Seg förkylning och hemmajobb

Min plan var att jag skulle ta bilen till jobbet igår och jobba i Jönkan igår och idag, men allt gick inte riktigt som jag ville. För det första så vägrade bilen starta på morgonen. Suck liksom, men efter 20 minuter var det ju bara att ge upp, väcka Pascal, bli skjutsad till pappa och låna en bil av honom. Jag ralmade in en timme försent på jobbet, kom försent till första mötet jag skulle hålla i och sen rusade förmiddagen på i ett tempo som jag inte alls var tillräckligt frisk för att hålla. Nåväl, lunchen kom och gick och sen blev tempot lite drägligare. Däremot blev förkylningen sämre så jag bestämde mig för att åka hem och jobba hemifrån idag. I ett lugnt tempo kan tilläggas, jag är inte alls i form än. Bilen, däremot, den startade glatt igår kväll, så för att behålla den på bra humör körde vi till stan och köpte pizza så den blev ordentligt varm innan vi ställde den i garaget. Nu hoppas jag att den känner sig pigg och glad igen!

Idag är det kallt! Så kallt att termometern stod på 14 grader i vardagsrummet i morse, 13 grader på golvet.. Det är ju lite kyligt eller vad säger ni? Luftvärmepumpen är lite tveksam i kylan och kaminen är det som får gå för fullt. För att få jobba i lite värme satte jag mig faktiskt på en stol framför kaminen i hallen – det varmaste rummet just nu. Det får gärna bli lite varmare både ute och inne tycker jag nu! Pascal fantiserar om att bryta upp alla golv, hälla i singel och cement, toppa med vattenburen golvvärme och lägga ner ytjordvärme i hagen utanför. Det är inte alls en dum idé, men förmodligen galet dyrt. Vi har ju dessutom ett badrum att börja med 🙂

Om någon undrar vad hundarna gillar att bo här så kan jag meddela att de verkar tycka att det är helt ok! De gillar att hänga med för att hämta ved, gå okopplade på promenad (de kortare, om man ska gå längre måste vi gå på landsvägen och då är det koppel på som gäller!), däremot har de inte alls fattat grejen med trädgård. Om jag släpper ut dem utan att följa med lägger sig Troll på trappen medan Monster sitter bredvid och tittar på dörren. Jag tror det blir bättre framåt sommaren när vi alla kan hänga lite mer ute, då tror jag de kommer uppskatta den mer!

"Varför måste vi vara här ute alldeles ensamma och miserabla??"

”Varför måste vi vara här ute alldeles ensamma och miserabla??”

Publicerat på 22 februari 2013, i Just nu. Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Sötnosar det är inte lätt att fatta allt vad matte menar!

    Gilla

  2. He, he, he! Azlan förstår inte heller vitsen med att gå ut utan mig. Särskilt inte när det är kallt! 😛

    Gilla

  3. Ida är den enda av mina som fattar att man faktiskt borde tycka om att vara ute själv. Hon brukar iofs smita till grannen som hon är hos på dagarna, men hon uppskattar iaf egen-tiden. Staffarna fattar inte vitsen alls, knappt ens när det är varmt och gott ute… Otacksamma djur det där!

    Nåt liknande det Pascal fantiserar om måste vi göra när vi renoverar huvudbyggnaden på våran gård sen när Markus föräldrar inte tänker bo där längre, tror oxå det kommer gå på ett litet lån. 😉

    Gilla

  4. Hahaha vilka sötnosar!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: