Själva springandet gick faktiskt rätt så bra igår. Jag tog på min träningskläder, ingen vindjacka men iaf en långärmad tröja och körde upp till Vattenledningsparken. Det var så kallt att jag var tvungen att springa för att inte frysa ihjäl och det är ju också en slags drivkraft när man väl står där i skogen och fryser. Jag tog mig 2,5 km med ett par flåsstopp efter de branta backarna, men kände mig ändå rätt fräsch och pigg hela sträckan!

Hundarna är ju ett glatt sällskap oavsett motionsform, det vill säga att även när vi har kommit hem igen och jag har lagt mig på golvet för att göra situps så utövar de supportverksamhet.

Det är dock tveksamt om just denna typ av support verkligen fungerar 😉