Ridhusträning, 90 år och lite lagom ångest – igen!

Söndagen har gått i ett! Jag vaknade sent och har känt mig utvilad hela dagen, en fantastisk känsla! Det är allt bra viktigt att sova 🙂 Vovvarna och jag pallrade oss iväg på ridhusträningen vid 12 och som vanligt så kände jag mig stressad. Egentligen var det helt onödigt eftersom alla var färdigtränade 20 minuter innan sluttiden, men det är väl svårt att vänja sig av med det. Anledningen är nog framför allt att jag är en uppvärmningsfascist och jag känner inte att det räcker att värma upp innan vi bygger kombinationer (om inte mina jyckar kan vara lösa när vi bygger såklart, men det skulle ju bli en faslig röra om alla hundar var det) utan jag vill gå ordentligt precis innan jag kör. Så tränar vi ju alltid på sommaren, bygger, värmer upp och kör direkt. Men på vintern är tiden begränsad och många värmer upp sina hundar innan vi bygger, sen får hundarna vänta (och kallna) innan vi kör. Man får ju såklart göra som man vill med det, men eftersom Troll skadade sig rätt allvarligt och aldrig egentligen blev bra just vid en vinterträning där han inte var tillräckligt uppvärmd så är jag nojjig. Mina hundar SKA vara tillräckligt uppvärmda, oavsett om det inverkar på träningstiden eller inte.

Nu var det ju så att vi ändå hade tid, men jag blev ändå stressad. Förmodligen mest av gammal vana, hade jag kollat på klockan ordentligt så hade jag ju insett hur läget var och lugnat ner mig. Hets är en känsla som alltid är närvarande på vinterträningen, både hos hundarna och hos mig och kanske borde vi försöka oss på lite mind-fulness innan vi kliver in i ridhuset? Ett bättre mentalt läge för att klara träningen med dess höga ljudnivå och folk som står och väntar på att jag ska bli klar? Kanske andas i fyrkant, spänna höger knytnäve hårt och slaaaaappna aaaav…

Själva träningen gick faktiskt riktigt bra. Monster var vändbar och lyssnade fint även idag, ett par rivningar som tack och lov är väldigt sällsynt på tävling, bra kontaktfält och fint slalom. Jag tror att med ett par träningspass i Jönkan under veckan så kommer vi vara i toppform till Vårgårda nästa helg!

Längtar till sommaren och detta!

Efter träningen åkte vi i ilfart till Tornby för inköp av kattsand och blomma till farfar, sen ut till pappa för firandet av densamma! Farfar alltså, som faktiskt fyller hela 90 år idag! Fantastiskt nog bor han fortfarande i sitt trevåningshus, städar och lagar all mat själv, klipper gräset i den stora trädgården och kör dessutom bil! Han var kanske mindre nöjd med att fylla 90, men jag tror att han kände sig nöjd med dagen – och tårtan! – ändå.

Förstås pratade vi om huset och om hur vi ska lösa allt med badrum osv. Lite ångestpåslag fick jag, igen, men jag ser ändå mest fram emot det! Bara en sån sak som att vi ikväll måste tvätta 7 maskiner på 4 timmar, tänk att få slänga in en tvätt när man vill och slippa detta maratontvättande varannan vecka! Och tänk att få hänga upp tvätten utomhus! Pascal har inte ens gjort det en enda gång i sitt liv! Äntligen ska han få hålla i och använda en klädnypa, vilken lycka 😀

Jag måste berätta dagens roligaste kommentaren också, den fällde min lillebror Alexander, 4 år, när han tog delade ett ballerinakex och glatt utbrast ”Titta en tutte! Precis som mammas!” 😀 Helt klockrent 😀

Publicerat på 19 november 2012, i Agility, Monster. Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Den där ridhus-ångest-stressen försvinner när du kommer ut på schlätta och tränar med oss istället 😉 Pascal kan hänga tvätt och du kan träna utan att få magsår. Landet rockar!! 😀

    Gilla

  2. Anna & vättarna

    Vi hade galet mycket tid i vår grupp iaf då vi bara var fyra… Alla mina hundar fick träna 🙂

    Gilla

%d bloggare gillar detta: