I DN idag kan man läsa att polisers vanligaste brott utanför kåren är kvinnomisshandel. Som nummer fem på listan finns barnporr. Hos resten av den svenska befolkningen är de vanligaste brotten narkotikainnehav och trafikförseelser. Det får mig att fråga mig vilka personligheter som lockas till polisyrket och även vilken anda som egentligen råder inom kåren? Om poliser i högre grad än medelsvensson misshandlar sina fruar och sambos, eller våldför sig på sina barn, vad säger det om polisernas mentalitet? Jag skulle ju vilja att poliser har en starkare rättskänsla än medelsvensson, att de drivs att en vilja att kämpa för det goda i samhället, att slåss för de svaga och värnlösa, men om man på sin fritid slår den man lever med, vad har man då för syn på ett misshandelsoffer om man ställs inför den situationen på arbetet? Hur kan bekämpa brott som man utan att tveka begår själv? Vissa av poliserna som åtalats för kvinnomisshandel jobbar dessutom explicit med dessa frågor.

Jag undrar VAD som är orsaken till dessa siffror. Är det så att de som söker sig till polishögskolan har en sämre kvinnosyn än befolkningen i övrigt? Eller är det en syn som växer fram under utbildningen? I yrkesrollen? Eller är det helt enkelt en slump? Hur är jargongen, hur pratar man om kvinnor, hur ser man på våldtäkt och kanske framför allt, hur ser man på sig själv? Är man osårbar, en hjälte? Tror man som polis att man fått ett frikort, ett ”ut-ur-fängelset”-kort så att man kan göra som man behagar? Att man är en sorts överhöghet, som kan manipulera bevis och hota sina nära med att ”ingen kommer att tro dom” på grund av sin yrkesroll?

Om jag blir utsatt för ett brott så förväntar jag mig att bli hjälpt, jag förväntar mig att bli omhändertagen, och jag förväntar mig att bli bemött med respekt. Jag tvivlar starkt på att en man som är i stånd att slå eller våldföra sig på sin respektive hemma klarar av att ge mig det bemötandet. Jag  tycker att man SKA  förvänta sig en hög moral hos de som ska försvara rättvisan och jag tycker att det borde vara självklart att se till att det är och förblir så. Så frågan är hur vi kommer dit? Större fokus på genusfrågor? I högre grad utreda polisers lämplighet redan under utbildningen? En nolltolerans mot åtal gällande våld, misshandlar man så får man inte längre jobba som polis?

Beroende på vad som är anledningen så krävs olika strategier, till exempel att se till att rätt människor blir poliser, HAR man en avvikande eller oroande syn på kvinnor, invandrare eller inom andra humana frågor har man inte inom polisyrket att göra.Men det gäller också att se till att moralen hålls hög INOM kåren och där tycker jag att man ska ha en väldigt låg tolerans. Om en polis döms för misshandel så tycker jag inte att han har inom polisyrket att göra. Över huvud taget. Granskas kåren hårdare, minskas toleransen för kvinnonedsättande åsikter INOM kåren så kanske man kan skapa en poliskår vars högsta prioritet är att SKYDDA de svaga i samhället istället för att utnyttja dem.