Oavsett svaret så ligger jag väldigt långt ner idag och igår mådde jag så dåligt som man kan tror jag. Vi åt lunch på Pitchers och någonting där var inte riktigt ok. Jag åt 1/4 ägg med majonnäs som jag inte tyckte om, vet inte vad det var för fel egentligen, men jag ville inte ha resten. Kanske var det det som var boven? Tyvärr så kommer jag nog ha väldigt svårt att äta amerikanska pannkakor med lönnsirap i fortsättningen, tack var Garcia-effekten. Jag kommer iaf aldrig äta deras brunch igen!

Så efter att vi ätit och strövat lite på stan och gått hem så mådde jag sådär. Egentligen skulle jag ut en långis med hundarna, men landade istället i sängen och sov en halvtimme. Sen satte det igång. Jag fick alla symptom som Pascal hittade på nätet. Kul lördag liksom.

Idag väger jag 1,5 kg mindre än igår morse och känner mig svag som en urvriden trasa. Har linkat 10 minuter med hundarna, fixat vätskeersättning och landat i soffan.

Dessutom kommer jag missa vinterträningen ikväll… Yay…

Det händer inte mycket på hemmafronten just nu, jag är fylld av ångest pga jobb, eller snarare frånvaron av just det. Hundarna har vilovecka och går bara promenader och jag tränar istället för fullt. Spinning idag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv.

I övrigt så är ju världen instabil. I Japan pyser kärnkraften och det enda man läser om i media här i Sverige är kärnkraft. Men, undrar jag, hur är det med japanerna? Massor är saknade, har de mat, vatten? Hur stora är riskerna för ytterligare skalv, tsunamis? Vi kanske borde fokuser på människorna och landet istället för att själva hamstra jodtabletter?

När jag och Pascal åkte till pappa häromveckan så mötte vi Charlotta, en gammal vän till familjen. Charlotta har funnits nära familjen sen mamma var fodervärd åt hennes häst Mazurka. Det var under samma period som jag fick min första häst Smulan, min shettis som jag skrivit om här i bloggen. Jag var då runt 6 år gammal. Efter det flyttade Charlotta med familj till Normlösa, våra familjer ägde under en flera år en godkänd shettishingst ihop och mamma och Charlotta var bästa vänner. Efter att mina föräldrar skiljdes så har vi tyvärr tappat mycket kontakt med Charlotta.

Charlotta är mycket intresserad av ull och hantverk och är väl bekant med de som driver Ödeshögs Ullspinneri. Ullspinneriet samarbetar en del med människor i Japan och nu skulle de åka över dit och visa en utställning på den svenska ambassaden. När vi mötte Charlotta så var hon överlycklig för att hon plötsligt blivit tillfrågad om hon ville följa med på resan till Japan. Charlotta är nämligen ambulansförare och sjuksköterska och en av deltagarna hade problem med ett elakt sår. Charlotta fick därför resan betald och eftersom hon aldrig varit i Japan så var hon överlycklig. Hon åkte dit i mitten av förra veckan.

Jag har fått besked av Charlottas son att de är okej, de befann sig på svenska ambassaden under jordbävningen och eftersom Tokyo är lite mindre drabbat så är de okej. Tack och lov!

Vissheten om att en människa som jag känt nästan hela mitt liv finns i kaoset i Japan gör att det känns ännu närmre. Tillsammans med bilden från DN och Svenskan där en agilitybana spolas bort i vågorna så känns det i hela kroppen.

Hur många liv har släckts och kommer att släckas i denna oerhörda katastrof? Det är bara hemskt att tänka på det..

Det är så himla skitigt ute just nu så att jag längtar tillbaka till vintern och den rena snön.. Nu måste jag dammsuga typ varje dag om det ska se lite vettigt ut, annars dammsuger jag inte varje dag och så ser det för jävligt ut, som just nu..

Hundarna ska ha vilovecka nu är det tänkt, men det vete 17 hur det ska gå med tanke på att Monster var jätterastlös under den första lediga dagen igår. Jag fick sätta mig med klicker och godis och tänka ut något som jag vill att dom ska kunna. Monstret kommer väl bli lite knasigt om han inte får träna på något sätt… Att kunna kommandot ”buren” känns ju bra, men tyvärr var buren upptagen 😀

Monster fick påbörja ”tryck”, alltså trycka på en post-it med nosen. Troll kan stänga dörrar med nosen, det såg rätt kul ut när han stängde dörren när Monster (som alltid tycks vara i händelsernas centrum) stod mitt i öppningen. Monster fick backa ut och Troll stängde ut honom ur rummet 😀

Sen jobbar jag med ”trampa” också (lock-target, som Troll kan och Monster börjar kunna) och när katten flyttat på sig fick de börja träna på att gå in i buren på kommando. Idag kan de ”gå in”, men inte på håll, kan ju vara bra att kunna tänker jag?

Igår var jag på årsmöte i Östgötadistriktet. Jag och Åsa konstaterade när vi åkte hem att SBK är som om man hade en förening med alla bollsporter. Att man fick sitta på möten i flera timmar där man bara ägnar ca en kvart åt andra sporter åt fotboll och bara en minut av all tid till basket som råkar vara den sport man är intresserad av. Det låter ju rätt galet när man skriver det så, men det är ju så det är. Tjänstehund och bruks är fotbollen, agilityn är basket i det här exemplet. Den enda agility som togs upp var att distriktsmästarna fick en pokal (dock inte i lag så vi blev utan :() och inte ens Bea (som ju kom 4 med laget på VM) eller Anna (som fick SM-silver i lag) nämndes. Det beror på att vi inte har någon sammankallade i agilitysektorn i distriktet. Väldigt tråkigt, tyvärr hinner man kanske inte engagera sig på mer än en nivå, jag känner att jag har nog med min ordförandepost. Inför 2011 så har vi iaf en sammankallande så jag hoppas det blir bättre i år!

Jag är för övrigt kär i min nya iFån. Har nu laddat ner appar både för att smsa gratis och ringa gratis. Så jäkla bra!  Gotta love it.

Nu kallar golven, tvätten och den där spinningpassen på Friskis som jag tänkte gå på lunchen. Man är knappast arbetslös bara för att man är arbetslös, hur hann jag jobba egentligen?

.. kl 12 på natten, pecis innan man ska sova, är ingen hit. Att sova bort huvudvärken funkar liksom inte, jag sköt bara upp den tills idag.. 😦 Det är faktiskt riktigt pissigt, jag ska ju vara funktionär och tävla på Rosettjakten ikväll! Funktionärandet börjar faktiskt redan om ett par timmar och då kommer jag inte vara i form. Jag bara hoppas att mitt huvud bestämmer sig för att sammarbeta före kl 21.25 ikväll när banvandringen för hoppklass 1 large börjar.. Håll tummarna för att jag kan tävla ikväll!

Dessutom skriver jag tydligen rubriken i tredje person. Nåväl, här kommer det en motvikt till gårdagens klagande:

1. Jag åkte till Kalmar tur och retur idag för att gå på en anställnignsintervju och det kändes bra. Jag kände mig välkomnad! Tror lst i Kalmar är ett himla trevligt ställe att jobba på. Sen är det för långt bort egentligen. Vi får se hur det blir, jobbfrågan inför säsongen är långt ifrån klar. Kanske hamnar jag i Kalmar, kanske i Linköping, kanske i Nyköping, vem vet inte du, vem vet inte jag..

2. EM hittade en påbyggnadskurs i biologi med inriktning mot djurskydd! Den är på ett år, på distans. Den andra kursen under hösten är 15 hp etologi, vilket jag redan har en massa poäng av (hm, vad kan det var, 37,5 hp iaf?) så då skulle jag kunna få in miljörätten från Umeå. Då skulle jag kunna kalla mig miljö/djurskyddsinspektör sen. Det här är kanske inte en plan än, men det är ett alternativ. En breddning av min kompetens. Så jag kommer nog att söka.

3. Monster och jag tränade slalom och gunga igår och jag utmanade honom med 14-pinnars slalom. Nemas problemas sa Monster, det är snarare slalom i en bana som är svår att pricka rätt på. Sen lade jag upp gungans nerfart på en stol och skickade över i koppel. Monster bet i gungan och jag sa till honom precis när han gjorde det. I och med att jag lade upp gungan så bet han när gungan stannade och då fick jag till tajmingen! När jag lyckades säga till honom precis vid rätt tillfälle ett par gånger så slutade han bita! Han tappade lite fart sen och var kanske aningen mer säker över gungan, men han tog hela själv utan att jag bromsade honom och utan frustration, magglidande eller bett, det ni! Den ska nog sitta som ett smäck innan Monster ska debutera i agilityklass om en månad 🙂

4. Alltså. Saker löser sig. Till slut. Jag är bara inte vid slutet än. 😛