De kallade mig pipplig men jag skulle hellre kalla det ideal

PIPPLIG pi–’lig, förr äv. PEPPLIG, adj. -are. adv. -T. ( pepl- 1851–1889. peppl- 1857. pippl- 1827 osv.)
[sv. dial. piplig, pepplig, kinkig, gnällig; jfr sv. dial. pippla, peppla, pjunkig l. nyckfull flicka l. kvinna, nippertippa; sannol. till PIPPLA v.¹,]

När jag var liten så var jag PIPPLIG med maten, särskilt med kött. Vi hade får, grisar och tjurar hemma, fåren och tjurarna gick ute från tidigt på våren till sent på hösten och grisarna hade en rymlig box och fick en hel halmbal varje dag. Vi hade alltid kött i frysen i mängder. Kött var en naturlig del av kosten i min familj och det var lika naturligt att vi aldrig köpte något kött i affären. Kyckling fick vi sällan, men då och då slaktades tuppkycklingar eftersom det inte går att ha obegränsat med tuppar i en flock med hönor och då åt vi naturligtvis upp dem.

Det här ledde till att jag blev väldigt misstänksam mot kött som serverades på alla andra ställen än hemma. Vad var det för något, var det gott, smakade det konstigt, helt enkelt VART KOM KÖTTET IFRÅN? Detsamma gällde mjölken, vi köpte mjölk direkt från en bonde och det som kom i tetrapack, eller, ännu läskigare, stora behållare i skolmatsalen, var mest bara konstigt. Då drack jag hellre vatten och petade misstänksamt i köttet.

Jag var alltså, på ren östgötska, pipplig. Detta ledde i längden till att jag blev vegetarian, för vem vill äta mat man inte känner till? Eftersom kött dessutom började göra mig illamående i tonåren och jag mer och mer tyckte att det var himla märkligt att vi äter en del djur men inte alls andra utan att det är någon större skillnad på arterna började jag ifrågasätta varför vi äter kött. Då jag inte kom på något bra svar på den frågan så slutade jag helt enkelt. Varför ska någon behöva dö för att jag ska äta hen när jag överlever fint utan att äta kött?

Tillbaka till inledningen och dessutom det faktum att köttskandal på köttskandal härjar i Europa. Det är hästkött i lasagnen, IKEAs köttbullar är inte svenska och innehåller också hästkött. Kött blir billigare och billigare, många köper importerat eftersom det är så BILLIGT och de vägrar liksom att inse att det ALLTID är någon som betalar priset. Om det nu inte är en rumänsk häst i fläsket så är det ju en gris som troligen aldrig haft ett halmstrå i sin box och förmodligen blivit biten i svansen, om den överhuvudtaget haft någon.

Nu vill jag väcka en udda tanke, nämligen vilken himla sund unge jag var när jag var liten!

Pipplig, ja kanske, men det är ju NATURLIGT att vara skeptisk mot mat man inte vet vart den kommer ifrån. VARFÖR är det så hedervärt att glatt och glupskt äta mat utan att ifrågasätta vart den kommer ifrån och vad den utsatts för innan den landade på din tallrik?

TÄNK OM alla tänkte som mitt barna-jag, då hade det aldrig lönat sig att stoppa häst i lasagnen eller färgat fläskfilén röd för att att alla hade redan krävt att få veta exakt vilken gård köttet kom ifrån och de hade åkt till just den gården för att se på kosläppet och garantera utevistelse och halm i boxarna! Ingen hade enbart jämfört priser utan snarare ursprung. Och fick man inte tag på kött med godkänt ursprung, då hade man helt enkelt fått hoppa över köttet den dagen och hellre äta något vars ursprung kändes säkrare. Det känns väl som en himla bra idé?

Jag vill alltså HYLLA alla pippliga barn som ställer frågor och kräver svar. Det är en härligt sund inställning att vara både kritisk och skeptisk! Mer pipplighet åt folket skulle absolut leda till bättre kontroll av vår mat, det är jag övertygad om, så pippla på!

PS. Om du inte vet hur man är pipplig så kommer här några tips:

  • Be att få veta namnet på lammet som lammracken kom ifrån på restaurangen
  • Skicka ut all mat som inte servitören kan säga ursprungslandet på utan att du misstänker att han ljuger
  • Be att få ett prov av köttet på lunchrestaurangen för DNA-test
  • Köp aldrig färdiga kötträtter typ köttbullar och lasagne
  • Ifrågasätt det billiga priset i butiken och undra hur det kan vara så billigt
  • Be att få se etiketten på allt kött du blir bjuden på hos andra och vägra äta annat än svenskt kött
  • Köp kött, ägg och mjölk från din lokala bonde
  • Odla egna grönsaker
  • Ät dessutom helst grönsaker efter årstid eller
  • Ta den smidigaste vägen och bli VEGETARIAN 😉
Annonser

Publicerat på 11 mars 2013, i Debatt, Djurrätt. Bokmärk permalänken. 5 kommentarer.

  1. Bra skrivet, men vill ju nämna att tyvärr är det ju inte inte bara att gå att köpa grönsaker i grönsaksdisken och känna sig förträfflig heller med tanke på att vissa säljer lök från Nya Zeeland och den mesta tomat växer på mark där du absolut inte vill att dina barn skulle vistas någon längre stund.

    Det är svårt att handla bra mat över huvud taget inte bara kött. 😦

    Gilla

    • Visst är det så!

      Det man kan vara säker på är ju att grönsaken inte lidit iaf. Däremot kan ju arbetaren har lidit, både fysiskt och ekonomiskt. Äter man enligt årstiderna och köper ekologiskt, framför allt bananer och kaffe, så har man ju kommit en bit på väg iaf 🙂

      Gilla

  2. the crazy pack

    Köp alltid bananer, paprika och druvor (inkl vin) ekologisk är vad jag fått lära mig. Då de grödorna besprutas så kraftigt att det alltid finns rester kvar i icke-ekologiska produkter. 😦 Och potatis är den gröda som besprutas mest i Sverige, så den gör man ju även klokt i att välja ekologiskt eller odla själv.

    Gilla

  3. Jag har ju valt att beställa vegetariskt när jag äter mat jobbet (varje dag) just av den anledning att ingen skriver på matsedeln var maten kommer ifrån. Jag äter fortfarande kött men försöker att bara äta kött som jag vet ursprunget på! Jag vet ju fortfarande inte om grisen haft halm… Men jag vet i alla fall att den är svensk…

    Bra skrivet!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: