Monthly Archives: augusti 2010

Trolls hältutredning

Trolle var inlämnad hos Djurdoktorn idag för att kolla närmare på hans ben och slå en röntgenbild på höfterna. Troll har ju C-höfter och jag har ju varit rädd för att skadan har med höfterna att göra. Men Trolls höfter är faktiskt fina! Sven kunde inte ens säga att det är C-höfter, han tyckte dom ser bra ut! Det som fattas är 1 (EN!!) grad i Norbergs vinkel, man ska ha minst 105 grader och Troll har 104… Kulan omsluts fint av skålen och det finns inga förändringar i skelettet som visar på ens ett spår av artros! Om han skulle utveckla artros så borde det synas på en hund som nästan är 7 år. Väldigt bra nyheter tycker jag :D! Så skadan är alltså helt och hållet en mjukdelsskada, enligt Sven muskeln som finns i ljumsken och troligtvis är det en sträckning. Så fortsätta med koppelvila, öka motionen gradvis och köra med zon-salva och försiktig stretching så får vi se vart vi kommer med det.

Sven kände även på Monstret och han tyckte inte att han hittade någonting, ingen ömhet och ingen svullnad. Troligen så är det också en sträckning, en ren muskelskada. Som han kände och klämde på knät så borde han verkligen ha hittat något om det fanns något där, verkligen skönt att Monster inte reagerade med smärta!

Jag är alltså aningen mer optimistisk idag, bra det 😉

Annonser

Vargjakten

Nu vill EU-kommissionen ha svar på flera frågor gällande licensjakten på varg i vintras. De vill veta om Sverige tyckte att vargstammen hade gynnsam bevarandestatus innan jakten och huruvida jakten har påverkat statusen negativt. De vill också veta hur det ligger till med tjuvjakt och var vi har fått vår övre gräns med 210 vargar ifrån. Jag tycker att det är strålande, naturligtvis! Självklart ska Sverige stå till svars för denna masslakt som det blev av licensjakten. Jag är för att ta bort individer som ställer till problem som i det här fallet, men att släppa ut 12 000 galningar med gevär i skogarna? Helt vansinnigt! Vansinnigt är det ju att alfapar blev skjutna vilket gör att unga vargar helt utan vägledning i livet ska försöka lära sig jaga. Det är ju bara att be om att de vilsna vargarna ska börja ta tamdjur, men det kanske var det jägarna ville, för att få fler att ogilla vargen?

Tydligen är det också så att tjuvjakten inte har minskat utan snarare ökat trots jakten. En förhoppning var att licensjakten skulle minska varghatet och därmed tjuvjakten, men så har det alltså inte blivit.

Tyvärr så är det så att det bara är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som är klart emot vargjakten så risken är att den kommer att upprepas. Jag hoppas att EU-kommissionen dömer Sverige och att vi får betala ett dyrt pris för galenskapen så att vi överger planerna på att ytterligare minska vår sköra vargstam…

Depp depp deppilidepp

Jag har en riktigt dålig dag idag så sluta läsa här om ni vill behålla det goda humöret.

Jag körde ett kort pass slalom igår med Monster och efteråt så var han öm i knäet. Han har vilat ett tag och jag har inte sett något på honom när han rör sig, men han håller inte att träna med. Troll går fortfarande på rimadyl, ska till veterinären på måndag för att kolla lite närmare på honom. Får väl ta med Monster och be veterinären kolla på honom också. Såjag är depp.

Depp för att mina hundar är trasiga, depp för att det ALLTID är någonting med dom. Jag har lagt runt 15 000 kr (före ersättningen från försäkringsbolaget) i år på veterinärvård och mer kommer på måndag, Troll har i år varit halt, slagit av en tand, dragit av en klokapsel och blivit halt igen. Två agilityrelaterade skador, en vallningsrelaterad och en promenadrelaterad. Monster har haft problem med en tass, ätit upp sitt scalibor och fått ont i sitt knä. Åtminstone knät är förmodligen agilityrelaterat.

Depp för att även min gamla hund Freddy var halt på grund av sitt knä större delen av hans liv. Den enda hunden som inte var skadad var My som aldrig sprang särskilt fort eller hoppade i snäva svängar. Sen gick hon ju inte att träna, men hon höll ju iaf!

Depp för att det verkar som att all hundträning gör hundarna skadade.

Just nu funderar jag allvarligt på att pensionera hundarna från all träning och hålla oss till att lufsa runt i skogen och gömma godis i lägenheten. Lära hundarna snurra runt och spela död. Kanske skulle börja med freestyle, heel work, där man mest går fot, inga hopp eller extremt snäva svängar.

Är det liksom vettigt att hålla på med agility när det verkar vara så påfrestande på hundarna så att dom inte håller? Karin sa i Frövi att man får räkna med skador om man har en hund som redan dragit på sig något och att man ändå får köra på för att det är roligt och för att hundarna har roligt och för att hundarnas liv skulle bli så tråkigt utan träningen,  men jag vet faktiskt inte längre…  Hur roligt är det liksom att gå i koppel 20 minuter i taget i flera veckor? Hur roligt är det att ha två popcorn hemma, hundar som flyger upp så fort jag rör mig för att dom har så mycket överenergi?

Är det inte bättre då att ha en normal aktivitetsnivå, träna lite lätta saker som inte är så fysiskt påfrestande och ha hundar som inte är skadade? Eller ska jag skaffa mig ännu en papillon som är nöjd med att ligga i knät och ta promenader, en sån blir väl knappast skadad? Eller börja med lydnad igen? Jag tycker att det är astråkigt, ärligt talat, men när jag läser min gamla blogg så låter det som att jag tyckte att det var kul. Och Troll höll betydligt bättre då.

Jag är så less på att harva runt med jyckarna i koppel, att se dom vilja springa när dom inte får. Gå med andan i halsen när jag ska sätta igång dom igen, konstant kolla hur dom rör sig. För att inte tala om hur dyrt det är att springa hos veterinären hela tiden, jag undrar om man kan få någon form av klippkort?

Vad ska jag göra egentligen? Är det bara jag som har hundar som är skadade hela tiden? Och vad ska jag göra åt det???

Minkarna

Jag har ganska länge gått och funderat på vad jag ska skriva om minkarna. Det är ju på något sätt självklart för den som känner mig vad jag tycker i frågan ändå. Jag var ju faktiskt till och med i radio i programmet ”Hallå P3” och diskuterade pälsdjursuppfödningen i höstas även om jag var väldigt nervös och borde förberett mig med några nedskrivna stolpar. Så vad ska jag skriva som inte är skrivet redan? Det är ju självklart djurplågeri att ha djur i så små burar att de knappt ens i drömmens värld kan spritta med tassarna över gröna ängder. Djur har självklart känslor och djur kan självklart lida, trots Descartes korkade maskinidé på 1600-talet (och seriöst, HAR vi verkligen inte kommit längre???) Det är självklart inte okej att föda upp djur i minimala burar ENBART för att några rikemansbrats vill ha en päls att glänsa i på Stureplan (eller möjligtvis i Ryssland), eftersom det förstås inte är okej att föda upp djur i för små burar under några som helst omständigheter! Själv tror jag inte att jag känner nån som har päls (och har DU en päls så säg det inte till mig om du inte vill att jag ska med mig en sax och hälsa på ;)) och det känns helt enkelt väldigt väldigt ute att ha döda djur på sig. Nä, det som är intressant här är kanske inte vad JAG tycker utan vad som händer i Sverige i frågan och sen tycker jag man faktiskt kan fråga sig hur man tänker om man är minkuppfödare i Sverige idag?

Det finns faktiskt väldigt bra bloggar för den som vill ha koll på vad som händer i politiken och jag tänker inte gå in djupare på det utan bara hänvisa till Djurens rättbloggen! Det finns också en rent politisk blogg, Allians för djuren som handlar om valet i höst!  Och vill ni se det omdebatterade filmen Sveket mot minkarna så finns den här. Men visst är det lite galet att vi har kvar minkuppfödningen när det är så många andra länder som har förbjudit den? Vi som så ofta skryter om vilket föregångsland vi är? Eller argumentet som kära Eskil Erlandsson (den sämsta jordbruksministern i Sveriges historia, har han gjort någonting rätt egentligen??) körde med, ”det är bättre att uppfödningen sker här i Sverige där vi har koll”. För koll är det ju uppenbart att vi har. Eller?

Men det jag är mest nyfiken på i den här frågan och i liknande fall är HUR man hamnar i den situationen? Alltså, hur det kommer sig att man behandlar sina djur illa och sen inte ens verkar se det? Som Stefan i minkdebatten, först dömde han ut sina fellow minkuppfödare, sen kommer TV4 dit och filmar och hittar djur i samma pytteburar som traskar omkring på en bajshög som når upp till halva takhöjden av buren. Hur tänkte han liksom? Hade han bara otur när han tänkte, eller reflekterade han överhuvudtaget inte över att det kan ses illa med minkar som bor på sitt eget bajs? Och hur tänker man om man har djur som äter upp sina döda kompisar, om det nu må vara minkar eller grisar eller kannibaliska höns? När slutar man reagera på att saker kanske inte funkar så bra längre? Eller är det självklart att det finns missförhållanden, blir dom normaliserade?

Jag tänker så här, att om man jobbar med djur, föder upp grisar eller minkar eller vad som helst så har man ett intresse för djur. Man går väl inte naturbruksgymnasium eller köper hem en massa minkar om man inte bryr sig alls, eller? Om man har massor av kor så bryr man sig väl om korna och klappar om dom emellanåt och känner igen individerna? Och om vi nu utgår att man som djurägare bryr sig om djur, hur kan det gå så illa på så många ställen som det gör? Djurägarna är ju beroende av sina djur rent ekonomiskt, så att om djuren inte mår bra så borde ju det drabba djurägaren rent ekonomiskt också, men det verkar ju tyvärr som att det ofta inte är tillräckligt. Det verkar gå hyfsat bra även där djuren inte mår bra, eller är det när gården börjar gå dåligt som förfallet börjar?

Snälla hjälp mig, hur tänkte Stefan egentligen? Hur tänker de som ägde grisarna som åts av sina kamrater? När blir det normen att djuren mår dåligt, och hur stoppar man det i tid? Är det en viss typ av människa som missköter sina djur eller är det vanliga Svenssons? Om vi ska slippa fler avslöjanden om hur det ser ut i djurens Sverige så behöver vi nog faktiskt ta en allvarlig funderare på hur det kan gå så illa upprepade gånger. För jag vill ha ett stopp, jag vill slippa se flera avslöjanden, äckliga filmer och bilder. Jag vill bara att djuren ska ha det bra…

Rustahinder och bilen gick igenom besiktiningen utan anmärkning!

Så jäkla skönt, idag gick bilem igenom besiktningen och jag behöver inte komma tillbaka i år 😀 Det känns väldigt väldigt bra! Jag håller på att försöka sälja bilen och det är ju väldigt trevligt att kunna säga att den gått igenom!

På vägen hem svängde jag förbi Rusta, dom har ju hinder som kostar 150 kr styck. Det är ju ett rätt bra pris för helt okej hinder. Just nu kan jag inte träna på dom, men konhindren funkar sådär på mina stora hundar och jag behöver något lite bättre. Förhoppningsvis så blir det här bra, det blir ju stabilare eftersom man kör ner hinderstöden i backen.

Annars håller jag på att för över gamla inlägg, det är rätt många så jag kommer nog hålla på ett tag. Om ni får uppdateringar på RSS eller liknande får ni ignorera dom gamla inläggen, jag vet inte hur man tar sig runt det så att det inte visas… Det är kul att läsa om vad jag gjorde för 4 år sedan, vad jag tänkte osv.. Jag bloggade väldigt ofta då jämfört med nu, men då pluggade jag och då har man ju lite mer tid. Nu går hela dagarna åt till att jobba och hela kvällarna till hundarna och Pascal och då blir det inte mycket bloggtid helt enkelt 🙂

Gamla inlägg och uttråkade hundar

Jag håller påatt plocka över mina inlägg från den gamla bloggen hit, inspirerad av Eva! Jag gjorde ett försök i början, men lyckades inte lista ut hur jag skulle ändra datum, men nu så! Det är lite kul att läsa vad jag gjorde för 4½ år sedan, tydligen tränade Troll och jag väldigt mycket lydnad. Där ser man, saker förändras 😛 Jag fotade mycket mer då också och det borde jag ju faktiskt ta upp igen! Jag tycker ju att det är roligt, det är att mina kamera inte riktigt räcker till som gör att jag inte tycker att det är lika roligt längre.

Mina hundar är inte rustade för att klara flera dagars inaktivitet. Jag har klickertränat dom, men Monster tycker att det är jobbigt att inte inte springa på långa promenader eller träna ordentliga pass. Han kommer ju få lära sig i vinter, vårt liv brukar ju bli betydligt lugnare då, men just nu är han lite jobbig och klängig, stackaren.. :(Jag fick iaf stretcha hans bakben igår, ett tecken på att sträckningen är på väg att läkas!

Skadade hundar ger mer bloggtid

Skadade hundar skriver jag i plural, varför undrar ni? Jo jag har ända sen Monster absolut inte ville stretcha höger bakben varit lite fundersam på vad det kan bero på. Sen drog Troll upp sin gamla skada igen och jag bokade en tid hos Marie i Norsholm för båda hundarna när jag ändå skulle dit. En stor fördel i att få paketpris och kunna varva ner en hund i taget liggande på vibrationsplatta på väldigt låg vibration och samtidigt känna på den andra.

Monster har alltså en skada som han dragit på sig vid okänt tillfälle, det är en sträckning i muskeln som går på insidan av knäet. Marie hittade den och tryckte lite på den, sen var han lite halt… Så nu blir det någon veckas vila för Monstret också! Det verkar vara på bättringsvägen redan, men jag ska förstås hålla ett öga på det och hålla honom lugn ett tag så att det inte går upp.

Troll då, jo han har minskat lite i sin muskelmassa på höger sida, idag skilde det 2 cm i omkrets. Han är musklad i bakdelen, men mer vore önskvärt. Han är betydligt maffigare i främre delen av kroppen och det beror förmodligen på att höfterna inte är perfekta. Det gör ju tyvärr också att han är svårare att få att bygga muskler i bakdelen. Han är också stel både i rörelsen bakåt och framåt i bakbenen. Så vad gäller? Jo, jag ska försöka få honom tillbaka på banan såklart, han är inte så dålig att han bör pensioneras, däremot bör jag jobba med rörelseomfånget. Simning är ju en bra grej och det får vi nog ta och satsa på i vinter igen. Sen är det ju egentligen bra om jag kan springa med honom så att han travar utsträckt, men vi får se om mina fötter klarar pressen 😛

Det kommer att vara en massagekurs i Norsholm i höst, frågan är om jag ska gå den? Den kostar 1800 kr, vilket jag tycker är lite mycket. Men man får 4 tillfällen gånger 2,5-3 timmar per gång och man får ha med sin egen hund att lära sig på. Kan ju kanske vara bra? Jag är helt värdelös på att massera så egentligen vore det väl inte så dumt, men vad säger ni om priset? Dyrt eller överkomligt??

Hämt på 50 meter men det där med kor är nog inget för oss ändå

Igår var det vallkurs i V Eneby och vi började med ett varv i fållan där Monster visade prov på en hel del mod genom att klämma in sig mellan fåren och grindarna. Inga betänklingheter där, inte! Vi testade också att valla ett 40-tal kvigor som gick nedanför fårhagen och det gick väl minst sagt lite vilt till. Kvigorna rusade över hela hagen och stannade inte för hunden, Monster tog sig faktiskt upp på andra sidan men lyckades inte stoppa dom och jag kunde ju knappast tvinga honom att stanna där med kvighavet böljande emot sig heller. Jag blev ärligt talat lite nervös när Monster var bland kvigorna och jag tycker mycket bättre om får… Skaderisken skiljer sig ju betydligt!

Sista omgången var det dags för hämt och Monster gjorde faktiskt små hämt på 50 meter nu! Vi har gjort hämt på ca 30 meter förut och nu börjar det bli dags att öka avståndet! Han är duktig, har inte fattat helt och hållet att man inte får skära på linjen men det går bättre och bättre!

Vi kom in på var Monster kommer ifrån och Jörgen berättade då en historia om Glen, Monsters farfar. Följande är fritt återberättad efter Jörgens historia 🙂 Glen var en import från UK och blev såld till en familj som hade flera hundra mjölkkor. Familjen hade aldrig vallat och dom fick bara med sig en lapp med kommandon. Glen blev sittande i en hundgård istället för att valla och där hittade Jörgen honom två år senare när han skulle hjälpa familjen med ett stort gäng förrymda kvigor. Han tog med sig Glen hem och tog med honom ut till fåren för att testa honom. Glen tog ett klockrent ”away” och gick hur fint som helst och slutligen kom han och satte sig bredvid Jörgen på ett ”that’ll do”. Helt fantastiskt för en hund som knappt varit utanför hundgården på 2 år tycker jag! Jörgen satte Glen i hundgården och gick in för att ringde någon och berätta om den märkliga hunden när han ser Glen fara rakt in genom ett fönster som gick in till vedboden från hundgården, sen öppnade han dörren inifrån vedboden och drog. Jörgen och hans 5-åriga dotter hoppade in i bilen och följde efter hunden som löpte över fälten, sen fick dottern ropa på Glen (som tydligen var lite skeptisk mot karlar). Flickan lyckades till slut koppla hunden som tur var! Sen såldes Glen till Lena Karlsson och blev sedan en duktig tävlingshund som fick många avkommor, däribland Ben som är Monsters pappa! Här finns Glen på vallreg med bild och allt :)!

4 pinnar på helt rak linje!

Ja det är vad Monster klarade både igår och idag 😀 Snart så, snart är vi där!!

Kött eller inte. Ger vi våra barn något val, egentligen?

Inspirerad av Idas blogginlägg så kommer här en liten tanke om kött. Eller egentligen om man ska ge sina barn kött eller inte. Nu har ju jag inga barn, däremot har jag hundar och dom (även katterna förstås) får mat med kött i, trots att det (iaf till hundarna) finns vegetarisk mat. Varför kan man undra? Jo för att den vegetariska maten (förutom att vara väldigt dyr) innehåller väldigt lite protein och fett jämfört med den högenergimat som mina hundar får. De skulle alltså vara tvungna att äta väldigt mycket (vilket skulle bli ännu dyrare) och eftersom dom äter hyfsat mycket i mängd redan så känns det lite onödigt. Dessutom är hundar mer karnivora än vad människan är som art. Mest karnivora är dock kattdjuren, en katt överlever inte en längre tid utan kött så har man stora problem med det och vill ge sin katt vegetarisk mat så tycker jag nog att man kan skaffa sig en kanin istället.

Men vi, vi behöver faktiskt inte kött. Vi äter faktiskt så mycket kött att det är skadligt för vår hälsa, vi har aldrig ätit så mycket kött som nu. Och vad är det för kött vi äter? Ja, knappast vilt strövande djur som äter friskt gräs som förr i tiden utan djur uppfödda många gånger inomhus i trånga boxar (även om det förstås finns djur som föds upp på naturbeten i lugn och ro också) och avlade för att sätta så mycket muskler som möjligt på kortast tid. Det tycker jag inte är särskilt naturligt. Ändå så är det naturligt i en genomsnittlig svensk familj att serverar sina barn detta kött flera gånger om dagen, utan att riktigt reflektera om VAD man egentligen äter.

Pratar man med föräldrar om att äta kött eller inte så säger dom ofta att barnen själva ska få välja. Men hur är det med valfriheten egentligen? Dom flesta ger ju sina barn kött till varje måltid utan att fråga eller reflektera över om barnet vill äta djur eller inte. Eller rättare sagt, många barn är nog inte riktigt medvetna om VAD dom egentligen äter. När jag var liten visste jag vad kött var och visst åt jag det, men jag hade inte en aning om att man kunde leva utan kött. Det var aldrig någon som frågade om jag ville ha kött hemma. Tvärtom så uppmanades jag att inte vara så petig om det var fett eller broskbitar som jag inte ville ha (trots att jag ibland tyckte det var rätt äckligt). Visst kändes det konstigt att äta dom söta lammen som jag kunde kela med i evigheter men det var så det var. Jag skulle knappast säga att det var mitt eget val som gjorde att jag åt kött som liten, däremot är det helt klart mitt eget val att låta bli köttet som vuxen.

Jag hörde förresten en pappa som beklagade sig inför en kollega när jag jobbade som zoolärare i våras. En tjej i klassen var muslim och ville inte äta fläskkött och för att vara på den säkra sidan så tog hon den vegetariska burgaren. Pappan sa att det var hemskt att inte flickan åt fläskkött och jämställde det med barnmisshandel! Det var kanske tur att det inte var till mig han sa det… Att många djur far illa på sin väg genom livet på väg till slakteriet reflekterade han överhuvudtaget inte över. Djuren måste ju dö för barnens rätt att äta fläskkött, eller?

Men tillbaka till mina potentiella barn. De kommer att få lära sig att klappa djur, att umgås med djur, men framför allt respektera djur. De kommer att få lära sig att djur inte är mat. Om dom iaf väljer att äta kött som vuxna så får det vara upp till dom (jag kommer kanske inte vara så glad däremot ;)), men dom ska inte växa upp med normalbilden att man äter kött! Och om nu en och annan tycker att jag misshandlar mina barn på grund av det så får de väl anmäla mig då. Jag tror ändå inte att jag blir fälld 😉