En helg i Frövi

Jag och Karin har hängt i Frövi hela helgen, dels på Fröjevi, idrottsplatsen där tävlingarna hölls och dels i Frövi BKs klubbstuga! Mycket trevligt att bara hunda på, prata hund, tänka hund, göra hund, eh nej, det gjorde vi inte. Dock var Monster helt inne på idén med att göra hundar när han flirtade vilt med kelpien Cocos! Mina grabbar är väldigt förtjusta i Cocos, men denna gång var det något alldeles extra. ”Åh en sån snygg och fin” tänkte Monster, medan han nosade henne i rumpan och Cocos hjälpsamt lade svansen åt sidan. Ojdå sa vi, men, nä hon skulle ju inte löpa nu! Sen visade det sig att hon visst var i höglöp.. Oups! Tur att de inte fick leka ihop 😛

Nästa ooups kom under hoppklass 2 M, när jag stod med Karin och tittade när plötsligt en hund galopperade in på planen. Döm om min förskräckelse när jag plötsligt kände igen odågan. Yeti, den lilla busen, hade tröttnat på att sitta med Troll och brutit sig ut. Ni anar inte vad mina kinder hettade när jag slängde över Monsters koppel till Karin och rusade in på planen. Tusen gånger bad jag om ursäkt tror jag, men det är svårt att betala tillbaka en hittills nollat lopp..

Våra lopp då? Jo det kunde absolut ha gått bättre. Först ut var hopp 2, en rätt trevlig och svängig bana med väldigt lätta bommar (jag såg faktiskt flera blåsa ner och det blåste inte alls mycket). Jag skämtade om att man kanske skulle raka magen på Monster innan och det kanske jag borde ha gjort? Han rev första hindret och då gick luften ur mig. Det blev flera rivningar och nån vägran och vi kom i mål med en herrans massa fel.

Agilityklasserna hade Ninnie gjort och de såg väl inte så svåra ut, men jägarns vad vi har svårt med långa lite svängiga linjer som slingrar sig fram. Två diskar blev det, lördagens bana var nollat fram till hinder nr 15 där Mon nästan missade ett hinder och jag hjälpte till men tappade honom efteråt (var ju liksom på fel ställe då) och Monster flög upp på A-et. Söndagens bana tog snöpligt slut när hundskrället drog över mina fötter för att komma till Aet. Hm, har jag måhända belönat upp Aet den senaste tiden? Guldkornen från agilityklasserna var att han faktiskt stannade på kf! Woho! Men en nolla snart kanske..? Det skulle ju inte vara fel.

Sista hoppklassen var den bana som gick absolut bäst. Hade inte två bommar rasat hade vi kommit tvåa efter Josefin och Era (som äntligen tog sig upp till klass 3! Stort grattis! Jag kommer också gråta när det händer ;)) Det var ett riktigt rent lopp och där kändes vi verkligen som ett team. Om inte om hade varit så… Om bommarna varit tyngre. Om Monster lyft på tassarna mer. Om, om om..

Totalt sett en rolig men resultatlös tävling där jag konstaterade att jag behöver fler tävlingshundar. Nån som vill låna ut en?  Jag behöver ju fler chanser på en tävlingsdag och flera lopp i kroppen!

 

Publicerat på 20 augusti 2013, i Agility, Monster, Tävla. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Tack! Ja, det är verkligen en speciell känsla att äntligen få sätta ett par lopp efter alla 5-felare! Behöver också ha en till agilityhund att springa med. Azlan räknas liksom inte. Om drygt ett år så sker det! 😀

    Gilla

%d bloggare gillar detta: