Mor Nyström

En av fördelarna med mitt jobb är att man träffar många intressanta människor. Det kan ju vara en nackdel också ibland 😛 Den här veckan var jag iaf hos en brukare från den äldre generationen och han hade rätt roliga namn på sina åkrar. Hos oss på Lst heter alltid skiftena t ex 1a, 1b, 2a osv men för hemmabruk så heter ofta hagarna nåt helt annat, i det här fallet Almanacka, Talleberg och så Mor Nyström. Nyfiken som jag är var jag tvungen att fråga var det kom ifrån.

Mor Nyström var en gumma som bodde i en liten liten stuga med stampad jordgolv. Hon föddes 1820 och flyttade till den lilla stugan med sin man runt 1840. Mannen dog runt 1880 och deras dotter emigrerade till Amerika. Sen bodde mor Nyström själv i stugan ända tills 1915 då hon dog, 95 år gammal. På den tiden fanns ingen pension utan gumman överlevde dels av pengar son dottern skickade och dels genom att städa dassen på de omkringliggande gårdarna. Hon hjälpte också till vid byk och liknande saker. Det finns faktiskt ett fotografi på personalen på en av granngårdarna där hon finns med! Bonden som berättade det här sa också att på vintrarna tog gumman in hönsen och hade dem i stugan, i en tunna!

Jag är rätt fascinerad av den här historien, dels så tycker jag att människoöden är intressanta, men jag tänker också att våra liv är så förgängliga. Om 100 år kommer liksom vi vara bortglömda av nästan alla, möjligtvis besöker någon vår grav någon gång och kanske finns det något bleknat fotografi på oss någonstans, men annars? Annars är vi bara en siffra i statistiken, ett namn någon kanske hittar vid släktforskningen?

Mor Nyströms historia lever vidare genom att bonden döpt sin åker efter henne och för att bonden och jag berättar om henne. Jag hoppas att någon berättar min historia någon gång, långt efter att jag är borta från det här livet…

Publicerat på 24 september 2011, i Just nu. Bokmärk permalänken. 5 kommentarer.

  1. Det är väldig intressant med gamla historier. På tal om roliga åkernamn så har vi ett hemma som heter Orgelverket. Det är ett ganska stenigt skifte och någon tyckte att det lät som när man spelade på en orgel när man harvade med häst på den åkern. Ett annat skifte heter Jutaren efter att det låg ett gammalt gjuteri där.

    Men – hemska länsstyrelsevokabulär att kalla lantbrukare för brukare. Brukare är personer som tex har personlig assistent, inte såna som sysslar med jordbruk…

    Gilla

    • Fast jag tror faktiskt att brukare i det här fallet kommer från lantbrukare eller jordbrukare, nån som brukar marken. Vi har en massa restriktioner på ord så jag håller aldrig reda på vad som är ok o inte, men brukare blir ofta samlingsnamnet. Men det är aldrig i ngn nedstättande mening 🙂

      Gilla

  2. Jag vet att det inte är nedsättande, men det är verkligen bara lst-folk som säger brukare, och alla andra i branschen tycker det är hemskt… Du får väl göra ett försök att få lst att ändra på sig i det fallet 😉

    Gilla

  3. Jag gillar åxå sånt, har ju tom läst lite socialantropologi och är väldigt förtjust i etnologi, är uppvuxen med sånt, hängde jämt på museet när jag var liten, min grannes pappa som jobbade där är etnolog och kan massor av historier…

    Förresten, vid vår stuga ligger Öna kulturreservat. Där finns en åkerlapp som kallas Brökakan. En pytteliten plätt, antar att namnet kommer från att skörden bara gav en enda brödkaka…

    Gilla

%d bloggare gillar detta: