Artros…

Jaha, då har Troll fått en diagnos. Tyvärr inte en så kul en. Inga utsikter för att bli av med skiten utan det här får vi dras med… Han hade lindrig (tack och lov!) artros i höger höft, båda bogarna och på baksidan av knäna, men inte i själva knäleden.

Vad säger då det här? Jo enligt pappret jag har fått så ska han inte dra, hoppa, krypa.. Inte träna upp bakbenen mha drag alltså och egentligen inte köra agility då.. Det vi däremot SKA göra är simma, stretcha, massera och hålla gång. Och ge glukosamin. Jag har faktiskt köpt en gummibåt som jag tänkte paddla runt med i Lagunen, och i höst tänker jag köpa simkort.

Men jag vete fan alltså.. Troll och jag kör agility, det är ju det vi gör! Och jag vill inte pensionera, inte redan! Vill inte! Veterinären gav mig ett recept på metacam men idag är han ju inte halt. Vet såg ingen hälta alls på honom och lyckades bara böja fram en liten slick-reaktion på höger bog. Ska jag då verkligen ge metacam och vila honom nu, när han verkar må bra? Jag har ändå gått långa promenader med honom lös hela veckan och hoppat några skutt och det har inte varit några som helst problem. Så det jag funderar på är att hålla igång honom nu, träna väldigt lätt på låga höjder och sen tävla så gott det går. Kanske varannan dag om han blir lite stel och naturligtvis sätta in behandling om han blir halt och vila honom då.

Men jag vet inte, har ju haft en hund med artros förut men det var inte lindrig och satt illa till i enbart ett knä. Freddan led av sin artros på riktigt, han blev halt så fort han tränat lite mer tävlingsmässigt och det har ju inte Troll blivit under våren, även om han har varit halt av och till.

Är det någon som har erfarenhet av agilityhund med artros? Har du fortsatt tävla, hur har du tänkt? Hur skulle alla ni som läser här tänka? Är jag dum om jag fortsätter tävla honom eller är det bättre att hålla igång så länge det går? Många frågor och till slut är det ju bara jag som kan bestämma hur min hund mår (och han VILL träna, det lovar jag!) men det vore bra att veta hur andra har resonerat och hur det har gått??

Annonser

Publicerat på 21 juni 2011, i Artros, Troll. Bokmärk permalänken. 12 kommentarer.

  1. Trist såklart med den diagnosen men samtidigt bra att veta.
    Jag tycker din plan låter förnuftig. Lära sig leva med problemet helt enkelt och låta förnuftet råda. Är hunden glad, pigg och ohalt skulle jag köra. Hellre ett roligt, lite kortare liv, än ett långt i koppel.
    Kram!

    Gilla

  2. Artros var ju inte diagonosen som man ville höra, men väldigt skönt att du fått ett svar på hans återkommande hältor!

    Håller med Eva, Troll skulle ju bli tokig om han inte fick göra något utan känn efter hur han är och låt honom ha ”lagom” mycket roliga saker för sig, som agility.
    Det måste väl finnas någon duktig veterinär till att diskutera med hur man ska göra och tänka runt behandling mm?

    Gilla

  3. Fy fasen vad trist! Men jag tycker som övriga, hellre ett aktivt liv där Troll får göra roliga saker än ett längre trist liv utan det där lilla extra. Hade det gällt någon av mina hundar hade jag tänkt likadant, och låtit dom ha aktiva liv ett par år till.

    Gilla

  4. Håller helt med de andra töserna. Ett liv i stillhet och lugn är inget liv för en aktiv border. Bättre köra på så länge det går och därmed låta dem ha ett innehållsrikt och roligt liv. Jag beslutade mig för det med min schäfer som hade spondylos och det ångrar jag inte. Han levde livet glad o nöjd så länge det gick. Att begränsa, stoppa, hejda en levnadsglad hund gör ju ingen glad. Det blir bara en massa konflikter och irritation. Kör på tycker jag, lite lugnare kanske, men NJUT av livet och tiden ni har tillsammans. Ingen vet om han får ett längre liv även om du begränsar honom. Men alla vet att han får ett betydligt roligare liv om du låter honom njuta och har kul. Så resonerar i alla fall jag!

    Gilla

  5. Jättetråkigt verkligen! Kan du inte blanda lite lätt agility med något annan aktivitet som spår eller rallylydnad så han fortfarande får ett roligt och innehållsrikt liv men med lite mindre belastning? HTM och freestyle med anpassade rörelser kanske också kan funka? Jag lärde Index en massa onödiga trix hemma i vardagsrummet när han mådde dåligt, som att rita och ”läsa” en bok. Det tyckte han var superskoj men belastade inte kroppen.

    Gilla

  6. Verkligt trist Hedvig men som sagt, det är bättre att veta vad man har att slåss emot. Håller helt med föregående skribenter…..
    Det ska vara kul både att ha och vara hund !

    L

    Gilla

  7. Fy vilken tråkig diagnos! Men jag är helt inne på din linje. Tror att man kan försvaga hundarna om man börjar att ojja sig över dem och linda in dem i bomull. Troll verkar ju ändå visa när han får ont. Om man gör som du planerat (låga höjder, mindre ofta osv) och han känns bra i kroppen, varför inte? Låt Troll bestämma takten! 😉

    Gilla

  8. Baby visade sig ha spondylos precis när det gick som bäst för oss i agilityn. Jag kunde ha fortsatt tävla, med kontinuerlig behandling av diverse slag, men jag valde att sluta. Det hände så ofta att Baby fick ont i ryggen av sina hopp, att det nästan kändes som djurplågeri till slut…. Det var ett svårt beslut för mig då agilityn var vårt allt, men såhär i efterhand kan jag se att många andra dörrar öppnades för oss i det ögonblicket. Det finns få hundsporter som är så extremt fysiskt belastande som agilityn. Vi provade på lite av varje annat och det var jätteroligt, i synnerhet rallylydnad som påminner mycket om agility men utan de belastande hoppen. Jag menar bara att valet behöver inte vara mellan en aktiv agilityhund och en uttråkad soffpotatis. Det är mer nyanserat än så. Hade vi fortsatt tävla agility, hade dessutom belastningen kunnat göra Babys ryggskada värre, istället för som nu när den är under kontroll och hon har ett aktivt och roligt liv tillsammans med mig och flocken. Våga testa någonting annat, säger jag!

    Gilla

  9. Aptrist verkligen. Men samtidigt skönt att veta vad det är och vad du kan göra för att hjälpa.

    Vi hade en irländsk setter när jag var yngre. En väldigt aktiv sådan som vi tränade lite drag med och som öste på för fullt i vardagen. 7 år gammal fick hon problem med ryggen vilket visade sig vara ryggkotor som inte var ok. Vi hade valet att köra koppelvila för resten av livet och om vi hade tur, vinna ett par år extra. Eller fortsätta med ett aktivt liv, som kanske blev kortare. Vi valde det senare. Slutade med det mest krävande, som drag etc. Men lät henne röra sig så mycket hon själv kände att hon orkade lös.

    Vi fick 4 år med en pigg hund som var glad. Det är inget vi ångrar. Vi hade nog ångrat om vi pressat henne så hon hade ont de där fyra åren dock. Så jag skulle prova mig fram och se var gränsen går. Han har ju ändå haltat flera gånger under våren och det är ju inte kul med en hund som haltar regelbundet. Hitta den nivån som passar er när det kommer till agility. Sen tycker jag det några andra redan skrivit är bra. Pröva andra saker att träna, och kanske tävla. Vallningen till exempel funkar kanske bättre?

    I slutändan är det bara du som kan bestämma. Men försök att inte låsa dig på tanken att agility är det enda ni kan göra för att ha kul! Du har ju en agilityhund som är frisk, så för din del MÅSTE ni ju inte. Och Troll blir nog glad av att göra lite vad som, bara han får göra nåt!

    Kram på dig!

    Gilla

  10. Oj vad svårt. Jag har bara erfarenhet av häst med samma typ av problem, vi tävlade då fälttävlan på hög nivå. Det är ju lite skillnad, men det jag kan tipsa om är att ta en dag i taget. Jag tror att du kommer märka när det är dags att sluta med agilityn, du är ju inte precis typen som kommer att tvinga sin hund till något som plågar den. Kram på er!

    Gilla

  11. Såg nu att jag kanske skrev lite luddigt. Menar såklart inte att du ska ge upp agilityn. Bara att du inte ska känna att det är kört om det inte håller i längden..

    Gilla

  12. Jag både har och inte har erfarenhet av artroshund och agility. Har såtillvida att Rulle har HD, AD och rejält med artros i de lederna. Har inte såtillvida att jag inte visste om det förrän han redan var pensionerad pga andra hälsoproblem och inte såg något av det så länge han var i agilitykondition.

    Såhär i efterhand minns jag ju att han hade korta perioder med hältor som dök upp när vi tävlat och tränat mycket på hårt underlag, framförallt när det var väldigt torrt ute och efter tävlingar inomhus på matta, men för det mesta var han ohalt så länge han var i god kondition. Armbågsfelen upptäcktes under något av hans sista år som tävlingshund efter en längre period av hälta, och då rekommenderades vi att köra på som vanligt men vila honom om han blev halt. Därefter har han varit hos veterinären två gånger till pga hältor och samtliga tre veterinärer som har tittat på honom i samband med detta har oberoende av varandra sagt att han inte hade hållit så länge som han ändå gjort om vi inte hade kört agility och därmed varit extra noga med hans fysiska form.

    Min slutsats av detta är att agility nog inte är speciellt skadlig så länge man ser till att hunden är i god form, och det verkar ju dina hundar onekligen vara. För egen del kan jag tänka att agilityn fungerar som en extra motivation att hålla hunden i toppform i övrigt, om de bara vore sällskapshundar skulle jag nog ha lättare för att slarva med vardagsmotionen de dagar då regnet står som spön i backen och sheltiesarna vänder i dörren…

    Gilla

%d bloggare gillar detta: