Troll är rätt bekväm med att ha fått ett tillskott till flocken. Han håller Yeti rätt kort, samtidigt som han är glad och helt som vanligt annars. Monster tycker däremot att det är lite jobbigt. Han är väldigt mjuk mot andra hundar och har svårt att sätta gränser. När Yeti hoppar på honom kan han morra, men inte mer. Yeti kan gå fram och stjäla mat ur Monsters matskål, Mon backar bara undan. Sen Yeti flyttade hit har Mon varit lite låg, lite deppig. Jag är övertygad om att det kommer att gå över, de kommer att bli polare, men under tiden behöver nog Monster lite kvalitetstid med sin matte! Lite klickerträning och lite vallning på det får Monstret att känna sig uppskattad och älskad 🙂

Monster har gått lysande hos fåren! Jag fattar inte riktigt vem som har tränat den här hunden, men någon måste gjort det i smyg för han går så himla fint! Lugnt tempo, flankar fint och är bara i hand hela tiden! Visst, självklart har vi många saker vi behöver träna på. Långa fråndrivningar utan att glida på flankerna, hålla isär höger och vänster och hålla djupet i hämten till exempel. Fåren rusar som besatta till mig när Mon kommer upp på sidan och det är ju svårt att motivera varför han ska gå ut djupt då, bra då att ha en hund till som får agera stoppkloss och hålla fåren åt lillebror!

Troll har också vallat! Jag vågar inte valla ordentligt med honom eftersom han har en tendens att bli halt då, men lite drivningar i ett sansat tempo och inga hämt borde ju funka. Troll blir en sån glad hund när han får hålla fåren, så glad att det går fortare och fortare och så glad att han pendlar mer och mer ju längre man tränar, men han är snäll och han är lycklig 🙂

Gulle-Troll 🙂