De e bare å blogg

Jag hade en blogg ett tag som var helt anonym. I den skrev jag texter om gamla saker, om personliga saker och om det mesta som jag inte vill skriva ut över hela världen samtidigt som jag ville formulera ord och meningar runt vad jag tänkte och kände. Att låta ord snärjas in i varandra, att få en läsare att känna och må så som jag ville. Att få språket att flyta och bli en vacker text som leker sig fram.

Jämfört med vad jag skriver nu så är skillnaden hissnande. Nu blir det upprapningar och redogörelser för vad jag gjort under dagen eller träningspasset. Inga känslor, inga texter med flyt. Jag är rätt dålig på att skriva om vardagen på ett sätt så att jag så att säga blir nöjd med skriften.

Jag har läst och lyssnat på böcker som är av den mer litterära sorten den senaste tiden. Inte som svenska deckare där målet är själva handlingen, mysteriet, brottet och lösningen utan böcker där orden spinner runt en handling, där orden och hur de står i förhållande till varandra är minst lika viktiga som vad de berättar. När jag läser och lyssnar på de här böckerna så väcker jag en gammal dröm jag hade som liten, att faktiskt skriva något på riktigt. Att få leva upp till det där högsta betyget i svenska som faktiskt finns i mina betyg.

Men saken är den att för att skriva ”på riktigt” så behöver jag tid. Tid att fundera, att hitta lusten och tid för att hitta inspirationen. Tid att låta ord och formuleringar flyta runti huvudet och bilda känslor och sammanhang.

Om jag så hittar orden och meningarna så betyder något på riktigt så kommer nästa problem. Tänk om det är för privat? Tänk om det är saker som jag inte vill publicera i en blogg med mitt namn på, fritt för alla vänner, arbetskamrater, chefer och familj att läsa?

Så vad blir kontentan egentligen? Jag vill uttrycka mig mer abstrakt och samtidigt mer verkligt men jag fastnar på vägen. Lämpar sig verkligen texten, är det saker jag vill avslöja, eller inte? Och om jag inte ska skriva om mina mest privata känslor och upplevelser, vad ska jag då skriva om? Kanske borde jag skriva skönlitterära texter istället? Eller skriva mer debattinlägg? Fast det kräver också tid och inspiration.

Nu har jag tankevurpat så att jag står på samma ställe som i starten. Alltså, jag behöver tid och inspiration oavsett vad jag skriver men eftersom jag ite riktigt har det så då blir jag kanske kvar i mina rätt torra redogörelser om hundarna och livet i stort och smått.

Men någon gång kanske jag får tid och inspiration vid samma tillfälle och får ihop någon text som det är mer känsla i?

Vad tror ni?

Annonser

Posted on 11 januari 2012, in Litterärt. Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Hej älskling. Du kanske skulle testa NanoWriMo. En community för novellskrivare som ”utmanar” sig själva att skriva noveller. Lite som runkeeper fast med ord 🙂

    Finns en community av svenskar där:
    http://www.nanowrimo.org/en/regions/europe-sweden

  2. De där skorna du beställde från gippmokk förra året eller när det var, gick du helt på vikten på hundarna då (det står att man ska det på deras hemsida, vad jag kan se)? Frågade du nåt om passformen? Jag tänkte köpa till båda mina när jag ändå behöver till Faile, men det är ju inte roligt att få fel storlek. Men man kanske kan gå helt på vikten? Anledningen till frågan är helt enkelt att mina två, baserat på vikten, hamnar på olika storlekar. Har aldrig funderat kring om de har olika stora tassar, men det kanske dom har. 😛

%d bloggare gillar detta: