Månadsarkiv: juni 2013

Ett par bilder och lite till

Disa tog bilder på mina hundar när vi tränade för någon månad sen!

Namnlös_klippt

Troll ser ju underbar ut när han hoppar 🙂

DSC_0230_liten DSC_0235

Vi har handlat för lite för mycket pengar idag, bland annat har vi köpt foder och ett litet halsband till Yeti! Det är nära nu och jag ser så himla mycket fram emot att få hämta den lilla busen!

IMG_1424_liten

Annars hejar vi för fullt på alla vi känner på agility-SM!! Kära hemmalaget Gubbröra kom 8 bland large-lagen! Så himla bra!!!

Kiruna i bilder

Nu är jag äntligen hemma! Jag har saknat både Pascal, vovvarna och huset – jag vill vara hemma mer! Samtidigt är det ju en jobbförmån att få åka till platser där man inte varit förut.

Men jag gillade verkligen Kiruna också! Denna natur så nära inpå, de snötäckta fjällen långt vid horisonten. Det finns ett lugn där, när man vänder blicken mot vidderna.

Vi tog bilen upp på Luossavaara eftersom jag just nu har kondition som en 70-årig storrökare (och hosta har jag fortfarande!!) och utsikten var magnifik! Gröna kullar, berg långt bort och staden som ser så liten ut framför gruvan. Och sen det fascinerande hålet som i framtiden hotar att sluka Kiruna stad.

IMG_1454_liten

Kebnekajse är mitt i bilden!

IMG_1467_liten

Hålet som hotar Kiruna stad

 

Kiruna framför gruvan

Kiruna framför gruvan

IMG_1469_liten

Jag finner lugnet på fjället 🙂

Host host host i Kiruna

Jag hostar mig fram i Kiruna. Det börjar bli lite frustrerande. Dels att rusa ut från föreläsningssalen, högröd i ansiktet och dels att hosta istället för att sova. Nu vill jag bli frisk!

Det var molnigt igår och i natt så jag såg ingen midnattssol. Däremot är ju gruvan svår att missa, den tar liksom över hela intrycket av staden.

20130612-123550.jpg

Ikväll ska vi försöka ta oss till någon utkikspunkt! Ska bli kul att få lite överblick över omgivningarna 🙂

Mot Kiruna!

Så långt norrut har jag aldrig varit förut! Midnattssol och allt är det med, spännande! Förra året var jag ju i Luleå, men i år toppar jag det alltså. Vi ska hålla utbildning i två dagar, men lite strosande i Kiruna ska vi nog hinna med 🙂

Tyvärr har jag inte sovit något alls känns det som eftersom min högst irriterande hosta har hållit mig vaken. Jag somnade först vid 3 och klockan stod på 5, inte riktigt optimalt.. Jag hoppas verkligen att jag kan sova på planet till Kiruna. Just nu sitter jag på planet mot Arlanda och väntar på att vi ska börja rulla. Vi åker med Nextjet och det är yttepytteplan som man får huka sig när man ska in i och som bara har 2+1 säte på bredden. Det bullrar och skakar rätt mycket att åka i ett så litet plan och det absolut bekvämare att åka i ett större!

Nu åker vi strax!

En Knivsta-tävling, ett Yeti-besök och en himla trevlig kväll

Det blev en händelserik dag igår! Först åkte jag och syrran till Knivsta för två starter med Monster! Knivsta brukshundklubb ligger väldigt vackert, mängder av midsommarblomster och fina promenadvägar längs vattnet. Hundarna badade ett antal gånger och det är ju verkligen skönt när de kan svalka av sig ordentligt efter ett lopp i värmen. Jag var inte på topp eftersom jag fortfarande har hosta och banorna i Knivsta är lite backiga. Dessutom var Monster superhet innan start eftersom vi inte tränat ordentligt på ett par veckor pga migrän och resor med jobbet. Därför blev jag nästan förvånad över hur bra det gick i första loppet! En fånig rivning fick vi med oss och lite snurrar på slutet där jag började bli lite trött, men annars riktigt fint! Ett par svängar läste han riktigt fint och han låg slickad in i tunnlarna. Det var många nollor och vi kom 9a, först av 5-felarna.  Hopploppet däremot blev lite stökigt, jag borde ha handlat annorlunda innan slalom, men bitvis riktigt fint! Nu vill jag faktiskt bli frisk så att vi kan börja träna ordentligt igen efter alla resor och krassligheter!

Agilityloppet kommer här!

Mellan mina lopp var det rätt lång tid och på lunchpausen åkte vi till Knivsta centrum tillsammans med Lydia och åt thaimat ute i solen. När vi kom tillbaka var det fortfarande många hundar kvar och vi bestämde oss för att åka och kolla på Yeti direkt istället för att åka efter tävlingen. Sagt och gjort och vi valpgosade intensivt i 45 minuter innan vi åkte tillbaka till sista loppet.

Yeti har ju säkert blivit mer än dubbelt så stor sen jag såg honom sist! En riktigt liten knubbis med bruna kinder 🙂 Alla tre valparna som är kvar, Yeti, Ynike och Yissa (som Cilla ska behålla själv) är oerhört sociala och sådär härligt självklara, övertygade om att alla älskar dem. De kastade sig upp i knäet på syrran och mig och pussades vilt på det där sättet som är helt ljuvligt samtidigt som man vet att det snart kommer att göra ont 😉

jag och -yeti

Han är riktigt brun på kinderna och runt benen och jag tror att han kommer bli brun över rätt stora delar i ansiktet när han blir vuxen. Pälsen på ryggen är nästan mörkbrun så det blir spännande hur det kommer utveckla sig. Han är ett riktigt litet bustroll, full av energi, men han kan ända lägga sig ner och slappna av. Han känns som en välbalanserad och himla trevlig valp helt enkelt 🙂

Lite sömnig :)

Lite sömnig 🙂

Jag bara längtar tills jag får hämta honom!!

IMG_1441_liten

Efter tävlingen och valptitten åkte jag raka vägen till Linnea och Per! De hade Öppet hus igår och det var en himla massa folk där. Jag kom dit sist av alla, men löste tipspromenaden med alla rätt, fick god mat och var med på musikquizzet som vårt lag vann 🙂 Det var helt enkelt bara väldigt trevligt! Vi satt kvar runt elden till 1 ungefär, men ryktet säger att festen höll på till 4. Så himla trevliga vänner vi har 🙂

2 varma hundar + 1 sjö = ?

Jo, 2 blöta lyckliga hundar såklart 🙂

20130608-172825.jpg

En märklig sjuka och en himla massa folk

Jag mådde riktigt dåligt i onsdags på jobbet men höll ut hela dagen. När jag kom hem på kvällen hade jag 37,9 i temp men hundarna skulle ju ut så bi tog en promenad. Sen hade jag 38,5, en helt galen huvudvärk och en ordentlig hosta. Det blev soffläge resten av kvällen och natten, ingen middag för det orkade jag inte och Pascal var inte hemma. Till slut somnade jag i soffan. Torsdagen var jag inte så kaxig på förmiddagen men piggade på mig. Igår var jag däremot riktigt pigg! Nu har jag hosta men mår annars bra. Konstig sjuka det här..

Jag velade bra länge om hur jag skulle göra med helgens planer, men bestämde till slut att åka till Sthlm! Planen var att hänga med syrran fredag kväll och köra två lopp i Knivsta idag. Dessutom kunde jag ju inte missa helgens höjdpunkt, hälsa på Yeti!!

Det blev trevligt häng på en på en kinesisk restaurang och en promenad längs med vattnet igår kväll. Skönt och avslappnande! Stockholm är ju trevligt, men jisses vad mycket folk! Det skulle jag ju aldrig palla varje dag 😉

20130608-113454.jpg

20130608-113508.jpg

Mörkrädd

För ett tag sedan läste jag en bok som heter Äta djur av Jonathan Safran Foer. I den kan man läsa om djurhållningen i USA och det är inte en särskilt trevlig läsning. Just idag tänker jag framför allt på antibiotikaanvändningen i animalieproduktionen i USA. Animalieproduktionen förresten, hur låter det egentligen? Det är ju kännande och tänkande varelser som behöver grönt gräs under klövarna, vidder att springa på och friskt vatten och fräsch mat. Frihet, precis som du och jag.

Men oavsett så matas de här djuren med antibiotika, inte för att de direkt är sjuka utan för att de faktiskt BLIR sjuka av sin livsmiljö om de inte får det. Djuren går igenom en massa procedurer innan de blir mat som kan innebära att de får ett hål i huvudet men överlever ändå, skållas levande, föder kalvar på väg till att få halsen avskuren mm. Om man är kyckling doppas man dessutom i en härlig soppa där alla andra kycklingar också doppas, en enda röra av bajs och annat avskräde. Och då har vi inte ens varit inne på deras LIV som består av artificiellt ljus och enormt stora flockar där djuren mår dåligt, på riktigt. De får ledproblem, blir hackade på och svansen blir avbiten om den nu inte är kapad från början.

Detta är en beskrivning av amerikansk slakteriverksamhet och Jonathan har gjort sin research, läs boken själva så får ni se! Han källhänvisning är gedigen! Personligen äter jag ju inte kött alls så det påverkar inte mig (förutom att jag tycker att det är en vidrig och fruktansvärd hantering av levande varelser) men det handlar ju om att jag inte heller vill ge mina hundar mat som behandlats på det här viset! Av den enkla anledningen ger jag numera svensk mat i form av Robur. Dock så var ju Monster dålig i magen förra sommaren och då köpte jag veterinärfoder.

En liten egenhet är att det inte finns några svenska veterinärfoder. En annan liten egenhet är att de är amerikanska. En tredje är att personalen på djursjukhuset idiotförklarade mig när jag pratade om antibiotikan som köttet i fodren är preparerade med sen födseln. De menade att de här företagen ALDRIG skulle använda djur som fått antibiotika till foderproduktion. Just det här påståendet är väldigt intressant med tanke på att alla djur i USA som föds upp i en konventionell djurindustri får antibiotika – med undantag (gissar jag) för ekologiska uppfödningar och säkert ett fåtal till. Hur kan det komma sig, undrar jag, att kött som i USA anses vara tjänligt som människoföda inte skulle duga i foderindustrin?

Nu kommer då nästa steg i vad veterinärdjurfoder egentligen innehåller. Det här är ett inlägg som faktiskt har en hel del källor. Jag vet såklart inte om det här är sant. Med tanke på den senaste tidens hästköttskandaler, är det någon som egentligen är förvånad? Kan vi överhuvudtaget vara säkra på vad som ingår i maten vi äter? Och, ju längre bort ifrån oss maten är producerad, desto mindre kontroll har vi.

Vad kan vi egentligen lita på?

Ailicec Yeti Regv 1329/2013

Nu är han reggad och finns på SKK! Lilleplutten, snart är han här, 12 arbetsdagar kvar!

 

När spänningen släpper

Jag har varit stressad de senaste veckorna – för stressad! Både massor med jobbet, stortävling på klubben och så dessutom ett gull-Troll som inte har mått bra. I helgen hade jag därför inget planerat förutom grillning och firande av syrrans födelsedag. Är det då inte typiskt att jag fick migrän? Synbortfall i guldsmedsbutiken, yay! Jag sov bort det värsta och har varit lite social ändå men riktigt lika trevligt att träffa småsyskon och syskonbarn är det ju inte när alla höga ljud skär som knivar i skallen. Brorsans yngsta är söt och rar som en sockerbit och har en favorithobby som består av att smälla igen dörrar. Man kan säga att en viss faster nog önskar att han hittar en ny hobby 😉

Igår kväll släppte eländet och jag fick världens energikick! Ut med hundarna på en långis och sen harvade jag både grusgången och paddocken. Jag vill inte spruta bort ogräset, men att bearbeta manuellt tar onekligen lite tid. Att harva paddocken är dessutom lite kontraproduktivt eftersom det kommer upp sten i samma takt som ogräset försvinner. Samtidigt, jag vill inte leva i ett samhälle där vanliga villaägare använder roundup så fort hen får en maskros på uppfarten.

Jag tänkte avsluta med en rolig nyhet, Yeti är veterinärbesiktad med en OK-stämpel i protokollet! Kulor och allt fanns där det skulle 🙂 Så skönt! Protokollet hinner bli för gammalt innan jag ska hämta honom så han måste besiktas igen, men det ska nog inte vara några problem nu när han redan gått igenom!