Monthly Archives: november 2009

Troll 6 år!!

Idag fyller älskade Trolleboll 6 år! Mitt lilla yrväder har blivit medelålders, men än har vi många roliga år tillsammans 🙂

Puss på dig min sötnos 🙂

Annonser

Vi har blivit utmanade gott folk!

Kommer ni ha glömt bort grisarna lagom tills det är dags för julskinkan? Eller kommer ni att mot Ella Nilsson, VD på Svensk köttinformation, påstånden klara utmaningen och skippa julskinkan?

Läs vidare här!

Grisar i Sverige

Jag har skrivit det förr och jag kommer säkert göra det igen. Men nu orkar jag faktiskt inte gå riktigt på djupet även om jag inte kan vara helt tyst heller.

Kort: Djurrättsalliansen har filmat i svenska grisstall och hittat grisar som äter på döda grisar, grisar med avbitna svansar, grisar med sin egen skit över hela kroppen, grisar med sår och bölder… På P3s nyheter kunde man idag höra att anledningen till att det låg en död gris som andra grisar åt på var för att det fanns ”särskilda omständigheter” och att det var en söndag kväll. Är det alltså okej att grisarna är kannibaler på helgerna? Dessutom, ägaren av ”kannibalgrisarna” och deras döda kompis är Swedish meats ordförande och tillika en av Sveriges största producenter av fläskkött, Lars Hultström. Han har uppdrag hos till exempel LRF och Svenska djurhälsovården. Så ironiskt va? Lars Hultström har i skrivande stund tagit en ”time-out”. Det är ju tråkigt för grisarna på hans gård att dom inte kan göra likadant, men det är ju en mänsklig rättighet att sticka och gömma sig när det blir jobbigt, eller?

Man kunde på nyheterna också höra att detta inte skulle påverka svenskarnas konsumtion av griskött eftersom det ”snabbt blåser över” och att detta är ”enstaka händelser”. Jag vet inte om jag vill kalla alla larmrapporter för enstaka, djur som doppas levande i skållkaren, stereotypa beteenden, svansbitning, det faktum att man FORTFARANDE år 2010 kastrerar smågrisar utan bedömning etc etc. Det är snarare ett flöde av larmrapporter tycker jag.

Kolla här för att se det korta reportaget från TTs nyheter.

Kom igen nu, visa att sådana här händelser faktiskt påverkar svenskarnas konsumtion! REAGERA med något som har en långsiktig effekt! SLUTA rättfärdiga misshandeln och vanvården av grisar! Jag VET att jag tjatar, men så länge ingenting blir bättre så måste jag, det gör faktiskt ont att sitta overksam!

Och OM du inte vill utesluta kött helt ur ditt liv, gör såhär:

1) Ät vilt hellre än uppfödda djur
2) Ät naturbetande djur som samtidigt gör något för att hålla landskapet öppet, dvs lamm eller naturbetande nötkreatur
3) Skippa fläsket helt om det inte är djur som går ute
4) Ät vegetariskt några gånger i veckan.

Så lätt och så mycket skönare för samvetet, klimatet och djuren…

Monster 8 månader!!!

Monster och dagens fynd: ett dovhjortshorn!

Lillebror och storebror :)

Storebror och lillebror 🙂

GRATTIS lillskrutt, du börjar bli stor nu 🙂

Monstrigt värre

 

Det är ju lite dåligt med uppdateringar här överhuvudtaget nu och framför allt känner jag att det saknas lite updates på minstingen i flocken. Monster börjar ju bli ganska stor, snart 8 månader faktiskt! Han är nu en långbent slank ung herre med semilång päls för de som inte sett honom på länge 🙂 Han är väldigt livlig, sprallig och busig, tuggar och kampar med kopplet för fullt när vi går ut, busar med Troll eller hänger i tröjärmarna på mig. Är vi inne så ligger han gärna i soffa, helst på rygg i knät och blir kliad på magen. Han kan inte så mycket än, men vi jobbar lite på lydnaden, lite fotgående och stanna kvar i olika positioner. Precis nyss har han lärt sig att STÅ kvar utan att röra tassarna om jag går några meter bort. Han är extremt lättränad, det räcker att upprepa något ett par gånger så är han med på noterna. Till exempel så lockade jag upp honom på en bänk två (2!) gånger på en kvällspromenad, när vi några hundra meter senare gick förbi ett bord så hoppade han upp på det med! Viss generalisering klarar han också alltså 🙂 En annan STOR fördel med träningen är att han är väldigt godisfixerad och gillar att kampa med leksaker.

Fast om sanningen ska fram så tränar vi inte alls mycket. Det har flera anledningar. Jag gillar inte att träna unghundar en massa, jag tycker dom ska få vara valpar och gärna lite träningsbulimiker  och med det menar jag att när vi tränar så är det supersuperkul, men att det inte händer så ofta vilket gör att han är väldigt på hugget när det händer. Självklart ska dom lära sig grundlydnad och så, men detaljer och krav får vänta 🙂 På Monster funkar det väldigt bra (och även på Troll, som ju var en hiskeligt omogen hund när han var liten) En annan anledning är att vi är rätt trötta när vi kommer hem på kvällarna. Vovvarna är ju med hela dagarna, sitter i bilen en del och är med en del, så när vi kommer hem så slappar vi mest.

Vad gäller just grundlydnaden så tycker jag att han är duktig. Hans inkallning är kanon i de allra flesta fallen. Tyvärr så har han en nackdel och det är att han gillar att jaga! Där vi är ute på dagarna finns väldigt mycket dovhjort och dom är superroliga att springa efter tycker Monster. I tisdags så var han riktigt billig för då drog han efter hjort 3 gånger under förmiddagen. Sista gången fick jag tag på honom mitt i jakten för hjorten studsade bara kanske 5 meter ifrån mig och då fick han en vältajmad utskällning. Efter det har han inte jagat, om det beror på att min utskällning hade effekt eller om vi helt enkelt inte ramlat på hjortar så nära vet jag inte, men man kan ju alltid hoppas på det första 🙂

Monster börjar nog kanske bli lite könsmogen insåg jag i morse när han han hoppade på mig och klämde åt med frambenen runt min arm och juckade 😮 ! Ajabaja sa jag, men jag antar att tonåringen börjar visa sig 🙂

Jag har på något sätt förstärkt ett negativt ord som får honom att bli platt och det är usch! Jag har ingen aning om hur men jag upptäckte det när han rensat kattlådan hemma hos P och eftersom det gör mig lätt illamående så sa jag USCH och jäklar vad liten han blev! Det är ju bra att ha något som kommer åt honom när han 1) äter kattbajs, 2) jagar hjort eller 3) tuggar på fyrverkerier. Det sistnämnda har redan (!) hänt och eftersom det är en fullkomligt livsfarlig hobby (fyrverkerier innehåller bariumsulfat som är dödligt även i små doser) så är det bra att verkligen kunna neja det. Det är en nödbroms helt enkelt 🙂

Monster är en rätt mjuk hund med väldigt mycket energi, samarbetsvilja och motor, precis en sån hund jag ville ha 🙂 Han kommer bli så himla bra när han blir stor tror jag! Jag har ju tränat lite agility med honom, dvs sprungit mellan hinderstöd och i tunnlar, och det suget han har in mellan hinderstödet är fantastiskt och med den slutledningsförmågan och snabbtänktheten så kan det ju bara bli kanon 🙂

Så nu blev det en riktig skrytblogg över minstingMonstret, men det förtjänar han 😉

Godnatt gott folk!

Hmm..

Och så läste jag min alldeles egna blogg och scrollade nedåt och upptäckte att det svänger väldigt i mina inlägg. Och det gör det ju faktiskt i livet också. Ena dagen så skriver jag medan tårarna trillar ner mellan tangenterna och ett par dagar senare så känner jag mig glad. Och imorgon kanske jag känner mig ledsen igen.  Kontentan och vad jag egentligen vill säga är nog att mitt i perioderna av ledsamhet så kommer öar av bara må-bra. Och att vi måste ta vara på öarna av må-bra i det ledsamma så att det inte blir tidvatten och allt bra drunknar i det tråkiga.  För det är ju så att det tråkiga finns ju ganska nära att tänka på om man vill och ofta även när man inte vill, medan det är svårare att hitta må-bra-öar när man är ledsen. Så jag kramar det ledsna och hyllar det bra och nu ska jag verkligen sova och imorgon är en ny dag där jag förhoppningsvis inte länge har ont i halsen. So long!

Underfundigheter tänker jag

och jag vet inte vad jag menar med det?  Men jag är glad idag trots att något virus fått tag på mig och försöker dra ner mig med ont i kroppen och halsen.

Idag stod jag i ett alkärr vid en bäck och leran sög tag i mina stövlar och hotade att tippa mig när jag försökte lyfta ena foten eftersom den andra också satt fast och jag tänkte att om något vill hålla fast mig så hjälper det inte alltid att streta vilt för då kan det hända att man tappar stövlarna och balansen och står på näsan i lera och skitigt kärrvatten. Man kan ju alltid safea i såna lägen med ett rejält regnställ, men bäst är nog ändå att lirka sig loss och hålla sig kvar på fötterna.

Fast ibland kan det vara värt att ramla, de gånger jag håller blicken så högt i skyn att jag  tappar fattningen lite grann och snubblar för att något ligger i vägen för mina strosande fötter. Då landar jag oftast mjukt för att stämningen håller fast mig och lindar in mig i bomull, känslan av andlöshet när jag blickar ut i oändliga rymder och glittrande stjärnor därute långt borta.

Eller så är jag inlindad i rödvin, intaget varmt i ett medicinskt syfte och ligger i soffan, lyssnar på Owl city och känner mig lite luddig i kanterna (av feber måhända?) och tänker att jag nog ska sova nu så jag vaknar pigg och nyter imorgon, redo att hänge mig åt helgen. För trots att ett och annat litet virus suga ner mig i leran så blickar jag uppåt i oändligheten och hoppar till nästa tuva och skulle jag mot förmodan ramla så har jag jag ett rejält regnställ på mig som håller mig torr och varm även i novemberväder.

Sov gott nu, det ska jag!

En tung dag idag

Regn i luften, grå är himlen, sörjer gör världen för Elli är död.

Idag ska du begravas, otaliga tårar kommer fällas för din skull vännen. Jag undrar var du är just nu, kommer du finnas hos oss i kyrkan idag, sitta bredvid oss, känna vår sorg? Håller du din hand mot din dotters kind, känner du dess mjuka rundning? Hör vår saknad, den tomhet du lämnat efter dig, gråten efter dig, du som trodde att världen blev en bättre plats utan dig.

Ack så fel du hade vännen och nu är det för sent, du har gått för att aldrig mer återvända.

Så slutgiltiga dina sista steg, ett beslut som inte kan ångras. Men varje steg du tog den kvällen upprepas gång på gång i våra minnen, vad du sa, var du gick, vad du tänkte? Och vi undrar vad vi missade, vilka tecken vi inte såg. Och nu får vi aldrig veta.

Jag tänker på dig konstant idag, inget annat tränger sig förbi dig Elli. Och jag undrar och jag hoppas och jag ber att du nu känner frid och att du vet att du är älskad.

Vila i frid vännen, vi kommer aldrig att glömma dig…

Lördagmorgon och allt är gott

Äter frukost och lyssnar på Anna Ternheim på Spotify. Hundarna sover. Strax ska jag iväg och göra mitt sista (?) uppdrag för agilitysektorn. Sen är det helg och utegångsplaner med AC.

Men just nu, bara stilla, i tio minuter till.

 

Galet dålig på att uppdatera

Just nu är det nästan bara jobb som gäller. Vi är ute hela dagarna och inventerar beten hela dagarna och är rätt trötta och mosiga när vi kommer hem. Vovvarna sover nästan hela tiden hemma. Monster kryper upp i soffan och dampar sig när han blir kissnödig, men får han bara kissa så somnar han igen. Det är jobbigt att jobba 😛

Efter min mardrömssommar rätt så tuffa sommar så är jag just nu rätt trött på att ha saker i almanackan eller att överhuvudtaget vara uppbokad. Jag försöker rensa mina måsten. En del i det är att avgå från agilitysektorn, jag orkar helt enkelt inte engagera mig. Eller, det är inte riktigt sant, jag orkar kanske, men jag tycker inte att det är kul! Jag tycker inte att nåt hunderi är kul just nu, bara att gosa och gå promenader och bara vara med hundarna. Min plan är inte göra nåt jag inte vill och att hitta träningslusten igen. Som tur är så är mina hundar som sagt väldigt nöjda ändå, så dom verkar inte misstycka alls 🙂

Jag har tänkt lite på det där att engagera sig i klubben, man pratar om att alla ska dra ett strå till stacken och inte låta några eldsjälar göra allt jobb, men å andra sidan så är ju jag viktigast i mitt liv, och att jag mår bra och trivs med mitt liv är ju viktigast för mig. Om jag tycker att det är kul att göra saker för klubben, fine, men om jag känner att det tar emot och att jag inte känner någon som helst lust, ska jag fortsätta då? Det känns inte så. Jag håller ju på med hundar och med hundträning för att jag gillar just mina hundar och att träna dom, det är ju DET jag tycker är roligast! Och visst kan jag göra saker för klubben och tycka det är kul, men inte på bekostnad av träningen av mina egna hundar eller på lusten att träna dom. I sommar har jag ofta varit på klubben och gjort andra saker, medan mina egna hundar sitter i bilen och har tråkigt. Och det känns inte alls rätt. Jag vill att syftet framför allt ska vara att JAG tränar MINA hundar när jag är på klubben, särskilt med tanke på hur begränsat med tid det finns på ett dygn.

Är jag självisk? Ja kanske, men det är ändå det som känns rätt just nu… Släppa alla måsten och hitta lusten att träna, så att vi kan krypa fram ur vintermörkret fyllda med motivation inför en ny tävlingssäsong 🙂