Depp depp deppilidepp

Jag har en riktigt dålig dag idag så sluta läsa här om ni vill behålla det goda humöret.

Jag körde ett kort pass slalom igår med Monster och efteråt så var han öm i knäet. Han har vilat ett tag och jag har inte sett något på honom när han rör sig, men han håller inte att träna med. Troll går fortfarande på rimadyl, ska till veterinären på måndag för att kolla lite närmare på honom. Får väl ta med Monster och be veterinären kolla på honom också. Såjag är depp.

Depp för att mina hundar är trasiga, depp för att det ALLTID är någonting med dom. Jag har lagt runt 15 000 kr (före ersättningen från försäkringsbolaget) i år på veterinärvård och mer kommer på måndag, Troll har i år varit halt, slagit av en tand, dragit av en klokapsel och blivit halt igen. Två agilityrelaterade skador, en vallningsrelaterad och en promenadrelaterad. Monster har haft problem med en tass, ätit upp sitt scalibor och fått ont i sitt knä. Åtminstone knät är förmodligen agilityrelaterat.

Depp för att även min gamla hund Freddy var halt på grund av sitt knä större delen av hans liv. Den enda hunden som inte var skadad var My som aldrig sprang särskilt fort eller hoppade i snäva svängar. Sen gick hon ju inte att träna, men hon höll ju iaf!

Depp för att det verkar som att all hundträning gör hundarna skadade.

Just nu funderar jag allvarligt på att pensionera hundarna från all träning och hålla oss till att lufsa runt i skogen och gömma godis i lägenheten. Lära hundarna snurra runt och spela död. Kanske skulle börja med freestyle, heel work, där man mest går fot, inga hopp eller extremt snäva svängar.

Är det liksom vettigt att hålla på med agility när det verkar vara så påfrestande på hundarna så att dom inte håller? Karin sa i Frövi att man får räkna med skador om man har en hund som redan dragit på sig något och att man ändå får köra på för att det är roligt och för att hundarna har roligt och för att hundarnas liv skulle bli så tråkigt utan träningen,  men jag vet faktiskt inte längre…  Hur roligt är det liksom att gå i koppel 20 minuter i taget i flera veckor? Hur roligt är det att ha två popcorn hemma, hundar som flyger upp så fort jag rör mig för att dom har så mycket överenergi?

Är det inte bättre då att ha en normal aktivitetsnivå, träna lite lätta saker som inte är så fysiskt påfrestande och ha hundar som inte är skadade? Eller ska jag skaffa mig ännu en papillon som är nöjd med att ligga i knät och ta promenader, en sån blir väl knappast skadad? Eller börja med lydnad igen? Jag tycker att det är astråkigt, ärligt talat, men när jag läser min gamla blogg så låter det som att jag tyckte att det var kul. Och Troll höll betydligt bättre då.

Jag är så less på att harva runt med jyckarna i koppel, att se dom vilja springa när dom inte får. Gå med andan i halsen när jag ska sätta igång dom igen, konstant kolla hur dom rör sig. För att inte tala om hur dyrt det är att springa hos veterinären hela tiden, jag undrar om man kan få någon form av klippkort?

Vad ska jag göra egentligen? Är det bara jag som har hundar som är skadade hela tiden? Och vad ska jag göra åt det???

Publicerat på 28 augusti 2010, i Just nu. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Det låter verkligen frustrerande och jag blir lika ledsen varje gång du skriver att hunden/arna är skadade. Jag kan inte säga att jag vet hur det är att ha hundar som hela tiden blir skadade (”ta i och trä” osv) för den enda ”riktiga” skada mina hundar haft är Happys rygg, och den gjorde ju att hon var tvungen att pensioneras… Så visst utsätter man dom för saker och jag är ärligt alltid lite rädd att Lipton ska skada sig. Men å andra sidan håller jag nog med Karin om att man får göra så mycket man kan för att förebygga, men i slutändan är det bara att acceptera att det är farligt när man kräver sådana rörelser/hastigheter av hundarna som vi faktiskt gör. Antingen det eller köpa en soffhund och helt ändra livsstil…

    Gilla

  2. Usch vad hemskt det låter! Du har verkligen haft maximal otur! Sen har du ju hundar med maximal acceleration också. Det är full fart och då sliter det såklart mer. Jag har, ta i massa trä, aldrig haft några skador alls, men kommer ju heller aldrig komma upp i er fart.. När jag läser dina inlägg känner jag dock nästan att jag föredrar vårt, kanske lite mer humana, tempo..

    Jag tror det nog bara är du som kan känna om det är värt det. Om dina hundar (och du!) mår bättre trots risken. Du känner dina hundar bättre än någon annan och jag känner inte många som är så noga och så ambitiösa i sin träning. Du förbereder noga, värmer upp. Går ner. Har rakt igenom vältränade hundar för att de ska få bästa förutsättningarna för att hålla.. Det är faktiskt orättvist att en sån som jag, som har en rätt otränad hund, kan komma och träna ett ordentligt agilitypass utan att min hund reagerar alls..

    Nu blev det jättelångt här.. Sköt om dig!

    Gilla

    • Tack Ida för din kommentar! Den värmde 🙂 Jag kommer fortsätta att träna som det känns nu, ska försöka låta bli att bli så ledsen, men det är svårt! När hundarna mår dåligt så mår jag dåligt…

      Gilla

%d bloggare gillar detta: