Den senaste tiden har jag reagerat på hur hatiska vi så lätt blir när vi får en syndabock för ett brott eller något vi tycker är fel. Vi vill inte bara sätta de skyldiga i fängelse, vi vill bränna dom, utvisa dom och döda dom på allehanda vis. Jag tänker på Oskar i Bjästa, som visst gjorde helt fel när han våldtog tjejerna, men han och hans mamma kanske ändå inte förtjänar dödshot och brev om att de borde brännas på bål. Oskar verkar vara arrogant och hänsynslös och sakna empati och häxjakten på offren var helt galen, men jag tycker ändå det är helt vansinnigt hur allmänheten har reagerat på den här händelsen. Jag försvarar verkligen inte Bjästabornas handlande, men är vi så mycket bättra, vi som hatar alla i Bjästa och skriver att de borde brännas? Gör det oss till bättre människor än de vi fördömer?

Likaså såg jag idag att det finns en grupp på facebook som vill utvisa libanesen som dödade Inger, 78, och hela hans familj. Visst tycker jag att utvisning kan vara rimligt för en mördare, men varför ska hans familj utvisas med honom? Var de delaktiga i mordet? Skulle ni vilja straffas för något en familjemedlem har gjort? Jag lyssnade idag på P3 dokumentär om en kille som blev skyldig till mord då han sprängde en bomb i Köpenhamn. Han hamnade i fängelse när han slutligen hittades, vilket är helt rimligt, mindre rimligt är att hans bror som hade svensk fru och barn skulle utvisas. Han hade inget med bombningen att göra, ändå skulle han ut ur landet. Jag skulle inte vilja ta ansvar för vad något mina bröder gjort och jag skulle inte vilja sitta i fängelse eller tvingas lämna mitt land för att en familjemedlem begått ett brott. Skulle ni?

Vad säger det om oss, denna iver att fördöma, att göra människor till skurkar och viljan att ge dem så hårda straff? Att vi ens pratar om att bränna folk på bål, vi som fördömer det vansinniga i häxjakter för flera hundra år sedan. Att bränna någon på bål är helt bestialisk, trots det så är det tydligen ett hot som är legitimt att häva ur sig när man tycker att någon har gjort fel?

Jag tycker att vi faktiskt måste tänka oss för innan vi hatar, är vi bättre än de vi fördömer? Är vi starkare och mer moraliska än de skyldiga om vi sänker oss till den nivån? Vem är du som är bättre än alla andra, som aldrig gjort något fel, som aldrig försvarat någon som visat sig vara skyldig och som är så bombsäker på att du aldrig kommer göra något fel? Du som så lätt fördömer andra, hur vill du att din omgivning ska reagera om du skulle göra ett misstag, ställer dig på fel sida eller än värre, bli falskeligen anklagad? Om du själv står där, föremål för andras smädelser, hur skulle du känna då?

Nej jag tycker att vi ska tänka oss en eller gärna flera gånger innan vi kastar oss över människor för att svälja dem med hull och hår. Försöka var vuxna och inte reagera med att slå spaden i huvudet på den som kanske försvarar den som tog vår hink i sandlådan. Säga att ja, det du gjorde var fel, men försöka hålla inne med smädelserna och dödshoten. Det är väl ändå inte för mycket begärt att vi ska tänka oss för innan vi kastar ut alla fula ord vi kan komma på? Vi påstår oss ändå leva i ett civiliserat samhälle, så varför inte börja bete oss lite civiliserat?