Minkarna

Jag har ganska länge gått och funderat på vad jag ska skriva om minkarna. Det är ju på något sätt självklart för den som känner mig vad jag tycker i frågan ändå. Jag var ju faktiskt till och med i radio i programmet ”Hallå P3” och diskuterade pälsdjursuppfödningen i höstas även om jag var väldigt nervös och borde förberett mig med några nedskrivna stolpar. Så vad ska jag skriva som inte är skrivet redan? Det är ju självklart djurplågeri att ha djur i så små burar att de knappt ens i drömmens värld kan spritta med tassarna över gröna ängder. Djur har självklart känslor och djur kan självklart lida, trots Descartes korkade maskinidé på 1600-talet (och seriöst, HAR vi verkligen inte kommit längre???) Det är självklart inte okej att föda upp djur i minimala burar ENBART för att några rikemansbrats vill ha en päls att glänsa i på Stureplan (eller möjligtvis i Ryssland), eftersom det förstås inte är okej att föda upp djur i för små burar under några som helst omständigheter! Själv tror jag inte att jag känner nån som har päls (och har DU en päls så säg det inte till mig om du inte vill att jag ska med mig en sax och hälsa på ;)) och det känns helt enkelt väldigt väldigt ute att ha döda djur på sig. Nä, det som är intressant här är kanske inte vad JAG tycker utan vad som händer i Sverige i frågan och sen tycker jag man faktiskt kan fråga sig hur man tänker om man är minkuppfödare i Sverige idag?

Det finns faktiskt väldigt bra bloggar för den som vill ha koll på vad som händer i politiken och jag tänker inte gå in djupare på det utan bara hänvisa till Djurens rättbloggen! Det finns också en rent politisk blogg, Allians för djuren som handlar om valet i höst!  Och vill ni se det omdebatterade filmen Sveket mot minkarna så finns den här. Men visst är det lite galet att vi har kvar minkuppfödningen när det är så många andra länder som har förbjudit den? Vi som så ofta skryter om vilket föregångsland vi är? Eller argumentet som kära Eskil Erlandsson (den sämsta jordbruksministern i Sveriges historia, har han gjort någonting rätt egentligen??) körde med, ”det är bättre att uppfödningen sker här i Sverige där vi har koll”. För koll är det ju uppenbart att vi har. Eller?

Men det jag är mest nyfiken på i den här frågan och i liknande fall är HUR man hamnar i den situationen? Alltså, hur det kommer sig att man behandlar sina djur illa och sen inte ens verkar se det? Som Stefan i minkdebatten, först dömde han ut sina fellow minkuppfödare, sen kommer TV4 dit och filmar och hittar djur i samma pytteburar som traskar omkring på en bajshög som når upp till halva takhöjden av buren. Hur tänkte han liksom? Hade han bara otur när han tänkte, eller reflekterade han överhuvudtaget inte över att det kan ses illa med minkar som bor på sitt eget bajs? Och hur tänker man om man har djur som äter upp sina döda kompisar, om det nu må vara minkar eller grisar eller kannibaliska höns? När slutar man reagera på att saker kanske inte funkar så bra längre? Eller är det självklart att det finns missförhållanden, blir dom normaliserade?

Jag tänker så här, att om man jobbar med djur, föder upp grisar eller minkar eller vad som helst så har man ett intresse för djur. Man går väl inte naturbruksgymnasium eller köper hem en massa minkar om man inte bryr sig alls, eller? Om man har massor av kor så bryr man sig väl om korna och klappar om dom emellanåt och känner igen individerna? Och om vi nu utgår att man som djurägare bryr sig om djur, hur kan det gå så illa på så många ställen som det gör? Djurägarna är ju beroende av sina djur rent ekonomiskt, så att om djuren inte mår bra så borde ju det drabba djurägaren rent ekonomiskt också, men det verkar ju tyvärr som att det ofta inte är tillräckligt. Det verkar gå hyfsat bra även där djuren inte mår bra, eller är det när gården börjar gå dåligt som förfallet börjar?

Snälla hjälp mig, hur tänkte Stefan egentligen? Hur tänker de som ägde grisarna som åts av sina kamrater? När blir det normen att djuren mår dåligt, och hur stoppar man det i tid? Är det en viss typ av människa som missköter sina djur eller är det vanliga Svenssons? Om vi ska slippa fler avslöjanden om hur det ser ut i djurens Sverige så behöver vi nog faktiskt ta en allvarlig funderare på hur det kan gå så illa upprepade gånger. För jag vill ha ett stopp, jag vill slippa se flera avslöjanden, äckliga filmer och bilder. Jag vill bara att djuren ska ha det bra…

Publicerat på 27 augusti 2010, i Debatt, Djurrätt. Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Minkarna.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: