Nu sitter jag i en minibuss på väg till Torsåker i närheten av Hofors. Det är arealkurs på gång och jag kommer vara där tills på torsdag. I nästa vecka åker vi på tisdagskvällen och kommer hem på torsdagen. I veckan efter ska jag till Luleå måndag-tisdag. Det är mycket resor så här års! Hundarna är hos Pascal och hundvakten Cecilia den här veckan och hos pappa nästa. Fullt ös för mig och lite träningsvila för hundarna och det kan ju vara bra efter tävlingarna i helgen.

Efter söndagens agilitylopp så var jag rätt deppig faktiskt, fasen vad svårt det ska vara att sätta dom där loppen! Det var olika saker som strulade även om gungan var klart överrepresenterad. Första loppet i Huskvarna hade Monster glömt hur man tar gungan med 2+2 så jag tog om, diskade oss och gick av planen. Första loppet i Aneby var det gungan som lockade när Monster var i slalom så att han gick ut på 10e pinne typ 248 gånger. Jag var envis som synden och tog om, varje gång. Han SKA ta hela slalom innan han får belöningen -gungan, men vi tog oss tyvärr i mål med det största antal fel jag någonsin haft. 76 fel, slå det om ni kan! Jag trodde faktiskt att vi var diskade, annars hade jag faktiskt sett till att bli det, det är ju snyggare!

Sista loppet i Aneby satte vi starten jättesnyggt, sen kom (gissa vad??) gungan(!!), Monster tog den och vände sig sen snabbt om och satte en tass på den! Vi blev märkligt nog inte diskade men senare missade vi ett hinder och det blev en tass på Aet som fällde oss.

Ja sen var jag faktiskt rätt så deppig. Men lösningen är ju enkel, vi behöver träna på agilitybanor! Det och endast det ska tränas nu! Vi kan självklart peta in andra svårigheter i banorna, men agilityhindren ska finnas där! Ser ni mig träna på något som inte innehåller kontaktfältshinder så får ni slå mig i huvudet med en stekpanna. Jag ska till och med ta med mig en stekpanna själv som ni kan låna om det skulle behövas 😉

Vi gjorde några bra grejer också i helgen, överlag så är han ju trevlig och väldigt rolig att köra och disken i hopptvåan i lördags var helt mitt fel. Starten i båda loppen i söndags gick kalas, balansen funkar kanon, jag sprang ordentligt i sista loppet och i det loppet rev Monster inget heller.

Men som sagt, vi behöver träna agilitybanor… Tyvärr så är jag ju inte på samma ort som hundarna så mycket de närmsta veckorna, men det får bli en agilitybana varje gång vi får chans att träna. Vi får göra det bästa av situationen helt enkelt! Det svåra med just agilitybanor är att de är svåra att bygga på egen hand, det bra är att fler än jag behöver träna på dem så att jag slipper bygga själv. Dessutom erbjöd sig Pascal att följa med ut på klubben och bygga eftersom vi måste träna för att att få till det! Bästa älskade sambo, det var nog det allra bästa att säga för att göra mig på bättre humör på vägen hem 🙂