Vem är din hjälte?

Pascal och jag kollade på nya Stålis-filmen häromdagen och i en scen blir den unga -Clark Kent mobbad av några andra barn. Clark vill slå tillbaka men behärskar sig och efteråt säger Clarks pappa att man måste välja vilken typ av människa man vill vara. Vill du vara god eller vill du vara ond?

Jag tycker det här är en avgörande fråga som man borde ställa sig lite oftare, typ varje dag eller så. När (om) jag får barn vill jag att just den här frågan ska vara närvarande i alla beslut hen tar. Är det här ett bra beslut jag håller på att ta eller är det ett dåligt?

Jag ställde en fråga för ett tag sen här i bloggen om man ska göra det man vill även om det kan innebära att andra människor påverkas negativt. Jag fick flera svar som var rätt eniga –  ja, man ska göra det som känns rätt för en själv även om det inte är vad andra människor tycker att man ska göra. Men svaret på min fråga beror helt på kontexten i frågan. Vad innebär mitt beslut för mig själv – varför vill jag göra just det här valet? Är det av egoistiska skäl, av ekonomiska skäl eller för att det är det val som känns allra bäst innerst inne, i djupet av mig själv? Nästa steg är att fråga sig – vad innebär detta för andra? Många gånger spelar det knappast någon roll. Vad jag väljer till middag eller om jag råkar äta hela chokladkakan istället för att bryta en rad påverkar sällan andra varelser, men om det du gör riskerar att skada andra människor eller djur, då är det på sin plats att tänka en gång till.

Jag tror nämligen att en stor anledning till att världen ser ut som den gör (klasser i samhället, kriminalitet, våld, djur som föds upp inom djurindustrin, rika människor som blir ännu rikare på andras bekostnad osv osv) beror på att alldeles för många människor tar beslut som endast är tillgodo för sig själva. Jag tror knappast att många som tar beslut som påverkar många varelser negativt inte ens frågar sig själv om beslutet känns rätt utan snarare enbart går på ekonomiska intressen. Ett exempel, jag tror sällan att människor som har djur på ett sätt som för mig är djurplågeri (som i ett normalt grisstall) vill grisarna illa. Djurhållarna tycker säkert att det skulle vara trevligt med större boxar, mer halm och möjlighet till utevistelse och dagliga lerbad för grisarna, MEN eftersom det skulle kosta mycket mer så låter de det ekonomiska intresset gå före och empatin får stå åt sidan och trängas med grisarna i trånga skitiga boxar inomhus.

Eller ett annat exempel, du och dina vänner har en picknick och äter mat som genererar en massa skräp. Du tycker att det känns jobbigt att städa efter dig utan tar beslutet att låta allt skräp ligga kvar i naturen för att bespara dig själv jobbet att gå till papperskorgen. Du sparar energi, men det får gå ut över djur och natur istället.

Lösningen är alltså att INTE enbart gå på vad som gynnar en själv och sätta sig själv som individ först och främst, utan att tvärtom, tänka större och använda empati och medkänsla för att ta rätt beslut.

När jag och P pratade om det här så kom vi in på förebilder och att vi i samhället har väldigt många förebilder när det gäller att lyckas i affärer och med ekonomi. Däremot är det lite klent med förebilder som sätter sina egna intressen åt sidan för att ägna sig åt det goda. Visst har vi martyrer som dött för det som de trott på, men var är de idag? Eller finns de kanske där men är lite mer anonyma än de rika som hörs och syns allra mest? De bra sakerna i vårt samhälle beror allt som oftast på de här lite tysta hjältarna. Att vi har fri abort till exempel, eller att vi har kvinnlig rösträtt. Att det är olagligt att våldta, slå barn är ingenting som bara plötsligt hände. Att vi har preventivmedel, att vi har skapligt stränga regler för djurhållning skedde inte av en slump. Bakom alla bra saker som vi idag tar för givet finns det tysta hjältar som slagits för medmänsklighet, för rätten att få bestämma över sitt eget liv!

De goda hjältarna av idag ser vi mest av på film. Stora och starka män(!) som bryr sig om barn och som vill rädda världen. Snygga är de och  allt som oftast har de en mantel som fladdrar i vinden. De måste allt som oftast ha ett alter-ego för att skydda de som de älskar mot de onda människorna som bara bryr sig om pengar och makt. Men var är de här stora hjältarna i vår verklighet?

Mina hjältar är de som gav sitt liv för att världen skulle förändras, som Martin Luther King. Även Elise Ottesen-Jensen som jobbade så hårt med kvinnosaksfrågor i Sverige under 1900-talet. Andra av mina hjältar lever och verkar ännu, som Camilla Björkbom, ordförande i Djurens Rätt, som alltid står på djurens sida. Även Pelle Strindlund som har skrivit Jordens herrar – läs den, Jean Kilbourne, som föreläser om reklam och kvinnosyn, Jonathan Safran Foer som har skrivit Äta djur – läs den med! Och fler finns det! Vad särskiljer de här människorna från andra? Jo de tänker och handlar för att hjälpa djur och människor, inte för att de tjänar pengar på det, utan för att de är goda människor.

Det vill jag också vara.