Månadsarkiv: januari 2011
Is, is och om en liten mardröm på gymmet
Igår var Monster riktigt irriterad i sin lilla nos och han gjorde riktiga inåtdragningar så fanns det några tvivel kvar vad som orsakade nysningarna så är dom nog borta nu. Vår träning ligger på is just nu (precis som resten av Sverige, haha) eftersom Monster är lite tagen av de små odjuren. Inte så att han är slö direkt, han är pigg och glad ute, men han har tagit vilan med ro och det är inte normalt för honom. Hundarna har vilat sen i lördags egentligen och Monster har nog aldrig varit så lugn efter så många dagar i rad utan träning. Förhoppningsvis piggar han på sig nu när krypen har börjat dö.
Troll är ju pigg och glad och skulle mycket väl kunna träna, men det gör ju inget om han vilar en vecka, det får bli en vintervila just nu helt enkelt. Det är lite skönt det också.
I övrigt är det ju galet halt så jag funderar på att köpa dubbar. Jag avskyr just sådant väder som det är nu, blött och halt och slaskigt… Hoppas vintern kommer tillbaka med snö, så vi kan åka skidor! Och slippa torka blöta, smutsiga hundar efter varje promenad…
Jag tränar iaf, även om hundarna inte gör det, var på Friskis igår och sprang på löpband för andra gången i mitt liv. Tack och lov så har jag ännu inte rasat ner i en liten hög bakom bandet, det är nämligen den bilden jag har i huvudet varje gång jag ändra hastighet på bandet 😛 Förhoppningsvis så får jag slippa det och om det någon gång skulle hända så hoppas jag att ingen har kamera med sig 😉
Kommer det här att vara jag en dag?
Det är lite tråkigt att springa på löpband, men genom att köra ett program där man ändra hastigheten så blir det lite roligare. Och lite lite farligare… Dock är det skönt med träningsvärk och snart så bör jag väl känna mig starkare också? Mina armar är nämligen svaga så att det är rentav pinsamt, trots att jag har en ursäkt (eller två) för min högra arm iaf…
Monsters lilla näsa och mitt lite större uppdrag
Tur att man är arbetslös så att man hinner med i svängarna här hemma.. Monster har börjat nysa sedan ett par dagar och idag på morgonen hittade jag rosafärgade fläckar på golvet. Jag fick lite panik och ringde djursjukhuset direkt. Veterinären undersökte Monster och kom fram till att det troligen är noskvalster trots att hans nysningar är av den traditionella typen och han inte har gjort några inåtdragningar. Blodet kommer troligen av att han är svullen och irriterad i nosen och att nysningarna skadat små blodkärl. Nu ska båda hundarna behandlas mot noskvalster, trots att Troll inte visat några symptom. Förhoppningsvis ger sig nysningarna om några dagar-upp till en vecka, annars får jag åka tillbaka och ta blodprov och undersöka vidare…
Två fula små gynnare. Dock inte Monsters näsa 🙂
Det här är däremot Monsters näsa. Den sötaste näsan i världen 🙂 Vi hittar inga noskvalster på den, men vem vet vad som finns i den?
Jag har ju skrivit om klubben och våra problem med att hitta sammankallande till tävlingssektor, RUS och serveringssektor. Dessutom saknas en revisor och en ordförande. Idag anmälde jag mig som ordförande så om klubben röstar på mig vid årsmötet så blir jag ordförande i Linköpings BK! Det känns spännande och lite läskigt 🙂 Det är nog första gången en agilitymänniska har suttit som ordförande i klubben och jag hoppas att kunna sprida den väldigt fina stämningen som vi har på agilitysidan (det finns liksom MASSOR med folk som vill sitta i agilitysektorn, men det är svårt att folk folk till övriga sektorer) till resten av klubben! Om jag nu blir vald vill säga, men just nu finns det inga fler kandidater 😉
Dock så har vi fortfarande problemet att det behövs sammankallande i tävlingssektorn och i RUS samt en revisor + suppleant, de andra platserna kanske löser sig ganska snart? Och om vi inte hittar sammankallande till de platserna så vill kassören inte bli omvald och utan kassör? Ja då har jag inte en aning om vad vi gör…
Galen träningsvärk och funktionärande
Jag och Linnea åkte till Friskis och Svettis igår på ett medelpass med styrka. Vi tänkte att det inte skule vara några problem, men JÄKLAR vad jobbigt det var! Idag har jag träningsvärk i hela kroppen men framför allt i rumpan och armarna. Det här passet måste jag åka på igen, det gav verkligen massor!
Efter passet var jag funktionär på HUs klass 3-tävling och i början var jag alldeles matt. Men efter en cola med lite uppiggande koffein så var jag fit for fight igen. Jag var banchef för två lopp, vilket är trevligt för då får man mycket tid att kolla på agilityn 🙂 Nu har jag legitimerat mitt användande av HUs inomhuslokal 😛 Hundarna hade alltså en väldigt tråkig dag igår, men de verkade ta det med ro och slappade hela dagen.
Jag sitter just nu och kollar på Victoria Stillwell i ”It’s me or the dog” som jag refererade till i mitt inlägg om Cesar Millan. Det handlar om en aggressiv weimaraner och det är väldigt uppfriskande att se att hon aldrig höjer rösten, inte rycker i kopplet, tar i hunden eller pychar. Det hon gör är att uppmuntra hunden, avleda och belöna när den gör rätt och stöter bort hunden när den gör fel, kort beskrivet. Jag håller fast vid att hon nog är den bästa hundtränaren på TV faktiskt…
Slalombågar igen och gunggunggungan
Vi kom precis hem nu efter ett litet träningspass på HU. Bara Monster fick träna, Troll var lite stel i fronten efter vila igår, så han får vila från att hoppa och få massage istället. Jag satte på bågar på första portarna i högerslalom och tränade ingångar och det funkar hyfsat bra. Han kan iaf 12 pinnar fint i höger 🙂 Sen satte jag på alla bågar och körde vänsterslalom och med en leksak sist så går det riktigt fint! Helt annan fokus framåt-nedåt och en annan känsla än bara för några dagar sen! Jag gillar verkligen de här bågarna, det är så uppenbart lätt att göra rätt och lätt att fatta om det inte blir rätt för hunden.
Sen gungan då. När jag pratade med EM häromdagen så föreslog hon att jag skulle lägga uppfarten på ett bord så att höjden som gungan slår ifrån blir lägre. Något bord fanns inte på HU, men väl en stol och när jag förankrat den mot väggen så gick det kanon! Monster hinner inte börja fundera på att bita innan han är nere och kan ställa sig i postition och på klicket rusa fram till bollen. Två gånger bet han ändå den busen och då tog jag honom helt sonika i halsbandet och ledde av honom och gjorde om. Han vill inte gå av så det känns som att han kopplade att det inte var ok, för efter de två gångerna så lät han bli. En stor fördel med detta är att jag har bättre kontroll och han har mindre tid att hugga så det känns väldigt lovande!
Nu börjar min upptagna dag, jag sitter knappast hemma och tar det lugnt i min arbetslöshet. Idag ska jag handla, städa, åka skidor, hämta Pascal och sen ska vi ha gäster på spel och middag är det tänkt. Tror ni att jag hinner allt? 😀
Det är KUL med styrelsearbete men nu är det KRIS!
I vår klubb är det kris just nu. Vi har årsmöte om mindre än en månad och vi har ingen ordförande, ingen sammankallande till tävlingssektorn, RUS eller serveringssektorn. Om vi inte har en ordförande, vad är klubben då? Eller sektorer, vad finns kvar? En stark agilitysektor visserligen, och en bra utbildningssektor, men vi kan inte bära hela klubben. Jag kommer att under nästa år sitta i styrelsen som ledamot (om jag blir inröstad ;)) och i agilitysektorn, samt eventuellt i dragsektorn om en sådan kommer att bildas. Det känns som att jag i och med det gjort min beskärda del, men jag tycker också att det är vansinnigt ROLIGT att jobba med det! Och jag tror att det finns en massa människor i vår klubb som skulle tycka att det var roligt att arbeta i klubben om de bara gav det en chans. DESSUTOM, man får ju en otrolig chans att påverka! Ta bara det här med belysningen på agilityplanen, tror ni jag hade stått där på klubben med flera entreprenörer idag på förmiddagen om inte jag m fl agilitymänniskor lobbat hårt för just den frågan?
Igår kväll var det möte med styrelsen på klubben och vi diskuterade bl a medlemstapp. Varför tappar vi medlemmar, varför är det svårt att fylla sektorerna? Dels är det folk som skaffar valp, går en eller ett par kurser och sen hoppar av, men de borde ju jämna ut sig mot nästa års ”ettårsmedlemmar”. Men det är några fler som försvinner jämfört med vad som tillkommer. Jag tror inte att det är enbart i vår klubb, jag tror att folk i allmänhet är lite sämre på att engagera sig ideellt. Varför jobba gratis liksom? Särskilt i vårt ganska stressade liv där ”alla” jobbar heltid och allt hemmaarbete och familj ska hinnas med efter jobbet och på de allt för korta helgerna.
MEN, det är ju kul att pyssla med sin sport också, eller hur? Och klubben ligger som en grund till vår sport, det är där vi har hindren och våra planer, det är där vi tränar, det är där vi arrangerar tävlingar, träffar kompisar, tar promenader osv osv. Klubben är en förutsättning för vår sport! Och det krävs faktiskt en del av medlemmarna om vi ska fortsätta ha en klubb!
Så min uppmaning till er LBKare som läser detta, kom igen nu! Ta chansen, gör en insats, jag lovar att ni kommer ha kul, kanske lära känna lite nytt folk, lära er lite och faktiskt vara med och skapa framtiden för vår klubb! Är det något ni saknar, lobba för det! Och det är så himla mycket lättare att göra det om ni sitter med i styrelsen eller i en sektor.
Till sist, om inte vi gör något, om vi inte fyller platserna och får en ordförande, revisorer och sammankallande så dör klubben, vi kan inte ens genomföra årsmötet om mindre än en månad. Finns det ingen som engagerar sig så kommer vi gå i graven till slut. Och det är det väl ingen av oss över 330 medlemmar som vill, eller?
Slalombågar is the shit. Och snö!!
I förrgår premiärtestade jag slalombågar på Monster för att fixa till ingångarna och vänsterslalom. Bågar är ingenting Monster bara köpte rakt av utan han försökte ta sig under dem och över dem, allt för att ta den närmaste ingången. Men igår så lossnade en del av problemen, han sökte sig själv genom slalom jättefint i vänsterslalom och han tog ingångarna rätt betydligt fler gånger. Eftersom Monster är en hund som lätt kan göra fel 100 gånger även om jag bryter honom och han inte får belöning (extrem motor kanske??) så hjälper det ju inte att han får tänka själv och göra om. Är man nästan lika glad när belöningen uteblir bara man får fortsätta träna och dessutom har lite svårt att tänka i full fart så måste matte byta taktik. Det FÅR inte bli fel helt enkelt och bågarna löser det. Han KAN faktiskt göra fel med dom också (det går att krångla sig igenom även dubbla bågar på höjden) men det är onekligen ganska besvärligt så den vinken fattar han faktiskt.
Gungan är ju vårt andra lilla problem och jag diskuterade det med EM igår. Tyvärr så måste jag nog börja om. Typ iaf. Suck. Det går ju inte riktigt att ha en hund som hugger gungan varje gång den slår över. Knashund.
I övrigt så har det ramlat ner en sisådär 7 cm nysnö under natten och det snöar nu också. Det gillar jag! Vintern har ju typ bara börjat så det är ingen idé att börja fundera på vår (även om det kändes lite så igår i solen) utan jag vill mycket hellre ha lite fräsch snö så att jag kan åka skidor! Jag har inte åkt i år än och nu är det faktiskt på tiden. Har ju inte ens invigt det nya tävlingsgodkända bältet ju och det måste det ju bli ändring på!
Varför inte Cesar Millan?
SKK bjöd in Cesar Millan till MyDog i helgen och det känns som ett märkligt val tycker jag. Millan är ju inte helt okontroversiell, han använder el och stackel (som faktiskt är helt olagligt i Sverige) för att uppnå sina resultat och hans metoder bygger på att hunden ska komma in i ett ”calm submissive state”. Det är ju alltid ”imponerande” med quick fix som löser alla problem men frågan är ju vad som är anledningen till problemen och vad som bli resultatet av den bryska behandling som Millan erbjuder? Många av de hundar som Millan hjälper är hundar som är extremt understimulerade och som därför är problemhundar, de får inte röra sig och att de skulle tränas på något sätt verkar helt otänkbart. Ett alternativ som känns naturligt att stimulera dessa hundar mer istället för att dominera dem men det kommer inte på tal i de program jag har sett. Millan rekommenderar minst 2 promenader per dag som är minst 30 minuter långa (se länk under calm submissive state för källa). En timma totalt alltså, men vad ska hunden göra resten av tiden? Man kan verkligen undra VARFÖR man har en hund om man är så ointresserad av själva hunden som många av de här människorna verkar?
Det finns en hel del filmer som visar vad Millan gör för att uppnå sina resultat, detta är en riktigt bra film som förklarar vilka signaler hunden ger, lägg också märke till stackars extremt stressade hönan som används som rekvisita…
Eller det här, där Millan släpar en ung och rädd s:t bernad uppför en trappa. Jag tycker så synd om den stackars stressade hunden!
För att inte tala om detta, där hunden har att välja på att bli helt strypt eller ge sig…
I Sverige finns det faktiskt en stark opinion mot Cesar Millan och varför han inte är populär, läs mer här. Här kan man också hitta källor till följande stycke.
Vad händer då när man dominerar en hund på Millans vis? Resultatet då en hund (eller annat djur) upprepade gånger utsätts för övervåld kan vara att de bli mer aggressiva, kanske mot en annan familjemedlem eller husdjur . Då byggs en spiral av våld upp som ofta slutar med att hunden blir avlivad eftersom det förstås är hunden som är det ”lägre” djuret (människan har alltid högst värde). Ett annat utfall är en krypande, rädd hund som gör allt för att visa sig underdånig. Man kan också få en passiv hund och det verkar vara Millans mål med ”calm submissive state”. Det är en hund som inte tar några initiativ och som har ”gett sig”. Det finns en term för det, inlärd hjälplöshet. Begreppet kom till efter ett försök där en hund sattes i en strömförande bur och fick stötar. Först försökte hunden ta sig därifrån, men till slut gav sig hunden och lade sig ner på golvet medan strömmen gick genom kroppen. Inlärd hjälplöshet förekommer också hos människor , till exempel hos de apatiska flyktingbarnen (minns ni dem?) som förlorat allt hopp och slutade äta, prata eller försöka leva. I detta fall används begreppet ”uppgivenhetssymptom, men jag kan inte läsa mig till någon skillnad från inlärd hjälplöshet. Är detta något som vi faktiskt vill uppnå hos våra hundar?
Ja, varför vill man ha en hund i ”calm submissive state” undrar jag? Vill jag ha en hund som inte tar initiativ, inte är glad, som inte hälsar på folk, som inte förstår när jag försöker lära hunden något genom att den ska tänka själv? För naturligtvis blir det en konflikt i hundträningen om hunden inte vågar testa sig fram av rädsla för att göra fel. Millan verkar utgå ifrån att människan ska vara en flockledare som styr hundens minsta steg, men hunden är inte en varg och inte människan heller. Vår relation är människa-hund och kan inte översättas till varg-varg hur gärna man än vill.
Många hundsporter bygger idag på att hunden ska göra saker snabbt och livfullt. Det är svårt att få 10 p i lydnad om inte hunden utför momenten snabbt och exakt och i agilityn hamnar man långt ner på resultatlistan om hunden gör allting för sakta. Glädjen och farten är det primära utöver att momentet görs korrekt och ska man våga göra något snabbt så får man inte vara rädd för att man får skäll om det blir fel. Hunden måste våga trycka på och då finns inte tid att fundera på lugnande signaler, det går helt enkelt inte ihop att ha en underdånig hund som samtidigt gör det vi ber dem om med fart och glädje.
Jag vill påstå att det går att ha en grundlydnad på sin hund utan att den är passiviserad och att man kan ha en bra relation OCH en perfekt inkallning till och med när en hare bestämmer sig för att korsa ens väg även om man inte dominerar sin hund. Jag vill också påstå att det är väldigt svårt att få en bra relation och en rolig tränings -och tävlingpartner OM man dominerar sin hund. Man får mest bara en tråkigare hund och hur kul är det?
Tyvärr så verkar media ha svårt för att presentera alternativ för hundträning, den bästa är nog Victoria Stilwell (fastän jag tycker hon är rätt töntig i sina svarta kläder och piska i introt), för hon BELÖNAR faktiskt hundarna och pratar om träning och positiv förstärkning i sina program. Men var är shapingfolket och de som jobbar med djur ”på riktigt”? De som inte kan använda sig av bestraffning eller dominans eftersom det är svårt att dominera till exempel en delfin och därför måste hitta andra vägar? Det är DEM jag vill se på TV, de riktiga inspirationskällorna! Fanns det ett sådant så kanske jag inte skulle byta kanal så fort det dyker upp ett program om hundar och hundträning utan faktiskt lära mig något nytt och intressant istället för att föfrfäras över djurmisshandel på bästa sändningstid!
Mot Uppsala, men inget Kista för oss
Jag funderade faktiskt på att åka till Kista först, men att tävla på det hårda underlaget kändes inte så smart med Trollebolle och hans benägenhet att skada sig. Han får vänta tills Karlstad och Linköping istället! Sen är lite lugnt på tävlingsfronten tills i slutet på april, och då sätter säsongen igång på riktigt! Varje helg i maj finns det intressanta tävlingar 🙂
Monster ska debutera på Rosettjakten i mars har jag tänkt, men det hänger verkligen på hur slalomet utvecklar sig. Söderköping i maj är nästa alternativ, då borde vi verkligen ha fått ordning på det… Vi tränar för fullt nu, jag har varit på HU varje dag den här veckan. Och han gör slalom bra, om han kommer rakt på och vi kör högerslalom så klarar han 12 pinnar! Det är bitarna när vi inte kommer rakt och i vänsterslalom som är de komplicerade bitarna.
I helgen så ska vi istället för Kista åka till Pascals familj i Uppsala och även hälsa på Maja, min lillasyster! Det ska bli väldigt trevligt 🙂
Delmål med Monster
Förutom de stora, övergripande målen som jag presenterade på nyårsafton så finns det andra saker som vi behöver jobb med, jag och Monster. Mål som jag hoppas är uppfyllda ganska snart, inom en månad eller ett par. Det handlar om saker i vår vardag, små saker som jag stör mig lite på och om saker som vi behöver träna på rent agilitymässigt. Och eftersom saker är lättare att göra och få klarhet i om man gör en lista så gör jag just det 🙂
- När jag kallar in Monster så vill jag att han kommer hela vägen fram och att han är fokuserad på mig och inte på att få ett släppkommando så han kan busa. Detta ska uppnås med roligare belöning och tydligare kriterier.
- Monsters vänsterslalom är fortfarande rätt dåligt jämfört med högerslalom, dessutom missar han OFTA första porten och kan inte ingångar från olika håll. Jag är ju inte nöjd med den här metoden, skönt att höra var att även Therese med Nox inte heller är nöjd. Det betyder att det inte bara är jag som är dålig eftersom Therese är en väldigt duktig hundtränare. Så ett delmål är att vi får ordning på slalom!
- Släppet på hinder är inte så bra, det behöver vi jobba med! Det ska lösas med externbelöning och att träna på att omväxlande vara nära mig och omväxlande skicka iväg Monster på hinder.
- Bakombyten! Det kan vi inte! Men med finsk input av belöningsplacering så har vi påbörjat träningen.
Nu ska vi iväg till HU och träffa AC och Ila för lite träning 😀
Life of Monster, Yeti & Jinn 