Nu får det fan vara nog!

Nu är jag riktigt riktigt arg. Anledningen är vad Aftonbladet tar upp idag om slakten av grisar –de kokas nämligen levande. Det är inget som görs med flit, men det förekommer vid ”slarv” och inte bara enstaka tillfällen utan snarare någon gång i veckan! En av grisarna beskrivs ”ha vaknat till liv och börjat skrika i skållkaret”.

Jag försöker allt som oftast att bara informera och skriva av mig mina åsikter, men den här gången så skriver jag faktiskt vad jag tycker för nu är mitt tålamod slut med alla slakterier  och ”humana” slaktmetoder och dumma bortförklaringar. Därför så får ni som absolut inte vill läsa om veggo-propaganda helt enkelt hoppa över det här inlägget, annars får ni tåla det jag skriver.

Djuren lider. Punkt. Grisarna föds upp i trånga utrymmen utan halm (trots att lagen säger så), där dom ligger i sin egen skit. Efter att jag med klasskamrater varit inne i stallarna i 10 minuter så hostade ALLA och snöt sig svart efteråt. Det var svårt att se över till andra sidan av stallet på grund av dammet. Det var nästan outhärdligt att vara där i 10 minuter där lever grisarna hela sitt (visserligen korta, men ändå) liv. När det sen är dags för slakt så stressas grisarna och om bedövningen inte tar så hamnar dom i skållkaret vid fullt medvetande.

Hur kan man fortsätta äta djur efter såna här avslöjanden? Hör ni inte grisarnas skrik av smärta, skräck och ångest eka i öronen när ni sätter gaffeln i er flintastek?

Ta ert ansvar nu, sluta äta utan att tänka, eller slå bort det med bortförklaringar om att ”kött är gott” och ”vi har ju alltid ätit kött” osv osv. Det är faktiskt inte okej att andra varelser lider för att ni ska kunna äta er fläskfilé eller kotlett.

Såna här avslöjandet dyker upp mer och mer frekvent, det är merinofår som flås i rumpan utan bedövning, gäss som plockas levande, katter och hundar som flås levande för pälsens skull, hav som fullkomligt fiskas ut och nu detta. En kvalificerad gissning är att det förekommer ännu mer som vi inte har en aning om.

Skulle det inte kännas bättre om ni kunde äta utan att tänka ”vad har det här djuret varit med om?” Att ni kan somna gott om natten med vetskapen om att ni inte orskat några lidanden under dagen, att ingen har dött för er skull  och att ni bidrgit till en bättre miljö?

Jag skulle inte stå ut med mig själv om jag visste att djuren jag äter lidit och dött helt i onödan för att jag ska kunna äta mig mätt. Hur kan DU det?

Kan du äta mig med gott samvete?

Kan du äta mig med gott samvete?

Publicerat på 17 mars 2009, i Debatt, Djurrätt, Veganism/vegetarism. Bokmärk permalänken. 6 kommentarer.

  1. Jag vill nog påstå att allt inte behöver vara svart eller vitt. Jag håller med om att man som människa är fruktansvärt risig på många sätt. Det finns alltid områden där man väljer att inte se vad som händer, i förlängningen helt enkelt för sin egen bekvämlighets skull. T.ex. tänker man ju sällan på kvinnor som vadar i blekmedel i Kambodja när man shoppar kläder, eller barnen i koboltgruvorna i Kongo när man pratar i sin mobiltelefon, eller…

    Min poäng är att det är klart att man ska försöka vara uppmärksam på vad som händer och anpassa sin konsumtion efter vad ens moral säger. Men jag kan tycka att det ibland blir lite sådär ”Om man inte gör nåt till 100% procent så räknas det inte alls.” Jag är själv inte vegetarian, men försöker äta vegetariskt någorlunda ofta, bl.a. för att jag inte är så förtjust i mycket djurhantering. Jag skulle absolut kunna göra mer än så, men jag känner ändå att det i alla fall är värt nånting det jag gör. Jag kanske räddar nån gris, i alla fall. (Väldigt söt bild, för övrigt 🙂

    Gilla

    • Självklart så ska man försöka göra det som känns rätt för en själv. Jag känner bara att är lite trött på mig själv när jag ÄR politisk korrekt (vilket jag är i de allra flesta fall) och skriver att alla kan göra lite osv.

      Men jag tycker faktiskt inte att det räcker i alla lägen. Vi är riktigt bra på att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att vi inte hörde när det gäller saker som är obekväma för oss. När det gäller djur (som faktiskt INTE kan prata för sig själva) så utnyttjas dom katastrofalt mycket i ALLA länder och även på en gård nära dig. Så länge alla fortsätter att köpa konventionellt uppfödd gris och nöt och låtssas som ingenting så kommer det heller inte bli någon skillnad. Så länge det ligger en gris på DIN tallrik som blivit kokt levande eller fått sin svans avbiten så kunde du faktiskt gjort lite till.

      Jag vet att jag sticker ut näsan nu, MEN som jag skrev i rubriken, jag är faktiskt RIKTIGT förbannad…

      Gilla

      • Det är så klart helt ok (och till och med bra) att vara arg, och uttrycka det. Det var mest en fundering kring frågan hur man kan ha gott samvete när såna här saker händer, och svaret i min värld är att man inte kan det, men att man för sin egen psykiska hälsa väljer bort sånt som blir för obekvämt. Jag gör det, du gör det (kanske inte just för djuren, men garanterat för något annat) och alla gör det. Det blir inte bättre för det, så klart, men man måste vara medveten om att det är så det är.

        Just vad gäller djuren så har inte jag (och förmodligen ingen annan heller) nån egentligt valid orsak, mer än att det är bekvämt. Precis på samma sätt som det är bekvämt med elektronik, alkohol, el, och alla andra grejer där nånting får lida i någon ände.

        Vi är på samma sida, bara olika mycket. Åsså ville jag bara belysa en vinkel som jag själv tycker är viktig. 🙂

        Gilla

        • Mjo jag vet ju att du har rätt, visst är det så att vi väljer bort vetskap som är obekväma för oss. Jag brinner ju för djuren och då är det klart att det är viktigt i MIN värld, dock så är det ju många med mig som också brinner för djur, men som ändå väljer att äta till exempel gris, trots att informationen finns. Jag försöker att göra etiskt korrekta val i det mesta, från diskmedel, till att stänga av lampr när jag inte är hemma, men visst, om man ska löpa hela linan ut så får man ju bo i skogen utan el. Och det är kanske inte ett alternativ…

          Gilla

          • Precis, det var lite min poäng. I slutänden är det trots allt en gränsdragningsfråga där alla drar gränsen på olika ställen, så det är svårt att vara allt för dömande. Däremot kan man ju alltid göra sitt bästa för att dra sin egen gräns så högt upp som möjligt, och påverka andra att göra det också. Precis som du gör. 🙂

            Gilla

  1. Ping: På begäran: Recept! « Life according to Hedvig & Troll

%d bloggare gillar detta: