Under hela tiden jag har haft Monster så har han hängt med mig på jobbet. Det har varit kanon, men han har samtidigt drällt omkring en hel del och miljöträningen har blivit lite lidande. Nu, när jag istället dräller utan jobb och för tillfället sjukskriven så blir det en massa promenader, något som Monster INTE fått så många. Ute i Rydskogen träffar vi hundar och folk hela tiden och det ställer HELT andra krav på lydnad än att gå i hagarna helt själva.. Och det är jättenyttigt! Vi tränar på varje promenad och nu kan hundarna nästan gå vid sidan av mig när jag möter hundar, en omöjlighet före jul! Monster börjar dessutom kunna skvallra och är jätteduktig på att komma på inkallningar med störningar i form av andra hundar.

Det är verkligen himla bra att gå där det finns många andra och jag tycker att Monster utvecklas för varje dag! Vi tränar väldigt små korta pass på promenaderna också i lydnad och vardagslydnad. Trots att Monster är en hund i värsta slyngelåldern så kan han fokusera, även om det är väldigt korta stunder. Det märks att det är mycket som händer i kroppen just nu, testosteron, tikar, andra hundar och kissfläckar trängs i det lilla huvudet. Och så vill matte att man ska koncentrera sig också. Inte lätt alltså… 😛