Vardagsbestyr

Oftast är de flesta bloggare väldigt positiva gällande sina hundar och bra är ju det! Men jag gissar att alla eller de allra flesta har små egenheter hos sina jyckar som man kanske tycker lite mindre om än de där egenskaperna som får dig att bli full i skratt eller så full av stolthet att hjärtat nästan spricker. De där andra egenskaperna som istället gör dig lite lätt knäpp ibland, som får dig att skämmas så att du vill försvinna i ett mörkt hål eller som får dig att allvarligt fundera på blocket. Eller åtminstone hota med det även om du vet att du såklart inte kommer att göra det. Det kan ju vara lite befriande att läsa om andras små irritationsmoment och jag tänkte här dela med mig av mina.

Jag brukar då och då göra ett halvhjärtat försök att jobba med mina hundars mindre önskvärda vanor, men denna gång är det annorlunda, nu ska det banne mig lyckas! Vi tar det en ovana i taget.

1. Trolls gnäll när vi ska gå ut. Alltså han kan låta HUR mycket som helst! Hade jag vetat hur han skulle bli hade jag tagit tag i detta direkt när det först dök upp, nu minns jag inte alls när det började. Men det är jobbigt eftersom han HÖRS när vi går ut. I hela huset. Dels väcker han P, dels kan han ju i värsta fall störa resten av huset. Det tråkiga är att det är nästa omöjligt att få honom att vara tyst. Jag får säga till konstant och så fort jag tänker på att andas ”bra” börjar han igen. Enda chansen är att få honom dämpad och lite låg. Kul kul. Men vad gör man? Har ju verkligen ingen lust att få något enda litet klagomål på just det när vi flyttar till nya lägenheten, som jag ju fick slåss för att ordna. Det har aldrig varit så viktigt att sköta sig och även om mina hundar är knäpptysta i övrigt så är det just detta som kan störa en känslig granne.

2. Monster drar i kopplet. Det finns en enkel lösning som faktiskt fungerar men det kräver oändliga mängder envishet. Aldrig aldrig låta honom gå framåt när han drar! Alltid stanna och vänta på att han tar kontakt. Det funkar men jag måste upprepa varje gång, varje promenad, varje dag. Och det är där JAG brister. Men nu har jag hållit i det i alla fall i ett par veckor, nu jäklar kommer vi någonstans 🙂

3. Båda hundarna rusar som idioter när jag släpper dem. Det här problemet var faktiskt rätt lätt att lösa när jag väl verkligen fattade att det är Troll som bär hundhuvudet (höhö). Troll rusar alltid första sträckan, Monster rusar sällan om jag släpper honom först. Däremot hetsar Mon på Troll om Mon är lös först, sen rusar de tillsammans. Släpper jag däremot Troll först så springer han en kort bit men lugnar ner sig efter en kort sträcka. Det blir heller inte samma huvudlösa rusande som om båda släpps ihop. När Troll dämpat sig kan jag släppa Monster. I det läget rusar Monster väldigt väldigt sällan och det här en rutin som vi håller fast vid och som funkar!

4. Båda hundarna rusar i full fart framåt efter möten. Den här ovanan är både farlig och irriterande. Den förekommer vid två tillfällen, när vi möter folk och när vi möter hundar. Jag kallar alltid in hundarna vid sidan vid möten och när vi passerat laddar båda hundarna och drar i full fart framåt, fulla av adrenalin, helst utan att vänta i ett okej. Sen springer de i full fart och jag hatar det. Verkligen hatar det. Varför? Jo för de har absolut ingen koll på vad de gör i det läget. De skulle kunna springa omkull någon, rusa rakt in i en cykel, bil eller varför inte i en sten? Ett bra exempel är när Troll för några år sedan sprang ifatt oss vid ett vägskäl där han först sprungit åt ett annat håll än vi andra. När han kom runt kurvan var västgötaspetsen Yra där. Troll sprang rakt in i henne, kraschade sådär som fåglar i tecknade filmer gör, med nosen rakt i gruset. Han blödde på undersidan av käken, hade flera skrapsår och slog av en hörntand som det kostade 5000 att fixa. Yra klarade sig tack och lov, mest beroende på sina korta ben och låga tyngdpunkt skulle jag tro. Tur men suck ändå liksom.

Här har jag två metoder:

a. När vi möter folk tar jag in dem vid sidan, sen avslutar jag aldrig med att de får springa framåt utan tar istället upp en näve torrfoderkulor och slänger på marken. Då blir framför allt Monster fokuserad på att leta mat och fokus försvinner från att rusa när magen kopplas på. Sen har de oftast glömt rusandet och larvar iväg i trav.

b. När vi möter hundar kopplar jag nästan alltid, sen får vi gå en liten stund innan jag släpper dem igen. Då i samma procedur som i 3. Målet är att kunna köra samma rutin som vid människomöten här, men riktigt där är vi inte än även om det faktiskt funkar fint om den mötande hunden verkar lugn och snäll.

Det här är alla saker som jag ändå har någon form av plan för eller jobbar med på något vis (även om jag på projektet sluta gnälla bara har en dålig plan), sen finns det en ovana som jag inte har en aning om hur jag ska lösa. Men det är oftast inte något större problem, så jag får nog stå ut med

5. Troll snurrar och byter sidan på Monster konstant så att kopplet snurras och jag allmänt tycker att han är jobbig. Men en sån sak kan jag ju leva med.

Värre är det med

6. Monster vallar hundar och låser sig så att han är svår att kalla in, även om han såklart aldrig ens tänker tanken att gå fram till den andra hunden. Störigt och jag jobbar konstant med det, även om det är SVÅRT att bryta det där hundvallandet. Vad ska man göra liksom? Tips mottages tacksamt!

Så nu har jag gnällt lite i motsats till de superlativ som oftast omger hundarna här. Ömsom vin och ömsom vatten heter det ju och nu satsar vi på viner nästa gång 😉

Annonser

Posted on 28 januari 2013, in Monster, Troll. Bookmark the permalink. 15 kommentarer.

  1. Haha, ja man tränar mestadels tävlingslydnad och vet exakt vad man vill ha och har kriterier där efter, men vardagslydnaden är man (iaf jag) lite sisådär konsekvent med.. Om man har haft en dålig dag blir man lättirriterad om hunden drar, men om exempelvis träningen har gått fint så får hunden gärna dra en hem.. 😉
    Så känner igen mig i drag i kopplet och rusningarna när man släpper hundarna lösa, iaf min BC… Han ska gärna rusa minst 15 meter fram för att sedan vända sig om för att se om vi hänger med. Antar att det kanske är lite typiskt BC? Alltid full fart!

    • Ja man är ju helt klart för inkonsekvent i vardagen!! Och precis som du säger spelar dagsformen in på kriterierna. Jättebra liksom.. NOT! Men det är svårt!

      Och jag tror också att rusandet är en bc-grej. Så jäkla häftigt att springa fort! Men ack så irriterande..

  2. en fundering på trolls gnällande, kan han ha nåt i munnen? Typ ett större mjukdjur? 😀

    • Jag var tvungen att testa leksaksmetoden eftersom flera har föreslagit det. Stoppade in en fleecefläta i munnen på honom och han höll den på ren lydnad i 10 s, sen spottade han ut. Stoppade in, sa håll fast, öppnade dörren, Troll spottar ut. Och gnäller. Fail.. Han är inte ett dugg intresserad av leksak när vi ska gå ut helt enkelt. Och han är inte en ”bärande” hund direkt heller..

      • Och det går inte att envisas med lydnadsgrejen att han ska hålla fast? Jag menar inte att han ska tycka att det är roligt att hålla grejen 🙂

        • Hm, tja, tror det är svårt. Han spottar liksom ut direkt. Vi har inte direkt tränat på håll fast 😛 Men det är kanske inte omöjligt att träna så att han har en uppgift. Tror det är bättre än att muta honom 😉

  3. Jag hade nog plockat fram en mjukost tub när jag skulle ut. Eller en sådan där lick treat. Så du avleder från själva gnällandet när ni ska ut.

    • Det finns två saker som skulle kunna hända med godismetoden tror jag.

      Den första är att han helt enkelt inte skulle ta godiset. Stoppade in en vanlig godis i munnen på honom nu och han spottade ut direkt.

      Den andra är att om det funkar så skulle jag vara tvungen att ha mjukost i fickan, JÄMT, och ha den i munnen på Troll 100 % av tiden mellan dörr och port eftersom han skulle gnälla så fort jag tog bort den. Dessutom tar det ju inte alls bort problemet, den dagen jag har glömt mjukosten står han ju där och skriker igen..

      Hur menade du, att han skulle sluta med tiden eller att mjukosten är en ”resten-av-livet-lösning”?

      • Jag tänker att det hjälper att ändra beteendemönstret för hur det ser ut när ni går ut. Bryta vanorna. Mat är ju lugnande och genom att slicka hoppas jag att han lugnar ner sig.
        Jag tänker mig att godiset / mjukosten / vad man nu vill använda sedan fasas ur när han inte skrikit på ett tag.

        • Jag tror att det kan vara svårt att muta bort en ovana på en 9-årig hund och förvänta sig att beteendet försvinner. Framför allt på en hund som knappt ser godis som belöning… Han tar inte godis i många situationer, till exempel när han ligger högt i stress (som när vi går ut), utan prioriterar saker med hög intensitet..

          • Ja, så är det säkert! Jobbigt om han inte är intresserad av varken godis eller leksak då. Inte kul att börja promenaden med att vara arg! 😦 Jag har faktiskt inga bra förslag. :/

  4. Pesto skriker varje gång vi ska gå ut. Skäller som en idiot. Det enda som funkar är precis som hos Troll, att jag blir riktigt arg så att han blir låg.. Eller att jag sätter på honom ett täcke 😉 Inget känns hållbart i längden…

    Jag är dock lat och tänker att jag bor i hus och inga andra än vi stör oss.. bra lösning va?

    • Ja jättebra!

      Jag tänker också att Troll stör mindre när vi flyttar till hus, men det var ju det där med att vi bor i lägenhet i Jönkan också…

  5. Azlan är ju också jobbig när vi ska gå ut. Han försöker till och med studsa in i halsbandet! Det har blivit mycket bättre sedan jag körde doggie-zen med honom i de situationerna. För oss hjälpte det även att få ner stressen genom att ha en matta som Azlan skulle sätta sig på vid utgång. Innan sprang han omkring i hela hallen. Fram och tillbaka. Kors och tvärs. Jag kräver självkontroll i att få på sig halsbandet, sitta på ett ställe och att vänta tills jag säger att man får gå ut genom dörren. Godisbelöning fungerar ju också på honom så jag kan köra lite omvänt lockande för att han ska coola ner sig. Däremot räcker det med att jag är lite ovarsam i kriterierna för att han ska bli lite hoppig igen. Samtidigt räcker det bara med lite krav på självkontroll för att det ska bli bra igen. Jag har dock jobbat med detta i flera år! 😛

    Era vallar ju katterna och det tycker jag är jobbigt. Han är dock värre när han inte har fått valla får på ett tag. Men jag ogillar det ändå. 😀

%d bloggare gillar detta: