ha ett möte för att diskutera detta!

      Jag känner att jag måste göra ett tillägg här, detta är ju min privata blogg och inte agilitysektorns och inlägget ovan är ett resonerande inlägg som ställer fler frågor än svar. Alla tankegångar som presenteras är framför allt min egna, exakt vart agilitysektorn står i dagsläget vet jag inte, för vi har inte diskuterat sakfrågan i detalj. Jag personligen tycker att det du säger är vettigt!

      Jag uppskattade också väldigt mycket att du kom ut till Vintercupen och försökte få in agilityaktiva in i sektorerna! Oturligt att Vintercupen hamnade på samma datum OCH tid, men det tyder ju också på att det kanske är lite dålig kommunikation?

      Exakt vad SEKTORN vill kan jag inte svara på, det måste vi diskutera i sektorn, men NÅGON form av möte kommer det med all säkerhet sedan bli med utbildningssektorn för att diskutera vidare!

      Gilla

  9. Jag tror inte heller att någon agilitymänniska inte accepterar andra delar av SBK:s verksamhet, men jag tror att man behöver förstå och se till alla delar och inte fokusera för mycket på agilityn. Du skriver ”våra” pengar som agilityn drar in, det finns inget som heter våra pengar. Alla pengar är LBK:s och ska användas till det som klubben behöver. Sektorer kan gå med plus, men slås allt samman blir det kanske i slutändan en minusbudget för klubben. Låter som en god idé att sektorer och styrelse pratar igenom hur man på bästa sätt sköter verksamheten. LBK ska självklart ha en agilityverksamhet då det ingår i SBK:s verksamhet.

    Vad gäller det sista du skriver om att alla ska känna sig välkomna på vår klubb och vilja bli nya medlemmar skulle jag vilja säga som så här: alla människor som vill bli medlemmar är varmt välkomna att betala sin medlemsavgift och få tillgång till klubbens verksamhet. Dock bedrivs klubben på ideell basis och det finns inga medlemmar som har till uppgift att rulla ut röda mattan för eventuella nya medlemmar. Vill man komma in i klubben och bli accepterad får man bete sig på ett bra sätt och själv ta kontakt och visa intresse. Så fungerar det i alla ideella föreingar och är inget specifikt fenomen just i LBK.

    Gilla

    • Lisa: Först snabbt, jag skrev ”våra pengar” för att det diskuterades just om agilitysektorn skulle ta av agilitysektorns pengar för att betala ett visst symposium. Därför resonerade jag runt pengarna, vad är det meningen att vi ska budgetera för osv.

      Visst är det bra att vi ska diskutera detta! Jag vet faktiskt inte exakt hur agilitysektorn står i dom här frågorna heller, jag skriver här precis som till Linnéa att detta är ju MIN privata blogg, inte agilitysektorns. Alla ord skrivna här skall därför inte tas som att dom gäller för hela sektorn. Vad sektorn tycker vet jag inte förrän vårt nästa möte.

      Jag tycker så här om det sista du skriver att om jag flyttade till en ny stad eller liknande så skulle jag definitivt kolla runt och besöka klubbarna INNAN jag blev medlem för att avgöra var jag faktiskt vill träna. Om jag då skulle bli dåligt bemött så väljer jag isf en annan klubb. Jag skulle inte förvänta mig att någon rullade ut någon ”röd matta” för mig, men jag skulle uppskatta om någon sa hej och undrade vem jag är på ett vänligt sätt och kanske tipsade om kursens verksamhet inom olika områden. Självklart så är jag medveten om att SBK och dess lokalklubbar drivs på ideell basis, just därför är det ju viktigt att nya medlemmar lotsas in på ett bra sätt så att de känner sig motiverade att hjälpa till! Hur ska man annars få nya människor intresserade? Självklart ska man inte bete sig illa, men det gäller ju alla, nya som gamla medlemmar och jag tänker mig nog en brukshundklubb som ett ställe där vi samlas för att vi har ett gemensamt intresse, oavsett varifrån vi kommer och vad vi än har för hund, inte någon ”hemlig klubb” där bara vissa får komma in!

      Gilla

  10. Tycker bara det är underbart kul att diskutera ideér – det är så man kommer till det bättre! 😉

    Gilla

  11. Hedvig; jag är ett levande bevis på att LBK inte är någon hemlig klubb där bara vissa får komma in och där bara vissa raser accepteras. Jag kom, helt oerfaren till klubben med en blandras. Och nu tränar jag en liten pälsboll av icke bruksras. Har aldrig någonsin fått känslan av att någon tittat snett på mig. I stället har jag alltid fått uppmuntran och stöd, främst från bruksfolket. Mina erfarenheter är positiva av LBK och deras omhändertagande av nya medlemmar, men jag vet att det finns andra som inte har samma uppfattning. Jag undrar vad det är som gör att vi har så olika uppfattningar.

    Gilla

  12. Lisa: Jag har också alltid känt mig välkommen, men alla gör inte det. Exakt vad som är skillnaden vet jag inte!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: