Varför inte Cesar Millan?

SKK bjöd in Cesar Millan till MyDog i helgen och det känns som ett märkligt val tycker jag. Millan är ju inte helt okontroversiell, han använder el och stackel (som faktiskt är helt olagligt i Sverige) för att uppnå sina resultat och hans metoder bygger på att hunden ska komma in i ett ”calm submissive state”. Det är ju alltid ”imponerande” med quick fix som löser alla problem men frågan är ju vad som är anledningen till problemen och vad som bli resultatet av den bryska behandling som Millan erbjuder? Många av de hundar som Millan hjälper är hundar som är extremt understimulerade och som därför är problemhundar, de får inte röra sig och att de skulle tränas på något sätt verkar helt otänkbart. Ett alternativ som känns naturligt att stimulera dessa hundar mer istället för att dominera dem men det kommer inte på tal i de program jag har sett. Millan rekommenderar minst 2 promenader per dag som är minst 30 minuter långa (se länk under calm submissive state för källa). En timma totalt alltså, men vad ska hunden göra resten av tiden? Man kan verkligen undra VARFÖR man har en hund om man är så ointresserad av själva hunden som många av de här människorna verkar?

Det finns en hel del filmer som visar vad Millan gör för att uppnå sina resultat, detta är en riktigt bra film som förklarar vilka signaler hunden ger, lägg också märke till stackars extremt stressade hönan som används som rekvisita…

Eller det här, där Millan släpar en ung och rädd s:t bernad uppför en trappa. Jag tycker så synd om den stackars stressade hunden!

För att inte tala om detta, där hunden har att välja på att bli helt strypt eller ge sig…

I Sverige finns det faktiskt en stark opinion mot Cesar Millan och varför han inte är populär, läs mer här. Här kan man också hitta källor till följande stycke.

Vad händer då när man dominerar en hund på Millans vis? Resultatet då en hund (eller annat djur) upprepade gånger utsätts för övervåld kan vara att de bli mer aggressiva, kanske mot en annan familjemedlem eller husdjur . Då byggs en spiral av våld upp som ofta slutar med att hunden blir avlivad eftersom det förstås är hunden som är det ”lägre” djuret (människan har alltid högst värde). Ett annat utfall är en krypande, rädd hund som gör allt för att visa sig underdånig. Man kan också få en passiv hund och det verkar vara Millans mål med ”calm submissive state”. Det är en hund som inte tar några initiativ och som har ”gett sig”. Det finns en term för det, inlärd hjälplöshet. Begreppet kom till efter ett försök där en hund sattes i en strömförande bur och fick stötar. Först försökte hunden ta sig därifrån, men till slut gav sig hunden och lade sig ner på golvet medan strömmen gick genom kroppen. Inlärd hjälplöshet förekommer också hos människor , till exempel hos de apatiska flyktingbarnen (minns ni dem?) som förlorat allt hopp och slutade äta, prata eller försöka leva. I detta fall används begreppet ”uppgivenhetssymptom, men jag kan inte läsa mig till någon skillnad från inlärd hjälplöshet. Är detta något som vi faktiskt vill uppnå hos våra hundar?

Ja, varför vill man ha en hund i ”calm submissive state” undrar jag? Vill jag ha en hund som inte tar initiativ, inte är glad, som inte hälsar på folk, som inte förstår när jag försöker lära hunden något genom att den ska tänka själv? För naturligtvis blir det en konflikt i hundträningen om hunden inte vågar testa sig fram av rädsla för att göra fel. Millan verkar utgå ifrån att människan ska vara en flockledare som styr hundens minsta steg, men hunden är inte en varg och inte människan heller. Vår relation är människa-hund och kan inte översättas till varg-varg hur gärna man än vill.

Många hundsporter bygger idag på att hunden ska göra saker snabbt och livfullt. Det är svårt att få 10 p i lydnad om inte hunden utför momenten snabbt och exakt och i agilityn hamnar man långt ner på resultatlistan om hunden gör allting för sakta. Glädjen och farten är det primära utöver att momentet görs korrekt och ska man våga göra något snabbt så får man inte vara rädd för att man får skäll om det blir fel. Hunden måste våga trycka på och då finns inte tid att fundera på lugnande signaler, det går helt enkelt inte ihop att ha en underdånig hund som samtidigt gör det vi ber dem om med fart och glädje.

Jag vill påstå att det går att ha en grundlydnad på sin hund utan att den är passiviserad och att man kan ha en bra relation OCH en perfekt inkallning till och med när en hare bestämmer sig för att korsa ens väg  även om man inte dominerar sin hund. Jag vill också påstå att det är väldigt svårt att få en bra relation och en rolig tränings -och tävlingpartner OM man dominerar sin hund. Man får mest bara en tråkigare hund och hur kul är det?

Tyvärr så verkar media ha svårt för att presentera alternativ för hundträning, den bästa är nog Victoria Stilwell (fastän jag tycker hon är rätt töntig i sina svarta kläder och piska i introt), för hon BELÖNAR faktiskt hundarna och pratar om träning och positiv förstärkning i sina program. Men var är shapingfolket och de som jobbar med djur ”på riktigt”? De som inte kan använda sig av bestraffning eller dominans eftersom det är svårt att dominera till exempel en delfin och därför måste hitta andra vägar? Det är DEM jag vill se på TV, de riktiga inspirationskällorna! Fanns det ett sådant så kanske jag inte skulle byta kanal så fort det dyker upp ett program om hundar och hundträning utan faktiskt lära mig något nytt och intressant istället för att föfrfäras över djurmisshandel på bästa sändningstid!

Publicerat på 10 januari 2011, i Debatt. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Väldigt bra beskrivet. Applåder från mig! /Kicki

    Gilla

  2. Word!!!!

    Gilla

  3. Mycket bra skrivet Hedvig! Jag är inget fan av Cesar. Även om en del som han säger är vettigt. Men självklart för oss här i Sverige. Som att stimulera och aktivera din hund för att undvika stressbeteenden. Själv skulle jag också hellre vilja se de som verkligen tränar djur på TV.

    Gilla

%d bloggare gillar detta: