Månadsarkiv: november 2011

Grymma vovvar gör inte abstinensen mindre

Shit vad fint hundarna gick idag! Johanna hade tagit med den ena av hoppettorna från Jönköping. Monster och jag har alltså kört den banan innan, då fick vi några fel vad jag minns. Den här gången nollade han första varvet och fick en rivning på andra! Så himla duktig!

Troll går också kalas, flickade något och hamnade över fel hinder första varvet och nolla andra. Mina rivningsbenägna hundar rev alltså totalt ett hinder på fyra rundor. Det tar sig!

Attans att tävlingssäsongen är slut för i år för oss!

Fasen jag vill ju med tävla 3-4 december!

Istället ska jag flytta. Men vad? När Pascal och jag flyttade ihop gav jag bort allt till Myrorna. Verkligen allt! Den (bara lite) trasiga soffan som dom säkert slängde ändå, sängen som nu är 18 år gammal och lite hängmattelik i formen. Soffbordet som var ett sådant där litet IKEA-bord i björkfaner som ser för jäkligt ut efter ett halvår (om man har tur), TV-bänken som kanske inte var den vackraste i världen… Ja det är kanske inte någon förlust att de där grejerna är borta! Men mitt skrivbord är ju lite tråkigt att jag valde att slänga bort, det var ju helt ok..

MEN det är ju lite knäppt att jag ska flytta! Till en egen lägenhet! Nu när jag hittat nån som jag vill leva med och är lycklig sambo. Så himla fel liksom! Konstigt och annorlunda. Jag vill ju inte flytta ifrån min älskling! 😦 Men om jag ska komma någonstans i min karriär, slippa vara arbetslös eller jobba med, för min utbildning, helt oväsentliga saker, så är det ett måste. Tur iaf att jag verkar ha (jag har ju inte sett den irl..) hittat en väldigt fin lägenhet, 5 min från jobbet, 5 min från stationen och 5 min från en park, helt perfekt! Pascal får hänga där med mig och hundarna en eller ett par dagar i veckan och jag får åka hem på helgerna. Det blir nog bra!

Just nu njuter jag av lediga dagar! Jag har börjat dagen med 4 km jogging och nu ska vi åka till BK för lite agility! Sen ska däcken bytas och sist idag är det styrelsemöte. Mitt sista, sen lämnar jag över till vice ordföranden, det är för långt att åka hem från Jönköping för att gå på möten.

Nästan vår idag och ett besök på US

Jag och Johanna inledde dagen med en riktigt härlig dag i Tinnerö! En stor fördel med hösten är att djuren tas in och man återigen kan vandra utan koskräck i hagarna!

Monster, Troll, Moa och Meija ❤

Jag var en sväng på ortopeden också. Jag kom dit två minuter innan utsatt tid eftersom lokaltrafiken svek mig. Jäkla skitbussar. Efter att ha väntat 10 minuter på bussen slängde jag mig på cykeln och kom dit i tid, genomsvett och rufsig. Anledningen till besöket var min axel som gick sönder i augusti tack vare en liten snabb entusiastisk hund. Jag är skittrött på att den inte blir bättre trots att jag kämpar med sjukgymnastiken, jag får ont när jag använder den för mycket och riktiga smärtattacker när jag råkar göra nåt konstigt, som att spänna fast mig med säkerhetsbältet, ta av bh:n eller liknande. Läkaren tyckte dock att utvecklingen var normal och sa att det kunde ta upp till ett år innan det blir bra. Eller så bra den kan bli, det är tydligen vanligt att man blir stel i ytterlägena som när man sträcker armen rakt upp. Tydligen så har jag, trots att det inte alls känns så, en hyfsad styrka och rörlighet och har även fått igång skulderbladet som kan halka efter. Skumt att jag tycker det känns så dåligt och läkaren så bra, men jag lever ju med skitaxeln medan han kollar på massor av axlar i veckan. Något mer objektiv i sin utvärdering än undertecknad kanske… Kul dock att han sa det där om skulderbladet, när jag fortfarande jobbade så blev jag lätt trött i skuldran och då tappade jag ut själva bladet bakåt så att det var det första som slog i ryggstödet i bilen. Jag gnällde lite för sjukgymnasten eftersom det var rätt obehagligt och har efter det tränat just de musklerna med gummiband. Tydligen ger det ju resultat då, även om det känns trögt och det är ju ändå positivt…

Nu ska hundarna få ett kort klickerpass innan sängen väntar!

En och annan bild från helgen, ett par besök i sagans land samt lite blötare aktiviteter

Fiona & Shrek!

Anna vann kostymtävlingen med sin biogolvs-outfit 😀

Jag sover sällan länge. Oftast vaknar jag vid 8 om jag inte ställer klockan, så döm om min förvåning när jag idag vaknade kl 11!! Dessutom hade jag bokat en simtid kl 11.45 och det tar 30 min att gå dit så det blev lite stressigt. Vi hann dit och båda hundarna simmade, Troll mycket och Monster lite.

Trollis i sitt rätta element?

Monster hejar på!

Sötaste blicken 🙂

Efter simmandet åkte jag och Pascal till julmarknaden på Enenäs slott! Jag har varit där ett par gånger och jag älskar att gå och provsmaka fugde, ostar, glögg och marmelad. Idag handlade vi mest mat, flatbröd, tomatmarmelad, en svindyr ost, blåbärsmarmelad och en massa underbar fudge! Det finns en hel del annat att kika på också, det är väldigt mysigt att bara kolla på allt hantverk, fina snidade saker, för att inte tala om allt som är gjort av ull i olika former.

Jag älskar de här tovade trollen!

Och de här! Över en halvmeter höga är dom 🙂

Bilderna är förresten tagna med min nya kamera! Jag gillar den skarpt, den tar väldigt bra bilder för att samtidigt vara så liten att den får plats i fickan. Helt perfekt!

Fiona!!

Nu så 😀

20111111-171520.jpg

Först röd, sen grön

Jag ska strax ut i skogen. Vi ska springa 5 km, vovvarna och jag, hoppas att jag inte fryser ihjäl på vägen dit bara. Jag behöver köpa mig lite springkläder som funkar även när temperaturen kryper neråt! Borde kanske utyttja mina 20% rabatt på ett köp på Stadium om bara inte plånboken var så tom efter kameraköpet…

Ikväll är det personalfest. Jag ska vara grön! Igår sydde jag fräsiga öron och både orangeröd hårfärg på sprayburk och krona är inköpt!

Vad tror ni att det blir? Gissa och den som gissar rätt först får…. en kladdkaka!!!

😀

Fascinerande shaping

Jag har varit extra duktig på att shapa och jobba med klickern här hemma nu när jag har en massa tid på dagarna. Det mesta är delar i vardagen som redan funkar skapligt men som jag vill ha bättre. Vid dörren till exempel, redan innan så väntade dom vid dörren på ett ”okej” innan dom får gå ut, men nu vill jag att dom ska vända upp emot mig och ta kontakt när vi gått ut genom dörren också. Samma när de hoppar ut ur bilen, först vänta på ”okej”, sen hoppa ut, sen ta kontakt med mig. Det går faktiskt bäst med Monster, han gillar godis bättre och stressar mindre när vi går ut vilket gör att han mycket snabbare vänder upp mot mig. Troll spottar ut godiset och vill egentligen ha en leksak, men snacka om knöligt att kampa med två stora hundar i vårt lilla trapphus…? Monster snappar upp den här träningen otroligt fort och nu tar han oftare och bättre kontakt när vi är ute också, en trevlig bieffekt 🙂

Jag håller också på att träna grejer inne, att gå till fällen står på agendan just nu. Det som slog mig vid första träningspasset var att de är otroligt snabba på att plocka upp ungefär vad jag vill. I det här fallet så vill jag att de ska gå och lägga sig på fällen och nästan omedelbart så befann sig Monster på fällen, stående och sittande och till slut liggande. Troll satt och tittade på när Monster tränade första passet och när det var Trolls tur så gick han direkt till fällen! Fascinerande nog så är jag säker på att han uppfattat under Monsters träningspass att det var fällen som var nyckeln i den här övningen. Egentligen så tycker jag att det är rätt självklart, men många tror ju att djur inte alls kan härmas utan att varje individ måste uppfinna hjulet på nytt. Det beror självklart på vilka beteenden vi pratar om men jag är övertygad om att djur kan härma vissa beteenden genom att bara iaktta en annan individ. Båda hundarna låg på fällen inann passet var slut så nu ska vi fortsätta med den utomhus, öka avståndet och sätta ett ord på det. Det är ju praktiskt att slippa binda fast hundarna när jag tränar till exempel agility och framför allt Monster har lite svårt att vara kvar på en plats om jag tränar med Troll. Det är ju dessutom lite svårt att korrigera Monster när jag tränar Troll, inte så juste mot Troll som är känslig för tillrättavisningar och då tror jag att det kan bli lättare med en fäll att ligga på!

Nu ska vi till Rydskogen för en promenad med Josefine och Shiva!

Om att när saker börjar gå bra så fortsätter dom åt samma håll ett tag

Sen jag fick jobbet på JV så har jag gått på moln workwise men allt runtomkring har känts lite löst och osäkert minst sagt. Nu kan det kanske vara så att jag har hittat en lägenhet som ligger centralt, 5 min från jobbet, 5 min från stationen och typ 5 min från en större park. Jag har inte fått den än, men håll alla tummar ni har!! Den ser jättefin ut, trägolv och diskmaskin och helt enkelt bara super! Åh vad jag vill ha den!

Jag köpte en liten present till mig också och jag är kalasnöjd hittills! Jag har inte varit så nöjd med min Canon Powershot S3 IS eftersom den ta lite gryniga kort. Sen är den lite stor också. Pascal har en Nikon systemkamera och det räcker med en sån i familjen, dessutom vill jag inte ha en kamera som är så stor att man måste bära den i en separat väska, jag vill ha en kamera som man kan ha i fickan! Idag slog jag till på en Canon Powershot sx220 HS! En lila och väldigt fin kamera som är kompakt men ändå tar fina bilder! Jag hoppas att jag nu kommer bli mer motiverad att ta bilder och ha med mig kameran nu när det är lätt att ha med den och att jag smidigt och enkelt kan ta bra bilder. Just nu känner jag mig som ett barn på julafton, skit bara att batteriet skulle laddas så att jag inte fick med mig den till BK för det var ett underbart ljus där idag!

Ute på BK blev det ett snabbt pass agility såklart, Monster går från klarhet till klarhet när det gäller kontaktfälten. Han har alltid stannat bra men han har haft en tendens att stanna snett om jag är efter. Jag har jobbat en hel del med det med en leksak efter balansen eller efter ett hinder efter balansen och nu är det mycket bättre! Jag upptäckte idag att han däremot inte har gjort samma koppling på Aet, där stannar han fortfarande snett om jag är lite efter. Men det är bara att träna 🙂 Sen tränade vi lite threadels och staket, båda delarna går riktigt bra, men jag får verkligen inte slarva. Gör jag rätt så gör båda pojkarna rätt!

Vem har sponsrat forskningen?

När man läser saker som känns lätt kontroversiellt men som plötsligt räknas som en ”sanning” så undrar jag 1) hur kom man fram till resultaten (det står väldigt sällan i t ex dagspress), 2) vad var hypotesen egentligen 3) vad ville man ha till svar (det ska ju naturligtvis inte spela någon roll i en vetenskaplig studie, men det kan ju göra det ändå) och 4) vem har betalat studien?

Ett exempel på det är de dieter som är väldigt poppis idag och som innebär att man ska äta mycket animaliska produkter och väldigt lite kolhydrater. En granskning av SR Ekot visar att LCHF-dieten ger en dubbelt så stor muljöpåverkan än om man följer Livsmedelsverkets råd. Potatis och andra rotsaker kan odlas i Sverige (korta transporter) med relativt liten miljöpåberkan men den sortens mat är bannlysta enligt LCHF. Är det någon som blir förvånad över att köttindustrin har sponsrat många av de studier som dieten bygger på?

Jag ställer den här frågan idag på grund av den här artikeln. Den är inte ny och jag har sett den förut men en liten fb-diskussion igår styrde min fokus ditåt. Jag har inte läst originalartikeln så jag vet faktiskt inte hypotesen och dagspressen är som sagt rätt dåliga på att skriva något annat än en sammanfattning av resultatet, MEN jag tycker att artikeln framkallar en hel rad med frågor. Till exempel, hur stort ekologiskt fotavtryck en genomsnittlig människa har? Och vad har man har räknat på vad hunden ätit? Har man verkligen tagit med ALLT när det gäller bilen, även vad som kommer göras med bilen när den skrotas? Och vem 17 har sponsrat artikeln? Toyota???

Jag vet inte. Men jag känner mig faktiskt tveksam både till dieter som framhåller att man bara ska äta animaliskt protein och forskningsresultat som hävdar att stadsjeepar och flygresor är att föredra framför en promenad i skogen med din hund.

Spår med allt vad det innebär

Jag, Johanna, Nathalie och Hanna träffades idag för att spåra enligt konstens att regler. Min erfarenhet av spår är att man har med sig en stol, kaffe och ciggaretter, fast vi körde med sittunderlag, te och fimpade ciggen.

Troll är ju en stjärna i allt han hittar på och han vann ju faktiskt appellen med hela 297 p av 320 en gång för länge sen. Jag tänkte att han förmodligen minns hur man gör och lade ut ett spår som var runt 500 m med 4 apporter plus slutapport. Det låg nog runt en timme innan jag släppte på. Sist jag spårade så var han rätt het och nu var tempot bättre. Han tuffade på som ett litet ånglok, flöt ut lite i första vinkeln men satt annars som en smäck i spåret hela vägen! Plockade alla apporter så fint också.

Monster har aldrig spårat i sitt liv och han fick ett 20-30 m ostspår som fick ligga längre än vad jag tänkt, kanske 40 minuter. Han fattade ingenting… Jag visade med handen och han tänkte nostouch på handen… 😛 Nä det gick inget vidare faktiskt… Jag lade därför ett ostspår till och släppte på direkt och DÅ trillade polletten ner! Nu tuffade han på och snvände näsan jättefint! Kan nog bli spårhund av honom också om vi jobbar på det 😛 Tyvärr tar ju spårandet så lång tid så att man nästan måste vara arbetslös för att hinna med det..