Det stormar

Den senaste veckan ungefär har varit rätt turbulent i Sverige. Så även hos mig faktiskt, det är lugnt på vissa fronter men på andra är det totalt kaos. Det uppstår kris på kris som måste lösas och jag känner mig rätt matt. Då är det skönt att fokusera utåt, på andra som kanske står i värre stormar.

1) Kaptenen på Costa Concordia. Bilderna visar ett fartyg som likt Titanic sjunker medan kaptenen hjälper kvinnor och barn ner i livbåtarna och gör sig redo att gå ner i djupet med sitt skepp… eller hur var det nu? Nej just det ja, han ”ramlade” ner i en livbåt, klarade sig oskadd och vägrade lyda ordern att återvända till skeppet… En sann hjälte, en trygg gestalt att lita på i vått och torrt – eller inte.

Bilden är nallad från Aftonbladet!

2) Lasse Anrellsamt övriga stjärnskott i samma kaliber. Dock stormade det värst runt Anrell själv. Rolf-Göran Bengtsson vinner Jerringpriset,

En hyvens hästkille?

framröstad av hela svenska folket men tydligen bör det vara ogiltigt eftersom en kupp genomförts – en massa småtjejer har röstat. Anrell ifrågasatte vem Bengtsson är och upprörde, med rätta, hela häst-Sverige. Pinsamt för att vara en sportjournalist, ännu pinsammare om man läser kommentarerna under artikeln. Tydligen så är hästmänniskor inte en del av svenska folket, ridning är ingen sport och tjejer borde inte rösta om Jerringpriset. Mansgrisarna svinar ostört vidare medan resten av Sverige häpet tittat på.

3) Annica Dahlström som hävdar att män är genetiskt programmerade att vara dåliga pappor och inte bör lämnas ensamma med sina barn. Tydligen så har alla män en fallenhet att vrida axlarna hur led på sina barn när de försöker använda dom till att öppna ölflaskan – eller hur det nu var. Jag tror att mansgrisarna under 2) och Annica har rätt lika livsåskådningar och förmodligen skulle komma bra överens om de träffades. Förmodligen skulle de funka rätt bra ihop även i ett förhållande, Annica kunde hänga hemma med barnen och mansgrisen kunde heja på Zlatan från lämplig sportbar långt borta från känsliga nackar och tålamodsprövande dregel.

Jupps, nu känns det bättre. Man kan snabbt konstatera att jag varken är hatad av hela häst-Sverige, alla pappor eller föraktad av hela världen. Gött, nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på en mindre turbulent dag  imorgon 😉

Annonser

Publicerat på 26 januari 2012, i Just nu. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Bra inlägg! =)

    Gilla

%d bloggare gillar detta: