I morse vaknade jag av vad jag absolut inte vill vakna av, ett knorrande Monster. Klockan var 7 och det var bara att pallra sig upp, och ut. Mycket riktigt var han lös i magen. Han fick hoppa över frukost men trots det hade han sprutdiarrè två timmar senare. Senaste gången var midsommar och det är inte så länge sen. Dessutom finns det ingen anledning att vara dålig i magen, han har inte ätit något konstigt. Just nu känns det som att jag får ge mig och testa färskfoder. Jag gillar inte tanken på att balta och frakta mellan två städer, men vad gör man? Folk verkar tycka att de får stabilare magar på sina hundar med färskfoder, eller vad säger ni?

Nu raskt över till en helt annan sak. Igår började Yetis valpkurs. Yeti var inte bäst i klassen (vi har inte tränat så hårt) men det gick hyfsat. Valpar (och hundar) av olika raser är läskiga och ett och annat litet utfall kom minsann. Det blir utmärkt att gå på kurs tillsammans med denna saliga röra av valpar av olika raser, flat, boston terrier, dvärgschnauzer, dsg, couton och aussie.

Själva kursen fick mig framför allt att fundera på vad jag vill ha ut av träningen med min valp. Jag och kursledaren var inte överens igår om flera saker och det känns som att det faktiskt kan bli ett problem. Min tanke med kursen har framför allt varit att glida med på för att få kvalitetstid med Yeti och få träna med andra förare med valpar, att få kurssituationen helt enkelt. Tyvärr så funkade inte det igår. Jag kan till exempel inte acceptera att de andra förarna blir tillsagda att skrika och stampa och skrämma bort min 4 månader gamla valp om han skulle gå fram till någon av de andra. Han är en valp, han är knappast farlig, men skulle han bli riktigt skrämd av andra människor så kan ju jag få problem längre fram. Så gör man bara inte på en valpkurs och det tillsammans med några andra grejer gjorde att det inte alls kändes bra i magen efteråt.

Trots att jag efter valpkursen var på ett ganska dåligt humör körde jag ett träningspass med de vuxna hundarna. Vi körde lite runt-träning Lisa-style och lite kontaktfält och även om passet började lite haltande så gick det riktigt bra mot slutet! Jag fick till tajmingen i bytena och plötsligt hann jag mycket längre! Dessutom slutade Monster att riva. Kontaktfältsträningen gick också framåt och jag kunde mot slutet av passet röra mig mycket längre bort både framåt och åt sidan. Totalt sätt var det ändå en bra känsla när jag åkte hem från klubben 🙂

Till sist, en dagens Yeti!