Monstrigt värre

 

Det är ju lite dåligt med uppdateringar här överhuvudtaget nu och framför allt känner jag att det saknas lite updates på minstingen i flocken. Monster börjar ju bli ganska stor, snart 8 månader faktiskt! Han är nu en långbent slank ung herre med semilång päls för de som inte sett honom på länge 🙂 Han är väldigt livlig, sprallig och busig, tuggar och kampar med kopplet för fullt när vi går ut, busar med Troll eller hänger i tröjärmarna på mig. Är vi inne så ligger han gärna i soffa, helst på rygg i knät och blir kliad på magen. Han kan inte så mycket än, men vi jobbar lite på lydnaden, lite fotgående och stanna kvar i olika positioner. Precis nyss har han lärt sig att STÅ kvar utan att röra tassarna om jag går några meter bort. Han är extremt lättränad, det räcker att upprepa något ett par gånger så är han med på noterna. Till exempel så lockade jag upp honom på en bänk två (2!) gånger på en kvällspromenad, när vi några hundra meter senare gick förbi ett bord så hoppade han upp på det med! Viss generalisering klarar han också alltså 🙂 En annan STOR fördel med träningen är att han är väldigt godisfixerad och gillar att kampa med leksaker.

Fast om sanningen ska fram så tränar vi inte alls mycket. Det har flera anledningar. Jag gillar inte att träna unghundar en massa, jag tycker dom ska få vara valpar och gärna lite träningsbulimiker  och med det menar jag att när vi tränar så är det supersuperkul, men att det inte händer så ofta vilket gör att han är väldigt på hugget när det händer. Självklart ska dom lära sig grundlydnad och så, men detaljer och krav får vänta 🙂 På Monster funkar det väldigt bra (och även på Troll, som ju var en hiskeligt omogen hund när han var liten) En annan anledning är att vi är rätt trötta när vi kommer hem på kvällarna. Vovvarna är ju med hela dagarna, sitter i bilen en del och är med en del, så när vi kommer hem så slappar vi mest.

Vad gäller just grundlydnaden så tycker jag att han är duktig. Hans inkallning är kanon i de allra flesta fallen. Tyvärr så har han en nackdel och det är att han gillar att jaga! Där vi är ute på dagarna finns väldigt mycket dovhjort och dom är superroliga att springa efter tycker Monster. I tisdags så var han riktigt billig för då drog han efter hjort 3 gånger under förmiddagen. Sista gången fick jag tag på honom mitt i jakten för hjorten studsade bara kanske 5 meter ifrån mig och då fick han en vältajmad utskällning. Efter det har han inte jagat, om det beror på att min utskällning hade effekt eller om vi helt enkelt inte ramlat på hjortar så nära vet jag inte, men man kan ju alltid hoppas på det första 🙂

Monster börjar nog kanske bli lite könsmogen insåg jag i morse när han han hoppade på mig och klämde åt med frambenen runt min arm och juckade 😮 ! Ajabaja sa jag, men jag antar att tonåringen börjar visa sig 🙂

Jag har på något sätt förstärkt ett negativt ord som får honom att bli platt och det är usch! Jag har ingen aning om hur men jag upptäckte det när han rensat kattlådan hemma hos P och eftersom det gör mig lätt illamående så sa jag USCH och jäklar vad liten han blev! Det är ju bra att ha något som kommer åt honom när han 1) äter kattbajs, 2) jagar hjort eller 3) tuggar på fyrverkerier. Det sistnämnda har redan (!) hänt och eftersom det är en fullkomligt livsfarlig hobby (fyrverkerier innehåller bariumsulfat som är dödligt även i små doser) så är det bra att verkligen kunna neja det. Det är en nödbroms helt enkelt 🙂

Monster är en rätt mjuk hund med väldigt mycket energi, samarbetsvilja och motor, precis en sån hund jag ville ha 🙂 Han kommer bli så himla bra när han blir stor tror jag! Jag har ju tränat lite agility med honom, dvs sprungit mellan hinderstöd och i tunnlar, och det suget han har in mellan hinderstödet är fantastiskt och med den slutledningsförmågan och snabbtänktheten så kan det ju bara bli kanon 🙂

Så nu blev det en riktig skrytblogg över minstingMonstret, men det förtjänar han 😉

Godnatt gott folk!

Publicerat på 19 november 2009, i Monster. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Sötmonster! Ja, kan man annat än skryta om dem? Jag känner igen Kelli i mycket av det du skriver.
    Man man får ju hålla igen lite så uppfödaren inte blir för mallig, hihi :mrgreen: 😉
    Jag tycker också det är klokt att ”låta dem vara valpar” speciellt under den här tiden när de växer som mest upp till ett år. Perfekt årstid att softa nu också 🙂 Oj vad bra det kommer bli, ellerhur!!! 🙂

    Gilla

    • Ja jag läste att Kelli slaktar filtar också? De verkar minsann ha en del gemensamt 😛 Skämt åsido, det är härliga hundar vi har 😀 😀

      Gilla

%d bloggare gillar detta: