Månadsarkiv: oktober 2012
Två händelser av extremt olika karaktär
Vi börjar med den helt otroligt stora händelsen! Vi ska köpa hus!!! 😀 😀 Häftigt va?? Jag ska lägga till en brasklapp om vi hittar något konstigt eller så som isf skulle hindra ett köp, men vi har sagt ja och vi ska skriva kontrakt på fredag! Det känns helt otroligt, spänning och glädje blandat med ångest. Men det kanske är så det ska vara, hade man ingen ångest vore det kanske märkligt? Det är lite att fixa, ett badrum måste fixas till att börja med och sen har vi det mer angenäma problemet med att vi inte har några möbler alls för att fylla detta stora hus, men fatta att vi kommer ha en stor trädgård, ett stort hus, inga grannar på nära håll och dessutom en paddock där jag kan ha mina hinder och utöver det faktiskt en möjlighet att ha får eftersom det både finns ett stall och en liten hage! Det ska bli så roligt och underbart och säkert jobbigt med badrummet, men fint när det är klart 😀
Sen har vi händelsen av en annan karaktär, det var lilla Monster som väckte mig i morse med ett lågt knorrande. Jag trodde jag drömde men två knorr senare fattade jag att jag var vaken och studsade ut med en bajsnödig hund. Fem minuter senare tänkte jag att jag kunde få i mig frukost innan en längre promenad men si det gick inte. Knorrandet kom igång igen och det var bara att ge sig ut. Ordentlig diarré och ont i magen, stackars stackars Monster 😦 Ännu mer synd om honom var det när han inte fick någon frukost.. Nu blir här en dag när jag får cykla hem några gånger från jobbet och rasta liten hund. Det är ju tur att jag bor nära jobbet.. Monster har fått Arben Grange blandat i fodret och nu är vi uppe i 50/50 ungefär. Kanske är det fodret som gör detta, isf så är det väl bara att kapitulera och ge Monster Eukanuba Dermatosis trots att det är svindyrt. Men vad gör man..?
Kennelträff på Seglinge!
Igår var det kennelträff på Seglinge! En hel massa hundar och människor samlades hos Eva och Torbjörn! Vi fick väldigt god soppa och vallade för första gången på rätt länge. Det var riktigt roligt att se släkten, det är bra fina hundar de där Seglingehundarna!
Monsters syster Kelli har ju nyligen fått valpar, de är nu 12 veckor gamla. Helt underbara var de, så söta och gosiga! Jag kunde lätt ha stulit med mig en hem om inte det skulle ha sabbat stämningen på hela träffen 😉 Valpsuget slog till med full kraft kan man väl säga! Alla små bebisar träffade fåren och ett par var riktigt tända medan någon tyckte att fåren var lite väl stora än så länge. De är ju då himla söta när de tänder, en liten plutthund som håller fåren mot staketet eller som fullt koncentrerad vill gå upp och stoppa dem.
Efter att valparna hade vallat tog jag in Monster i 25an och han var helt galet het! Som tur är så är han ju alltid snäll och skulle aldrig vara dum mot fåren, han bara går alldeles för fort. Efter två turer i 25an hade han taggat ner och var betydligt mer sansad.
Troll vallade fåren på fältet och han var väldigt glad över att få valla. Han är ju inte särskilt bra på att gå rakt mot djuren utan vill flanka hela tiden. Lite drygt när det enda man får göra är att säga åt honom att gå rakt.. Men han hade kul och är söt så det är ok ändå 🙂 Eva tog ett par bilder på honom, ett fint och ett där han ser helt knäpp ut 🙂
Allra sist tog jag ut Monster på stora fältet. Jag visste inte riktigt hur het han skulle vara, men turerna i 25an hade gjort susen och han gick kalasbra!! Tyvärr var det ingen kvar som kollade då så ni får tro mig helt enkelt 😉 Han var riktigt mjuk, kunde hålla ner tempot och flankerade jättefint. Han var riktigt rolig att valla med och jag blev direkt sugen på att satsa mer på vallningen! Nästa sommar, då jäklar ska vi valla!
Eva tog kort på Monster och syrran Kelli när de vallade! De är verkligen inte lika någonstans utseendemässigt de där, men väldigt trevliga är de båda två och de har nog mer gemensamt i personligheten än utseendet 🙂
Till sist en bild på snyggingen Monster!
Turbulens
Det är helt galet hur saker ändrats hit och dit den här veckan. Jag har kastats upp och ner i en känslomässig röra. Till att börja med kunde jag inte sova i onsdags för att fulla studenter härjade och skrek utanför. Jag blev inte mindre irriterad på mina grannar när min cykel låg ner igår morse med framhjulet helt böjt, bakdäcket lite vridet och en fjäder i låset förstörd. Någon måste ha ramlat på den. Förutom att släpa den till cykelmojjen så har jag också gått fram och tillbaka till jobbet, även på lunchen, vilket har gjort min tillvaro ganska mycket stressigare den här veckan! Cykeln är fixad nu, men fick sig samtidigt en dödsdom, sex månader håller den nog men delarna börjar bli riktigt slitna tydligen.
Sen huset då. Vi sa ju nej, sen fick vi mail från säljaren, dessutom ett telefonsamtal igår. Vi snackade och det kändes riktigt bra, fick svar på frågor utan mellanhand vilket ju är klart underskattat. Vi diskuterade pris också och vi kanske kan nå en överenskommelse? Det är inte omöjligt att vi blir med hus ändå 🙂 Då är det hela huset, inklusive paddock och stall som är aktuellt! Spännande som bara den, men galet läskigt också.. 😉
I detect, therefore I’m a detective?
Ni vet i kriminalserier där man börjar med ett fall som ser rätt så enkelt ut, sen börjar man hitta nåt som inte stämmer, nystar lite mer och sen blir man lite paff när en hel massa lustiga saker landar i knäet på en? Så är det just nu med huset.
Ni minns listan från igår va? Badrummet stå nu rätt långt ner i kurs på skalan av besvärligheter, så även elen. Det är saker som man kan fixa, inte billigt, men det ligger ändå med i beräkningarna när man köper ett hus. Men det andra jag hittade gör inte det..
- Jag började rådda i vad som händer med pantbreven. Mäklaren kunde inte svara utan skulle ringa tillbaka så jag och Pascal letade på egen hand. Jag ringde till kommunen och hamnade hos en lantmätare som har hand om området och då fick jag reda på att avstyckningen troligen inte alls är möjlig. Hela fastigheten består idag av ett hus med trädgård och garage men även en liten betesmark, en paddock och ett enkelt stall. Annonsen på Hemnet är på bara huset, garaget och tomten, resten planerade säljaren att stycka av och behålla ett tag, och sen kasnke sälja som tomt. Men jag fick av lantmätaren reda på att man kan inte stycka hur som helst utan avstyckningen måste utgöra en egen fastighet, dvs antingen måste den utgöra en jordbruksfastighet eller ha ett hus eller iaf ett preliminärt bygglov på sig. Området är ca 0,5 ha och det är alldeles för litet för att vara en egen jordbruksfastighet och att få ett bygglov när stallet ligger så nära, DET är ingen självklarhet! Alltså går det troligen inte alls att stycka av tomten och vi har lagt bud på något som inte är juridiskt görligt. Dessutom ska tydligen området stadsplaneras så inga bygglov över huvug taget kommer att utfärdas förrän om två år.
- Avloppet. Det finns enligt miljökontoret inget tillstånd för att anlägga en markbädd idag. Det får han kanske, men det är till att börja med en handläggningstid på sex veckor och vi vill ju naturligtvis inte köpa ett hus utan fungerande avlopp. Om man ansluter till det kommunala så blir kostnaden betydligt högre.
Nu är dessutom huset borttaget från Hemnet och mäklaren ringde under eftermiddagen och erbjöd oss att köpa HELA fastigheten till ett högre pris eftersom det inte går att stycka av tomten idag (vilket då jag upplyste mäklaren om igår..). Däremot går det förmodligen att stycka av och sälja som tomt om två år. Mäklaren lockade med att de ändå sänkt 100 000 kr från det pris som fanns på Hemnet för hela fastigheten tidigare och pratade om alla möjligheter man får. Till exempel kan man ju hyra ut stallet för 3000 kr per månad och sälja en tomt för en massa pengar om två år..
Men nä, nu känner jag mig mest trött och less på detta faktiskt. Jag tror på den där markbädden när jag ser den (och besiktningsprotokollet) och jag vet hur mycket problem det kan bli med hyresgäster i ett stall. Den tomt med hus på som vi budade på finns inte ens eftersom det inte går att stycka av och priset hamnade på 300 000 med än vad vi lagt och dessutom finns ju fortfarande inget avlopp. Att de har sänkt det med 100 000 från det tidigare priset kontrade jag raskt med att de faktiskt inte fått det sålt så det är ju ett rätt dåligt argument.
Kontentan blev att jag ringde och sa att vi drar tillbaka vårt erbjudande. Det är såklart trist när vi hittat ett hus vi verkligen gillade, men vi vill ju att vårt husköp ska vara fyllt av mer lust än ångest. Under dagen så har jag framför allt känt ångest och en klump i magen när jag har pratat med mäklaren. Det är ju intenågon angenäm känsla. Nu känner jag mig istället rätt tom och avslagen. Jag hade ju redan målat upp bilder hur hundarna skuttade i trädgården och hur badrummet med golvvärmen och hundduschen skulle se ut… Det kommer ju fler hus, men det känns ju ändå trist 😦
Fyra (5) frågor
Detta är vad vi diskuterar just nu:
- Badrum. Vad kostar det att slå ut en eller ev två vägg och göra nytt? Toa och handfat kan stå där det står, men kakel, badkar och kanske golvvärme…? Och hur mycket skada kan en sprucken klinker göra i ett duschutrymme?
- Pantbrev. Vad händer om man styckar av en fastighet, vem betalar vad? Och om man har pantbrev till ett högre värde än köpeskillingen, innebär det att man får låna mer pengar direkt då?
- Avlopp. Om man ska koppla på det kommunala så kostar det 100 000 kr mer än om man gör en infiltrationsbädd. Är det värt de pengarna?
- El. Luftvärmepumpar är tydligen rätt effektiva idag så en sådan kanske man ska investera i? Att fixa berg eller ytjordvärme plus att installera vattenburet system i huset kostar ca 200 000. Är det värt det? Ved är ju tydligen rätt billigt ändå i jämförelse när det finns kamin i huset..
- Det finns nya hus som kostar typ samma vad detta kommer att kosta oss. De har inte alls samma charm och betydligt mindre tomt, men man får ju allt påkopplat direkt.. Är det kanske ett bättre alternativ? Eller så kommer det ju ut nya hus då och då…?
Som ni märker är ingenting klart och funderingarna går runt runt runt…
Hyckleri och häxjakt
Svenska folket är på jakt. Offret är Parken Zoos djurparkschef som nu fått kicken. Såklart måste någon bära hundhuvudet (vilket märkligt uttryck egentligen) för djuren i frysen och de där lögnerna om att djuren omplacerats. Jag vidhåller att djurparker gärna ser att allmänheten tror att alla djur omplaceras och tas hand om på ett bra sätt, men faktum kvarstår att djur slaktas av platsbrist och för att man helt enkelt inte har möjlighet att ha massor av unga hanar i parkerna. Genetiskt värdefulla djur sparas naturligtvis, men kastrerade djur och inavlade djur har ju i sig inget värde i en genpool och börjar de bli uttjatade och måste bytas ut mot något mer spännande så byts de såklart ut.
Jag tycker självklart inte att djurparker ska missköta sina djur och gör de det så ska de anmälas! Det är ju självklart! Men att offentligt hänga en person som visserligen uttryckt sig klumpigt och farit med osanningar som ALLA köper fast de inte borde, det tycker jag är idiotiskt! Hur kan man rimligtvis tro att alla djur kan placeras om och dessutom bli förbannad om man får reda på att de avlivas? Jag tycker inte att man har rätt att bli förbannad om man inte har ett rent samvete själv. Jag kan slå vad om väldigt mycket pengar att minst 90 % av alla dom har skrivit hatmail till djurparkschefen har kött hemma i sin egen frys som de inte kan garantera kommer från djur som haft ett bra liv, djur som aldrig stått på spaltgolv, som alltid haft rejält med halm under klövarna, fått njuta av solens strålar och färskt gräs direkt från marken under somrarna. Eller som fått vara hos sin mamma som liten, aldrig fått sin svans tuggad på av uttråkade kamrater eller, och detta är nog allra viktigast, inte blivit dödad i förtid??? Hur många djur som hamnar på tallriken i modern tid har fått leva tills de har blivit gamla?? Och ändå ska djurparkschefen avlivas och stoppas i en frys för att de avlivat tre pumor som ändå levt en betydligt längre tid än de flesta djur omkring som som inte är sällskapsdjur?
Ursäkta men jag förstår faktiskt inte logiken.
Vi blir lurade konstant hela tiden. Reklamfilmer om grisar som flyr till Sverige för att här får de ströva på grönt gräs och sova på gyllengul halm (Citygross), andra där svartvita mjölkkor har sina kalvar med sig på grönbetet (Bregott) och just nu sitter reklampostrar upe över hela Sverige där en fiskare i en båt precis har bärkat en lax från havet. En lax som i verkligheten lever i stora korgar, tätt tätt packade med hundratusentals kamrater där de orsakar miljöförstöring (syrefria bottnar och övergödning) och dessutom är anledningen till att massor av fiskar tas upp ur haven för att bli foder.
Så, om det är så hemskt att bli lurad, varför äter så många fortfarande kött som de inte vet bakgrunden på? Hur kan man fortsätta äta gris efter att Djurrättsalliansen visade vad som händer på grisgårdar i Sverige för två år sedan? Hur kan man fortsätta äta lax trots att faktan FINNS där?
Missförstå mig rätt nu, självfallet vill jag att djuren ska behandlas bra på djurparker och jag tycker faktiskt väldig illa om hela konceptet djurpark. Men jag tycker ännu värre om när djur far illa och framför allt inte fåt leva ut sina naturliga beteenden utan istället tvingas ta till stereotypa beteenden för att klara av sin vardag. Då menar jag alla djur! Även de som ligger på näthatarnas middagsbord!
Nä om det är något som gör mig förbannad så är det människor som hatar och hotar, när de inte är bättre själva! Dessa hycklare som gärna härjar så länge det är handlar om saker som de själva måste göra avkall på. Som att äta vilket kött som helst utan att ha en tanke på vart det kommer ifrån…
Bästa köpet hittills i år
.. det är mina gummipjucks som jag köpte på Naturkompaniet i Karlstad i somras. De är underbara! Varma med sockor i, alltid torra och dessutom lätta och smidiga. Tretorn är märket om någon undrar!
Vi har tränat och det var nog sista gången i år på LBK. Slirigt, blött och lerigt, nä nu måste hindren in snart, inte minst för att planen blir sönderkörd. Tur att Jönkans agilityplan ligger i nerförslut och därför inte alls är lika blöt. Hundarna blev helt geggiga och jag med, Monster spädde på det hela genom att rulla sig i alla barr hann hittade. Men det regnar bara yttepyttelite och jag har dessutom fått hem mössor och vantar som jag köpt på nätet så jag är rätt nöjd ändå 🙂
Ikväll får vi gäster så nu när hundarna kanske är hyfsat nöjda ska vi städa, plocka undan och laga mat. Det är bra att ha ett bra motiv till att plocka undan allt som hamnar på hög!
På tal om hem och sånt, vad gäller huset så är hoppet uppe än! Det är inte klart, men kanske kanske kan det bli något..? På måndag får vi veta mer och kanske får jag revidera stövlarna sim bästa köpet i år??
Olidligt
Ja. Olidligt spännande. Jag önskar att jag hade nerver av stål. Och, som sagt, obegränsat med pengar. Utgången av detta är oviss, och när klara besked finns så ska jag sluta mumla i skägget. Jag lovar 😉
Idag pratas det om djurparker. Jag kollade på Kalla fakta igår och visst, det framställs på ett sensationellt sätt, så klart. Men vad är sanning och vad är inte så farligt? Jag tycker att om djur är döda så spelar det väl inte så himla stor roll hur de förvaras egentligen. Vi tar ingen större hänsyn till dem i något avseende, på djursjukhusen staplas djuren på varandra om det är trångt om utrymme och om man är upprörd över att djuren slängs i frysrum när de är döda så kanske man verkligen ska tänka över om det är värdigt att gasa djur till medvetslöshet för att sedan hänga upp dom och skära halsen av dem? Hur mycket värdighet ligger det i att bli korv egentligen? Och om man nu ändå hamnar i frysen, spelar det så stor roll om man är styckad eller hel?
I övrigt så känner jag igen djurparkschefens lättflytande lögner om djur som flyttat och placerats om trots att de ligger i frysen. Jag har själv många gånger sagt att djuren placeras om när jag jobbade på Kolmården, trots att jag vet att många av ungarna slaktas på hösten. Vem kan rimligtvis ta hand om alla hanar som föds när så många arter vill leva i flockar med många honor och någon enstaka hane? Hälften av alla djurungar som föds är ju hanar och de måste ju ta vägen någonstans, ofta är då detta någonstans slaktbänken och sedermera frysen. Att avliva pumorna trots att de säkert kunnat leva många år till för att man vill ha platsen känns inte heller som något unikt, även om jag inte har något exempel på det själv.
Den värsta lögnen jag upprepat och upprapat är dock den om stereotypa beteenden, dvs störda beteendemönster som djur kan göra när de vantrivs och inte får utlopp för sina naturliga beteenden. ”Nej nej, djuren får inga stereotypier här på Kolmården, här har de det så bra”, ”hon utvecklade det beteendet innan hon kom till oss, för här mår alla djur så bra” osv osv när jag vet att det inte är normalt att gorillan Enzo sitter och dricker i en kvart för att sedan kissa fem ggr på en halvtimme, eller försöken att bortförklara att schimpanshonorna dricker sitt eget kiss trots att nästan alla faktiskt är födda i parken.
Av den anledningen blir jag därför inte särskilt förvånad över att djurparkschefen ljuger så lätt. Det ligger liksom i sakens natur, för vem vill berätta sanningen om hur djuren mår eller vart de tagit vägen när den sanningen verkligen inte ger någon bra reklam?
Grym hund, grymt pass
Detta eviga regnande gör mig galen. Jag är inte överdrivet förtjust i att vara ute i regn men det kan jag ta. Det som är riktigt drygt är det som per automatik följer efter, nämligen all torkad lera inomhus! I måndags sprang jag och vovvarna i vattenledningsparken i spöregn och när vi kom hem hade jag lera i pannan. Hundarna var genomleriga och det enda alternativet var att bada dom. Så hundarna åkte ner i badkaret en och en, sen var de rena medan badrummet var täckt av vatten och hundhår. När jag tog av mig springkläderna rasade ännu mer lera ner på golvet än vad som fanns innan och det vara bara att inse att lite städning vad nödvändigt. En vända med dammsugaren och därefter moppen så såg det vettigt ut igen, men redan nu börjar golven se riktigt smutsiga ut igen.
Idag ösregnade det hela morgonpromenaden men sen har det faktiskt varit riktigt vettigt! Till och med solen tittade förskrämt fram! Jag var ju tvungen att untyttja det fina vädret så efter jobbet åkte vi till BK och tränade! Det fanns en bana uppställd och jag ställde ut hindren för att få bättre avstånd och ”skicka-möjligheter”. Det blev en väldigt snabb liten bana på 16 hinder och jag tränade med båda hundarna. Troll missade slalomingången men var pigg och glad medan Monster fullkomligt briljerade! Det var en hyfsat svår ingång i slalom, ett skick ut på ett hinder och sen gällde det bara att springa. Ni vet att jag gnällt om att jag är långsam men idag, då kände jag mig riktigt riktigt snabb! Jag blindbytte, sprang som tusan och vågade satsa och Monster rann som snabbt forsande vatten över hindren! Ja det var en sån där träning som man vill ha varje gång 🙂
Belysningen är riktigt bra på Jönköpings BHK och dessutom är planen faktiskt under omständigheterna torr! Det blir nog fler pass innan vintern är här 🙂
Hos Troll är hoppet vid liv och kanske också hos mig?
Jag fick ett härligt kort på Troll från Emma! Det är från KM och nu när Troll är en pangsjonerad herre så vet man ju aldrig när den sista filmen eller bilden tagen in action kommer på Trolle. Helt plötsligt kanske han inte kan hoppa mer och den senaste bilden är den sista. Det gör det ännu mer värdefullt att ha kvar filmer och bilder från Trolls bedrifter, både från KM och kursen i helgen!
P och jag tänker hur, pratar hus, drömmer hus, andas hus just nu. Att inte veta om det finns fuktskador, att inte ha en aning om vad en eventuell renovering skulle kosta, och sen dessutom detta med budgivning. Jisses alltså, man borde ju ha obegränsat med pengar och nerver av stål.. To be continued..
Life of Monster, Yeti & Jinn 