Monthly Archives: februari 2011

Troll på kurs!

Idag styrde vi kosan mot Kungsör och den förträffliga agilityhallen! Väldigt bra den där, en sån skulle man ha på nära håll… Vi körde 2 timmar och hann med 2 övningar med Veronica och en tredje körde vi på egen hand. Övning nummer två hamnade på film och det är intressant att se att även om jag tycker att jag springer fort så gör jag verkligen inte det! Jag måste verkligen träna på att springa så fort jag kan!! En annan sak som är väldigt trevlig att se är att Troll faktiskt kan svänga riktigt tajt när jag ger honom rätt signaler. Jakkosarna köper han jättefint och överhuvudtaget så tycker jag att han är rätt lättsvängd för att vara så stor. Att vi inte får till svängarna tajtare på tävling är nog mitt fel helt enkelt. Men några fler verktyg fick vi med oss idag och med fler kurser och mer träning så kan det väl bara bli bättre 😛

Monster kom ut och vädrade på slutet, han har suttit med inne i hallen i sin bur under det fantastiska burskynket. Det funkade finfint, jag hade den bortre gaveln upprullad och Monster höll sig relativt lugn. Jag körde sen slalom och ett par hopphinder och tunnel och han gick jättefint! Sög så fint på hindren och tunneln och klarade underlaget riktigt bra också. Kan iofs vara för att vi kört en del på matta på HU.. Jag är impad över att han klarar miljön så fint, han har aldrig varit där tidigare och aldrig kört på konstgräs, men han bara kör och jobbar så fint 🙂

Annonser

Vinterträning, film och en liten blooper..

Monster gick jättebra idag! Vi nollar inte, men han börjar hitta flyt och linjer nu. Han släpper inte alltid, men eftersom han är extremt signalkänslig och jag inte alltid kör så perfekt (hrmm) som jag borde så är det inte så lätt. Men, både snabb och vändbar är han och jäkligt läcker att köra! Här kommer ett litet smakprov 🙂 Efter smakprovet kommer en blooper där jag gör ett framförbyte på fel ställe, Monster byter bakom mig och drar rakt in i tunneln… Det gjorde rätt ont i benet just då ska erkännas, men jag gillar samtidigt suget in i tunneln 😉

Det blir mycket filmer nu, men det händer rätt mycket just nu och det är riktigt skoj att ha framstegen på film 😀

Vänsterslalom från igår

Ett litet skutt finns kvar, men det har blivit mycket bättre!

Film!!

Ja det är inte perfekt, men en jäkla utveckling tycker jag ändå! Det går framåt… 😀

We did it!! :D

Idag tog Monster hela gungan på HU, UTAN att bita eller vända 😀 😀 😀 Jag fick det dessutom på film, tyvärr så spelar Pascals kamera in i .MOV-format som min dator inte riktigt kan hantera. Jag komverterade dom till avi-filer och då blev varje filmsnutt på ca 15 sekunder flera GB stora och min dator bara hackar när jag försökte spela upp dom. Teknikens under.. Förhoppningsvis reder jag ut det imorgon.

Jag körde iaf gungan som vanligt och så frågade Pascal varför jag inte körde hela och om inte Monster lär sig att ta halva när jag bara kör nerfarten. Jag tänkte då visa hur det blir med hela gungan, men satte på koppel för att kunna ha kontroll och då, döm om min förvåning när Monster tog gungan jättefint 😀 Tre gånger, sen vågade jag inte köra mer…

Men detta känns som ett jättesprång framåt! Tjoho, kanske kan vi tävla agilityklass i vår?? Vore ju helt underbart! Dessutom så verkar vänsterslalom-problemet ha löst sig också, han gör ett litet skutt ibland, men det har blivit rasande mycket bättre på bara ett par veckor 😀 Så himla skönt det med!

Lite knäpp, men jag bara tokälskar den här lilla hunden!

Men för fan!

Ibland blir jag lite upprörd. Jag kan bli till och med väldigt upprörd, ibland så upprörd att jag låter bli att blogga om vissa ämnen för att jag känner att det kommer göra mig så upprörd att jag kanske blir lite sjuk. Ett sådant ämne är vargarna, jag skriver inte om det för att jag kommer att bli så arg att jag mår dåligt av det. Nån gång kanske jag kan lyckas få till ett inlägg om vargarna ändå. Men inte idag.

En sak som gör mig nästan lika arg är frågan om genus. Om skillnader mellan kvinnor och män om att anledningen att killar har svårt att dammsuga är att snoppen på något sätt hänger i vägen. Om att kvinnor måste få lika mycket cred som män när de gör saker, eller kanske framför allt att saker som

Kvinna enligt den manliga normen. Men karlar i klänning, det ser vi inte??

traditionellt betraktas som kvinnosaker ökar i värde. Det är lika värdefullt (eller kanske mer) att torka gamla gubbar och tanter i rumpan som att montera en kultivator, eller att ta hand om barn eller sitta och knappa tangentbord. Men det är inte lika mycket värt, inte i pengar och heller inte i status. Det finns faktiskt siffror på att när ett yrke som varit mansdominerat blir mer kvinnodominerat så sjunker lönerna.  Skumt va? På något sätt verkar det ju som att så fort en grej utförs av många kvinnor så blir det liksom mindre värt. Likadant är det med vad vi har på oss, saker som är typiskt kvinnliga är liksom inte lika bra ur manssynpunkt. Däremot går det bättre för kvinnor att ha på sig mansgrejer, men då gör man gärna kläderna lite mer kvinnliga, lite tajtare, lite mer figursydda. Så att det ändå finns en klar skillnad.

Rosa var en killfärg från början, men nu har den klart blivit en tjejfärg. Och då är det inte längre ok för killar att ha den på sig.  Om man inte är modig, eller har på sig rosa för att det är modernt att ha rosa (lite sådär att jag är så manlig så att jag fortfarande är manlig till och med om jag har på mig rosa), men normalt sett så ser man det ganska sällan. Det är kanske därför det är så provocerande när en kille verkligen tar ställning och VILL ha rosa glittrande fjärilar på sig. Så provocerande att  man måste retas och till och med hugga honom lite med en kniv. Läser man kommentarerna under artikeln så är det förvånansvärt många som tycker att Oskar faktiskt får ta och bli lite mer mainstream. Lite mer lagom. För vad fasen, man undviker väl framför allt att bli mobbad genom att bli lite mer mainstram, eller?

Gullgulligullgull och extremt omanligt

Yes låt oss utrota alla personliga uttryck, sätt linser på småbarnen för att undvika att de blir kallade glasögonormar, klä alla killar i blå tröjor med Spindelmannen, gjorda i ett material som går enkelt att spola rena med högtryckstvätt och låt alla flickor leka med söta blunddockor klädda i rosa spets, sittandes i sina tajta rosa kläder sydda i ömtåligt material som går sönder om ett knä bara snuddar vid lite gräs, eller fullkomligt trasas isär om hon, ve och fasa, skulle klättra i ett träd. Låt absolut inte små pojkar leka med smink och låt inga flickor slå sina små söta tumnaglar blå i ett försök att snickra sin egna lådbil.

Seriöst? Vad är det vi är rädda för? Att pojkarna ska bli bögar? So what i så fall? Låt flickorna leka busiga smutsiga lekar och låt pojkarna klä sig i rosa om dom vill.

Så det så.

Långa raka banor

Vi hyrde ridhuset idag och tränade klass 1-banor med unghundarna Nox (Therese Pierrou), Era och Monster. Meija och Immer hängde också med på ett hörn, men körde inte hela banan. Jag letade banor på Åsas banblogg och lade in i nya iFånen (fota, lägga på hinder på rätt plats och tadaa, banor som jag tar med mig på träningen :D) och tog två hoppbanor från Forsekvarna i höstas. Den ena var superrak och alltså jättesvår för våra unghundar som inte har tillräckligt med släpp än. Den andra var lite lättare. Efter dagens träning känner jag mest att vi måste träna mer på banor, och mer på långa avstånd! Avstånden mellan hindren blev nämligen 6-7 m och dessutom så fick vi springa rakt över diagonalen fram och tillbaka och ovanpå det ett långt upplopp så med en snabb hund så var det väldigt svårt att hinna. Klass 1-banor är verkligen inte lätta! Ok, inga fällor, men springigt och svårt på andra sätt.

Rosettjakten får mest bli banträning för vår del känner jag. Vi ska hyra ridhuset ett par gånger till, men jag hinner nog inte få till banträning så att han egentligen klarar att köra hela banor utan att klistra på mig eller snurra till det. Idag var faktiskt första gången som Monster körde hela 19 hinder! Vi får helt enkelt inte plats med långa banor på söndagsträningen och på HU är det helt kört att köra mer än några hinder i rad. Men men, vi har ju tiden framför oss 🙂 Snart kommer sommaren också och då har vi mycket mer möjligheter att bygga rakor, och stora öppna banor och kombinationer!

Kontentan av dagens pass är att i början gick det rätt dåligt, men mot slutet så släppte han mycket mer och gick bättre och bättre. Alltså lärde vi oss något 🙂 Dessutom så gjorde han vänsterslalom riktigt bra 😀 Galet rolig är han iaf, och galet signalkänslig! Vi kommer nog inte ha problem med svängar med tanke på hur lättsvängd han är nu… 😛

Exteriörbesiktning

Precis som igår handlar detta inlägg om mig. Jag var nämligen och kollade min handled idag för att utvärdera eventuell invaliditet. Jag har ju besvär av den, särskilt när jag ska träna. Det är svårt att göra armhävningar, övningar när man sätter ner händerna bakom sig och lyfter på rumpan eller gör ”bakåtarmhävningar” är omöjligt. Jag känner av handleden när jag kör bil länge och det gör ont att ta emot mig eller skjuta ifrån med handen. Läkaren kom fram till att jag har rörelseinskränkningar, ca 10-20 grader. Det är väl inte jättemycket, men tillräckligt för att det ska vara betydligt sämre än vad det var innan jag bröt den. Sen är jag svagare i höger hand också och det är ju lite ovanligt med tanke på att jag är högerhänt. Det normala är ju att vara starkare i höger hand..

Nu ska bedömningen in till försäkringsbolaget och sen får vi se vad som händer. Jag är ju redan lite invalid efter min axel (3 %), fast den besvärar mig inte så mycket längre. Bara när jag sitter framför datorn en hel dag…

Ska jag hamna i TV?

Jag visste ju förstås att mitt namn skulle hamna mer ”ute” när jag tog över ordförandeskapet på LBK, men att TV skulle vilja ha med mig känns ju lite oväntat 🙂 Två st personer från olika kanaler och olika program har tagit kontakt på tre dagar! Knasigt va?

Det första var Stångåstaden play, alltså min hyresvärds lokala kanal som vile göra något om deras hyresgästers fritidsintressen. Det kommer nog att gå av stapeln när våren har kommit, så vi ska höras av längre fram.

Det andra var något bolag i Gamleby som ville ha folk till ett studieprogram om kamphundar. De skulle diskutera om rasförbud och om huruvida förbud är lösningen eller om det snarare är ett ägarproblem. De hörde av sig till LBK för att de ville ha någon som håller på med arbetande hundar och alltså någon som kan argumentera för att det främst är ett ägarproblem. Jag håller definitivt med om att det till allra största delen är ett ägarproblem (så länge man inte avlar på aggressiva hundar, fast det kan ju iofs också sägas vara ett ägarproblem..) men jag känner mig inte tillräckligt insatt för att argumentera om det i TV. Alltså gav jag dom numret till två personer som jag vet arbetar med sina ”kamphundar”, en vän och en tjej som sitter också sitter i styrelsen. Styrelseledamoten vet jag blev uppringd och ska vara med 🙂

Kul att LBK får synas i media tycker jag, även om det bara är lokalt 🙂

Om att det man förstärker det får man. Och tvärtom.

När man som läsare av den här bloggen ser dagens rubrik så gissar jag att man direkt drar slutsatsen att det handlar om hundträning. Men idag, gott folk, så handlar det om människor. Om små människor, eller mer specifikt, mig själv som barn. Jag kan nämligen inte rita och det är något som man direkt kan härleda till min barndom. Men först kommer en liten bakgrund.

Min farmor var en konstnär, jag vet inte hur många tavlor hon målade under sin livstid, men det var många! Min faster gick i hennes fotspår och målar hon också. Mina kusiner är konstnärliga hela högen och kan rita och måla. På mammas sida så målade morfar i olja, min morbror målar, snidar i trä, skriver och är överlag hängiven konsten. Mina kusiner (barn till både morbror och mostrarna) kan rita, någon kan smida, flera är grymt musikaliska.

Och så har vi min familj. Mamma kan visserligen sjunga och spelar gitarr och det har även min bror gjort på äldre dagar, men det där med konst verkar ha gått oss alldeles förbi, eller så är det bara så att vi undviker att rita? Men är det egentligen så konstigt?

När jag var liten fick jag alltid av min faster höra historien om när min pappa skulle måla en lucia och det såg ut som en älg. När jag ritade fick jag kommentaren att vi inte var så begåvade helt enkelt och någon gång skrattade någon åt det jag hade ritat. Jag vet inte om jag egentligen var så himla dålig. Jag menar, hur bra ritar 5-åringar överlag? Men att bli skrattad åt gjorde ju naturligtvis att jag slutade försöka. Detsamma gäller faktiskt mina syskon, för jag var ju inte ensam om att ha en far som ritade älgar iställer för lucior.

Jag var dålig på matte också i låg-och mellanstadiet. Boken var urtråkig och jag satt och tittade ut ur fönstret och var långt långt borta i tankarna. Förmodligen drömde jag om min häst Bonnie, det var mycket roligare än att lösa uppradade tal, likadana fast med olika siffror. Läraren fick stryka många sidor för att jag skulle ligga mer i fas med de andra. Men sen började jag högstadiet och någonting hände! Min mattelärare och jag bara klickade, inte alls på någon känslomässigt plan, men jag förstod och tog in verkligen allt han sa. Jag hade 5 i betyg på varenda prov och jag var antingen bäst eller näst bäst. Jag fick uppmuntran och det var verkligen roligt! Att jag fick positiv förstärkning som 13-åring är nog den främsta orsaken till att jag är en av få biologer som har 30 hp algebra och calculus i sin mastersexamen i biologi…

Vem kan tänka på matte när man har det här hemma??

Kontentan är ju rätt självklar. Man ska akta sig för att skratta åt barn eller få dom att känna sig dåliga. Grejen är ju att man är ju sällan bra i början, man måste ju träna för att bli bra! Hade jag målat och ritat och tränat så hade jag kanske varit riktigt duktig idag? Problemet är ju att jag är rädd för att försöka, men som vuxen så kanske man faktiskt ska jaga ut de där spökena ur garderoben och våga ändå? Jag tog steg 1 igår och skaffade mig en sketch-app till iPhone. Fördelarna är att man kan sudda hur många gånger som helst utan att pappret blir förstört och att man inte behöver visa det för någon om man inte vill.

När man väl ger det en chans så kanske det till och med kan gå ganska bra?