En tung dag idag

Regn i luften, grå är himlen, sörjer gör världen för Elli är död.

Idag ska du begravas, otaliga tårar kommer fällas för din skull vännen. Jag undrar var du är just nu, kommer du finnas hos oss i kyrkan idag, sitta bredvid oss, känna vår sorg? Håller du din hand mot din dotters kind, känner du dess mjuka rundning? Hör vår saknad, den tomhet du lämnat efter dig, gråten efter dig, du som trodde att världen blev en bättre plats utan dig.

Ack så fel du hade vännen och nu är det för sent, du har gått för att aldrig mer återvända.

Så slutgiltiga dina sista steg, ett beslut som inte kan ångras. Men varje steg du tog den kvällen upprepas gång på gång i våra minnen, vad du sa, var du gick, vad du tänkte? Och vi undrar vad vi missade, vilka tecken vi inte såg. Och nu får vi aldrig veta.

Jag tänker på dig konstant idag, inget annat tränger sig förbi dig Elli. Och jag undrar och jag hoppas och jag ber att du nu känner frid och att du vet att du är älskad.

Vila i frid vännen, vi kommer aldrig att glömma dig…

Publicerat på 11 november 2009, i Just nu. Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Nikolaos Pizanias

    På naturvetenskapliga grunder tror jag att det är tämligen sannolikt att vi som varelser inte bara försvinner efter den kroppsliga döden, utan har evigt liv. Det hjälper ju inte så mycket för de efterlevande i sin sorg – men jag tror det kan finnas goda skäl att tvivla på att människans ande dör med kroppen. Anden är ju motorn i kroppen – den som upplever genom kroppen – och liksom en energi är den förmodligen omöjlig att vare sig förstöra eller skapa. Den skiftar antagligen form efter döden, precis som en energiomvandling. Det vi kallar energi är för övrigt inte energi, utan energins uttryck i materien (strålning inräknat). Det som driver ”energiomvandlingarna” är den verkliga energin, och en går så vitt jag förstår inte att mäta, se eller kvantifiera. Den är osynlig, osedd och saknar dimension. Men onekligen finns den där, och driver på världen. På så vis tror jag att våra andar, våra ”jag”, är denna osynliga energiform, som tar sig uttryck på olika vis.

    Och för den som lämnar sin köttsliga kropp spelar det ingen roll; för om man bara försvinner efter döden – så spelar inget någon roll mer för den döde – eller också kommer vi till ”andra sidan”, dvs en ny livsform, och då fortsätter ju äventyret.

    Döden är bara ett problem för de som fortfarande lever, men det är ju ringa tröst för dem.

    Gilla

  2. Bär det uppåt hela vägen?
    Ja hela vägen fram.
    Tar dagens färd hela långa dagen?
    Från morgon till kväll , min vän.

    Chritina Rosetti (1830-1894)

    Ingen tröst finns en sån här dag , ville skriva nåt….
    Kram L

    Gilla

  3. Väldigt fint skrivet Hedvig! Ögonen tårar sig när jag läser… Hoppas dagen har gått så bra som det kan gå i alla fall. Kram!

    Gilla

  4. Läser och gråter. Bra för dig att du kan skriva om det Tänker på er. Kram

    Gilla

%d bloggare gillar detta: