Å så orkade jag så mycket så jag blir alldeles matt!

Alltså, i helgen sprang jag 2,6 km på en sämre tid än vad jag brukar. I tisdags så sprang jag med Linnea i Rydskogen, två varv på 2,5 km. Vi sprang inte jättefort och jag använde inte Runkeeper så jag vet inte vad tiderna blev men vi höll ett hyfsat tempo och jag kände efteråt att jag lätt hade kunnat springa ett varv till! Och just det är det som är lite störigt, att jag blev så trött i helgen och så bara en dag efter så känns det som att jag skulle kunna springa hur länge som helst! Jag gissar att formsvackan i helgen beror på två saker, dels backarna i början (vi har ju inga såna backar här på slätten…) och sen också adrenalinet! Jag är van att springa korta sträckor med adrenalin, när jag går in på en agilitytävling så är jag ju alltid lite nervös på ett ojobbigt och inte särskilt störande sätt, men att springa en längre sträcka är helt klart jobbigare! Lite ytligare andning gör inget på 30 s, men på 13 minuter så har det betydelse. Jag tappade faktiskt känseln i händerna i början av loppet i lördags för att jag hade ett överskott på adrenalinet. Det var svårt att hålla ett lagom tempo och att orka länge med det adrenalinöverslaget. Frågan är vad jag kan göra åt det i framtiden, det enda är kanske att springa fler tävlingar…?

Publicerat på 28 oktober 2011, i Drag. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Helt klart!! 😀

    Gilla

  2. Gillar Marlenes svar 🙂 Jag gissar på att du skall dumpa Rydspåret och ge dig ut i skogen istället. Det var så jag sprang i Rydsskogen, fram och tillbaka i snåret. Kalasbra 🙂

    Gilla

%d bloggare gillar detta: