Monthly Archives: januari 2012

Bättre helg än vecka

Veckan var rätt livlig på flera fronter men lugnade ner sig framåt fredagen. Jag har hittat en ny foderleverantör, Animail! Det verkar helt superb, de levererar hem foder och desutom har de Advance Performance som mina hundar äter! Helt perfekt! Nu har även allt mailande lugnat ner sig och saker och ting har orndat upp sig förhoppningsvis.

Helgen har varit väldigt trevlig! I fredags slutade jag jobbet redan 14.15 för att hinna hem och åka norrut, först till pappa med vovvarna, sen till Linköping för att packa om, byta kläder och fixa till mig och till sist till Stockholm, Ekhagen och Eva-Marie! Det var himla trevligt att träffas och prata, det blir alldeles för sällan. Sent i säng blev det och inte alltför många timmars sömn eftersom jag har en tendens att vakna hyfsat tidigt oavsett när jag går och lägger mig. Jag och Pascal åkte tåg hem och det var i tid, halleluja.

Hundarna skulle hämtas och på vägen tänkte jag köpa kantband till Monsters nya täcke och det var väl tur det eftersom vi fortfarande var i stan när jag upptäckte att det var punka på ett bakdäck 😦 Inga däckmojjar är öppna på helgerna så för tillfället är vi billösa och jag får fixa det innan jobbet imorgon. Lite segt, men inget att göra åt, jag kan ju inte köra ända till Jönköping på reservdäcket…

Igår kväll var det fest igen, jag och en sisådär 12 killar, flest dataördar och några gymnaster. Jag var alltså den udda fågeln i flera aspekter 😉 Vi var bara där ett kort tag, jag var galet trött och höll på att somna vid 22.

Nu är det snart vinterträning och innan det ska snabeldraken motioneras och matas. HAr hört att dom går sönder om dom inte får minst en dos hundhår i veckan 😉

 

Det stormar

Den senaste veckan ungefär har varit rätt turbulent i Sverige. Så även hos mig faktiskt, det är lugnt på vissa fronter men på andra är det totalt kaos. Det uppstår kris på kris som måste lösas och jag känner mig rätt matt. Då är det skönt att fokusera utåt, på andra som kanske står i värre stormar.

1) Kaptenen på Costa Concordia. Bilderna visar ett fartyg som likt Titanic sjunker medan kaptenen hjälper kvinnor och barn ner i livbåtarna och gör sig redo att gå ner i djupet med sitt skepp… eller hur var det nu? Nej just det ja, han ”ramlade” ner i en livbåt, klarade sig oskadd och vägrade lyda ordern att återvända till skeppet… En sann hjälte, en trygg gestalt att lita på i vått och torrt – eller inte.

Bilden är nallad från Aftonbladet!

2) Lasse Anrellsamt övriga stjärnskott i samma kaliber. Dock stormade det värst runt Anrell själv. Rolf-Göran Bengtsson vinner Jerringpriset,

En hyvens hästkille?

framröstad av hela svenska folket men tydligen bör det vara ogiltigt eftersom en kupp genomförts – en massa småtjejer har röstat. Anrell ifrågasatte vem Bengtsson är och upprörde, med rätta, hela häst-Sverige. Pinsamt för att vara en sportjournalist, ännu pinsammare om man läser kommentarerna under artikeln. Tydligen så är hästmänniskor inte en del av svenska folket, ridning är ingen sport och tjejer borde inte rösta om Jerringpriset. Mansgrisarna svinar ostört vidare medan resten av Sverige häpet tittat på.

3) Annica Dahlström som hävdar att män är genetiskt programmerade att vara dåliga pappor och inte bör lämnas ensamma med sina barn. Tydligen så har alla män en fallenhet att vrida axlarna hur led på sina barn när de försöker använda dom till att öppna ölflaskan – eller hur det nu var. Jag tror att mansgrisarna under 2) och Annica har rätt lika livsåskådningar och förmodligen skulle komma bra överens om de träffades. Förmodligen skulle de funka rätt bra ihop även i ett förhållande, Annica kunde hänga hemma med barnen och mansgrisen kunde heja på Zlatan från lämplig sportbar långt borta från känsliga nackar och tålamodsprövande dregel.

Jupps, nu känns det bättre. Man kan snabbt konstatera att jag varken är hatad av hela häst-Sverige, alla pappor eller föraktad av hela världen. Gött, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en mindre turbulent dag  imorgon 😉

Som en jämförelse..

..så tänkte jag lägga upp Monsters allra första lopp för snart ett år sedan, på samma tävling 🙂

Tävling i Valla

Igår var det dags för den första av Linköping HUs tre vintertävlingar!

Innan agilityklassen så kändes det verkligen inte bra. Monster växlade mellan att vilja kasta sig in på banan och att kasta sig fram mot alla söta tikar som fanns runt om. Jag fick ingen kontakt med honom alls och jag gick in på banan med en hund som var helt i sin egna värld. Jag satte honom framför första hindret och sen klappade jag honom samtidigt som jag tog några djupa andetag. Nu var det vi och Monster var med mig!

Det är ju väldigt retligt att Monster trampade på gungan igen, annars hade vi ju en nolla! Det var absolut det bästa agilityloppet vi har gjort och jag är väldigt nöjd! Anledningen till missödet var att jag var osäker på linjen efter tunneln och därför vile jag vara kvar lite längre vid hindret innan gungan och det gav honom utrymme att vända. Han är ju het på gungan och att sånt här händer på träning var inte alls ovanligt i början, numera tack och lov lite mer ovanligt.

Innan hoppklassen hade jag en betydligt trevligare hund i kopplet och vi var helt sams när vi gick in 🙂

Det var ju attans på den där fulsnurren som hamnade så nära hindret annars hade vi ju varit nollade.. Om inte om så kunde vi lika gärna haft två pinnar med oss hem 😉 Men han är lite frågande  på en del ställen och vi behöver jobba på slalomet så att jag kan lämna honom och placera mig bättre. Även upploppssträckorna är ju svåra, han frågar när det blir så långa rakor.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med Monster, nu var det bara småbitar som strulade och inte hela loppen. Vi jobbar tillsammans och Monster hade inga problem med slalomet alls trots att det var tävling 😛

Jag vill säga ett stort grattis till alla som gjorde fina lopp igår! Det är ju så lätt att glömma någon om man börjar rabbla namn men framför allt ska kanske Johanna och Meijsan nämnas, dubbelseger är ju inte så dumt 😀 Stort grattis till er alla som gjorde fina lopp och tog pinnar igår!

Trolls täcke!

Första täcket är färdigt!

20120121-155247.jpg

Jönköping

Iförrgår passade jag på att ta en promenad i dagsljus för även om jag inte mår bra så måste ju hundarna ut. Jag tog med kameran och det gav mig också en massa naturliga pauser under promenaden – perfekt!

Utsikt från parkeringen vid vattenledningsparken!

Mina raringar ❤

Monster är hopplös att få bra på bild, det här är ett av de bästa korten 🙂

Munksjön och Vättern! Jag bor väster om bilden.

 

Lägenheten

Jag har fått lite frågor om jag inte kan blogga om Jönköping, hur jag har det och så… Nu när jag är hemma och sjuk men ändå aningen piggare än igår så tog jag en sväng med kameran så att ni får se hur vi bor!

Först kommer man in i hallen. Den är ganska liten och rakt fram finns toan.

Det här är den lilla hallen 🙂

Sen kommer man in i vardagsrummet. Det är en öppen planlösning mellan köket och vardagsrummet. Det känns ännu lite omöblerat, kunde vara mer grejer på väggarna, men tänk på att alla möbler är skänkta och jag inte har köpt mer än det nödvändigaste. Jag tycker att det blev riktigt bra ändå!

Sovrummet skymtas bakom köket och till vänster hittar man den inglasade balkongen!

Vardagsrummet från andra hållet

Vardagsrummet från andra hållet

Den inglasade balkongen

Så, då vet ni hur vi bor 🙂 Jag trivs bra i lägenheten här och det funkar att pendla även om det naturligtvis vore optimalt om vi bodde på samma ställe och hade jobb i samma stad. Men nu är det som det är och jag tycker att det går riktigt bra!

Urk och YAY!

Först dagens urk. Vaknade med ont i halsen, sen kom huvudvärken. Jag gick hem vid lunch och har nu legat i soffan med undantag för när hundarna påpekar att de också har behov. Det jobbiga med att gå ut är framför allt att det gör ont när kläderna rör sig mot huden. Har ingen termometer och iPhone har bara en app för utomhustemperaturer men det känns som att jag har feber. Det känns tveksamt att jag blir frisk under natten men ni får gärna hålla tummarna ändå 😉 Viktigast är naturligtvis att jag är i bra form på lördag när Monster och jag ska köra årets första tävling!

Sen dagens YAY!! Vi fick plats på kurs för Jenny Damm i maj 😀 😀 Det är på Finnbogården och Monster och jag är väldigt laddade! Eller ja kasnke inte just idag, men mentalt laddar jag redan 😀 Tror det kommer bli kalas, först ska vi på kurs för Annica Aller i februari och sen Jenny! JAg behöver gå kurs så himla mycket så att vi maximalt utnyttjar den här säsongen, det ska bli SÅÅÅ kul! Ännu roligare blir det eftersom Emma och Josefin ska dit också, utöver Johanna och Anna som jag åker tillsammans med 😀

Slut

Idag har varit en dag när jag inte mått så bra. Jag har suttit under en filt med torgvantar, en kopp te i händerna och mest sett ämlig ut och hade det inte varit för att jag själv bjudit in hela gruppen till ett möte som jag skulle hålla i på eftermiddagen så hade jag gått hem. Som tur är mådde jag iaf bättre efter lunch. Men alltså, filt på jobbet är klart underskattat!

Nu tvättar jag, hundarna har fått en ordentlig promenad och jag ska torka tvätten, dricka te och sova.

Vad jag tänker på, en kväll när jag mår sådär och önskar att jag var hos min älskling eller att han var här, det är att jyckarna är ett väldigt bra sällskap. Man blir ju liksom bara glad när man sätter sig på golvet med 50 kg hund i knät och plötsligt känns allt lite bättre ändå 🙂 Och så kommer ju älskling imorgon, så bara det gör ju att det måste bli en bättre dag!

Två helt briljanta ljudböcker

Till att börja med, Förkunnaren av Unni Drougge, den andra boken i trilogin om Berit Hård. Det här en av de bästa böcker jag lyssnat på, dels är den bra i språket och handlingen tar små oväntade vändningar hela tiden, dels så har Unni Drougge skapat en underbar karaktär i Berit Hård! Berit är heöt hämningslös, hon är fet och ohälsosam, hon äter, röker, dricker och ligger i samma hämningslösa kick ass-anda. Hon är befriande i sin hämningslöshet i en värld där de flesta tänker på hur de uppfattas, vad de äter och vad de säger. Läs den!

Bok nummer två är Den trettonde historien av Diane Setterfield. Det här en vacker lite långsam bok som sakta nystar upp historien. Språket är flytande och jag vill fortsätta lyssna utan avbrott. Om man vill ha en bok där det händer saker hela tiden så är detta fel bok, men om man vill ha en vacker historia som kanske inte tar vägen dit man först trodde, ja då är det här en riktigt bra bok!