Duktig matte

Mitt springande och även min mathållning är saker som dyker upp här titt som tätt. Man kan ju som läsare ana att när det blir tyst så har motionen antagit en mer promenadliknande karaktär och så kan det mycket väl vara. Framför allt när tiden känns knapp och jag reser en del så är det första att prioriteras bort motionen. Undantaget är hundarnas motion, givetvis. Deras träning och promenader är ju prio ett, oavsett hur stressad jag är. Men så fort jag bor på samma ort i en vecka eller två i sträck så börjar jag fundera på att springa. Oftast krävs några dagars uppstart medan hjärnan vänjer sig vid tanken, men sen plötsligt står jag där i kompakt mörker med pannlampa och reflexer på hundarna och för lite kläder för att överleva en promenad i saktare tempo än jogg.

Hela mitt motionerande bygger egentligen på någon form av cirkelresonemang under längre tid. Ungefär såhär:

  1. Jag går upp nåt kilo, känner mig tjock och otränad. Magen putar ut och jag vantrivs med mig själv
  2. Jag bestämmer mig för att leva ett nytt liv och ändrar om lite i kosten och börjar springa
  3. Jag håller igång springandet och kosten, äter inte godis och känner mig rätt hälsosam – skönt!
  4. Något händer som en stressig period på jobbet, resor i jobbet, resor privat osv så jag missar både att springa och äter förmodligen rätt dålig mat vilket är en följd av att det är svårt att hitta hälsosam vegetarisk mat på många hak på diverse svenska småorter. Jag känner ändå att det är helt ok, kosten överlag funkar men jag slarvar mer, vikten är hyfsat stabil och jag mår bra
  5. Jag börjar lägga på mig nåt kilo, men tycker fortfarande att det är ok. Vad fasen liksom, man måste ju inte vara pinnsmal. Lite hull har ju aldrig skadat någon 🙂
  6. Det är inte ok längre! Magen putar, vantrivseln har startat! Tillbaka på punkt 1!

Så just i dagsläget befinner jag mig mellan 1 och 2 eftersom ja ändå inte kan påstå att jag har ändrat om mitt liv bara för att jag har lyckats springa en gång. Ja, för jag lyckades alltså pallra mig ut i det kompakta mörkret i måndags. Och kanske kan jag lyckas även idag? I så fall så kanske jag snart är på punkt 3! Målet är såklart att stadigt ligga på punkt 3 och framför allt hoppa över punkterna 1 och 6, de är ju rätt onödiga ändå. Eller hur?

Annonser

Posted on 21 november 2012, in Hedvigs träning. Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Ett motiverande samtal om kost&träning kan vara till hjälp?

    • Vad tänkte du då? Håller du sånt?
      Fast jag vet inte, det är ju inte kunskapen som saknas, det är tiden och att jag tappar kontinuiteten när jag reser i jobbet. Och att jag inte tycker det är så kul..

  2. Eftersom du aldrig slarvar med hundarnas promenader så lägger du ju ändå ner tiden. Vi får peppa varandra att byta ut några promenader i veckan mot jogging! På så sätt kombinerar vi hundmotion och egenträning 🙂

  3. Haha, det känns som att det där är en cirkel som många går runt och runt med. Men jag tänker att eftersom du är i träningsfaserna då och då så har du ju iaf läget under kontroll 🙂

  4. Absolut har du kunskapen! MI i ditt fall skulle handla om hur du kan bibehålla din träningsfas lägre efter dina förutsättningar.

%d bloggare gillar detta: